Annons:
Etikettnarkotikaberoende
Läst 11016 ggr
Hillis
2010-11-03 16:53

Tramadol

Hej!

Det här är min första gång på denna sida och känner att det vore skönt att få skriva av sig lite.

Mitt beroende handlar om värktabletter, närmare bestämt tramadol (tradolan). Allting började med en smärta vid mens som bara blev värre och värre. Jag fick testa alla de "vanliga" värktabletter som ska vara effektiva mot svår mensvärk, men ingenting hjälpte. Till slut fick jag tradolan utskrivet, och för första gången på flera år så upplevde jag någorlunda smärtlindring.

Till saken hör även att jag sedan många år har haft problem med ätstörningar (A-typisk anorexi) som i sin tur lett till en svår depression.

Efter att jag tagit tradolan mot smärtan ett tag upptäckte jag att min hunger och ångest minskade när jag tog dem. Jag hade gått omkring med fruktansvärd ångest under så lång tid att lättnaden som tradolanet gav kändes som att bli utsläppt i frihet. Detta är ca. tre år sedan. Sedan dess har jag tagit tradolan alltmer frekvent och i allt högre doser.

Jag har varit till flera psykologer, läkare och samtalsterapeuter för behandling av min anorexi och depression, men aldrig vågat berätta om mitt tradolanberoende för någon. Jag har fått antidepressiva mediciner som inte hjälpt eftersom jag samtidigt tagit tradolan. Allting har bara blivit värre ju längre tiden gått och skammen för mitt beroende har bara växt.

Jag har velat sluta flera gånger, men rädslan för abstinensen och för hur jag EGENTLIGEN mår utan tabletterna har gjort det så himla svårt. Och det är så fruktansvärt att gå omrking med denna hemlighet. När vänner och familj tror att man börjar må bättre så är det bara tabletterna som ger skenet av det. Jag vill inteha det såhär längre. Jag är sjukskriven nu sedan ett och ett halvt år tillbaka och känner att jag måste ta tag i detta nu.

Jag har precis börjat gå till en samtalsterapeut (har bara träffat henne en gång) och ska dit igen på Fredag. Jag har bestämt mig för att berätta som det är för henne även om det kommer att bli riktigt skitjobbigt. Känns så förljuget att sitta där och låtsas, som att jag bara tar upp hennes tid när jag inte ens är ärlig.

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst, men inser att om någon ska orka läsa detta så får jag nog avrunda nu.

Jag har förstått att man kan få hjälp med nedtrappning, som nog är det enda sättet för mig att klara av att sluta. Är det någon som har erfarenhet av nedtrappning, vem tar man kontakt med och hur fungerar det rent praktiskt? Har ju läkarkontakt med psykiater, på samma ställe som min terapeut, men läste någonstans att det är primärvården som har hand som sådant här.

Väldigt tacksam för svar!

Annons:
[Beavis]
2010-11-04 16:20
#1

Hej och välkommen Hills

Det är ett jobbigt beroende och missbruk du hamnat i och bra att du vill ta dig ur det. Här på sidan har vi pratat om Tradolan tidigare ett antal gånger, Om du söker på sidan kan du hitta lite trådar där du kan finna lite ideer och kanske tröst och igenkänning.

Jag tycker och tror att du skall förmå dig att släppa bomben när du besöker din terapeut. Det kan kännas som ett otroligt läskigt hinder men när du väl börjat prata om det och erkänna ditt beroende, så har du påbörjat resan tillbaka till livet. Just kronisk smärta har varit mångas väg in i tablettmissbruk. Skammen och rädslan för det okända är ofta det som får oss att inte söka hjälp.

Men jag kan nog lova dig att om du öppnar dig för din terapeut så kan h*n hjälpa och stödja dig. Även här på sidan kan du söka stöd och tröst när du mår dåligt för de flesta har suttit där du är nu.

Kolla gärna i vår länklista om du tror att någon form av stödprogram skulle vara för dig?

Hoppas jag varit till någon hjälp. och att någon annan kan ge dig fler tips.

