Hej idolph och välkommen hit!

Jag tycker nog det låter som ett beroende, eftersom du tar tabletterna fast du inte har ont och fast du egentligen vill sluta. Har du funderat över varför du tar dem? Vad får de dig att känna, som du saknar om du inte tar dem?

Precis som Grönstedt undrar; Tar du tabletterna för att det gör ont eller förebyggande för att du är rädd att det skall börja göra ont?

Det låter ju helt klart som du blivit beroende av smärtstillande och det är aldrig bra. Men fundera på om du verkligen behöver dem för smärtan längre annars behöver du hjälp att sluta med dem.

jag tar dom för att jag har ont i min aknän och det ska bedöva smärtan,ibland blir det att ajg tar dom för att jag är rädd att jag ska få ont,då detta påverkar mina betyg väldigt mycket i idrott

Har du ont i dina knän ska du ju helst inte idrotta utan ta det lugnt så din skada kan läka. Jag förstår att det gör ont det är ett helvete att ha kassa knän. Men börja med att föröka att bara ta smärtstillande då du har ont och inte förebyggande.

Se hur det går? Sen är du så ung att jag tycker definitivt att du ska prata med din läkare om dina smärtor och vad som kan göras? Nämn att du äter en massa smärtstillande så kanske du kan få till en operation av meniskerna eller vad som nu orsakar din smärta?

Du äter ju inga traditionellt farliga mediciner men inga mediciner är bra att överdosera. Om du vill veta mer om medicinerna du äter kan du läsa om dem på. FASS

Hej och välkommen hit!

Det värsta är att Alvedon och liknande läkemedel också skapar ett beroende och ju mer du äter av tabletterna, desto mer värk får du.

Låter kanske konstigt, men tar du dagligen i så lång tid värktabletter, så reagerar kroppen med att ge dig mer värk om du inte tar dem.

Ungefär som att den som ofta har huvudvärk och dagligen äter värktabletter, garanterat får huvudvärk när tabletterna fattas i kroppen.

Som du nämner, var rädd om din lever och dina njurar. Sök läkare och gå till botten med ditt knäonda. Kanske finns det andra vägar att gå, sjukgymnastik t.ex.

Jo jag vet jag ska till en sjuk gymnast nu på tisdag men grejjen är den att jag gått hos sjuk gymnast i tre år men det har bara blivit värre,dock så har jag bytt nu och ska komma till en specialist..Om det inte hjälper så blir det operation även om dom inte har kommit på var det är…;/

Operation är kanske ända sättet att få reda på det? att de går in i knät atingen med snitt eller titthåls kirurgi?

Kerstin har rätt i det hon säger om att smärtstillande skapar ett behov till slut som gör att du "inte kan sluta" även om du inte kickar på alvedon och ibuprofen. prova att trappa ner lite på pillren och som jag sa tidigare ta inte förebyggande utan när det börjar värka för mycket.

jag tar väldigt olika många varje dag,då det kan vara värre ena dagen och gå år fler..och vissa dagar måste jag ta kanske bara 2-3 tabbletter..

Jag tycker du skall tala med din läkare och tala om för h*n att du är orolig över ditt piller intag och att du vill ha en ordentlig utredning på dina knän. ta gärna hjälp av dina föräldrar också, de kanske kan ge mer tyngd i kraven?

Har du skadat knäet någon gång och smärtorna kommer från den skadan eller gör det bara ont utan någon tydlig förklaring till varför?

Har läkarna nämnt att det kanske rör sig om "främre knäsmärtor", "chondromalaci patellae", "Schlatters sjukdom" eller något annat?

För det är rätt vanligt med knäsmärtor i din ålder som inte uppkommer av någon speciell skada utan det gör bara ont. Vissa har bara ont i ett knä och andra i båda. Vissa får bara ont när de utövar vissa idrotter, andra har ont dagligen. Det positiva är dock att förr eller senare växer smärtorna bort.

Om det är någon av dessa vanliga sjukdomar är det värktabletter och sjukgymnastik som gäller.  Möjligen kan man testa ett knäskydd, en knäortos, med. Det får din läkare skriva ut ett papper om att du behöver en som du tar med till en ortopedtekniker som hjälper dig att prova ut ett skydd som kan avlasta det onda

Och då är en operation inget som kan hjälpa utan i värsta fall bara åsamka mer lidande. I de flesta studier har operation sällan lett till tydlig förbättring utan då är sjukgymnastik mer effektivt. Även om inte du märker någon tydlig förbättring av sjukgymnastiken hjälper den dig att bibehålla din muskelstyrka runt knäna och hindrar på så sätt att du blir sämre.

