# Skriva av mig och nån som kan ge lite ro?? Author: emmalindbom Min pappa har varit alkoholist sen jag var ett spädbarn, jag hade fåtal stunder med min far som han kunde vara som vilken helt vanlig pappa som helst. Han misshandlade min mor framför ögonen på mig många gånger och även mig vid fåtal tillfällen. Jag har alltid låtsats om som att det inte har vart ett problem i mitt liv, men ju äldre jag blitt desto mer ont gör det i hjärtat, jag vill be min pappa dra åt hel\*\*\*\* så många ggr men han e min far, alltså det går inte och mitt hjärta får ännu en törn. Jag har försökt prata med han nykter så många ggr men han fattar inte och hotat med aldrig prata med han mer, men jag kommer ändå krypande tillbaka. Men sanningen är att min pappa har förstört mig på många sätt psykiskt, och psykologer säger att det kommer ta år komma ur detta helvete som finns just nu. Kan han inte bara försvinna och låta mig gå vidare?? måste hans fylla sitta så djupt inpräntat att jag inte kan ha en vettig relation eller vänskap med folk?? ![Rynkar på näsan](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 1 Author: [Borttaget] Hej och välkommen emma. Det är många som har det som dig och man kan söka stöd hos varandra genom grupper som [**al-anon**](http://www.al-anon.se/) **och** [acoa](http://www.acoa-sverige.org/index.htm)**,** Länkar till dem finns i länkregistret Som du säger det är din far och det är mycket svårt att säga ifrån eller bryta med en förälder. Du måste finna styrkan att säga ifrån det kan du få genom att du nu pratar av dig. här och kanske i någon av de grupper jag rekomenderade- Som de flesta även jag sagt i andra trådar du kanske läst så börjar tillfrisknandet hos den beroende h\*n måste vilja bli ren. Denna process kan du/ni kanske skynda på genom att ställa krav på honom vad gäller umgänge och inte acceptera övergrepp ifrån hans sida. Så att han förstår att hot inte fungerar och ni inte vill umgås med honom när han e packad osv..... Lycka till ## Comment 2 Author: Porklash Har psykologer sagt nåt så dumt som att det tar år att ta sig ur ditt elände? Jag kanske kan förstå vad den psykologen menade men allt är relativt. Ja risken finns att du kommer att få jobba hårt under lång tid för att "vinna tillbaka" dig själv (i brist på bättre ord) men du kan börja en förändring nu. Idag. Och jag gissar att ganska snart så börjar du kunna känna dig åtmintone lite bättre. Inte jämt alla dagar kanske men ibland vissa dagar och jobbar du på blir det oftare och oftare. Självklart tar det tid att bli helt återställd efter att ha vuxit upp i en detsruktiv miljö men en förbättring kan faktiskt ske på ett litet ögonblick. Insikter som hjälper en i resten av livet kan bara uppenbara sig ur de  till synes mest triviala saker. Helt plötskligt så får man hjälp från ställen man aldrig kunnat gissa... Om man har villighet till förändring... Har man växt upp i en sådan miljö som du nu har så finns det en tendens att man skaffa sig egna destruktiva mönster som kan vara nåt helt annat. Man kanske är för intensiv när man umgås med männikor eller tvärtom eller äter för mycket eller lite osv i all oändlighet. Det brukar vi inta vilja ändra på. Visst det kan vara svårt att se att p.g.a jag blivit utsatt måste jag kanske först jobba med mina egna destruktiva sidor innan jag kan börja att lägga andras bakom mig. Så här är det inte jämt utan som med allt annat är det väldigt personligt men det är inte så ovanligt. Det bästa du kan göra för din far är att ta hand om dig så åtminstone du kan ha en frisk relation med honom. Det kommer nog att ta lite tid. Lycka till! pEr ## Comment 3 Author: emmalindbom \*1 Tack