Hillis
2010-11-05 15:05
#2

Hej igen,

och tack för ditt svar Beavis! Har kollat runt lite här på sidan och har som du sa hittat flera trådar om just tradolanberoende. Det känns både trösterikt och skrämmande att läsa på samma gång, skrämmande då det verkar vara så många som fastnat i detta beroende.

Idag har jag iaf tagit steget och berättat allt för min terapeut, känns så himla skönt nu när det är gjort. Jag var rädd att hon skulle bli chockad eller döma mig på något vis, vilket hon naturligtvis inte gjorde.

Hon blev inte det minsta chockad, hon reagerade istället med full förståelse för hur jag hamnat i detta.

Hon tog kontakt med beroendecentrum på en gång och lyckades få en tid till mig redan på onsdag. Får dessutom träffa en läkare då istället för att träffa en sköterska i första hand, hon verkade tycka att det var viktigt att komma igång med en eventuell nedtrappning så fort som möjligt.

Kommer även att ha samtalskontakt där, samtidigt som jag kommer att träffa min terapeut mer kontinuerligt vilket känns jättebra.

Idag är ju bara andra gången jag träffar henne, men känner redan att hon inger förtroende, inte minst för att hon tog emot mitt "erkännande" så bra.

Efter idag kan jag för första gången tänka att det finns en väg ur detta, och att jag känner mig säker på att också ta mig hela vägen fram.

Vet inte om det är någon som läser detta, ville bara dela med mig av mitt nyfunna hopp, kanske kan det smitta av sig på någon annan!

[Beavis]
2010-11-05 15:20
#3

Hej igen,

Jätteroligt att det gick bra för dig att berätta för din läkare och att ni tar tag i det direkt.

Jag tipsade om de andra trådarna så att du skulle kunna se att du inte är ensam om att bli beroende av Tramadol, det är väldigt många andra som blivit det också.

I en del trådar står det om några det gått dåligt för och några det gått bra för och genom att läsa om deras öden kan du lära dig en massa nu när du går in i avgiftningen. Det kommer med största säkerhet att bli jobbigt och du kommer kanske känna en tomhet och saknad efter drogen. Men det är din hjärna/tramadolen som spelar dig spratt då den försöker lura dig att ta ett återfall.

Har du andra beroenden och missbruk är det av vikt att du berättar om dem för din läkare också, för det är viktigt i din behandling att de vet vilka substanser du går på?

Kämpa på och var medveten om detta och att det inte hjälper dig att hålla hemligheter för varken din terapeut eller för läkaren om du vill bli ren.  "Beroendet" kan försöka lura dig på vägen, men med jävlar anama kan du vara stark och stå emot.

Och vet att vi här på sajten stödjer dig när det är svårt och håller tummarna för dig. Tveka inte att skriva när det är jobbigt (eller annars heller)

Lycka till!  Det finns en väg ut, det gäller bara att våga.

Hillis
2010-11-06 13:24
#4

Hej!

Förutom rökning så är tramadol som tur är det enda preparat som jag har problem med. Och det känns inte som att det är läge att ta tag i rökningen just nu, misstänker att det vore dömt att misslyckas om jag satte igång det också.

Jag var nästan lite rädd att jag skulle ångra att jag berättade om allt för min terapeut, allt har gått så fort de senaste dagarna. Men det är verkligen tvärtom, är så glad att jag äntligen gjort det, det gör att det inte finns någon återvändo nu.

Jag har också tur som har en otroligt fin familj som stöttar mig i detta, både föräldrar och syskon som jag kan prata med och som förstår.Känns ovärderligt nu.

Känns dock lite ängsligt att läsa om hur många av de som slutat med tramadol mår väldigt dåligt lång, lång tid efteråt. Men jag tänker i vilket fall som helst göra detta, längtar så efter en tid då jag kommer att känna mig glad och nöjd med mig själv utan påverkan av tabletter.

Tack så mycket för dina svar Beavis, känns fint att veta att man inte är ensam.

