# En dröm som gått i uppfyllelse Author: Gronstedt Får jag presentera mitt livs dröm? I många, många år - i alla fall bortåt 35 - har jag velat ha, och vetat att jag en gång skulle ha, en egen häst. Under ett antal år tappade jag bort vägen i mitt liv. Den skymdes av beroende och sjukdom och jag glömde nog bort att drömma också, men för några år sedan hittade jag tillbaka till mina drömmar och min väg. Och nu är hon här. Drömhästen. I ett stall några kilometer hemifrån. Veterinärgodkänd. Min för ett år till att börja med, för jag är en försiktig general och har "bara" hyrt henne. Ifall det skulle visa sig att jag inte klarar det fysiska arbetet eller den mentala stressen att ha ansvaret. För jag har ju inget vidare _track record_ i fråga om att klara fysisk press och ansvar. Men mitt mål är att köpa loss henne när hyresåret är slut. Visste ni att det är skitläskigt när drömmar går i uppfyllelse? Men det känns väldigt, väldigt bra. ## Comment 1 Author: Gronstedt Jag fattar knappt att det är sant. Men hon finns. På riktigt! ![Förvånad](http://www.beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad")![Skrattande](http://www.beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 2 Author: patti2 Helt otroligt vacker tjej, en riktig dröm!![Flört](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 3 Author: kerstinjo Vilken skönhet. Vad skoj för dig. Jag vill minnas att du var besviken förra (?) sommaren, för att det inte blev någon hästsommar. Ha det nu så skoj med skönheten. Fast jag tycker att det verkar livsfarligt!![Oskyldig](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") ## Comment 4 Author: Porklash Jättefin! Jag gillar hästar och har faktiskt ridit själv i ett par år en gång i tiden. Jo drömmar om går i uppfyllelse är lite dubbelt... När jag blir rik ska jag ha en isländare. Och en kamel. Och en get. pEr ## Comment 5 Author: kerstinjo Isländare? Kamel? Och get? Kläm du till med en höna också.![Tungan ute](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 6 Author: Porklash Njae inte nödvändigtvis men en fjällko skulle vara mysigt pEr ## Comment 7 Author: [Borttaget] Livsfarligt sa hon som flyger ballong....![Skrattande](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Grattis grönstedt ## Comment 8 Author: kerstinjo #7 Äsch, hästar är mycket farligare,![Oskyldig](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") rent av livsfarliga. ## Comment 9 Author: Gronstedt Jag kan berätta att min vackra tjej med de stora öronen har gått upp säkert 30 kg sedan hon kom. Hon var tunn som ett streck så hon får proteinrikt foder och extra fettillskott för att bygga muskler. Och så mycket kolhydratrikt gräs hon kan peta i sig för att få lite mer fett på kroppen. Själv har jag ju inte riktigt samma problem ![Skäms](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ![Tungan ute](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute"). ## Comment 10 Author: [Borttaget] Hade varit intessant om du satt kusen på LCHF diet.... ![Skrattande](http://www.beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 11 Author: Gronstedt Nu börjar drömmen bli verklig - riktigt handfast verklig. Drömhästen har utvecklats fantastiskt och det är dags att verkligen börja arbeta. Och som vanligt står jag och velar. Hon har enorm potential, med mina mått mätt. Hennes pappa har tävlat internationellt i dressyr - hans språngavgift är 1500 EUR, och det tar man inte ut för vilken skogsponny som helst. Visst, gosnosen kommer nog aldrig att bli internationell tävlingshäst. Men mitt luddiga mål att kanske kunna rida ett Lätt A-program om några år har blivit väldigt, väldigt påtagligt. Med en bra ryttare borde hästen kunna göra det till våren. Och hoppa en bana på en meter. Och vad kan jag? Rida det enklaste dressyrprogram som finns med nästan godkänt resultat och hoppa enstaka hinder på 80 cm. Så vad ska jag göra? Tankarna snurrar. Ska jag satsa på att utvecklas? Jag har fått fatt i en fantastisk och mycket känslig häst, mätt med mina mått. Kommer jag att förstöra henne? Hon får den bästa mat jag kan tänka ut, lek och gos, omväxlande träning ... räcker det för att kompensera för ridning som inte alltid går så bra? Borde jag fråga någon av de duktiga ryttarna i stallet om de vill träna henne? Ska jag satsa på att utvecklas själv så jag kan utnyttja hennes potential? Eller ska jag dra filten över huvudet som vanligt och smålufsa i bakgrunden där ingen ser mig? Men är det inte för sent för det? Jag är redan något av en känd figur i stallet, eftersom jag tagit klivet från lektionsryttare till hästägare. Kan jag backa? Vill jag backa? Ja? Nej? Vela! ## Comment 12 Author: Buddhina Men guuud vad rooligt!!!  