Kontrollerad kaos!
Tja, jag vet inte hur jag ska beskriva det, men helgen jag jobbade har bestått av ett kontrollerat kaos.
Måndagar är alltid en dag med in- och utpatienter. Sängar flyttas, spritas, nya listor sätts upp, läkemedel måste stämma. Men ändå ett kontrollerat kaos.
Vårdplaneringar, folk ska in, ska ut, vill inte hem, vill hem, men bör inte åka hem. "Köksan" får panik för hon tycker att det är för många patienter.
Papper, papper ska stämma överallt, läkemedelslistor ska stämma. Svårt när "Andersson" kommer från psyk med en plastkasse läkemedel.
Nä, inte svårt, men tidskrävande. Vad tusan äter människan?
Missbrukspatienter "ramlar in" från missbruksenheten och har inte bara med sig Hepatit C utan har även fått diagnosen skrumplever och levercancer.
Det bildas också åderbråck i matstrupen, dessa kan spricka och ge upphov till stora blödningar med blodkräkninga.
Vanligt är att stora vattenmassor samlas i kroppen och är på sikt dödliga.
För mig och mina arbetskamrater så är det ett "kontrollerat kaos".
Men en sak vet vi. De kommer att dö av sitt missbruk.
Vill du ha det så?
Den "kontrollerande kaosen " måste vara tuff att inte ta med sig hem utan kunna lämna kvar på sin arbetsplats. Funkar det så? Eller blir det att man tar det med sig hem rent känslomässigt när man jobbar med det du jobbar med?
/Kia
Nej, jag tar inte med mig något hem och har nog aldrig gjort det. Vi är en suverän och väl inarbetad arbetsgrupp och vi kan tala om det mesta. Vi har lärt oss att hantera det.
Men visst kan det beröra mig illa, när vi får in patienter till den palliativa delen och det är människor, som jag någon gång känt.
Men aldrig så att jag tar med mig det hem och ligger och funderar över det.
![[Beavis]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är starkt att du klarar att jobba med det du gör. Personligen har jag provat Medicinavdelning men det var knäckande mentalt. Så jag ville inte tillbaka.
Du behövs där du finns och gör nog ett srålande jobb.
Och mina jobbarkompisar!Nä det måste du ju verkligen göra på ettsådant ställe.