Etikettberoende-av-sex-kärlek-och-relationer
Läst 4331 ggr
kandy
2011-04-13, 08:35

Beroende till MAX!!

Ja, beroende ser så olika ut och mitt är att jag inte kan separera då tiden är mogen att sätta ned foten och GÅ!! jag stannar och lider och tror att allt är försent och att jag är fast i bindningen än om jag skiljer mig!!! en flykt jag gör är att söka mig utåt till andra och till ännu mera beroende till vad jag tror är något gott!! i slutändan står jag nog ensam utan ett eget SJÄLV!!! det känner jag starkt!! 

Hoppas på synpunkter här! kanske något igenkännande……

Alla bär vi på beroende men lidandet ska ju inta ta över hela ens tillvaro!!!

igorflickan
2011-04-15, 15:38
#1

Jag vet inte om jag har fattat dig riktigt rätt men jag tror att du menar att du stannar hos nån som behandlar dig illa, kanske du vet att det borde gå men du kan inte.

För att döva ångesten det skapar så vänder du dig till andra, orohet?

Jag vet inte om jag tolkat din text rätt men jag tror att du behöver hjälp att bena i det här.

Skriv gärna mer och berätta hur du tänker och så… Jag blr högst förrvirrad av det du skrivit men jag tror att du kanske känner dig rätt så förrvirrad själv…?

Om du vill kan du skicka ett PM till mig om du vill prata…

Kram

[Taz-Mania]
2011-04-16, 23:44
#2

Uppfattar dig på samma sätt som talaren ovanför.

Att du blir beroende av destruktiva förhållanden och sen söker dig utåt för tröst och är otrogen. Kan säga att jag är i samma beroendedilemma med ett förhållande som gör mig illa, otillgänglig man osv men inte klarar att gå fastän jag mår dåligt av mitt förhållande. Dock utan otrohetsdelen! Men kan tänka mig det är nån form av tröst som blir ännu mer destruktiv då du bedrar också…jobbig situation!!

Jag kan ha missuppfattat dig. Men jag ville iaf skriva att om det så är att du fastnar i förhållanden som du mår dåligt av och inte klarar att gå och utvecklar ett beroende till mannen och det destruktiva, ja nästan tom till att MÅ DÅLIGT, så är du inte ensam…!!!! Jag är dock på väg att lämna mitt förhållande nu efter 2 års kamp för honom och för att bli bekräftad av honom och jag har farit mkt illa av både lögner och svek, men ändå KLAMRADE JAG MIG FAST och älskade mannen nästintill ÄNNU MER ju mer illa han gjorde mig. Ju mer han ljög, ju mer han skrek. Och sanningar som kom fram genom hans anhöriga (ej hans ursprungsfamilj för de avskyr mig och håller på honom som sig "bör" men hans barn och ex har berättat saker han gjort och sagt om mig…) fick inte mig därifrån heller. Nu vill jag dock inte må såhär längre… Och är på väg i en svår separation för mig psykiskt för att bli fri från den här svåra smärtan som min kärlek till honom innebär för mig…

kandy
2011-04-18, 14:16
#3

Åh, vad bra att jag fick läsa ditt!!! kan du kan väl jag tänker jag!!! har du möjlighet ekonomiskt? har du annat boende att flytta till osv?? jag har oxå som du kännt mig avvisad av både älskaren ( som numera vill att vi ska bli ett par!!) och min man som jag upplever som frånvarande och jag känner mig även ensam och tom i detta!! är det så för dig oxå?? jag lider ju av en övergivenhet som ställer allt på spets att jag stannar!!! hur kul är det?? och jag är en ambivalent person och har svårt att lämna………hör gärna av och dig och berätta hur det går! //

[Taz-Mania]
2011-04-18, 15:37
#4

#3. Känslor av att vara ensam och avvisad känner jag väl till då min nuvarande, eller ex kanske man ska kalla han nu istället, är en otillgänglig person psykiskt. Möjlighet ekonomiskt… Jag får klara mig på det jag får. Min ersättning från försäkringskassan. Det är bara en grundersättning pga sjukdom så den är inget att jubla över men det går. Han flyttar ut, bostaden är min. han har bostad från 15:e maj.

Det är inte lätt, men stanna är inte lätt det heller även om det känns så först så kommer priset med ensamhet i tvåsamhet att vara högt i längden. Har levt så i två år med honom, mitt liv pågår eller slängs bort.

kandy
2011-04-20, 09:07
#5

Bravo!!! önskar jag kunde ta det steget……….vi har dock varit ihop sedan -74!!! inte lätt och JAG får ta steget;; han vägrar!!!! jag är väl rädd för det okända och att känna mig helt utlämnad men det gör jag ju nu oxå med en man som tagit över mitt liv på något vis…….

[Taz-Mania]
2011-04-20, 09:42
#6

Vad är det som känns fel i er relation?

kandy
2011-04-22, 13:28
#7

Jag trivs inte och vi har glidit isär……….ingen närhet eller sex alls! känner mig inte attraherad men känner stor skuld att känna så här!!!! det är det värsta!! dessutom jobbar min man tills han säckar ihop på kvällen plus att vi är så olika vilket jag tyckte om från början!! lider av att jag retar mig så på honom!!!! han kommenterar mig mycket emellanåt………ack vad jag känner mig elak!!

[Taz-Mania]
2011-04-23, 07:13
#8

dessutom jobbar min man tills han säckar ihop på kvällen plus att vi är så olika vilket jag tyckte om från början!!

