Ja du, du har det inte lätt. Men som vi brukar säga "rädda dig själv" om du är född 92 är du ju arton år och kan flytta ut. Han släpar ju ner dig och din syster i sin skit och försötr ert liv också, Så sikta på att få eget boende.

Sen prata klarspråk med läkare och andra för att undvika att de blir manipulerade eller gömmer huvudet i sanden som de är så duktiga på hos socialen och vårdcentraler.

Tack för svar!
Ringer socialen på måndag och ska boka ett möte ang Ekonomisk bistånd!

Det är det enkla och bästa för dig för han kommer säkert att göra dumma saker ändå även om du är där och "vaktar".

Det är bara han som kan bestämma över sitt liv så länge han inte är inlåst, Och du kan bara hjälpa honom när han är redo att ta emot hjälpen. tills dess understödjer du bara hans missbruk. Det är den hårda sanningen jag lärt mig.

#3 Hur menar du med understödjer? :o

Genom att du städar undan och döljer för omvärlden hur illa det är med hans missbruk troligen. Jag kan ha fel men jag antog att det är du som städar och fixar hemma och ser till att han kommer upp för att arbeta mm? Eller hämtar hem honom när han festat för hårt någonstans osv.

#5 Ja tillslut gör jag nog det … det blir bråk om disk. Han påstår att han diskar hela tiden, trots att vi kommit överrens om att vi ska diska vårt eget DIREKT så ligger det massa kaffe koppar överallt som jag får ta tillslut ><

Ja sådant sliter ju på dig men också det där att man ljuger för grannar och vänner med fler för att dölja hans problem eller förringa vidden av vad han gör. Det sliter ju säkert enormt på ditt psyke och det enda det gör är att tillåta honom att fortsätta. som säkert flera andra här skulle skriva under på.

Det är ju när han får börja ta konsekvenserna av sitt beteende som kanske en attitydförändring kommer och då kan han bli villig att försöka bli nykter.

Ringde soc idag. Dem sa åt mig att ringa barn&familj omsorg och så ska vi starta en utredning som tar ca 3månader. Dem säger att min mamma har ansvar över mig, men vi kan inte bo ihop för vi börjar typ slåss tillslut >.<

Det blir inte kul att se hans reaktion när han vet att jag startat en sån utredning .. men blir han aggressiv får jag väl ringa polisen som vanligt och hoppas på dem gör något denna gången ><

Bra att du startat en process så kan du kanske komma bort därifrån. Om inte annat kan du kanske bli vuxenförklarad så du kan få eget boende? Eller såKanske kan du och din mamma komma överens bättre när spänningarna över detta släpper lite? I tonåren är det komplicerat med relationerna till sina föräldrar och du är säkert van att göra vad du vill då din pappa inte är kapabel att sätta gränser? Det är nog något du måste acceptera om du vill umgås med din mamma och kanske flytta dit. Att det är hon som bestämmer.

#10 Jag och mamma bodde ihop i sommras och det fungerade verkligen inte alls ><

1. Jag får inte ha mina djur där. Spec inte Rottweilervalpen och råttorna och dem gör jag mig aldrig av med.

2. Jag får inte ta hem min pojkvän när jag vill som jag träffar väldigt sällan som bor 30mil bort, trots att hon aldrig är hemma nästan och hon har inget emot han. Jag vet inte varför riktigt hon inte vill.

3. Vi bråkade så mkt om maten, hon kunde köpa en hel icakasse mat och gå till sin vän och laga mat där medans jag satt hemma och käkade gammalt bröd! :s Och när jag sa ifrån blev hon jättesur.

Jag vet inte riktigt hur att jag är att bo med men jag verkar ganska jobbig

Hur blir man vuxenförklarad? Går det fortare än utredningen hos barn&familj omsorg?

Jag vet inte riktigt hur man gör, men tror att man ansöker hos tingsrätten eller genom det sociala.

Jag tror inte du är jobbigare att bo med än någon annan tonåring :-) Varför får du inte ha din djur hos din mamma? är hon allergisk eller bara rädd för hundar och råttor? Det är ju ganska vanligt att folk är rädda för stora hundar och ännu vanligare att kvinnor är rädda för råttor.

Det verkar ju lite konstigt att din mamma handlar mat och går till en polare ochkäkar och låter dig käka bröd hemma. Hur länge har din föräldrar varit skiljda och du bott med din far?

Jag är ju ingen expert direkt men det verkar konstigt och man undrar om hon helt glömt hur man tar hand om barn?

Var stark och håll ut och kämpa så kan det bli bättre.

Jag får ju ta med mina råttor och hundar på besök, har ingen aning varför jag inte får ha dem hemma hos henne om jag bor där. Någon gång sa hon att dem luktade, men själv har hon en hund som fiser hela tiden. De har varit skilda i två år nu, och de var dramatiskt och dem hatar varandra. Då bodde jag hos pappa i början men han fick ett utbrott och då flyttade jag till mamma i tre månader, sen ungefär i juli flyttade jag tillbaka fast att jag inte pratade med pappa något alls. Nu väntar jag bara på han ska explodera som en tickande bomb och jag hoppas nästan han gör något dumt åt mig för då måste mamma ta mig med mina djur.

Ja hur som helst tror jag att du får det bättre med dina mamma om hon är nykter, än du har det nu med din pappa.

Måste ju tillägga att jag alltid blir lika imponerad av hur myndighetspersoner och psykologer låter sig luras av missbrukare. Det måste ju vara flathet att de inte orkar engagera sig och därför e lättare att låta allt vara?