Ibland blir jag för intensiv, och då tar jag ett par dagar "ledigt". Det är inte bra att spendera för mycket tid framför datorn.

Så jag tycker att man ska ta för vana att ha lite "lediga" dagar, då inser man att man faktiskt klarar sig utan.

jag får "abstinens" När min uppkoppling rasar. Men mest för att ja tror jag missar något eller blir uttråkad. Så vet inte om det är ett direkt beroende mer än att jag är beroende av mina skor?

Kanske felformulerat men känns onekligen konstigt vara utan internet…svårt ta lediga dagar från datorn…

jag sitter vid datorn varje dag oavsett om det är på jobb eller fritid. Det har blivit min vardag att sätta igång datorn när jag kommer hem. även om jag inte sitter här hela tiden är den på så jag kan kolla nåt på nätet eller säga hej till en kompis.

Då undrar man ju hur klarade man sig innan datorn blev en sak som finns i varje hem?

#5 det undrar jag med!

Ensam skulle jag inte klara mig utan datorn, skulle dö av tristess!

Men min partner är internetberoende eller spelberoende eller vad jag ska säga. Han klarar inte ens vara utan mobil (iphone med tillgång till internet och spel osv) den stunden han väntar på att jag ska borsta tänderna. Och han kan lätt bränna en hel helg framför dataspel. Det är inte så roligt…

Ovanpå det sitter han hela sina arbetsdagar framför dator. Jobbar med IT/data på kontor. Och har mkt nacksmärtor av detta men ändå, datorn är ett givet inslag även utanför jobbet. Så ja visst kan man bli beroende av internet!

#6 Låter inte hälsosamt alls.
Märker han själv att det gått för långt?

Skönt höra att jag inte är ensam om detta problem men hade stålsatt mig ikväll att skippa datorn, men fungerade inte

#8 Nej, han inser inte det själv.

Och han svarar upp med förnekelse och irritation när man påpekar hans stora dator/internet/mobilbruk. Och byter ut det till tv-spel eventuellt men för mig gör ju inte det nån skillnad direkt om han sitter med ett playstation 3 en halv dag eller vid internet.

Vi har 2 timmar tillsammans vardagkvällar då han jobbar mkt plus restid till och från jobbet. Dem spenderas framför tv:n. Alltid. Sen helger så är det dator/internet/data eller tv-spel och mobil mkt tid för honom går till. Och får man bort honom från det ena är det det andra istället, tv:n.

Har försökt föreslå andra gemensamma aktiviteter men då han inte är intresserad av att göra nåt så är det väldigt svårt att lyckas med det.

#10 Vad jobbigt att ha en partner som spenderar mer tid vid datorer och spel än med dig! Och att han dessutom inte inser det.

Hade det varit jag som var du hade jag ställt krav. För jag hade inte klarat av ett sådant förhållande.

Hur får man egentligen en person att förstå att de har ett beroende?

Internet beroende led jag av en lång period. När jag tänker efter så innan intenet kom var jag totalt tv-beroende. Jag såg varje serie som gick och se och skulle jag inte råka vara hemma spelade jag in och tittade senare på natten. När Internet kom så fastnade jag vid internet totalt och det blev helt galet. Kände irritation när någon ville komma och hälsa på för jag ville ju sitta vid nätet och göra saker på olika sidor, Spel spelade jag massor fastnade totalt. Min dotter hade ett spel på en troll sida där man skulle skjuta tandtroll med tandkräm. Jag kom på mig själv att jag satt på kvällarna och skjör tandkräm på tandtroll. Helt besatt.

Jag har en tendens att fastna och det gör jag med Internet gärna med men jag har blivit mycket bättre på det idag, Sitter inte alls lika mycket för det blev destruktivt som fan ett tag. Det är inte alls så idag. När det blir för mycket då måste jag titta på om det tar över mitt liv totallt eller om det är ok och jag inte är irriterad för Internet inte fungerar eller om jag är ok med att faktiskt göra ngt annat när jag är hemma. Med Iphonen är jag i stort sett uppkopplad när jag vill och det kan också bli farligt, Bra att lämna mobilen hemma då och då. Bara testar mig själv helt enkelt.

/Kram Kia

#12 Han har iphone och det gjorde ju inte saken bättre.