jag älskar hästar oxo. Jag önskar dig all lycka till med den undersköna tjejen. kraam buddhina ## Comment 13 Author: [Borttaget] Hästar är trevliga så länge man slipper sitta på dem....![Skrattande](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") smärtsamt det ## Comment 14 Author: kerstinjo Vad skoj för dig Grönstedt! Satsa på du, det klarar du! ## Comment 15 Author: smurfevaq JAg önskar dig all lycka med hästen och livet. Eva ## Comment 16 Author: Gronstedt #15: Tack! I morgon ska vi prova att hoppa en liten bana på privatlektion. ## Comment 17 Author: Gronstedt Jag måste ha blivit tokig, eller i alla fall tokigare. 12/12 är det klubbtävling på ridskolan, och jag har blivit tillfrågad om jag och pluttan vill vara med. Den enda rimliga reaktionen är naturligtvis att slå ifrån sig sådana idiotier med båda händerna, men nu smyger sig en lömsk liten tanke på mig att _det kanske skulle kunna vara roligt att tävla._ Jag MÅSTE ha blivit tokig. Har jag fullständigt förlorat min naturliga skygghet? Det är ju inte vettigt ... ## Comment 18 Author: Kia Gronstedt naturliga skygghet ler... ja sådan har man ju men vet du vad , satsa gör det som en kul grej utan att ha så myccket tävling i tanken. Tokiga är vi alla då och då :;) KRam Kia ## Comment 19 Author: [Borttaget] Prova på något nytt bryt gamla mönster  var med i tävlingen, som kia skriver     "Gör det som en kul grej" som du ju uppenbarligen tycker det är.... tävla nbart med dig själv om ens det ## Comment 20 Author: Buddhina hihi...vaad roligt o vad moodig du är! Go for it...lev...mitt i livet med pluttan! kram buddhina! ## Comment 21 Author: Gronstedt Ååååh, jag kan verkligen inte bestämma mig! Ena sekunden vill jag ett, nästa ett annat. Att synas, att framhäva sig själv, är det fulaste man kan göra i min värld. Samtidigt så är ridskolan en opretentiös värld där jag aldrig fått känslan av att jag förhäver mig. Å tredje sidan känner jag inte att jag och hästen är redo - jag kan inte sitta ned i traven, eftersom jag inte gjort det sedan hon kom och jag helt enkelt tappat träningen på det, fast hästen nu är stark nog att klara det. Å fjärde sidan kan man välja att rida programmet utan att delta i tävlingen, och då måste man inte sitta ned. Å femte sidan känns det meningslöst att göra det om man inte gör det "på riktigt". Å sjätte sidan kommer det en ny programridningsmöjlighet 6/1, då kanske jag hunnit lära mig att sitta ned igen? Å sjunde sidan kanske jag ska rida programmet både den 12/12 OCH den 6/1, för att se om det blivit någon skillnad. Å åttonde sidan .... ## Comment 22 Author: [Borttaget] Så kanske du bara ska göra det för du vill ju uppenbarligen..... Både du och jag har drivit tesen att man ska skita i vad andra tycker och tänker om vad vi gör tycker och tänker mm.... Börja lev efter det och gör det du tycker är kul. utom tävlan i tävlan? vad som helst kör båda tävlingarna om du klararr första utan att få nåt ångest besvär...... lycka till! ## Comment 23 Author: Gronstedt Jaha, nu har jag gjort bort mig ... på lördag rider jag programmet, låt vara utom tävlan. Om jag inte brister i trams och fegar ur - men det får väl vara någon måtta. Men BURR! ## Comment 24 Author: [Borttaget] Du grejar det... Och utom tävlan så har du ju ingen press egentligen? Bara dina egna demoner som du kan bemästra. Jag tror du kommer gå stärkt ur det och kanske våga ställa upp i nästa tävling istället  och delta fullt ut? Som någon sa "det viktigaste är inte att vinna utan att delta"  Är man tävlingsmänniska tycker man