Hej!

När jag träffade min sambo hade han ett resande jobb. Som jag förstod det fungerade det så för de flesta av dem i det företaget att man efter jobbet gick till hotellets, el närliggande resturang och åt och drack efter dagens slut. Tyvärr fanns det inte så mycktet mer att göra så man satt kvar o drack.  Vilket förstås borde skapat ett varningsklocka.. men nej.                 När vi träffades drack han alltså regelbundet men jag uppfattade det första månaderna med att han inte drack sig full vardagar. På helgerna drack han förstås också  och det var lite olika hur. Hur han blev. Vissa gånger tuppade han av efter att inte druckit alls mycket och jag fick inte liv i honom. När han sen vaknade hade han inget minne av vad han sagt innan han deckat.

Tyvärr var jag inte van vid alkoholens värld då jag medicinerat i stort sett hela mitt liv. Tar ett litet glas nångång men iinte mer. Jag borde dragit mig ur men kärleken är blind och vi träffades bara halva helgerna de första halvåret och jag såg inte. Jag var fast.                  Men ord sårar, det är något jag alltid sagt och känt och det är något han är bra på. Han dricker, om än inte mycket.. häver ur sig saker går och lägger sig och somnar och vaknar på morgonen och kan inte fatta varför jag är lessen… eller som han säger "ilsken, arg".

Nå, i början funkade det ju att be om ursäkt för jag var ju kär. Jag kände den där värmen för honom som man gör inom sig som gör att man förlåter. Men mycket, så mycket har hänt och han har tagit allt jag känt ifrån mig även om han inte haft möjlighet att dricka så mycket det senaste året pga ekonomin då han tillslut förlorade sitt jobb. Då tog annat över som fick känslorna att falna.

  Nu har han fått ett nytt jobb dock och ny inkomst och ölburkarna droppar in med jämna mellanrum i vårt hem.    Han sårar mig fortfarande men det tar inte lika hårt längre. Sen ett halvår letar jag lägenhet men det finns ju inga. Har dock stått kvar i bostadskö sen vi letade tillsammans. Gick aldrig ur när vi hittade vår bostadsrätt. Något fick mig att låta bli.                                                                                                                                                             Jag vet att han aldrig kommer att lämna den vi har även om vi står för halva lägenhetskontraktet var då han betalt den. jag vet sambolagen men jag orkar inte bråka med honom, för han har fler än en gång pratat om hur många förhållanden han varit i och bara gått utan tagit mer än sina kläder med sig och att han inte tänker göra om det. Det är som både det , alkoholen och att han blivit sårad i tidigare förhållanden tagit över vårt förhållande och gjort slut på det.  Jag har frågat honom flera gånger varför han tog kontakt med mig. Vi lärde känna varandra via nätet. Varför han ville ha ett förhållande. Uppenbarligen var och är han inte mogen.

 Jag kan den blicken i hans ögon som sårar som får en att vilja fly oavsett om den är riktad mot en eller inte.    Jag kan inte flytta ut på gatan i mitt hälsotillstånd.. psykisk ohälsa tror jag min läkare kallar de. hur jag mår sätter sig i smärta.  

 Men jag förstår inte hur en enda öl kan förändra hans humör till att bli så taskig? Och på morgonen glömt allt.  

En gång för snart 2 år sen la han in sig på sjukhuset pga sina alkoholproblem. Jag fanns vid hans sida hela tiden då. Han ville verkligen sluta och göra det för oss. Jag sa att det var viktigt att han gjorde det för sin egen skull inte för min.  Han kämpade de på och personalen där sa att om någon skulle klara av det så var det han.  Jag vet att det påverkar gener om man har ex föräldrar som haft problem med alkohol och det har han och syskon. De syskonen är äldre och drog sig bort från honom för att han skulle ha en chans att klara sig undan beroendet.        Han fick sen antabus och använde det en tid men testade naturligtvis att dricka..   så han slutade med tabletterna.                                                                                    Tiden han inte druckit fungerade faktiskt bra. Han klarade sig. Drack mycket kaffe i början med det avtog.  Men kvitt samman.. Han har inte viljan.. Han vill dricka, Han vill vara alkolist.. Han tror att jag kommer stanna oavsett.. men jag stannar ju baraför att jag inte ha någonstans att gå.    hade jag det skulle jag gå idag.