Etikettnarkotikaberoende
Läst 9834 ggr
AnnaLenaa
2010-07-24, 17:45

Vill sluta med tabletter!! Känns så hopplöst.

Hejsan,

Jag är ny på denna sida och inte helt hundra på att jag skriver i rätt forum osv. Men jag gör ett försök för nu är jag nästintill desperat..

Jag har ätit Tramadol i flera år. Först mot nack/ryggsmärta men de sista åren enbart för att inte bli abstinent. Ryggsmärtan är borta sedan länge.

Sista året har jag även ätit oxycontin varje dag, blandat med tramadolen. Ramlade över dessa piller av en slump och oj vad bra jag mådde! Till en början.. Det bra måendet avtog ju rätt snabbt och då satt jag där med abstinens från oxycontinet.

Iallafall, tänkte att det kunde vara bra att ta bort en substans i taget?
Har "nästan" slutat med oxyn nu. Jag trappade ner under någon dag och har nu varit helt utan oxycontin i 4 dagar. Det är ju ingenting, jag vet. Men en början kanske..

Nu tänkte jag låta den värsta abstinensen från oxyn lägga sig i några dagar till, sedan tänkte jag börja trappa ner tramadolen också som jag har en känsla av kommer vara mycket svårare trots att de är svagare. Men jag har ätit dom under mycket längre tid.

Vet ni ungefär hur mycket/snabbt jag ska trappa ner tramadolen? Att sluta rakt av går inte alls, då känns det som jag ska dö på riktigt. Samtidigt är jag otålig och vill ha bort det fortast möjligast.

Vad tror ni?

Jag är fullt och fast säker på att jag VILL sluta, och jag SKA. Detta har rullat på alldeles för länge nu.

Jag tar värktabletter för att våga gå ut, för att orka gå upp på morgonen, för att orka städa, för att vara glad inför sambon. För ALLT!
Jag blir tokig av känslan att inte klara ens de minsta vardagliga saker utan piller i mig. Och jag är så innerligt -trött- på det.

De sista åren har jag köpt allt svart och jag vill inte prata med läkare eller beroendeenheten. Har gjort det förut och hjälpen man erbjuds i denna pyttestad är obefintlig. Jag är inte otacksam, tvärtom, men hjälp för beroenden det finns inte här i stan. Varken kunskap eller viljan tyvärr. 
Jag ska fixa det själv. Jag måste.

Behövde mest skriva av mig och kanske få en möjlighet att uppdatera allteftersom nedtrappningen pågår.
Jag tar hemskt gärna emot råd, tips, eller egentligen bara vilka skrivna rader som helst. För just nu känns allt verkligen hopplöst och jag känner mig så sjukt ensam..

Jag har även ett socker/matberoende bakom allt detta, men det får jag nog ta tag i när detta med pillren är "över". Annars känns det helt övermäktigt.

Fan, jag måste fixa detta.
Går det ens att må okej eller fungera som vanligt utan värktabletter i kroppen?
Jag börjar fasiken tvivla.

Varma hälsningar

AnnaLena.

AnnaLenaa
2010-07-24, 18:00
#1

Men åååh, förlåt. Jag skulle ju lagt detta i "narkotikaberoende". Såg inte ens att det fanns. Klantigt..

Går det att ändra på något sätt eller kan någon flytta hela inlägget dit? Ber så hemskt mycket om ursäkt!

Gronstedt
2010-07-24, 18:09
#2

No problem, jag flyttade det till gruppen Narkotikaberoende! Och välkommen hit ska jag också säga!

Jag har ingen erfarenhet av att "knarka" tradolanekvivalenter, av någon anledning är det enda som hänt mig när jag tagit sådana att jag fått lite mindre ont om jag haft tur, fast inte ens det alltid. Konstigt! Jag antar att det var folk som mig man provade ut det på innan man lanserade det och upptäckte att det fanns folk som blev beroende av eländet. Det finns flera trådar om dessa substanser bara här på forumet, så det är tydligen inte ovanligt. Här finns också många kloka personer som kan dela med sig av sina erfarenheter, även om de inte är inloggade just nu.