det är skitsnack men till en början stämmer det ju. Lycka till ## Comment 25 Author: Gronstedt #24: Det finns inga andra demoner än mina egna. Och en av de största av dem säger att om man inte är bra nog att sopa banan med allt som rör sig, ska man ge f\*n i att sticka upp. Det är en stor omställning att försöka intala sig att något annat ... ## Comment 26 Author: [Borttaget] Du är tävlingsmänniska med höga krav på dig själv,det är bra i vissa situationer men mindre i andra. Tråkigt om du bangar tävlingen bara för att du kanske inte vinner... kul att bara delta ju ## Comment 27 Author: Gronstedt #26: Det är inte alls så! Jag har inget intresse av att vinna, jag vill inte tävla. Jag menar bara att OM man alls ska synas, så måste allt man gör vara fullständigt oklanderligt. Det är en sak jag fick bankad i mig under skoltiden, där allt som ledde till att någon lade märke till mig automatiskt medförde övergrepp. Då lärde jag mig att överleva övergreppen genom att förvissa mig om att det jag gjorde var helt utan vank. Då kunde jag nämligen säga till mig själv, utan att ljuga, att _det är inte mig det är fel på!_ Ljuger gör jag både då och då, men inte för mig själv. Bara genom att vara sann mot mig själv kan jag hålla fast vid förvissningen att de hade fel, jag hade rätt - jag var inte så dum, ful, dålig och efterbliven att jag förtjänade alla blåmärken, spottloskor, skällsord, förstörda ägodelar och besudlade glädjeämnen. Det är det som är det svåra nu. Att våga synas, att våga gå in där i ridhuset och göra det bästa vi kan, fast det sitter i ryggmärgen på mig att publiken inte bara kommer att hånskratta, utan att domaren kommer att göra detsamma och att någon kommer att skära hälsenan av hästen inne på banan för att ta ifrån mig min glädje och göra klart för mig hur omöjligt det är att jag ska kunna få finnas. I mina skräckfantasier hör jag henne skrika av smärta och falla jag kan inte hjälpa henne och alla bara skrattar och sedan går de därifrån och tar en fika för mer är vi inte värda. Det kommer inte att hända, jag vet det. Min värld är inte sådan längre. Men säg det till ryggmärgsreflexerna när läget blir skarpt. Jag väljer att delta utom tävlan därför att jag inte kan sitta ned i trav, vilket är ett krav för att få tävla. Jag väljer att rida programmet därför att jag vägrar fega för mina demoner. Men det känns verkligen inte "kul" just nu. ## Comment 28 Author: [Borttaget] Hej, du verkar ha haft en fasansfull uppväxt med mobbing, jag förstår att det har satt sina ärr precis som det gjort hos mig även om jag inte blev mobbad på det viset, jag fick inte vara med bara i mångt och mycket. Ja förstår och accepterar dina skäl till att inte klara av att synas, Samtidigt som jag anser att du som vuxen måste kämpa emot din rädsla för naturligtvis kommer inte alla att skratta åt dig om du deltar,den tiden är över och även om vuxenmobbing är ett problem det också tror jag inte det förekommer på tävlingar så? Dina mobbare förstörde dina ägodelar för att såra och skada dig det var en del i deras kamp för att knäcka dig Du är stark nu och klarar nog att försvara dig?  Jag förstår även din rädsla för att dina plågoandar skulle skada din häst om du "står ut" och märks. Men de är väll inte kvar i ditt liv längre? Det hoppas jag verkligen inte att de är att du brutit med dem sen länge.... I vilket fall som helst Jag sänder lite styrka och hoppas du klarar att delta med eller utan tävlan bara för att vaa med och visa de jävlarna att du inte är ful, fet och värdelös, vaken då , nu eller i framtiden. ## Comment 29 Author: Gronstedt #28: Ingen fara Beavis, ingen från "den tiden" finns kvar i mitt liv, jag är vuxen, stark och har ett bra liv. Men ärren är kvar, som du säger, och det är dem jag måste utmana och övervinna. Det har varit en lång process, och det här är en del i det - ett steg på vägen. Jag vet inte om du läst artikeln _Till minne av en hittekatt_. Det var ett stort steg att våga känna alls, nu tar jag steget att våga lita på stallkompisarnas välvilja, omtanke och tja - kärlek? Det går naturligtvis vägen och om någon skrattar är det