undersök dig genast! var ca 2 år sen dem hitta en knöl i min mammas bröst, hon hade den värsta sorten, men är helt återställd idag. 
Lycka till!

Jo, jag ska ringa på måndag, för en knöl i bröstet i min ålder är inget man kan ignorera.

Men ändå så är jag så fånig och tänker; Det händer inte mig. Tänker på cancer m.a.o.

Jag har någon slags inbygd "rullgardin" och ser bara det jag vill se.

#2 jo, det är nog så för många. och det behöver ju inte vara cancer heller. efter undersökningen får du gärna höra av dig, antingen här eller i ett P.M hur det gått, om du vill :) 

Som sagt, mamma fick det för 2 år sen, så kan ge endel råd. 
Samt att min moster fick det för 4 år sen. båda dem är helt friska idag.

#2 Tack, vad gullig du är. Egentligen vill jag inte ringa på måndag, men förnuftet säger att jag måste.

jo det är nog bäst att ringa! Om det nu är cancer, så vill man inte att den ska sprida sig. :P

Jo du ringer Kestin! Annars så!.. ja säg det men ändå…

Nä men hellre kolla en gång för mycket än förlitet va?

pEr

# 6 Eller ha tre bröst?

Egentligen ska man inte jobba inom sjukvården, för man "vet" innan man har träffat en läkare vad som är fel.

kerstinjo…snälla gå till läkaren innan det är försent.det behöver inte vara något.jag jobbar själv inom vården…vi är dom värsta patienterna…vi är ju odödliga eller hur.nu går du till läkaren och det med basta…du kommer att få hjälp på traven…du kan låna min ängel ett tag…hon stöttar dej.kram och kärlek till dej

#8 Jag vet, vi är hemska patienterna, jag fick åka in akut till sjukhuset efter julhelgen.

Men jag ville absolut inte utan blev enbart förbannad på maken när han började tala om ambulans.

Jag idiotförklarade honom en massa gånger. men rätt som det är finns ambulanspersonalen här ändå.

Vad tusan, det är väl inget fel på mig.

Vaknade upp två dygn senare med dropp och syrgas. VA? Kopplade bort syrgasen, stängde av droppet och tog bort kanylen i armen.

Remiss faxades till annat sjukhus. Vad gjorde jag? Åkte hem!

Nä, sjukvårdspersonal ska inte bli sjuka, för de är bedrövliga.

Tack, jag lånar din ängel ett par dagar! Hon kanske har mer förstånd än jag?

Men, hu, vad ruskigt bekvämt det är att leka struts och köra huvudet i sanden.

Säger detsamma. Åk till sjukan senast måndag morgon och kolla upp det där. Du har överlevt värre. bara att kolla det behöver ju inte vara malignt. Och våga bara inte koppla ur och gå hem innan de behandlat /undersökt dig klart

Gå till läkaren, det gör ont och man vill inte men man måste, du kan få hjälp i tid och bli helt återstäld! Min mamma hade cancer de sa hon skulle dö utav men min mamma kämpade in i det sista och står nu frisk och bättre än någonsin. Sen behöver det inte betyda att det är cancer men som alla säger att du har gått egenom värre och detta ska du då banne mig klara med :) Det finns alltid en skyddsängel till alla som hjälper dig genom allt :)

Ingen läkare än.

Kerstin! snälla, gå till läkaren! om det nu skulle vara något farligt, vilket man absolut får hoppas att det verkligen inte är, så är risken att dem kan bota det större än om du bara väntar och väntar tills du får ont av det!

#13 Jag vet, men jag har antagligen lite strutsblod i mig. Modell; kör ner huvudet i sanden så är allt borta.

se till att hugga huvudet av den strutsen och bli en människa då! 

Tänk så att det kan vaa en fettknöl eller bindväv. eller en godartad tumör i värsta fall. Men du vet inte innan du gjort en biopsi

#16 Tänk att jag som kan inbilla mig det mesta, kan blunda för den här förbaskade knölen.

Vågade t.o.m. Googla lite om det idag och knölen sitter där den inte "ska" sitta. Ett typexempel, där tumörer kan sätta sig.

Äsch, en fettknöl, så har jag också tänkt, den går ner.

Fattar ni vad ologisk jag är när det gäller mig själv?

Jag vill ju inte rita fan på väggen så jag säger det är säkert en fettknöl eller liknande för det är ju det man hoppas på och det är säkert det som testerna visar.