Du frågar "Går det ens att må okej eller fungera som vanligt utan värktabletter i kroppen?" Byt ut "värktabletter" mot narkotika, kolhydrater, alkohol eller vad du vill, så har du frågan alla substansberoende ställer sig. F*n vet, är mitt svar. Men jag vet att när man lyckas möta sitt dåliga mående i stället för att smita från det genom missbruk, så mår man väldigt mycket bättre. Värken/minnena/tankarna har man kanske kvar, men man har också stolthet, självförtroende och styrka. Och det är värt en hel del! Lycka till och jag hoppas det snart kommer in någon som har mer matnyttigt att komma med Skäms.

AnnaLenaa
2010-07-24, 18:24
#3

Tack Gronstedt för att du flyttade, och tack för dina rader. Just nu är jag så galet isolerad att jag suger åt mig all mänsklig internetkontakt som en svamp :)

Ja jag har läst runt en hel del och det verkar finnas många kloka människor här. Och stämningen verkar ju flera snäpp vänligare än ett visst annat forum, inga namn nämnda, där man kan skriva om beroenden.

Ja det är sant. Och jag ser redan mina värkisar som narkotika. Har varit beroende av subutex förut och jag antar att jag lyckats kicka igång det här beroendet för längesedan och att det numera liksom ligger i mig konstant och bara väntar på att triggas igång av allt möjligt. 

Jag köper/får tabletterna svart, och jag behöver dom egentligen inte för någon smärta längre. Ja, inte någon smärta som en alvedon inte skulle bita dugligt på iaf. Klart som korvspad att jag knarkar! Usch vad patetiskt jag är egentligen. Svag och blä.,. Snacka om att man börjar förakta sig själv.

Jag tvivlar på om jag har någon egentlig styrka, eller självförtroende. Just nu vet jag inte. Men jag tror också att jag måste bli helt ren för att kunna veta för med piller i kroppen kan man väl knappast vara sig själv. Trots att det känns som det i stunden. Äsch vad snurrigt det blev, du förstår säkert :)

Tack igen för dina rader, dom är visst matnyttiga och denna lilla människokontakt gjorde mig faktiskt såpass lugn att jag kan ta en vila nu. Litet kan betyda mycket ibland :)

Tack!

AnnaLenaa
2010-07-25, 17:18
#4

Jävla skit helvetes… faan.

Mina 4 rena dagar från oxycontinen ramlade ner till noll igår. I efterhand känner jag inte igen mig själv. Killen skulle bjuda hem vänner. Jag fick panik över att vara dålig och tyckte HELT PLÖTSLIGT att 10mg oxy kunde vara en bra idé. Ja, en BRA idé. Sjukt.

I mitt huvud gick tankarna på fullaste allvar såhär "men 10mg, det är ju så lite och du blir ju inge sämre. Nu får du ta en paus och må bra. Dessutom blir det bara som lite mer nedtrappning, vilket faktiskt ju också är bra för dig".Snacka om att ljuga för sig själv!!
Dessutom mådde jag inte ens speciellt bra för så fort jag hade svalt den ångrade jag mig.

Och idag är ångesten på topp, och kroppen mår också sämre. Min mardröm att hela avgiftningen börjar om nu kanske blir/är sann.
Hur fan kunde jag kasta bort 4 rena dagar. Alla säger att första veckan är jobbigast just under avtändningen på dom här och jag hade klarat mer än hälften. Och nu börja om på noll igen.
Hur dum får man bli egentligen…
Jag vet inte om jag orkar. Jo det gör jag. Jag måste.

Dessutom blir jag rädd för mig själv. I flera dagar har jag varit så supermotiverad och liksom vetat att jag skulle fixa det och inte ens haft något megasug. Sen, på typ en kvarts överläggning med mig själv gå tillbaks och ta en. Det måste seriöst vara något fel i mitt huvud?!

Igår under dagen var jag så glad för jag tänkte att på onsdag nästa vecka då har jag varit ren iaf från oxyn en vecka och då har jag en jobbig grej jag måste göra. Vad skönt att slippa den värsta at'n då, plus att då kan jag börja trappa bort tramadolen. Jo tjena, nu blir jag ju mitt uppe i den för jag antar att jag måste börja om på noll nu.

Tramadolen måste jag ju spara om jag ska trappa på dom. Men oxyn, kanske lika bra jag slänger dom i toan???

Det kändes först som en säkerhet att ha dom kvar. Utifall liksom. Ja, utifall vaddå?? Utifall jag blir jättedålig tror jag att jag tänkte.