snälla skratt. Men sent på kvällen är jag inte alldeles säker på det ![Skäms](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms"). ## Comment 30 Author: [Borttaget] Jag har läst den men mitt minne är inte vad det borde vara tyvärr... Bra att du kunnat å vidare, för vissa är sådana upplevelser en boja för resten av livet, för andra blir det en sporre att göra något av sitt liv och bli framgångsrik. Jag har som jag nämnt egna erfarenheter även om jag aldrig fått spö. men blickar, ord och utfrysning smärtar ofta mer säger de som vet. Du är nära nu att bryta sista tabuet och synas ta chansen och som du säger skrattar någon nu är det dina vänner som skrattar med dig. ## Comment 31 Author: Gronstedt Nu är det i alla fall gjort och vi överlevde. Kanske inte direkt höljda i ovansklig ära, men ändå! Och man lär sig ganska mycket på det, vad man behöver träna mer på och vad som har blivit bättre. Och det är inte utan att jag känner mig lite stolt över att ha vågat. ## Comment 32 Author: Gronstedt Här är hon igen, min drömhäst, på löshoppnings-clinic på K-ridcenter i fredags. Jag fattar fortfarande knappt att hon kan finnas och att hon har kunnat bli så fin. Jag måste ha gjort någonting rätt! ## Comment 33 Author: [Borttaget] Har du bestämt dig för att köpa loss henne ännu? ## Comment 34 Author: Gronstedt #32: Det är inte så mycket frågan om vad jag vill som om vad konjunkturen i min bransch vill - jag måste ju få loss pengarna också. Men får jag inte loss pengar att köpa för, så hyr jag på ett år till (ta i trä, det inte förrän i maj det ska bestämmas, och mycket kan hända innan dess). ## Comment 35 Author: knas65 Tänk vad mycket ens uppväxt präglar ens liv... Jag gjorde min livshistoria i anhöriggruppen och det var inte allt som kom fram om jag säger så, men det poppar upp saker nu... Jag har tryckt ner mina skolår, vill bara glömma den hemska tiden. Hemma var en tillvaro med en far som inte var snäll, förstående, omtänksam, han drack och var HEMSK!! Skolan och fritiden var präglad av mobbning, jag fick ta mycket skit på grund av min fars beteenden mot folk= de andra barnens föräldrar... De hörde hemma vad min far gjort och sagt och det tog de ut på mig, att jag sen var en liten tjockis gjorde ju inte saken bättre... Behöver knappast tillägga vad för sorts karlar jag levt tillsammans med??? Dysfunktionella och som grädden på moset blev det sista förhållandet tillsammans med en alkoholist... Jag jobbar så mycket med att ta kommando över mitt liv, att lära mig se en "vacker, värdefull" kvinna. Jag klarar inte att se mig i spegeln och säga det högt... jag tittar på ramen och försöker gömma mig för mig själv.. Jag har drömmar i mig precis som du Gronstedt och vill bara säga att jag förstår verkligen vilken kamp det varit inom dig att göra det du gjort. Jag hittar inte rätta ordet för det bara.. Grattis känns fel. Starkt är känslolöst.... Ett stort steg är det oavsett vilka ord jag kommer med. Men det fyller mig med GLÄDJE och HOPP att det går att övervinna sina rädslor om man "bara" vågar ta första klivet in i den där förbannade rädslan som stoppar så mycket.. Att lära mig att tänka att alla de som gjort mig så illa och gett mig fel synsätt på livet och dess möjligheter, de visste inte bättre, de utnyttjade mig för att växa i sin egen ynklighet. Energitjuvar... Jag har många "lik i lasten" men häromdan så fick jag en så stark insikt: Det som jag är mest rädd för är mig själv och mina rädslor!!?? Nu är sista tiden av vintern och den kommande våren uppbokad av arbete, jag ska identifiera och göra mig av med mina rädslor. Det vore otroligt skönt att kunna göra ett inlägg och berätta att jag oxå vågat ta stegat och förverkliga en gammal dröm... Det är bara jag som kan göra det, ingen annan,,, Jag skapar min egen verklighet. De orden säger mycket.... Tack för att du visade att det går, detta inlägget ger mig en spark i baken så jag inte stannar i mitt tillfrisknande!!!! ## Comment 36 Author: Gronstedt #35: Ja, det går tydligen - även om jag är förvånad själv ibland över vart jag har kommit. Det har varit några nervösa veckor. Drömhästen har