NU GÅR DU TILL LÄKAREN.om jag inte hade gått så hade jag varit uppe i himlen för längesen…men dom skickade mej tillbaka till jorden…och här ska jag vara.ska dina barn och alla andra människor behöva se dej bli en martyr…nej och vi här kommer att sakna dej.nej av mej får du inget tycka synd om…medlidande är dubbelt lidande.en spark i r……va får du av mej så du kommer iväg.kram

Jag vet att du varit på sjukhus för det har du ju skrivit om men inte om det gällde knölen? Vore trevligt med en uppdatering Kerstin

#20 Jodå, det var mycket riktigt cancer.

Men vad som kommer att hända nu vet jag inte förrän på tisdag.

Beklagar verkligen. sånt vill man ju inte ha rätt om. Jag antar att tumören är malign? men hoppas det är en som är liten som du kan ta bort fort. Lycka till

kerstinjo; riktigt tråkigt att höra att det var cancer! Jävla sjukdom det där!!!

Som tur är vet jag att du är en stark person, och att du kommer klara detta också!

Bamsekram och styrkekram i dessa svåra tider!

Ja kram till dig Kerstin.

Är omringad av cancer känns det som. Nu t.o.m på nätet.

Fy fan för cancer är allt jag har att säga.

pEr

Klart att jag fixar det här!

Jag vet inte om jag är onormal på något sätt, men jag är inte speciellt orolig.

Kan betyda att din kropp redan vet att detta är något som du klarar av kerstinjo!

Kan betyda att din kropp redan vet att detta är något som du klarar av kerstinjo!

Härlig inställning. bra att du slutligen gick och fick diagnos så de kunde börja behandla dig i rimlig tid, ju tidigare desto bättre som du vet.

Forts…………..

Jag bor mittemellan två sjukhus och var på det mindre idag. På  det stora har jag gjort mina undersökningar och dit ska jag åka dagen före operation för att på en isotopbehandling.

Så nästa onsdag ska hela bröstet opereras bort. Alternativet var att ta en del av bröstet och sedan åka 22 mil varje dag för strålbehandling. Så jag valde att ta bort hela bröstet.

Under operationstiden tas en bit av tumören och skickas med ambulans i ilfart till det större sjukhuset, så att "min" läkare får besked vid operationsbordet om lymfkörtlarna är angripna.

Fattar ni att det snurrar i huvudet på mig nu?

Men jag känner mig ändå förhållandevis lugn. Det verkar som mina och makens jobbarkompisar är mer skärrade.

Shit! Cancer? Har jag det?

Åkte direkt till "lilltjejen" och fikade efter läkarbesöket, den äldsta jobbar, så det får vi ta per telefon senare.

Om jag hade några frågor? Ja! Kan du (läkaren) garantera att jag blir ordentligt sövd, så att jag inget känner?

Men på fredag ringer ssk mig, ifall jag har kommit på något att fråga.

Jag är fortfarande lite halvstirrig, men det känns ändå skönt att tiden är bestämd.

Ont krut förgås inte så lätt!

#29 Kan tänka mig att det snurrar ordentligt.
Håller tummarna för dig :)

usch o fy! 

Men du är stark kerstin! du klarar detta utmärkt ska du se! :) 

Snart två år sen mamma fick det, hon operera också bort sitt bröst men hade ingen spridning till lymfarna, dock var det grad 3 så hon fick tyvär gå på cellgifter i ett halvår, men nu är hon frisk och kry igen :) 

Dem allra flesta, ja väldigt många, klarar ju bröstcancer, så du har otroligt goda chanser, spec. eftersom du är så positiv till det hela, tror det hjälper!

Både svärmor och svärmors mor har opererat bort brösten och klarat sig fint. Som sagt ont krut…

pEr

Det är ju det som är så "bra" med bröstcancer, ett bröst går att ta bort.

Men får du levercancer, så kan de inte plocka bort levern, vid skelettcancer är det svårt att ta bort skelettet och får du en cancertumör i huvudet så kan det inte vara så skoj om de tar bort huvudet.

Så egentligen så har jag tur!

Jag skulle tycka det var hemskt att ta bort hela bröstet. Men det är kanske mest av fåfänga? Bättre att vara säker på att all cancer är borta. Du kommer klara det bra.

#34 Du kan få tillbaka ett bröst med plastikoperation, om du känner att det är viktigt.

#34 o #35 Nej, just nu ser jag inte bröstet som en viktig sak.