Ursäkta för långt inlägg men behövde verkligen spy ut detta. Jag orkar inte längre ljuga och hålla den där fina fasaden uppe. Och ljuger jag för mig själv så lär ju detta aldrig gå vägen. Ett litet steg får bli att skriva sanningen till er.

Jag vill dessutom gå på ett NAmöte. Jag vågar inte, men jag vill. Men, jag har ändå ingen möjlighet till det så det skiter sig liksom redan från start.

Jaja, hoppas ni alla därute har det okej!
Jag vet inte hur det är med er men när jag är deppad och ångestfylld kan jag tycka att det gråa vädret som är här just nu underlättar en hel del, konstigt nog! Solen ger mig bara mer ångest och press att vara pigg o glad. Det gråa vädret gör det lite mer "okej" att må dåligt på något sätt..

[Beavis]
2010-07-25, 17:36
#5

Hej AnnaLenaa

Välkommen hit  Tråkigt att du föll men som du är inne på det är bara att börja om igen. Dina tankar kommer att spöka i din hjärma under hela avvänjningen och du kommer att förhandla med dig själv precis som du beskriver att du gjorde inför ditt återfall.

Rtranadol och Oxycontin är starkt vanbildande mediciner så även Subutex som jag såg att du även gått på.

Vad jag vill e säg är att Kämpa på och sysselsätt dig gärna med något då tankarna kommer så att du inte kan gtycka i dig något och så sjävklart för att skingra tankarna.

Du pratar om att kasta ditt förråd av Tranadol oxh Oxycontin. i mina öron låter det som en bra idé och säkert i den del av din hjärna som vill bli ren. Förså länge du har din drog hemma och lättillgängligt kommer det att locka dig till återfall.

Vad hade du tex tänkt att ha Trandolanen/tramadol till? att stävjaabstinensen när du slutar med Oxycontin? Är inte det bara att byta beroende? Som du var inne på släng drogerna! Det gör det mycket lättare för dig att hålla dig nykter utan att veta att "fixen" finns i medicinskåpet.

Lyckatill och fortsät gärna skriva av dig här i tråden eller på sajten.

/(Beavis

Gronstedt
2010-07-25, 17:43
#6

Ojoj, vad jag känner igen mig. Motivationen på topp, allt är grönt, nu ska jag sluta, no way att jag någonsin mer kommer att behöva för jag kan allt och har full kontroll! Bara för att ett par timmar eller dagar senare handla mer eller gräva igenom frysen efter överblivna saker (mitt största problem har varit kolhydrater, men principen är ju densamma) eller tänka att ja, avtändningen är jobbig så det är nog bäst att jag tar lite bara idag, så jag inte verkar konstig eller gör bort mig på mötet/festen/resan/whatever. Eller bara det gamla goda "jamen nu har jag varit ren flera dagar så jag måste fira lite".

OM jag känner igen mig! Det gör vi nog alla. Alla vi som bakar konstiga kakor som inte ens är goda mitt i natten, eller kör milvis i något slags koma till en nattöppen mack för att köpa cigaretter, eller klöser igenom tomburksförrådet för att hälla ihop bottensatser till åtminstone en klunk ruttnande öl klockan tre på morgonen. Vi gör det för att vi är sjuka, knäppa, inte kloka och absolut världsbäst på att ljuga för oss själva. Det är detta som är beroendepersonlighetens äckliga sanning.

Men det finns en väg därifrån och första steget på att gå den är att se den. Det har ju du gjort nu. När man väl har sett den och känt att man VILL gå den, så finns det inga hinder. De flesta tar sig nog både ett och flera återfall och det kan ta lång tid att ens få foten på den där vägen, men när man sett den och valt den så är det bara att ligga i. Återfall är inget att skämmas för, utan något att lära av. Nästa gång du får samma tankar om att falla, så kanske du kan hantera dem på ett annat sätt och lära dig lite ännu mer om VARFÖR du faller.

AnnaLenaa
2010-07-26, 15:41
#7

Beavis, Tack för välkomnandet! Vad snällt att du skrev också.
Hm, jag ska försöka förklara. Är inte världsbäst på att skriva enkelt och förståeligt. Speciellt inte när hjärnan går på högvarv. Hoppas på överseende.