haft en rörelsestörning och det har varit undersökningar och mediciner och klokt folk som har ruskat på huvudena och sagt att _Jaja, det är väl så att hon inte håller, så det är ju tur att du inte har köpt henne_. Jag har försökt att inte ta ut något i förskott, men visst har tankarna varit svarta och dystra! Det har varit svårt att vara optimistisk och ha tillförsikt, eftersom jag är van att allting skiter sig. Men idag har det visat sig att problemet inte är något som ger henne smärta och att det med stor sannolikhet går att arbeta bort genom att vi fortsätter med mångsidig träning, lek och kärlek. Och det har jag att ge! Det är en härlig dam med stort hjärta jag har, en snäll och blid varelse som är ärlig ända in i märgen, full av glädje och värme och livslust. Hästar är vandrande terapianläggningar ![Flört](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"). ## Comment 37 Author: knas65 Jag har i många år drömt om att ha en liten gård och få ha en Ardenner eller Shire.... Kan inte ett skit om hästar, men de utstrålar styrka, lugn, ja, jag kan inte sätta ord på det egentligen, men nåt är det... Fick i höstas chansen att klappa en Shire... jag levde på det i många veckor... vilket underbart djur!!! Förstår att det ger enormt mycket, tror du kommer att fortsätta gå framåt, receptet du har är så enkelt och tänk vad mycket gott det ger: Kärlek, lek o träning.... Funkar på tvåbenta varelser oxå..![Flört](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 38 Author: Gronstedt #37: Bor du i våra trakter får du gärna komma och luta dig på pållen ![Kyss](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss"). ## Comment 39 Author: knas65 Bor i Blekinge.... Tack för erbjudandet!!! Man vet aldrig... livet har många konstiga vägar...![Flört](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 40 Author: Gronstedt De senaste tre träningarna har min häst haft allt svårare att komma i form. Hon har blivit stelare och mer i framvikt och sista gången gav hon över huvud taget inte efter. Stel som en planka i sidorna, bakbenen långt bakom och drumlar fram på bogarna ... Men samtidigt glad och samarbetsvillig och snäll som vanligt, så någon akut smärta trodde jag inte på. Så jag gjorde vad jag borde ha gjort tidigare - jag kände igenom hela hästen från ena änden till den andra. Bröstmusklerna och frambenslyftarmusklerna var stela, vilket inte är konstigt när hon gått så mycket på bogarna. Främre delen av ryggen var helt OK, ländryggen lite stel och öm. Men när jag kom till buken - jisses! Hon högg efter mig och gick ifrån mig bara jag lade fingrarna fjäderlätt mot flanken. Det tog lång tid och jag fick ta försiktigt i henne, men till sist började hon slappna av. Sedan gäspade hon några gånger och sedan fick hon fnatt, gnäggade, småstegrade, gnagde på väggarna, gnagde på mig ... jag skrittade henne en stund tills hon lugnat ned sig, och sedan somnade hon som en liten gris. Och idag bar hon sig mycket bra, böjde sig jämnt åt höger och vänster och tog perfekt stöd på tygeln med välvd rygg. Det är inte bara ryggen som jobbar i den rätta formen, magen är också med och naturligtvis kan de få problem med magmusklerna när de börjar jobba på ett nytt och ovant sätt. Jag skäms för att jag inte kom på det förut, men jag är ruskigt glad att jag kunde hjälpa henne! Det är en fantastisk känsla och för kanske första gången i mitt liv känner jag mig gråtfärdig av något annat än skam när jag tänker på något jag har gjort. Det är nog en del stolhet, en del ödmjukhet och en stor portion kärlek i känslan - jag vet knappt själv. Att kunna ta bort hennes smärta och frustration och alla missförstånd vi haft de sista gångerna. Hon är otroligt känslig och när hon inte förstår vad jag vill och/eller inte kan göra det jag ber om, så blir hon upprörd och uppjagad och stressad. Och nu kunde jag ta bort både problemet och följderna genom att röra vid henne. Inte ens när hon fick "fnatt" (och en häst som försöker krypa upp i famnen på en är STOR) så blev det problem, jag bara föste undan hennes huvud och tog med henne ut att gå en sväng. Det var magiskt. ## Comment 