Känner igen ovanstående, jobbande tills han inte har nåt kvar för förhållandet har fört även mig och min partner isär. Jag får inget utav honom, han sover i soffan direkt efter middagen vareviga kväll. Tillslut vet jag inte ens vad vi ska prata om idag…för jag har gett upp att prata mer. Och olikheterna. Han vill inget, jag vill massor. Han tycker det är okej att inte vilja något. Bara datorn, tv:n och sova. Perfekt liv kanske när man jobbar så in i h*lvete, men ingenting att bygga ett förhållande på. Tristess. Redan efter två år. Jag vet att hans förra lämnade honom efter 15 år av ungefär samma skäl. Han deltog aldrig i familjens aktiviteter osv. Sedan har han två barn sen innan och det är en annan svår historia. Får inget stöd av honom i detta. Precis som i allt annat. Stå på egna ben är det som gäller. Tills man står så att man går ist.

kandy
2011-04-23, 22:12
#9

Håller med dig fullkomligt!! stå på egna ben är det jag vill fokusera på nu och fram över!! enda som gäller annars kvävs jag i detta för mig ohållbara!! min man sopar allt under mattan totalt!! ingen självinsikt……..

[Taz-Mania]
2011-04-23, 22:49
#10

Samma här, med min partner. Allt sopas under mattan. Dock har hans otillgänglighet med dessa två år gjort mig självständig. Fått ta allt "lidande" på egen hand, han har inte funnits vid min sida psykiskt. Knappt ens fysiskt……… Nu är det dags att gå härifrån. Inte ens det får han att vakna så det är verkligen sorgligt. Han tror iskallt att han ska ordna detta, utan att öppna munnen än en gång. Men denna gången funkar det inte.

kandy
2011-04-24, 10:30
#11

Oj!! ja det verkar likt mitt!!! som om man inte finns!!! allt ordnar sig men hur??? undrar JAG!! jag känner mig utlämnad men på något vis frin från detta helvete att inte synas ALLS……..jag vill inte försörja någon!!

[Beavis]
2011-04-30, 10:09
#12

#11 Bara en liten reflektion på det sista du skrev "jag vill inte försörja någon" Var det där skon klämde egentligen, eller var det att du upplevde att han inte kommunicerade?

Självklart kan de ju varit båda men bara undrar lite spontant.

[Taz-Mania]
2011-05-01, 10:32
#13

Att inte försörja någon är knivigt dilemma när man står i helt olika inkomstförhållanden… Som sambos och älskande har man väl ändå viljan att hjälpa varandra, men jag kan tänka fel!

[Beavis]
2011-05-01, 11:04
#14

Jag har full förståelse för att man inte vill försörja en annan person hur mycket man än älskar den, Om denna någon inte gör någon ansats till att ändra sin situation. Jag skulle altså inte heller vilja ha en hemmafru men det är väll en annan historia?

[Taz-Mania]
2011-05-01, 18:46
#15

Jag tror inte det är nån som vill ha en hemmafru idag.

[Beavis]
2011-05-01, 19:03
#16

jodå men det är ovanligt i Sverige. Det är ju en statussymbol fortfarande bland förmögna män att ha en trofé hustru om går hemma och dammar.

kandy
2011-05-01, 20:12
#17

problemet ligger i att vi sålt ett hus!! och betalat av skulder och min man hade mest!! och därför blev det ingen vinst för han kunde inte betala alla sina så nu är vi kvar på ruta ett!!! d v s hans lön räcker inte och min pension är låg så det är mycket bråk just nu……….jag trodde vi skulle få det bättre men läget ekonomiskt har ju inte ändrats som jag trodde!!! då kunde vi ju lika väl stannat i huset!!! så vad gör jag i denna situation??? han vägrar gå i ekonomisk rådgivning…….!!! och jag känner mig maktlös!!!Gråter

Maria
2011-05-04, 21:10
#18

Som gifta så är ju skulder gemensamma såvida inte hus och annan egendom är skrivna som "personlig ägodel".

/Maria

tokmulle
2011-05-06, 20:39
#19

"ingen vill väl ha en hemmafru idag"

Jodu, det finns!! Men det talar man inte högt om, utan man ser till att hon inte har arbete, man ser till att hennes självkänsla är så in i bängen låg att  hon inte löser att se folk i ögonen av rädsla för vad folk ska tänka om henne (hur ska man då lösa söka ett arbete?) samtidigt som man högt och ljudligt talar om vilket satans lat hustru man har som bara sitter hemma på röven och inte hjälper till med försörjningen, och herregud så synd det om honom som måste arbeta!

Tro mig, dom finns..

// TokMuLLe

"Det finns alltid ett val till"

pliso
2011-11-30, 00:32
#20

Jag håller på att läsa en bok nu som heter "Kvinnor Som Älskar För Mycket" av Robin Norwood. Jag är inte mycket av en läsare egentligen men kan inte slita mig från boken. Alla som känner att dom lever i destruktiva förhållanden på något sätt och inte kan bryta sig loss av vilken anledning som helst borde absolut läsa den annars har man verkligen gått miste om nåt. "När förälskelsen betyder smärta, då älskar man för mycket" är ett citat från baksidan av boken. skriven av en amerikansk otroligt skicklig psykoterapeut. Läs den!! Det kommer säkert hjälpa mycket mycket!

Upp till toppen