Sen är det ingen fara att äta Alvedon dagligen såvida man inte överskrider en dygnsdos på 4 g (8 st á 500 mg). Händer inget farligt med kroppen. Men känner du dig orolig över din tablettkonsumentation ska du absolut ta upp det med din läkare!

En tumregel när det gäller knäsmärtor generellt är att lite smärta under aktivitet är okej, men det ska inte göra orimligt ont efteråt. Likväl som man ska undvika att ta tabletter i förebyggande syfte utan ta dem bara när det gör ohanterligt ont. Men ska inte räkna med att bli kvitt smärtan helt utan tabletterna är till för att lindra, få ner värken på en dräglig nivå.

Har du testat andra alternativ än tabletter någon gång? Tens? kyla? värmekudde?

Du får gärna PM:a mig om du har några funderingar, har dragits med knäbesvär väldigt länge och varit igenom det mesta i knäväg.

#10 allt det där som du sa att "det kunde vara" har dim sagt minst en gång vardesa min ´sen så visar det sigg att det inte är det…

jag har testat lite allt möjjlig men det är värktabbletter som hjälper bäst..Och längst för den delen också…

Du skulle behöva komma till en expert på ledskador. Jag vet inte vart du varit på för ställen och träffat läkare? Men AT läkare på vårdcentraler är inte vart du ska söka dig och Sjukgymnaster i all ära (Är Diplomerad Massör själv) De/Vi är de som hjälper till med eftervården  och uppbyggnaden av dina muskler igen Men iom att du gått i flera år så fungerar inte det din nuvarande läkare sagt. Beroende på vrt du bor kan du söka dig till exempelvis en idrottsspecialist. De är vana vid knäskador.

#11 Hur har de kunnat utesluta det?  Nyfiken nu eftersom såvitt jag vet finns det inget att utesluta såvida man inte börjar att få besvär när man är betydligt äldre än vad du är… Dessa sjukdomar syns inte på röntgen, magnetröntgen med mera utan diagnosen ställs utifrån patientens berättelse och att man utesluter rena skador (till exempel korsbandsskada, meniskruptur med mera). Visserligen disponerar vissa avvikelser för dessa "ofarliga" tillstånd och kan på så sätt styrka diagnosen men det är inget som bestämmer hurvida man har det eller inte.

Har du problem med andra leder kan man givetvis undra om det inte är någon lite mer generell sjukdom, antingen något reumatiskt eller någon typ av överrörlighetssjukdom. Är du överrörlig i dina leder?

Det du kan be din VC om är en remiss till Barnortopedi/Ortopedimottagning. Där är de specialister på leder och muskler, ja hela rörelseapparaten.

#12 Min personliga uppfattning är att sjukgymnaster i vissa fall är bättre på att lokalisera eventuella knäskador i det akuta skedet än vad läkare är.  När jag gick regelbundet hos sjukgymnast fick hon oftast bedöma mitt knä akut innan vi avgjorde hur pass akut jag behövde söka hos läkare. I vissa fall körde vi rehab några veckor för att se om det hjälpte innan jag kontaktade ortopeden. I andra fall var det raka spåret till akuten därifrån..

Dom har märkt et på så vis att jag har ont i hela knäna och att jag har besvär med idrott osv jag kommernte ihåg allt men ja…som sagt så har dom ställt en heldel diagnoser men sedan kunnat utesluta det så nu har dom ingen j*vla aning(förlåt för svärordet men jag är sjuk och irreterad på att jag har ont i knäna och det är fint väder när jag inte får gå ut haha;) )inge menat till er

#14 Med andra ord - du behöver en diagnos satt så att du vet "okej, det här har jag. Såhär får jag hantera det.."

Alltså behöver du kontakta läkaren igen. Vad har de gjort för några undersökningar? Röntgen?

Sen vill jag trycka på om en ortos igen, för vissa gör det en oerhörd skillnad! Och kan inte din VC hjälpa dig genom att sätta en diagnos tycker jag att du ska kräva en remiss till Ortopedin.

Hur pass aktiv kan du vara? är du med på skolidrotten något? kör du rehab/sjukgymnastik (hur ofta)?