Jo, jag har alltså ätit Tramadol under flera år, och äter de fortfarande. Oxycontinen har lagts till efterhand och sista året har jag ätit både och.
När jag pratade med en läkare för ganska längesedan sa hon att det är bäst att ta bort en substans i taget och låta kroppen vila emellan, vilket jag höll med om. Och eftersom jag inte ätit oxyn alltför länge så tog jag bort den först och nästan utan nedtrappning. Och där är jag nu. Jag äter alltså fortfarande tramadol och tror att det bästa är att trappa ner dom. Annars blir jag alltför dålig och klarar det nog inte själv.
Därav att jag skulle spara tramadolen men slänga oxycontinen.
Och det gjorde jag igår. Hade jätteångest och började en såndär överläggning med mig själv igen. Men innan jag hade diskuterat klart slängde jag oxyn. Annars hade jag säkert "tänkt omkull" mig själv igen.

På torsdag hade jag tänkt börja trappa ner tramadolen. Kanske är det för tidigt men jag står inte ut längre.

Vet inte varför men sömnen har blivit jättekonstig också. Jag har lätt kunnat sova 12 timmar varje natt plus nån timme på eftermiddagen. och ändå varit trött och seg! Men sedan jag tog bort oxycontinen har sömnen varit hemsk. Tankarna rusar i 180 och det är allt ifrån ångesttankar till teveprogram typ :P Allt är i huvudet på en o samma gång. Sen vaknar jag nervös och kallsvettig som imorse.

Fasar för att trappa ut tramadolen men det är nog lika bra att börja innan jag hinner börja känna mig lite frisk.

AnnaLenaa
2010-07-26, 15:47
#8

Gronstedt, Ja EXAKT så tänkte jag just då. "jamen nu har jag ju varit så duktig". Men liksom, duktig? Att inte droga? Njae.. det klingar liksom fel haha. Dessutom är det ju ren jag vill vara framåt och för alltid. Då kan jag ju inte "fira" stup i kvarten för av erfarenhet vet jag att den där enda gången blir så många blir och tillslut är allt kaos. Ändå är jag så grym på att manipulera mig själv..

Och ja, jag vill verkligen bli ren, och hålla mig ren. Har inga vänner längre som missbrukar, killen hatar droger, familjen är bra o vettig, osv. Jag vill vara som dom! Sådär svensson och kunna glädjas åten promenad eller en film eller middag. Inte bara tänka att "fan vad det är värdelöst utan piller, inget blir roligt". Jag är inte sån, innerst inne.
Jag vet att mycket beror på att jag har social fobi tex, och andra saker. Men inte ens det blir ju bättre av tabletterna längre. Ändå vågar jag knappt gå utanför dörren utan..

Men när jag försöker peppa mig själv så tänker jag att jag kanske kommer att må bättre, iaf fysiskt, när alla piller är borta och jag blivit frisk. I dom svarta stunderna tänker jag såklart inte så dock.

På torsdag tänkte jag börja fasa ut tramadolen. Överallt står det att man ska göra det sakta men säkert. Jag som är så otålig vill göra det fort! Nu när man bestämt sig liksom. Men då vet jag att jag faller igen.

Tack för att du/ni läser. Är så skönt att få skriva av sig.

[Beavis]
2010-07-26, 20:23
#9

#7 Sociala fobier och olika personlighetsstörningar är en vankig orsak/ursäkt för att börja droga. Man känner sig mer "normal" när man är hög och vågar gå ut och socialisera eller blir lugn och fokuserad osv… detta sitter oftast bara i under förälskelsefasen av missbruket sedan måste man ta mer o mer för att komma i närheten av samma effekt ofta (inte alltid).

Du kan ha rätt i detta att man ska trappa ner på Tradolan? Jag är osäker men med de flesta droger har jag lärt mig att det är bättre "Cold Turkey" Det du beskriver med störd nattsömn sen du slutade med oxy är ju abstinens men också är det troligen så längesen du sov utan piller att när medicinerna går ur systemet blirden annorlunda. de flesta människor sover  tex 8tim/dygn i medel inte 10 vilket  ju troligen är ett resultat av dina piller? när du slutade med oxy lättade det i huvudet för dig och behovet minskar. Men sen ska man ju inte underskatta abstinensen.  Sen när du trppar ner på tradolan gör det lugnt, jag vet inte om du sökt på sajten om tradolam/tramadol? men där kan du läsa och lära ifrån andra som gjort samma resa.