41 Author: Kia Det du skriver låter verkligen magiskt. Jag har som sagt alltid varit rädd för hästar. De är så stora. Vill de dessutom krypa upp i famnen tja det hade nog inte gjort saken bättre ;)) Så underbart att du har en sådan passion i livet . Kram Kia ## Comment 42 Author: Gronstedt I lördags bet jag huvudet av skammen och var med på en klubbtävling i dressyr. Delad fjärdeplats, men framför allt hade vi blivit bättre på alla de viktiga punkterna, som takten, tempot, sitsen och formen. Det kanske blir folk av mig med ![Obestämd](http://www.beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") (om nu det ska vara något att stå efter ...). Vi har också börjat försöka köra lite och på måndag blir det betessläpp. Först 2 veckor ute på nätterna och sedan 6 veckor ute dygnet runt. Inte en dynggrep på 6 veckor ![Glad](http://www.beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad"). ## Comment 43 Author: [Borttaget] grattis!![Glad](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") kul att du iog steget ## Comment 44 Author: Gronstedt Huga, jag är skrämd från mitt ynka vett! I kväll ska vi rida hästarna till sommarbetet, cirka 4 km från stallet. Pållen och jag har knappt kommit hemifrån förut, eftersom hon får lappsjuka och börjat kasta och stegra och vill gå hem när hon är ensam och vi inte har någon vi kunnat öva på att rida ut med. Det sorgliga är att hon är otroligt känslig och kommer att känna att jag är nervös och bli skärrad själv. Om jag är lugn är hon lugn, eller i alla fall lugnare. I kväll rider vi i en större grupp, så hon kommer säkert att känna sig lugn - om inte jag stressar upp henne med att vara hispig! \*_AUMMM .... AUMMMM .... AUMMM .... jag är fullkomligt lugn .... AUMMM_\* ## Comment 45 Author: smurfevaq Hoppas allt gickbra ## Comment 46 Author: Gronstedt Ja, det är ju en definitionsfråga ![Flört](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"). Min pålle var kav lugn så länge hon inte behövde vara främst i ledet, men eftersom alla andra var livrädda för varenda kossa, bil, hund och busskur längs vägen så stod vi mest stilla och väntade medan alla andra for omkring. Om min pålle kom en hovbredd framför de andra, däremot, så började hon genast fnysa och backa för att komma tillbaka in i grupptryggheten igen. Till sist fick en av de andra sitta och och leda sin häst först i ledet, då blev det ordning på torpet och vi kom dit vi skulle utan vidare incidenter. Nu har vi 4 veckor på oss att öva oss på uteritter tillsammans med två andra som är minst lika fjantiga. Alla tre går när någon annan går först, och alla tre backar om de hamnar främst. Det är lite löjligt att skåda hur de håller på för att varje häst hela tiden ska vara bakom de två andra ... ## Comment 47 Author: smurfevaq Haha Jag har nu skaffat två katter ## Comment 48 Author: [Borttaget] Verkar inte vara några ranghöga individer i den flocken? Oh well det var längesen jag hademed hästar att göra, så vad vet jag men minns inga sådana problem själv? #47 Katter är bra, kräver inte så mycket underhåll :-) ## Comment 49 Author: smurfevaq \# 48 just nu är de så små så det är inte rumsrena försöker lära dem det ## Comment 50 Author: Mymlan #49 Hur gamla är de? ## Comment 51 Author: Gronstedt #49: Hästar behöver man i alla fall inte lådträna ![Glad](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad"). ## Comment 52 Author: smurfevaq #51 haha jag skulle vilja se den lådan om det vore så. Men nu har jag lyckats i allafall. De är så söta de heter Eowyn och Polgara och Polgara är svart med en vit fläck på bröstet ## Comment 53 Author: Gronstedt #52: Både David Eddings och Tolkien - en fantaysälskare? ## Comment 54 Author: bloggtjejen96 min dröm har oxå kommit till sann. När jag åkte fast ![Rynkar på näsan](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") och mera ## Comment 55 Author: smurfevaq \# 53 Skälv klart ## Comment 56 Author: Alexej #21 _Att synas, att framhäva sig själv, är det fulaste man kan göra i min värld. _ ## Comment 57 Author: Mymlan #56 ?? ## Comment 58 Author: [Borttaget] #57 Det är ett citat av Grönstedt