Jag fyller ändå 60 år i slutet av året och jag tror att det är mycket känsligare om man är ung.

Jag får en slags protes att lägga i bh'n och just nu känns det ok för mig.

Men jag har just läst igenom delar av all info jag fick och jag blev förvånad när jag läste att barn, som har en mamma som har haft bröstcancer har 50 % större risk att drabbas av bröstcancer.

Hög procentsats!

Men något som fick mig att tänka till två ggr, var mina barns reaktion. Jag var helt övertygad om att min kopia, lilltjejen, skulle ta det hårdast. Men den stora tösen, som har så mycket av sin pappa i sig, det var hon som tog det hårdast.

Men för att byta ämne, så har jag alltid sagt att jag har jättefina jobbarkompisar. Men nu kommer det att omprövas.

Jag har tät kontakt med två stycken och resten är på den ena tjejen; Hur går det med Kerstin? Hur mår hon? Har cancern spritt sig?

Va farao, har de inte telefoner? Nja, det kan kanske smitta genom telefonen, vem vet?

#36 Min mormor har också ett "lösbröst" som hon sätter i BH;n.
Och ja, tyvärr är det hög procent :/

Kerstin, ibland blir omvärlden chockade och vet inte riktigt hur de skall reagera? Tyvärr väljer många felaktigt att hålla sig unden, inget illa menat ifrån deras sida, men de "vill inte störa".

Du får säga åt henne  att hälsa dem att hälsa på eller ringa och fråga dig själva Då får de sig en liten tankeställare och kanske slår en signal själva eller kommer förbi.

edit, rensade upp i något förvirrat skrivet

#37 Läskigt hög procent, jag hade ingen aning om det.

Undrar om det finns någon koppling mellan bröstcancer och andra cancersjukdomar?

Jag pratade med min bror i går kväll och på farmor/farfar och mormor/morfars sida finns ingen cancer. Däremot har jag haft en kusin som dog i skelettcancer när hon var ca 50 år.

Är det vårt levene, att vi äter besprutad mat, att vi lever i ett samhälle som spyr ut gifter osv, som ökar cancerrisken?

Jag tänker bara högt nu; om jag inte var i riskzonen, hur 17 hittade cancern till just mitt bröst?

Vårt leverne med alla gifter ökar ju risken för cancer, vad vi äter osv. Sen har ju säkert ditt eget leverne med anledningen till att du är här på sajten spelat in.

Undersökningar har ju visat att hasch och marijuana är mycket mer cancerframkallande än vanlig tobak tex. det är något brukare gärna försöker vända på men en sanning.

Jag själv lever i allra högsta grad i riskzonen för cancer då lfera familjemedlemmar dött eller lidit av sjukdomen, självförvållat eller ej.

#39 JAg  har läst något om att det i asien inte är lika mycket bröstcancer fall, ganska mycket mindre.

Detta tros bero på att vi här äter så mycket p-piller och dyl. Att det är därför vi har så mycket av det.

Fick lite radioaktivt medel insprutat på två ställen i bröstet i onsdags, och det visade sig att cancern hade spritt sig till lymfkörtlarna.

Så det blev en operation på över fyra timmar och jag hann bli narkoman under tiden, morfin.  

Operationen skulle ta ca 1½-2 timmar och min äldsta dotter ringde och frågade hur det hade gått och får till svar att "något hade tillstött" och att jag fortfarande låg på operationsbordet efter fyra timmar.

Vilket oproffsigt svar, hon blev ju jätterädd.

Men det är tydligen ett precitionsarbete när lymfkörtlar tas bort. De skär samtidigt av mängder av nervtrådar till armen och handen och de ska de få att passa ihop igen.

Nu väntar lite mer tid för att se om spridningen var ännu större, då är det enbart strålning som gäller.

Men humöret är det inget fel på, trots allt! 

Verkligen ett hemskt svar din dotter fick!
Håller tummarna på att det inte spridigt sig mer!

Jo det är pill med det där. En till mig närstående ska operera bort cancer därifrån med snart.

Bra att humöret är gott för det hjälper!

pEr

Humöret är det inget fel på och jag fick mig ett gott skratt när yngsta dottern beskrev hur jag var när hon pratade med mig första gången efter operationen. "Hjulet snurrade, men hamstern var inte hemma."

hehe. Ja man måste nog ha ett gott humör och en positiv inställning nu så du klarar att kämpa, tråkigt att läsa att det hunnit sprida sig till lymfkörtlarna. kämpa på