jag ska kolla in de grupperna du skickade och kolaa om man kan få gå på ett möte :) Men tack så hemskt mycket för råden och omtanken det var värmande :) \*2 Ja de säger de tyvärr. och jag jobbar dagligen med att komma tillbaka till mig själv men ibland måste jag bara få skriva av mig som jag gjorde här :) tack för alla råd jag behövde höra att man kan ta sig ur detta :) ## Comment 4 Author: kerstinjo Hej och välkommen hit! Vill du be din pappa att dra åt =&%3 så gör det. Med en gång! Det är inget att skämmas över att man inte orkar med en alkoholiserad far, som förstör ditt liv. Det viktigaste är att **du** mår bra, sitt eget mående får han själv ta hand om. Så bryt kontakten. Det gör ont, det är svårt, men ta hand om dig själv och skaffa dig ett bra liv utan en alkoholiserad far som kväver dig. Varför tillåter du att han förstör ditt liv? Bara för att han är din far? Ger det honom rättigheter att sabotera ditt liv? Du kan svaret och det är **"nej".** Börja leva ditt eget liv och ha glädje utav det. Som #1 skriver ta kontakt med [Al-Anon.](http://www.al-anon.se/Al-Anon-Vuxna-Barn/) Al-Anon vänder sig till vuxna barn, som vuxit upp med en alkoholist i familjen. Du kan ha jättemycket hjälp av dem, för ni sitter alla i "samma båt". Det finns även Alateen, som vänder sig till tonåringar med en alkoholist i familjen [Alateen.](http://www.alateen.se/Alateen/) Var inte rädd för att gå på något möte, du kommer att få så mycket tillbaka och växa som person. Lycka till! ## Comment 5 Author: emmalindbom #4 Tack för stödet och jag försöker be han dra men jag har svårt, men ska en dag göra det med lite stöd :) och jag har kollat in sidorna och hittade ett möte i halmstad snart så ska gå dit och få stöd extra :) ## Comment 6 Author: [Borttaget] Lycka till hoppas det går bra och fortsätt gärna skriva om hur det går och ditt mående osv. Det kan verka vara hårt det som Kerstin skriver, men det är sanningen. Man måste jälpa sig själv innan man fullt ut kan hjälpa någon annan. Och sätt upp gränser för din far eller bryt kontakten. Bryta är väldigt svårt men om du sätter upp "regler" för hur din far får bete sig eller hu och när han får hälsa på osv.. så kommer du att bli starkare och han kanske inser att han måste ändra sig? ## Comment 7 Author: [Borttaget] usch, det är svårt :(  Jag har brytit kontakten med min farfar, han har varit alkolist i hela mitt liv, men fick nog för ca 2 år sen. har inte träffat honom sen dess, och det känns skönt :) ## Comment 8 Author: emmalindbom Jag ska hålla er uppdaterade :) men som sagt ibland har man ju dåliga dagar och andra bättre :) Det som e grejjen ju mer regler jag verkar sätta upp desto mer dricker han :( så det e svårt, men pratar knappt med han längre :) Men jag ska skärpa mig ännu mer och söka hjälp och försöka läka mig själv för jag vet att han inte går läkas :) ## Comment 9 Author: kerstinjo Ja, det kanske låter lite tufft och hårt, det som jag skriver. Men det är så verkligheten fungerar. Naturligtvis menar jag inte att du ska ställa dig upp och be honom dra åt hel\*\*\*\*. för det skulle du bara må dåligt av själv och din pappa kommer naturligtvis att förneka att han är alkoholist och tycka att **du** är för jäklig. Nu vet jag inte hur gammal du är, men mitt bästa tips är att ta kontakt med AlAnon eller Alateen innan du talar med din pappa. De är experter, p.g.a. att de sitter i samma situation som dig. Ta hand om dig själv i första hand, för du är den viktigaste personen i ditt liv och du ska inte må dåligt p.g.a. din pappas missbruk. Den biten får han sköta själv! Jätteskoj om du fortsätter att skriva här, så vi kan fortsätta att stötta dig, så mycket