AnnaLenaa
2010-07-28, 02:12
#10

Beavis, tack återigen för att du svarat.

Ptja, jo, att sluta cold turkey är väl kanske det bästa. Dock vet jag att jag faller på mållinjen då jag försökt det så många gånger förr just med tradolan. Tror därför att en nedtrappning kan vara det bästa just i mitt fall.

Jag har däremot slutat CT med subutex och oxycontin, och även gett det rådet till många andra. Det gör förjäkla ont men går över så mycket snabbare. För man vill ju bli frisk fort! Men att trappa är nog det bästa (i vissa fall åtminstone) om man inte klarar att bli sådär hemskt sjuk utan att ta återfall. Därför slutade jag nästan ct med det jag trodde mig klara, och trappar tramadolen som jag inte tror mig fixa annars. Men, klarar man det så tycker jag också helt klart att cold turkey är det absolut bästa.

Ja, tack för tipset! Har läst runt jättemycket här på forumet, flera timmar både igår och idag. Det gav mig både hopp och ångest!

Idag har jag konstigt nog mått sämre än igår med massor utav rastlöshet, trötthet, och nervositet. Det är tre dagar, eller sju dagar sedan jag klippte oxyn. Beroende på om jag räknar med dom 10mg jag tog efter mina fyra rena dagar. Vilket jag gör så jag hoppas att det är abstinensen från det ynka pillret. Och att det snart kan börja ge sig.

Jag tror absolut det är som du säger med min sömn. Att huvudet börjar "lätta" lite. För det är, precis som du också skrev, en helt annan typ av sömn jag sover nu. På gott och ont.

Men men, en stark substans av två är iaf borta. Jag drömmer helt galet mycket och så konstiga och hemska mardrömmar. Antagligen också en bieffekt eller hur man säger..

I övermorgon börjar jag fasa ut tradolanen och jag försöker förbereda mig mentalt så gott det går. Samtidigt som jag försöker att inte tänka alltför mycket på det.

Men det är OTROLIGT SKÖNT att kunna skriva lite här. Jag har ingen i min närhet som vet. Varken föräldrar, syskon, eller kille. Vilket är jobbigt i sig och jag har funderat på att berätta ett flertal gånger men nej. Jag försöker ändå. Dom vet om min problematik, men inte att jag är i den just nu så att säga. Dom tror alltså att jag lyckats sluta för längesen..

Jag önskar SÅ att det fanns NAmöten här i stan. Jag tror det hade varit så väldigt nyttigt för mig. Dels att tvinga mig att bryta min isolering, och dels att kunna prata öppet om detta med människor irl. Men närmsta möte hålls 8 mil bort och jag är utan körkort. Att ta buss eller liknande är ingen möjlighet. Inte just nu iallafall.
Så jag är otroligt tacksam att detta forum finns, och att ni finns som skriver. Det ger en sorts trygghet ibland. Tack!

[Beavis]
2010-07-28, 13:53
#11

Hej igen AnnaLenas

Jag har inget liv så jag är inne på sajten säkert flera gånger per dag, och då skriver jag ju. Känns ju bra om man kan hjälpa någon.

Av de erfarenheter jag har av Tradolan och de som varit inne här och slutat med det gör du nog rätt i att börja med att trappa ned. Det verkar vara otroligt svårt att sluta CT på benzo och det är inte alltid att läkare råder till det heller.

Och som du skriver och beskriver dina problem så låter det ju som du har abstinensproblem av oxyn och det andra du slutat med därav dåliga sämnen mm. Att det blir väre ett slag nu är normallt absen ökar för att sen minska och så småningom försvinna om du bara håller ut. Lycka till

Erdiz
2010-09-06, 13:10
#12

Det värsta man kan göra är att trappa ner. Då går man istället och väntar på att få ta sin drog igen. Vilket gör att det är tillslut det enda man tänker på. och då kommer deprissionen istället för att man inte får ta.  

Det bästa är att bestämma sig. och sen stå ut i det första veckorna. Sen försvinner abstinensen av sig själv.

Jag råder alla med någon form av beroende att läsa "Äntligen icke rökare" av allen carr.

