Etikettoff-topic
Läst 2675 ggr
Gronstedt
2010-11-04, 22:20

OT - Skrämd från vettet

blev jag av min häst idag. Hon har inte blivit riden på en vecka pga. akuta ryggsmärtor, så hon har energi så det räcker och blir över. Först hoppade hon på tå hela tiden vi var ute och gick, sedan galopperade hon som en idiot vid tömkörningen innan hon hade minsta lust att lyssna på mig som bara försökte hänga med i tömmarna och ge stöd, och sedan, när jag hade borstat av några kilo päls och ställt in henne hörde jag brakanden som om hon var på väg genom väggen!

Jag rusade förstås dit och såg bara ett virrvarr av sparkande ben och uppspärrade ögon därinne i boxen. Hon hade antingen rullat över eller gjort en sliding stop mot sin granne och halkat omkull, fast låg hon i alla fall och slog och kastade. Jag slet upp dörren men hon lyckades faktiskt sparka sig runt på sidan nästan ett halvt varv och få plats att resa sig, så jag smällde igen dörren och fick i haken så inte benen skulle kunna halka ut i gången. Lite skärrad var hon, men 2 minuter senare letade hon höstrån, tiggde morötter och gosade nos som vanligt.

Såvitt syns nu har hon inga skador och en stallkompis erbjöd arnika som homeopatmedel mot muskeltrauma - men fy 17 vilken skräck! Den där sekunden då man inte vet om det är ett krampanfall eller fyra brutna ben eller vad som hänt … Det är stora gropar i betongväggen efter bakhovarna!

Men faktiskt så fick jag INTE lust att rusa hem och tröstäta. Jag tror nästan det är den första "krisen" där inte en lite djävul stuckit upp nosen i min hjärna och sagt "Yesss, en ursäkt!". Det känns som om någonting har hänt i min tillfrisknad medan jag har sysslat med annat …

kerstinjo
2010-11-04, 23:46
#1

Oj, jag har ingen koll på hästar, förutom att de är stora och livsfarliga i min ögon.

Men det är vackra djur och jag drar en paralell med min Amos och funderar på om inte hade ont någonstans?

 Kerstin 

 

Porklash
2010-11-05, 08:37
#2

Kan vara jävligt bra med att syssla med annat för tillfrisknad…Glad

pEr

Gronstedt
2010-11-05, 09:33
#3

#1: Ont i ryggen har hon haft, men det verkar ha släppt nu. Jag ska kolla henne noga idag, så hon inte har vrängt till sig på något sätt igår.

#2: Det är en skum känsla att inse att man HAR sysslat med annat - att beroendet liksom inte har varit mittpelaren i livet på ett tag. Allt brukade ju kretsa kring det, antingen hur man ska kunna missbruka eller hur man ska kunna låta bli!

Porklash
2010-11-05, 13:44
#4

#3 Bingo! En bekant till mig tyckte att hans första jul som nykter kändes obekant och konstig tills han kom på att det var ju stressen att fixa fram sprit som saknades!

pEr

kerstinjo
2010-11-05, 19:54
#5

Ja, ett missbruk är ett heltidsjobb. När man är drog/alkoholfri mm. så går ändå tankarna till drogen. Stress, stress.

Hur jäkla dum är man egentligen?

Lite utan för tråden. Min faster dog för två veckor sedan och nu är alla syskon på pappas sida borta. Nu är det vi "barn" som är äldst.

Pga av mitt missbruk så har jag aldrig haft någon kontakt med pappas syskon eller mina kusiner.

Men jag fick en snilleblixt härom dagen. Tänk om jag skulle ringa en av mina kusiner? Hon är tre år äldre än mig och vi har aldrig haft någon kontakt.

Sagt o gjort, men jag fick ringa min bror först och fråga vad hon hade för efternamn.

Jag presenterade mih med mitt namn och efternamn. Klantigt för hon kunde inte ha en aning om vad jag har för efternamn nu. OK, ett nytt försök med mitt namn som ogift.

Lika oförstående, men vi har inte haft kontakt på 40-45 år.

Trögtänkt som jag är så kom jag sent om sidor på att säga: det är din kusin Kerstin.

Jag hade överhuvud tagit inte väntat mig någon speciell reaktion. Men hon blev så glad att hon började gråta.

Vi pratade nog en timme, vi som inte ens lekte som små.

Efter en arvstvist då min faster dog, så tog hennes syskon och pappa avstånd från henne. Även min faster som dog nyss.

Hon berättade en hel del vad som låg bakom och jag berättade lite om mitt liv (utom missbruket)-

Tänk att ett enkelt samtal kunde glädja så mycket, så att hon började gråta när hon fattade att det var jag.

Lite sens moral: Ska vi inte vara mer rädda om varandra?

 Kerstin 

 

Upp till toppen