vi kan. ## Comment 10 Author: emmalindbom Jag är 21 år gammal :) Nej och att be ens egen pappa dra åt helvete bara så känns allt för tufft just nu, e ju även så att resten av min familj ringer mig när pappa är full och vill jag ska prata vett i han. Senast idag ringde dem och sa jag var tvungen ringa, har alltid varit så att han har "lyssnat" på mig säger de andra, Och jag som åkt till polisen när min hund vart där med han så de tror att jag kan lösa alla deras problem men har sagt till på skarpen idag att jafg inte kan göra mer än någon annan i familjen kan. Så får vi se om de fattar det :) ## Comment 11 Author: [Borttaget] Du verkar ha fått den klassiska "beskyddaren"  rollen i den dysfunktionella familjen eller den starke. Du har kanske varit den som vågat säga ifrån och den som på sätt och vis tagit hand om pappa när de andra flytt? Därför tycker de pga det att du är den "som han lyssnar på"? I själva verket är det dig han lyssnar på bara pga att du är den som fortfarande hälsar på och orkar engagera sig. Det är sådana saker du kan prata om på al-anon mfl. Även AA har ju öppna möten för anhöriga. ## Comment 12 Author: emmalindbom Jo jag har vart den i familjen som vart och plockat upp han på parkbänkar mm så jag har nog skapat detta själv :) Det ska jag göra :) ## Comment 13 Author: kerstinjo #12 Sluta att "städa upp" efter din pappa. Det gör ingen nytta för han kommer att fortsätta att dricka ändå. Det är inte **dina** problem, det är hans! Du kan inte lösa hans problem, han är alkoholist, och den ende som kan lösa hans problem är han själv! Inte du! Jag har själv två döttrar, som vuxit upp i ett hem med narkotika och kriminalitet. Aldrig någonsin att jag förstod att jag/vi gjorde fel. Det var mitt/vårt sätt att leva och jag förstog aldrig hur fel, kränkande och disfunktionellt det var. Det alla andra såg, det såg aldrig jag. Jag blev bara vansinnigt för\*\*\*\*\* om någon talade om det för mig. Herregud, de fattade ju inget!! Du hör själv hur dumt det låter, men jag förstog aldrig. Förstog aldrig hur mycket jag skadade min töser. För det gjorde jag, skadade dem enormt! Jag har varir drogfri/nykter i många år, men mina tjejjer har fortfarande men av min/vår missbrukartid. Så mycket skada jag har gjort dem! Så ta hand om dig själv i första hand och sluta vara den som alltid ställer upp. ## Comment 14 Author: emmalindbom #12 Okej :) Men det e skönt att höra andras berättelser som hjälper mig att inse att jag inte kan behandla han som en liten bebis längre, för han fattar ju inte ändå! Han blir aldrig arg när jag säger det han verkar mest bli besviken på sig sj och då ge sig sj ännu en anledning att dricka. Och han har lurat så många läkare så han har intyg efter intyg att han inte behöver läggas in för avgiftning, för han dricker som en "normal" svensk, ett glas vin till maten mm. Så jag känner bara för att skita i han och låta han frysa ihjäl där ute om han så behöver, han har inte längre hand om min hund(vilken var en stor källa till att jag sprang som en galning) och jag bor inte på samma ställe som han. Fast förra gången han var ute och körde ringde jag polisen istället för att jaga han full på vägarna och det skrämde han lite, inte för att de fick tag på han men han fick sig en tankeställare som leder till sprit men ändå! Jag inser mer och mer genom din historia att jag måste låta han göra det han vill, för när ingen bryr sig om han kommer han nog få en rejäl tankeställare så det räcker för några år :) Och jag e så oerhört tacksam för er två som tar er tiden att hjälpa mig här :) det betyder mycket :) ## Comment 15 Author: kerstinjo #14 Vad glad jag blir när du skriver