Det är nog ganska individuellt men för mig är den jobbigaste abstinensen den psykiska som aldrig vill gå bort. Det är inte så att jag går under av röksuget men jag tänker väldigt mycket på det. Det är antagligen något jag kommer lära mig att hantera med tiden om jag lyckas hålla mig rökfri, vilket det inte känns som just nu. Det fysiska med lite illamående, huvudvärk och trötthet satt bara i tre-fyra dagar och var inte speciellt jobbigt.

Har genomgått två opiatavtändningar så jag jämför väl med det, men jag måste säga att det psykiska suget är större efter nikotin än opiater. Synd att en så onödig drog som nikotin ska vara så farlig och beroendeframkallande. Fattar inte hur jag kan vara så sugen efter ett bloss när jag vet hur besviken jag blir varje gång jag ivrigt tänder en cigg och inväntar effekten. Det händer ju ingenting…?

Upplever samma som #1. Det fysiska är inte så jobbigt (speciellt inte om man jämför med opiatavtändning… Huga…), känner helt ärligt talat inte ens av det, men det psykiska är besvärligt speciellt efter som att jag rökte som mest när jag hade tråkigt.

Det fysiska försvann efter 2 dagar. Jag var ute och sprang hela tiden när det vart för jobbigt, så första dagen sprang och powerwalkade jag större delen av dagen, men sedan dag 2 var det sjukt mycket lugnare. Och nu är jag FRI.