inlägg #21 Vad Alexej ville säga kanske h\*n kan utveckla? ## Comment 59 Author: Gronstedt _\*asgarvar\*_ Jag vet vad Alexej vill säga. Det handlar om att h\*n tycker att jag har synts för mycket och framhävt mig själv på Hittekatter iFokus, fast h\*n sagt åt mig att jag ska låta bli med det. Nåja, härinne är det högre i tak! ## Comment 60 Author: Gronstedt Glömde: Välkommen till Beroenden iFokus, Alexej! ## Comment 61 Author: [Borttaget] Att inte synas är att inte finnas hu vad hemskt. Jantelagen är har sina sidor, mest negativa tycker jag. ## Comment 62 Author: Gronstedt Attans, jag som trivs med att inte synas och inte finnas - om ingen se mig så får jag vara ifred. Om någon får syn på mig så blir det bara jävelskap.  Är det jantelagen som säger "Du ska inte tro att du är något"? Eller är det något annat det? ## Comment 63 Author: [Borttaget] Det är väll typ Jantelagens första paragraf tror jag. [Jantelagen](http://www.is.kiruna.se/~pma/jante.html) ## Comment 64 Author: Gronstedt Hmmm - alla paragrafer utom den första handlar ju om relationer till någon annan. Det är bara den första som enbart handlar om en enda person (DU ska inte tro att DU är något.). Så om man inte bryr sig om vad andra tycker, så har man kommit ganska långt på vägen. Och om man sedan vet exakt vem man är, så är man ju hemma med halmen även på första punkter och Jante kan gå och lägga sig! EDIT: "Exakt" är förstås något inexakt i sammanhanget. Jag menar så exakt som något kan vara i en värld (som denna) där absoluter inte kan existera. ## Comment 65 Author: [Borttaget] Det handlar ju mycket om komformitet att inte sticka ut i mängden som jag ser på den. Jag har alltid stuckit ut ur mängden oavsett om jag velat eller ej. Förövrigt aner jag väll att man i många fall måsta se sig som bättre än andra för att lyckas och orka kämpa. Men man måste ju ha den styrkan inombord att man inte är överlägsen i sitt uppträdande gentemot andra... det finns ett ord för det jag inte kommer på nu. ## Comment 66 Author: Gronstedt #65: Ödmjukhet, kanske? Inte alltid min bästa gren ... Spännande spår det här, jag fortsätter gärna! Men när man sticker ut i mängden bara genom att finnas, så är det väldigt bekvämt att undvika mängden. Alternativet är ju att undvika att sticka ut och det är inget alternativ. I alla fall inte för mig. Jag ser mig nog inte som bättre än andra, faktiskt. Men jag ser mig som bra nog för mig, och det är det enda som spelar roll. Jag har inget behov av att jämföra mig med andra och tänker inte i termer bättre eller sämre än någon annan. Bara bättre eller sämre än mig själv en annan gång, om ens det. För det mesta tänker jag inte bättre eller sämre alls, men annorlunda. För man är ju inte likadan varenda dag. Den brist på ödmjukhet som folk retar sig på hos mig är nog jante-relaterad. Jag bryr mig inte om andras åsikt tillräckligt mycket för att bli underdånig och blyg och säga "_Nej oooo jag törs inte, jag är så dålig och alla andra är så duktiga._" I stället säger jag "_Nej, jag törs inte, för jag är feg när det gäller att synas, så jag tänker undvika att synas tills jag känner att jag är duktig nog för att göra det tillräckligt bra för att kunna övervinna min feghet_." Sådan ärlighet uppfattas som extremt o-ödmjuk, eftersom jag helt frankt förutsätter att hela problemställningen ligger hos mig. Eftersom "de andra" inte har någon roll i mitt resonerande, känner de sig ringaktade. Många upplever sig bli nedlåtande behandlade när man inte tar åt sig och tar vid sig av vad de säger och gör, men det är ju inte nedlåtenhet - bara frånvaro av undfallenhet. ## Comment 67 Author: [Borttaget] Det är väll så att visst lan man vara blyg och dra sig in i sitt skal. Göra sig sark genom att säga att "jag skiter i vad andra tycker" och ignorera vad de säger.  