och tackar för att vi försöker hjälpa dig. Det värmer ska du veta! Du vet, han är ingen bebis, han är vuxen. Vuxen med stora problem och då kan det gärna bli "stackars mig". Missbrukare är otroligt duktiga på att manipulera folk. Duktiga? Nä, experter! "Vad tusan, det är väl ingetvfel på mig." Det finns något som brukar kallas "missbrukets logik" och missbrukare har alltid en "logisk" förklaring till allt. Anhöriga köper den "logiken" gång efter gång. De vill ju så gärna tro på en förbättring. Ibland slutar det väl och ibland slutar det illa. men oavsett vad som händer så är det aldrig, aldrig ditt fel. ## Comment 16 Author: emmalindbom #15 genom att prata om det och få svar från bla dig som haft problem så inser jag att det är onödigt att vara ledsen och att jag försöker istället bli arg för det han gör/gjort mot mig och min familj i år. Min pappa är absolut expert på att gömma sitt missbruk, han har haft kvar sitt jobb även om han blitt av med körkortet, kommit stinkande av gårdagens fylla på jobbet mm Egentligen så inser jag att jag förtjänar bättre än honom, och min sambos föräldrar e underbara människor, så jag har väl mer eller mindre tytt mig till dem senaste tiden :) Och sjklart måste jag tack för ni hjälper mig inse saker jag aldrig velat tro på :) ## Comment 17 Author: [Borttaget] Det är hårda tuffa sanningar man måste ta till sig. Som medberoende till en nära anhörig känner man sig ju ansvarig att ta hand om personen och man vill inte att andra ska se hur illa det är. Och som barn ställer man sig alltid frågan " Är det något jag gjort fel?" eller "Vad kunde/kan jag göra annorlunda?" Men det är ju så att missbruket är hans och det har han själv dragit på sig. Att du hjälper honom hem och tvättar honom mm vad man nu gör. Skjuter bara upp att han når sin botten och kanske vill ändra på sitt liv. Det är när han kommit dit du kan träda in och stödja honom med möten och vård etc, när han verkligen visar en vilja att bli nykter. Inte innan. Sköt om dig ## Comment 18 Author: emmalindbom Jo jag har altid känt att det e jag som ska se till att han inte råkar illa ut och jag börjar inse nu att jag har gjort fel genom att göra allt för han. forhoppningsvis kommer han en dag inse att han behöver hjälp, om än långt fram i tiden, men att försöka tvinga han med 50 olika läkarintyganden går inte det heller. så nu ska jag bara sitta här hemma och se han gå under?? Lite den känslan jag få dock, men det beror nog bara på som du säger att det är bara min känsla för jag vill så gärna att han ska bli frisk ## Comment 19 Author: Porklash Nej du ska inte bara sitta och se... Du ska leva ditt liv och då har du inte tid att sitta och titta på någon som super ned sig! Det är tyvärr så att vad du gör nu är att hjälpa honom att fortsätta genom att skydda honom från naturliga konsekvenser av sitt beteende. Han har redan valt bort dig/er för spriten eller hur? han är där men ändå inte? Välj ditt egna liv och låt honom ha sitt. Du har rätt i det går inte tvinga någon till att inse saker men du kan ge honom fler chanser till det genom att låta honom sköta sina egna problem. Hoppas det går bra! pEr ## Comment 20 Author: emmalindbom jag vet att det jag gör uppmuntrar han, men gör ändå ont veta att han är där ute nånstans, plus att nån kan se han! Det är löjligt tänka så jag vet men jag har hela mitt liv blivit mobbad för att min pappa alltid sprang runt full! Och svaren på dina frågor bler ja på båda det vet jag :) Tack för svaret det får mig att tänka efter hela tiden :) ## Comment 21 Author: [Borttaget] Man behöver andras perspektiv för att komma till insikt ibland. ## Comment 22 Author: emmalindbom Ja