Hej Tranquillity

Grattis till dina tre månade och hoppas du klarar att hålla dig nykter livet ut.

Roligt att du skriver och berättar som ett positivt exempel på att det går. Jag har läst och hört så många tragiska historier om Benzo så det är riktigt upplyftande att läsa din positiva.

grattis igen!

Tack så mycket. Det värmer. Jag ville ge ett konkret exempel på att ett missbruk samt psykisk ohälsa är ett problem som går att arbeta konstruktivt med och som går att välja att sluta med. Jag har sett hel del av vad tex ett benzo-missbruk kan göra och jag vet att det är finns väldigt många människor där ute som kämpar. Heja er!

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna "funka" tablettfri i denna världen och att jag inte skulle kunna sluta,både fysiskt och psykiskt. Nu mår jag bättre än nånsin och mina tankar går till alla som fortfarande kämpar.

Bra jobbat! Och bra att du går ut som förebild! Ja det finns dom som kämpar som behöver se att det går även om det kan vara ett slit!

Tack!

pEr

Tack så mycket! Ja det är ett hästjobb och man får lägga ner både själ och kropp i det. Den fysiska abstinensen när jag trappade ut Lyrican(som det inte finns så mycket information om just utsättningssymptom)var hemsk. Jag var inneliggande och gjorde det under kontrollerade former men hallucinerade trots det i två dagar till och från. Den fysiska abstinensen på benzon var tung som fan men den psykiska är ju klart värst. Sen har jag fått lära mej att det tar 7-9 månader EFTER att man slutat med benzon helt som kroppen kommer i balans igen. Dvs att du kan få abstinens under den tiden och ha högre ångestnivå än vanligt.

Vill bara att männskor som är inne i ett missbruk eller kanske försöker sluta ska veta vilket bra jobb dem gör och att ge man sej fan på det så kommer det gå tillslut. Kan jag så kan ni=)

Har du något kontaktnät att ta till när det är tungt? som tex 12-stegsgrupp eller liknande där du kan få stöd när abstinensen sätter i.

Alla tror ju inte på¨tolvstegsprogrammet men det finns ju även stödgrupper där man kan prata av sig (förutom denna då)

Jag har ett relativt brett kontaktnät inom vården bl a Missbruksmottagning dit jag går en gång i veckan, psykiatrisk Öppenvårdsmottagning går dit en gång i veckan samt att jag går i Dbt( Dialektisk beteende terapi) 2gånger i veckan. Har även genom Dbt:n tillgång till min terapeut(eller en annan terapeut som jag känner och har arbetat med)större delen av dygnet. Har även en del andra kontakter runt om som följer och stöttar upp. Och självklart min underbare sambo<3.

Har egentligen inget behov känner jag av ett tolvstegprogram eller liknande. Har kommit så långt i mitt illamående där jag vill ha "friska" och sunda människor omkring mej. Vill ut i samhället nu inte bara ha människor som mår dåligt omkring mej då jag känner att man lätt kan hamna i en nedåtgående spiral (som inte behöver vara medveten) då man är tex två som umgås med liknande problematik mm.

Okej, bra det. Då har du ju ändå ganska många att prata med och vänd dig till när det är jobbigt

Jag har den turen(skall man la säga) att ha alla dessa kontakter inom vården. Jag har aldrig haft problem med Försäkringskassan eller nåt sånt. Ser hur folk blir behandlande av dem och det är ju skamligt!

Jag vill ut i samhället igen, jag vill jobba, jag vill. Det har jag inte velat på väldigt många år. En fantastiskt känsla=)

Förstår det, själv har jag kämpat länge för att få komma ut på arbetsmarknaden, men något gör jag tydligen fel? Lycka till med det  ändå du har säkert bättre flyt än jag.

#9 Nu vet jag inte vad du har för problematik men tycker att det är jättebra att du vill ut på arbetsmarknaden. Jag vet att det är svårt dock. Min sambo var arbetslös en längre period och nu i Måndags påbörjade han en ny anställning. Vi har kämpat båda två och det är först nu vi båda känner att det faktiskt löser sej till slut.

Kämpa på och ge dej fan på det. Hoppas att det löser sej för dej med=)

Tack. jag är långtidsarbetslös själv och har rörelsehinder så jag är inte direkt högvilt på marknaden.

#11

Kämpa på och ge dej fan på att hitta ett arbete som du trivs med. Jag tänker såhär: efter att jag varit sjukskriven i tio år så tänker jag fanimej inte jobba med nåt som jag ogillar eller som jag känner ångest inför på morgonen. Tror att det finns jobb till dej därute och jag hoppas verkligen att du hittar nåt som du ser fram emot på morgonen. Jag har lite "tur i oturen" då jag blev dömd för brott då jag missbrukade men har nu chansen att få en praktik med chans till anställning genom Frivården.För mej känns det bra att kunna lägga alla kort på bordet från början med en eventuellt blivande arbetsgivare, dvs angående brotten jag är dömd för och mitt missbruk. Så mina förutsättningar är inte heller dem bästa men jag ska klara det=)

#11

Kämpa på och ge dej fan på att hitta ett arbete som du trivs med. Jag tänker såhär: efter att jag varit sjukskriven i tio år så tänker jag fanimej inte jobba med nåt som jag ogillar eller som jag känner ångest inför på morgonen. Tror att det finns jobb till dej därute och jag hoppas verkligen att du hittar nåt som du ser fram emot på morgonen. Jag har lite "tur i oturen" då jag blev dömd för brott då jag missbrukade men har nu chansen att få en praktik med chans till anställning genom Frivården.För mej känns det bra att kunna lägga alla kort på bordet från början med en eventuellt blivande arbetsgivare, dvs angående brotten jag är dömd för och mitt missbruk. Så mina förutsättningar är inte heller dem bästa men jag ska klara det=)

Ja då har vi liknande utgångspunlkter, du blir dömd i förväg pga din bakgrund och jag blir utdömd pga vad jag föddes med och människors fördomar. Jag har tyvärr sett baksidan med praktikplatser, de blir lätt en form av vit slavmarknad då deras löfte om jobb är lögner. Men hoppas du har mer tur än mig. Lycka till

Jag har bestämt mej för att hoppas på det bästa och att våga ge mej ut i smeten. Det verkar rätt strukturerat med Frivårdens jobb-projekt dock. Jag har ändå kvar min sjukskrivning till Juli nästa år så jag ska skynda långsamt. Det är en trygghet för mej.

Jag jobbar varje dag med att inte ha människor med en dömande attityd omkring mej men inser samtidigt att jag kommer att stöta på en hel del människor som skall "tycka" om min bakgrund. Jag är den jag är och är relativt öppen men drar inte hela historian för första människa. Men mina armar, hals och bröst skvallrar om ett långt självskade-beteende och det är svårt att dölja. Många tror nog att jag är "skör" tack vare detta, men i slutändan gör det mej starkare…