#14 Precis som #15 Säger så kan en Ortos eller kanske bara hålfotsinlägg göra underverk för dina knän och fötternas ställning. Det har i många fall avhjälpt värk i ryggar och ben, Har du kanske en benlängdsskillnad? så kan det göra underverk om de upptäcker och avhjälper det. Själv har jag haft det sen  jag var liten pga en misslyckad operation, och fick ofta ont i ryggen efter längre promenader mm. Nu har jag förhöjning i skosulan. Det är mycket bättre.

Nej dom har inte röntat det..än..hur aktiv jag kan vara?det är inte mycket..dock pressar jag mina knän alldeles för mkt då jag har ig varning i idrotten så..tar några långpromenad ibland kanske 1-2 i veckan,dom om jag anstränger mig helt på idrotten så kans jagh knappt gå dagen efter..

Sjukgymnast har jag gått hos i tre år men slutade gå dit strax innan Maj månad 2010 pga att det inte hjälpte något och blev bara värre undertiden som jag gick där..nu har det fortfarande blir det värre för varje dag spom går…på tis ska jag in till sjukgymnast han ska också kolla på hur jag går med mina fötter..Han är specialist sjukgymnast inom idrottsskador eller hur det nu var..

#17 Okej. Då ska du absolut ta kontakt med läkare, be om intyg till idrotten (de får inte underkänna dig till följd av sjukdom!) och fråga om röntgen inte kan vara en bra idé. Får du mediciner på recept?

Bra att du ska till en sjukgymnast som även ska kolla fotställningen!

Nej men min skolsyster säger att om inte dom tänker akirva ut receptr till mig så ska hon se till att skolläkaren kollar på mig en gång tll och får då skriva ut recept till mig..

Visst är det bra,det tycker jag med:)

men senast jag var hos han så sa han något om min fotställning men att et inte kunde ha med det att göra så…

#19 Bra att skolsköterskan hjälper dig! Men har du fått IG-varning krävs det ett intyg du kan visa upp för din lärare. Så snart som möjligt.  Har du pratat med skolsköterskan om din oro över tabletterna/beroende? För har du förtroende för denne kan det vara en bra ände att börja i.

Nja jag har inte direkt pratat med henne om det men hon har väl börjat märka eftersomatt de dagar jag glömt iprenen hemma så går jag dit..:/'

Varför jag fått ig har nog att göra med att jag säger att jag glömt fast att det är så att jag har ont i knäna så jag inte kan..vill inte riktigt erkänna att jag har det,då det för mig är en plåga me jag försöker ändå se det positiva med det:D

#21 Men hörru. Det är inte så himla bra att du "glömmer kläder" när du i själva verket inte kan delta till 100% för att du har ont! Hur kan det vara positivt på något sätt?!

Ärligt talat (ber om ursäkt på förhand, är på ett helvetes-humör idag och har redan skrivit om det här ett antal gånger för att inte låta onödigt hård), hur har du tänkt att bli bra om du inte tar tag i det?

Du är knappt utredd, har ingen strukturerad smärtmedicinering och har inget emot IG i idrott.

Det lär inte komma någon som svingar sitt trollspö och sen *poff* ingen mer knäsmärta. (menar inte att du tror det ordagrannt)

Om inte DU (eller dina föräldrar) pratar med din idrottslärare, ordnar mediciner PÅ RECEPT så att en läkare har koll på hur mycket du äter och ser till att du får en DIAGNOS och BEHANDLINGSPLAN så lär inget hända.

Jättebra att du ska få träffa en sjukgymnast men det räcker nog tyvärr inte. Inte med tanke på hur mycket smärta du uppger att du har och hur mycket du verkar tycka att det inskränker på din vardag.

det är klart att jag har något emot ig i idrott det jag menade med att jag ser postivt på saker och ting var inte menat till det men jag menade att det alltid finns både negativa och positiva saker med Allt..

Jag har tagit tag i  detta för länge sän men det är ite förens nu det börjar hända saker,förlåt för att jag vart ootydlig när jag skrivit!

Men det är lugnt det är vbara bra att du påpekar att jag vart otydlig;)

En ny sjukgymnast verkar ju bara som att börja om igen tycker jag och visserligen är skolsyster bättre än inget alls. Men som vi sagt tidigare du måste se till att få komma till en riktig läkare som kan idrottsmedicin och ortopedi  specifikt. Om du gått på sjukgymnastik i tre år utan resultat är uppenbarligen inte det lösningen.