Det tycker jag kanske är fel väg att gå. För ingen skiter i vad andra säger helt. Inte ens jag som sägr mig strunta i vad andra tycker och tänker. Jag har bara valt att leva mitt liv på mitt sätt för jag kan inte ändra vad folk tycker och tänker ändå, särskillt inte hos dem jag inte känner. Men för att kunna leva och tänka så måste jag även acceptera alla andra för vilka dom är och hur de valt att leva sina liv. De kan vara hur hemskt som helst och helt emot mina principer folk är, Men det är deras liv och deras val. När det gäller detta tänkande att jag är bättre än alla andra, men ödmjukheten att behandla alla likvärdigt och trevligt.Det är en vinnarmentalitet som du kan se hos tävlingsmänniskor som det går bra för. Vissa av dessa har dock missat ödmjukhetsbiten. Det är dessa personer som blir mellanchefer och gör sina underlydandes liv till ett helvete. ## Comment 68 Author: Alexej Vi alla är bara människor med allt vad det innebär. ![Cool](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 69 Author: [Borttaget] Människan är ett djur med instinkter precis som alla andra djur, bland annat hästen som denna tråd ursprungligen handlade om ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 70 Author: Gronstedt #67: Det är inte alls så jag menar! ("_Göra sig sark genom att säga att "jag skiter i vad andra tycker" och ignorera vad de säger_.") Vad jag menar är att om jag gör det jag trivs med och vet hur bra eller inte bra jag är på det, då blir jag inte berörd av om andra kommer och försöker tala om för mig att jag gör på fel sätt eller borde göra något annat. Deras ogillande berör mig inte. Det är absolut inte det samma som att inte lyssna eller att ignorera andra. Jag är öppen för kontakt med personer jag värderar och respekterar och jag tar gärna till mig råd från omgivningen i sak. Om jag sedan följer råden är en annan femma, men jag har inget emot att lyssna på dem. Exempel: Ditt inlägg här antar ett helt annat resonemang än det jag försökte framföra. Jag skulle kunna bli ledsen eller arg för att du pådyvlar mig åsikter ("_jag skiter i vad andra tycker_") eller handlingar ("_ignorera vad de säger_"). Jag skulle kunna känna mig osäker och bli rädd att andra ska tro att jag menar som du skriver och oroa mig för vad de då ska tänka om mig. Jag skulle kunna bli rädd att jag tycker "fel" och börja grubbla över vad jag borde känna. Men jag känner inget av detta, därför att jag vet vad jag egentligen menar och är trygg med det. Jag skiter inte i vad du säger, utan försöker förklara om igen hur jag menar, för att vi (om du vill, förstås) ska kunna föra en dialog som jag tycker är intressant. Om jag lyckas förklara mig så skulle du kunna komma med synpunkter/reaktioner även på detta, och dem vill jag gärna få del av, därför att jag respekterar dig och gärna tar till mig det du skriver för att vidga min egen förståelse för verkligheten. Den (förståelsen, alltså) är inte alltid så stor - jag finner den del av verkligheten som innehåller Homo sapiens sapiens ganska egendomlig. ## Comment 71 Author: [Borttaget] Okej det låter bra. ibland har jag en massa inlägg att svara på och det blir en massa tankar och sen så läser man kanske lite slarvigt . ## Comment 72 Author: Gronstedt Nu var det dags! Jag skulle bli hästägare "på riktigt". Jag har ju hyrt pålle i 2 år nästan och kände mig redo. Skulle bara få henne veterinärbesiktigad för säkerhets skull. Så vi packade pålle i transporten och for till Åby ATG-klinik, där de upptäckte hovledsinflammation i båda frambenen. Det är ganska lång konvalecens på det, även om prognosen i hennes fall är hyfsad, så nu blir det inget köp. Jag har hyrt henne på ett år till i stället. Visst har jag ju enligt avtalet rätt att lämna tillbaka henne och få en annan häst i stället, men det är ju _den här_ hästen  som är min häst - inte någon annan vilken skom helst. Det tar ungefär ett halvår innan man kan vara någorlunda säker på att hon kommer att hålla. Så nu står en ganska otålig häst i sin box eller i en liten hage som är ungefär lika stor som boxen, och får promenera 15 minuter om dagen. Hon som är van att arbeta rejält 1-2 timmar per dag 6 dagar i veckan! Hon kommer att hoppa ur skinnet! Hon har inte ont alls, inflammationen upptäcktes lyckligtvis tidigt. Jag passade på att väga henne på Åby - 647 kg! En ganska maffig dam som till skillnad från sin människa inte har ett hekto för mycket fett någonstans!