Har själv inte läst ut boken än började läsa den i förrgår. (då hade jag ingen tanke på att sluta röka, och jag avskyr dessutom att läsa)  har nu i skrivande stund ca 30 sidorkvar. Men när jag läste dom försa 40 sidorna kände jag att jag är säker på min sak att jag vill sluta röka och att jag ska det. 
Vad jag inte var medveten om innan jag läste boken var att Ciggaretter/nikotin är en drog. och jag anses som drogmissbrukare.

Därför tycker jag att alla med någon form att beroende borde läsa boken. vare sig dom vill sluta med det dom håller på med eller inte.  Det är en riktigt uppskattad bok.

lilli-l
2010-09-09, 12:36
#13

Men viss medicin kan ju vara farlig att sluta "cold turkey" med också, så man ska nog ta reda på det innan!

Och jag kan tänka mig, att abstinensen av att sluta tvärt blir outhärdlig!

Jag äter själv oxycontin och åt 5 mg ggr 3.. men jag började med att ta bort den mitt på dagen, för jag vill försöka att inte ta för mycket av den, och det gick jättebra!

Jag gick även lite för fort fram, och tänkte att jag tar bort den på kvällen också, men det var efter att jag varit utan den på dagen i ett par veckor..

Men det var lite fel tänkt, kände jagRynkar på näsan Vakna mitt i natten och hade myrkrypningar och irritation i hela kroppen, så det var bara till att ta en och efter en timme med denna superjobbiga känsla, då lugna det ner sig!

Tror nog att det blir lättare att sluta med den på dagen istället, då man kan sysselsätta sig med något.

Men jag äter dom för fibrosmärtor. Däremot vill jag ändå inte äta för mycket, utan skulle mer än gärna bara kunna ta dom vid behov!

Men nu har man ju gett sig in i leken, så att säga, och är lite orolig för att hur ska det bli i framtiden..skulle även som du AnnaLenaa, vilja vara renSkäms men jag har som du, jobbigt med allt, både psyke och kropp, äter antidepressivt, stesolid vid behov m.m

Men stesoliden har jag haft i många år och klarar av att bara ta när det verkligen behövs..så jag vill verkligen inte komma in i ett beroende, men är väl där redan p.ga oxynGråter

Lilli

Carpe Diem….Fånga dagen

[Beavis]
2010-09-09, 12:52
#14

#12 Som #13 är inne på är det inte alla droger och medicin man kan sluta ct på  utan läkare förespråkar att man ibland trappar ner innan man slutar helt. Jag tror att det mest gäller läkemedelsmissbruk men är lite osäker där.

Doch tror jag på CT vad gäller droger i alla andra former. Droger är oftast mer naturliga preparat som man klarar att sluta med på ett annat sätt. Det är  ett helvete att droga och medicinera sig genom livet. Jag avundas er inte. Hoppas det går bra i af

lilli-l
2010-09-09, 18:29
#15

Tusen tack, BeavisSkrattande

ja, fy fasen vad drygt det kan vara med att alltid tänka -pest eller kolera-

Antingen ta smärtlindrande eller ha smärtan!

Antingen äta psykofarmaka eller så är man nere i det svarta hålet!

Det är ju sååå svårt att acceptera smärtan också, den är ju rent ut sagt vidrig emellanåt!

Som igår och idag, när regnet kommer och fukten, då är det inte nådigt. Och då blir man också tröttare i psyket..smärtan tar supermycket energi.

Du har säkert rätt i det där med droger och CT!

Carpe Diem….Fånga dagen

[Beavis]
2010-09-09, 23:34
#16

Du ska ju heller inte behöva lida av smärta. Vad du kan göra är också att prata med din läkare om att få annan medicin som inte är lika beroendeframkallande med mindre flum möjlighet.

Sen kan det kanske var dags att känna edter om du verkligen har ont? Eller om det är hjänan som säger "ge mig mer piller"?

Psykofarmaka är inte heller att leka med och där ska man ju inte mixtra med doserna själv.  Jag kan för lite om dem men om det är antideppressiva medel så brukar de väll oftast bara förskrivas i perioder?

lilli-l
2010-09-10, 11:14
#17

Jag äter cipralex och det är inte någe tal om perioder iallafall. Har den erfarenheten att man får själv känna efter om man vill sluta och då få råd hur.