jag har märkt det mer och mer :) ## Comment 23 Author: emmalindbom Min far ska nu börja på AA och börjat ta sömntablett för att slippa tänka på sin alkohol, vilket i sig är hur bra som helst och jag är så stolt, men enligt han e han ingen alkolist och han har aldrig lagt en hand på någon av oss eller gjort fel? De e en lögn och de vet jag, och av "misstag" blev jag arg när han lovade mig att jag aldrig skulle behöva se han full igen, för de e ett löfte som inte finns i min värld för honom, han har missbrukat de hela mitt liv. Och jag fattar bara inte nu hur han ska klara bli bra om han förnekar allt? Jag vill skutta av glädje samtidigt som jag vill ligga i en pöl och gråta som ett litet barn för jag litar inte på att de skulle funka. värsta av allt är att han menar på att han inte e alkoholist utan att han har sett alkolister men de e inte han. Han nekar allt och tänker inte säga på AA att han e alkolist. Jag e så trött på att han kunde vinna mitt förtroende igen och nu stampar på mig för att han sj ska må bra. \*suck\* ## Comment 24 Author: [Borttaget] Jobbigt, men så fungerar alkoholisten. Vi kan bara hoppas att han kan komma till insikt om han väl går på ett möte och får höra andra. Som du säkert hört och läst är det en vanlig försvarsmekanism "de andra är alkoholister men inte jag, Jag har kontroll osv". Och vi vet  det är skitsnack. Ta allt han säger med en nypa salt, det har du rätt till. Du sätter ju bara upp dig för besvikelse om du blåögt tror på allt han lovar det vet du. Bara hoppas att han verkligen går på möten och kommer till insikt. Annars har du nog gjort allt du kan? han måste ju vilja bli nykter själv för att lyckas långvarigt. ## Comment 25 Author: emmalindbom Ja men jag måste sluta vara så lättlurad med, för om inte han inser så kommer han aldrig bli frisk heller. blev bara så frustrerad igår att jag var tvungen skriva av mig lite :) om inte han sköter sig så vet jag att jag inte kan göra mer, men jag kommer hålla tummarna att han kommer till insikt snart iaf =) ## Comment 26 Author: [Borttaget] Men låt inte honom dra dig med ner i avgrunden. Det kan kännas hårt, men om han inte vill inse att han är alkis och behöver hjälp,Så behöver du på något sätt släppa lite på taget och leva ditt liv. Även om du aldrig ger upp honom. ## Comment 27 Author: emmalindbom Jag gav upp han och slutade prata med han efter jag hade pratat med er i tråden, men sen blev jag ju "lurad" eller vad man ska säg av honom. och nu e jag bara så frustrerad på han, för han säger han behöver mig medans han fortfarande lever i sin egen förnekelse, visst han har ej druckit på 4 veckor vilket e jättebra, men som sagt den sista biten med att han ska fatta att han faktist är alkis verkar vara den svåra för honom. Enligt han e en alkoholist inte någon som behöver sprit utan någon som låter spriten gå emellan jobbet, och visst han ska ha en eloge för att hans jobb inte märkt nåt. Jag måste ge upp han igen och jag vet de, men denna gången känns de värre eftersom han är ju på rätt spår på en punkt, och jag inbillar mig kunna pusha han till den sista biten, vilket e fel men ändå så rätt! Förstår någon va jag menar med de sista, hoppas de iaf ## Comment 28 Author: Porklash Välj att se det positiva! Han har varit nykter i fyra veckor. Bra! Att han inte förstår vad alkoholism är kan vara synd men det är ändå ett framsteg. När han inte dricker har han ju en större chans att komma till insikt än vad han hade tidigare. De flesta alkoholister sköter faktiskt sina jobb. Min farfar drev ett av Sveriges (?) största målerier som fullt aktiv alkoholist... Myten om alkoholiten som utslagen är just det en myt. Sen finns