"Ertappat" han en rad ggr med att ligga och skjuta fåglar med slangbella (ett spel i mobilen) så fort han får en tråkig minut.

#11 Ja, hur får man nån att inse att den har ett beroende???

I mitt fall har jag nog insett det själv, dels genom omgiviningens reaktioner kanske men främst själv… Och det hoppet känns avlägset när det gäller min sambo som hållt på såhär i en massa år, innan mig! Och konfronterar man så nekar han ELLER bli sur!

#13 Det där spelet där man skjuter fråglar "angry birds" är mitt ex också helt beroende av. Jag fattar inte grejen. Man skjuter fråglar på grisar.. Wohoo, jättekul!

Mina beroenden har jag själv märkt. Därför förstår jag inte att en person påstår sig inte se att den har ett beroende.

#14 Jag skrattade när jag läste ditt svar!

Jadu, Wohoo, jättekul!!! Jag begriper det inte heller, detta är en vuxen man på 37 dryga år också!

Ja, jag förstår inte heller…men det är förnekelsens kraft.

Och så är han väldigt perfekt i sina egna ögon och väldigt dömande emot tex mig som erkänt beroenden och kämpat väldigt hårt med svåra saker. Jag tror han är för bra och för duktig för att vara beroende i sina egna ögon och jag tror tyvärr att personen måste inse själv att den har ett beroende, för precis som för dig har det varit så även för mig. Att jag har insett det. Inte så mkt pga omgivningen egentligen. Utan att man har känt att detta är nog sjukt…

Och jag menar inte att låta nedlåtande om honom, jag älskar mannen ifråga av hela mitt hjärta. Men han är väldigt hård på mig och väldigt duktig själv. Trots att han försummar mig ganska mkt helger för internets och spelens värld. Och med den lilla tiden vi har på vardagarna så är helger viktiga för förhållandet…

Javisst handlar det om förnekelse.

Men ja, om man spenderar större delen av sitt liv framför olika skärmar, så förstår jag itne hur man inte kan se det som att något är fel. MAn ser jui att andra människor har" ett liv också". Och om ens partner säger till en att man känner sig försummad, så borde det ju gå in i huvudet. Inte bara åka ut genom andra örat igen.

Borde är inte samma sak som att det gör det, inte på alla.

Han avskyr alla former av krav ifrån mig, så jag är nog inte nån han direkt lyssnar på. Det är en ganska dominant man i ett förhållande. Och i hans ögon är jag ganska så rejält sjuk också pga mitt förflutna. Alltså ingen han har nån stor respekt för dessvärre.

Oberoende av vad man är "beroende" av så måste man oftast komma till insikten själv att man har ett problem och inte vill leva så längre…Annars kan man nog tjata sig hes och skicka dem på otaliga avvänjningar. osv.

#18 Men det låter ju inte som ett förhållande du bör vara i . Man ska ha respekt från sin partner!

#18 Det låter som en destruktiv relation. I längden tror jag inte den är bra oavsett hur mycket du än säger dig älska honom.

Jag tror också det är en destruktiv relation, tyvärr

Men steget mellan insikt och lämna känns väldigt långt.

#22 Det känns långt, men det är det inte!
Du måste ta hand om dig själv!

Kram!

Taz-Mania jag förstår vad du pratar om här. Det är så lätt när man får en insikt men det är ibland så långt innan man vågar göra något med den insikten. Jag förstår Beavis och Hera vad Ni säger här och Ni har säkert rätt i det Ni säger

Kan bara tillägga att hade insikt och handling varit samma sak så hade jag varit mycket längre i mitt liv än vad jag är nu.

Men en sak att acceptera som människa är att man inte är speciellt perfekt och ibland behöver tid på sig. Ibland måste jag påminna mig om att det är okej: - det är okej pEr du jobbar på och gör ditt bästa.

För det gör vi ju allihop hela tiden.

pEr

hehe huvet på spiken per

Klart man kan bli beroende av internet. När vi är ute med båten på somrarna är det jättejobbigt att inte kunna komma ut på nätet överallt. (Vi har datorn med på semestern då min man inte kan vara helt ledig från sitt jobb (ens på semestern)

Idag läste jag den här artikeln som övertygade mig i frågan. Artikel