Dom säger att antidepressivt inte är beroendeframkallande, men där håller jag inte med! För jag har ätit dom nästan hela mitt vuxna liv och jag är 49 år och när jag slutar, ja, då tar det inte lång tid innan jag faller igen och måste börja igen.

Men jag tror att kanske såna som jag har någon defekt på det som reglerar seretoninet, lika som diabetiker måste ha insulin, att man kanske måste äta seretoninhöjande för att kroppen och psyket ska funka.

Det är min tanke om det..

Carpe Diem….Fånga dagen

[Beavis]
2010-09-10, 12:51
#18

#17 Jag har läst och hört att ju länge man äter antideppressiva medel så hämmar man hjärnans/hypofysens egen produktion av seratonin, vilket gör att man till slut blir tvungen att äta dessa läkemedel för att kunna balansera sitt mående. Jag har bekanta som äter/har ätit dessa preparat och de som klarat sig bäst är tyvärr just de som åt dem under en begränsad period.

Du som ätit dessa under i stort sett hela ditt liv kanske aldrig kan sluta pga att din hjärna ine längre tillverkar eget seratonin?  Jag är inte någon läkare eller farmaceut men som jag nämnde tidigare tror jag att det enda sättet för dig om det ens skulle gå är att trappa ner och fasa ut det.

lilli-l
2010-09-13, 09:48
#19

Det värsta är ju att jag gjort det så många gånger och någon gång så har jag varit utan nästan ett år. Men sen faller det och jag är tvungen att börja igenRynkar på näsan

Hopplöst det där.. Men mycket i sitt liv och leverne styr nog. Man skulle behöva ändra på mycket, men har liksom ingen ork. Och samtidigt är det för bedrövligt att inte göra det, för livet trippar ju vidare och man måste ju börja tänka på sig själv.

Förhållande som varat i 20 år och man har varit förvirrad i det, förstår ju även gubben..det är ju inte lätt att förstå och leva med en som har djupa depressioner emellanåt, men det inverkar nog mycket på måendet. En förändring måste äga rum, men det är ju heller inte så lätt när man har barn!

Hade man bara haft sig själv, ja då hade nog det varit lättare. Men det kommer ju en dag då barnen flyger ur boet, de två första har ju redan gjort det, men en känslig tonåring finns kvar med aspberger/autism.

Kanske när hon klara sig själv någesånär, då kanske jag klarar mig utan antidepressivt..men det återstår att se!Flört

Carpe Diem….Fånga dagen

[Beavis]
2010-09-13, 14:33
#20

#19 Är det så att du lider av en bipolär sjukdom så komplicerar det saken ytterliggare. och gör kanske att du aldrig kan sluta helt. Men om du är oroad över dosen kan du tala med din läkare och se om ni kan prova er fram till en lämplig dos?

Sen finns det alternativmedicin och även kanske en dietförändring kan påverka ditt mående till de bättre. Jag utgår ifrån att du redan sökt runt lite efter lösningar? Men det skadar inte att fortsätta och se vad som finns därute.

kerstinjo
2010-09-20, 01:49
#21

För patienter med kraftigt beroende och utsättningssymtom kan hjälp behövas från beroendeenhet för att patienten ska kunna avsluta sin tramadolbehandling.

Nedtrappning i slutenvård sker över kortare tid än i öppenvård, men patienterna får samtidigt symtomlindrande farmaka samt öron -akupunktur enligt rekommendationer från NADA (National Acupuncture Detoxification Association).

Tradolan/Tramadol hämmar också neuronalt återupptag av noradrenalin och serotonin. Du får m.a.o. brist på de viktiga ämnena noradrenalin och serotonin

Så jag rekommenderar ingen att, på egen hand, tvärt sluta med Tradolan/Tramadol.

 Du bör ringa till en specialistmottagning och berätta hela din historia för att få det mest korrekta rådet kring "Hur ska jag göra".

Det tar tid att bli beroende, så ge dig själv lite tid att bli av med beroendet. Med läkarhjälp!

 Kerstin 

 

snobben1900
2010-10-02, 22:10
#22

Hej! Hur går det för dig Anna-Lena? Jag har liknande erfarenheter och tänkte dela dom med dig men jag vet inte om du är kvar på forumet..?

Upp till toppen