det ju sådana alkoholister med men de är betydligt färre. pEr ## Comment 29 Author: [Borttaget] #27 Som jag sa "Även om du aldrig ger upp han" Jättebra att han är nykter och varit det i fyra veckor. Men risken är stor at han trillar dit igen då han inte anser sig vara alkoholist. Och du mår inte bra av att gå på helspänn och vänta på detta. Stöd honom om du är kvar i hans liv men bara i nykterheten. Gå på något av dessa anhörigmöten. vad jag vet hjälper det många med stöd osv. Kan du få honom att prova ett AA möte om inte för att "Bevisa  för er att han inte är alkoholist" så prova det. Man kan byta vinkel för att så att säga lura honom till ett möte där han kanske kan få insikt? ## Comment 30 Author: skogisarna _Hej Emma.._ _Förstår vad du går igenom och det är inte lätt och allt tar sin tid. Jag har varit ren i 11 år och jag hade inga föräldrar som drack när jag var lite men en far som gjorde illa mig psykiskt och fysiskt och en rädsla för honom. Jag är än männsika som har lätt för att prata och säga ifrån men när det kommer till honom så blir det ett stopp i mig._ _Bara för att din pappa börjat på AA så krävs det en massa utav honom så du vet och de tre första åren är värst och sedan som några skrev så finns alanon för dig och det finns något som heter KBT behandling, kognetivt. Dessa två tror jag du skulle må gott av._ _Idag slits jag med relationen med min far men jag hade inte varit nykter om jag inte jobbat så mycket med mig själv och alla mina känslor. Jag häller på att fri göra mig från denna sjuka man som han är. Jag trodde han hade förändrats men han är samma person men jag har förändrats._ _Hoppas det ordnar sig för dig kram till dig_ ## Comment 31 Author: emmalindbom #28 jag e jätteglad att han klarat sig så länge att inte dricka de e jag =) Men sen tänker jag lite att när han väl kommer underfund med vad han har gjort oss så tror jag att spriten kommer komma tillbaka i hans liv, eftersom han förnekar misshandlat oss mm. Jag försöker hålla mig positiv de gör jag =) #29 jag e faktiskt i den punkten att jag orkar inte stötta och ta hand om han för att risken att falla tillbaka är så stor, och att jag ska gå och spänna mig orkar jag inte mer efter 21 år av detta beteende. Jag har försökt prata om AA som att de kanske vore skönt gå dit höra andras historier och få höra att alkolist inte behöver betyda undergången, som han tror. #30 Jag förstår att de måste vara tufft för dig men 11 år nykter e superbra :D grattis eller vad man ska säga ^^ Jag går på kbt redan eftersom jag sj har "ocd" där jag även utmanar mina rädslor för min far och sådant. På ett sätt försöker jag väl frigöra mig från den människa han har blivit i mitt liv, och jag vet att min far alltid kommer förneka saker han har gjort, han har tom fått min mamma dra tillbaka anklagelser om hans misshandlande för att hon var livrädd, så jag litar inte på han alls längre. Jag håller tummarna för dig och kämpa på för du e värd må bra =) kramar tillbaks ## Comment 32 Author: [Borttaget] #30 och #31 Jag håller tummarna för er både. Det verkar ju som att ni båda har kommit en bra bit på väg åt rätt håll ändå. Lycka till! Och som ni vet kan ni ju alltid skriva av er här när det känns tungt eller när det känns lätt.Att ge utlopp för känslor är bra för hälsan. ## Comment 33 Author: skogisarna Lycka till Emma och vi är många som sitter i samma båt och vilken kraft vi är som har denna erfarenhet fast det är smärtsamt och tungt men tänk på vad vi kan ge andra.. hopp Kram till er alla som behöver det ## Comment 34 Author: emmalindbom #33 ger dig en stor kram och en massa tack för att du får mig inse att ensam kan vara stark :)