Etikettberoende
Läst 1355 ggr
Kia
Kia 
2011-04-18, 23:03

Dags att dela med sig....

Hej Alla,

Sakta med säkert känner jag att jag försvunnit härifrån och NÄ det är inte för jag är frisk utan snarare för jag varit väldigt sjuk i min sjukdom igen.

Så jag delar med mig…. Jag är sockerberoende men jag är ju även annat men det jag faller tillbaka i är ofta mitt socker och jag hade NÄSTAN 2 års sockerfritt (mjöl och vete inklurerat) och sen brakade det loss. Jag kan inte säga exakt när jag tog min första tugga igen men vad jag vet är när mitt återfall började även om det inte började i att jag åt.

Signalerna fanns där och jag valde att inte lyssna på dom vilket jag nu förstår. Men vad som händer är att jag som jag alltid gjort får en enorm skam känsla och berättar för INGEN om mitt återfall. Äter igen i det dolda och låtsas på utsidan som allting är skitbra när jag egentligen vill bara låsa in mig och fortsätta äta tills jag äter ihjäl mig typ. Jag skäms så för jag inte klarar ut det och då väljer jag hellre lögnen än att jag erkänner hur det verkligen är.

Jag har varit sjuk länge och jag har dolt det länge väl. Ni vet, bäst ska jag vara och detta fixar jag tjejen. Men hur jag än försökt så har jag inte lyckats med det för jag vet att när jag inte tar hjälp och tror att detta fixar jag så är jag sjukare än någonsin. Jag KAN INTE SJÄLV….

Det sjuka denna gången är hur jag sett mig själv så manipulativ och lögner som bara kommit en efter en och ja,,,det skrämmer mig som fan…

Jag är med i 2 12 stegsgemenskaper och jag är sjukt sjukt tacksam för att jag har dessa program för utan dom vännerna hade jag inte suttit och skrivit här nu det vet jag med säkerhet.

Ätandet leder alltid till nästa beroende för mig och jag har förstått det nu. Denna gången gick det inte vidare till nästa beroende men jag vet att jag kunde lika bra gått vidare.

Så jag erkände och sa som det var och nu sitter jag här och är sockerfri igen i över 45 dagar och fy fan vad bra det känns. Jag var tvungen att ge vika för mina lögner för att våga gå ur skammens vrå och igen kapitulera…

Jag har en SJUKDOM och det är BEROENDE och jag VILL LEVA i tillfrisknad inget annat för det är där jag ska vara för att må bra.

Livet är till för att levas och ja jag vill leva det fullt ut.

Tack för Ni håller sidan levande det är en fantastisk känsla att gå in hit och se alla inlägg….

Kram på er från en Kia som är på väg tillbaka in i den friskare tillvaron igen.

Gronstedt
2011-04-19, 05:43
#1

Kyss Tack, Kia!

PS: Jag har saknat dig!

Porklash
2011-04-19, 12:37
#2

Tack Kia.

Om jag förstår dig rätt så lärde du dig även denna gång saker om dig själv.

Ibland måste verkligheten ruska om oss.

Fy fan och tack för det!

pEr

kerstinjo
2011-04-19, 18:44
#3

Tack Kia, för att du delar med dig.

Ibland måste man även släppa taget inför sina rädslor och våga erkänna att man/du/jag inte är världens starkaste personer.

Det kan vara svårt att erkänna sina svagheter, men vi lär oss alltid något nytt när vi tar ett snedsteg. Det är bara att kliva upp igen!

 Kerstin 

 

[Beavis]
2011-04-19, 22:38
#4

Välkommen tillbaka Kia.

Fint att du berättar om ditt återfall jag tror det hjälper både dig och andra som läser om din kamp. Som per skrivr har du förhoppninsvis lät dig något nytt om dig själv som du har nytta av i framtiden.

Var stolt att du är stark och lyckades ta dig samman

Upp till toppen