[Beavis]
2010-11-06 15:14
#5

Så är det ju, drogen har var din "enda vän" länge och nu förlorar du den men det är viktigt att du även återkontaktar med vänner och familj där du även kan få viktigt stöd.

Tramadol verkar ha ett väldigt starkt sug och avtändningen både fysiskt och mentalt jobbig.. jag har aldrig gått på det själv men det är vd jag har läst och hört inte minst härinne.  Men du kommer kalra det om du verkligen bestämmer dej och inte tvekar att be om hjälp när det är jobbigt (det sista är svårt).

Kämpa på.

Hillis
2010-11-10 15:10
#6

Så var dagen D här. Har varit till beroendecentrum idag och påbörjat min nedtrappning. Jag får börja på den dos som jag tagit först, sen minska var femte dag. Så än så länge går det ju bra, blir naturligtvis jobbigare om någon vecka när dosen minskats mer och mer.

Besöket gick både bra och dåligt, bra för att jag äntligen får hjälp med nedtrappningen, dåligt eftersom jag inte kan få samtal med behandlingsassistent i den kommun jag vistas i. Är skriven på ett annat ställe än där jag befinner mig nu, och jag kommer förmodlingen inte att vara i den kommun jag är skriven på ett tag. Bor med en del av familjen just nu, då det varit för jobbigt att sitta ensam i min lägenhet, har en tendens att isolera mig när jag är där.

Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra, jag ska prata med min terapeut på fredag om hon vet hur man ska gå tillväga.

Vill gärna ha någon att prata med som förstår sig på just beroendeproblematiken. Känns ju ganska fel att enbart ha hjälp med nedtrappningen utan samtal eller annat stöd, känns som att risken för att falla tillbaka i samma spår då är större.

Jag får som sagt prata med min terapeut, kanske hon eller min läkare, som finns på samma ställe kan hitta ett sätt att lösa det på, vi får väl se hur det går.

Annons:
[Beavis]
2010-11-11 01:25
#7

Du kan ju alltid prata ut här också. det finns eller fanns en hel del här som har erfarenhet av pillermissbruk som kan ge dig stöd.

Prova att skriva dig hos familjen tillfälligt, det borde funka.

kerstinjo
2010-12-16 16:21
#8

Hej och välkommen hit!

Tradolan kan upplevas som en gåva från "gudarna", men det är ett morfinbaserat läkemedel och Tradolan borde inte ens skrivas ut för mensvärk.

Jag blir otroligt förbannad (ursäkta) på läkare, som inte har koll på att Tradolan/Tramadol/m.m. är starkt beroendeframkallande.

Jag förstår fullkomligt att du inte berättade om ditt Tramadolbehov. För visst är du rädd att bli av med dem?

Men ibland är man tvungen att bli totalt ärlig och utlämna sig själv, för att inte fortsätta att leva ett liv som beroende, ett liv som kommer att bli ett helvete (hittade inget annat ord).

Du har gjort ett jättebra jobb som har tagit tag i det här. En stor eloge till dog!

Du har tagit det första steget och berättat om ditt beroende. Jättebra jobbat!

Men, vi finns alltid här, vi är inga experter, men jag (t.ex.) har gått genom livet som en stor missbrukare/beroende och du är hjärtligt välkommen hit.

 Kerstin 

 

[Beavis]
2010-12-16 16:53
#9

edit: Jag länkade till fass i era och mina inlägg. hoppas det inte gör något?

[Beavis]
2011-09-14 11:11
#10

Jag hittar ingen bättre tråd att skriva i så jag länkar till en artikel om hur Läkemedelsbolagen sponsrar läkare och "mutar" dem att skriva ut deras piller till patienterna, trots att de kanske inte behöver medicineras.

Doktorn

klenis
2012-06-05 18:07
#11

Tramadol har jag ätit sedan 2007-01 efter en olycka när jag slutade 2011-12 när jag fick Lyrica för mina nervskador i höften och jag tyckte det inga problem var att sluta med det inga problem med abstinens.

Så att trappa ned sitter nog mest i psyket inte i kroppen men om Lyrican är något bättre vet jag ej eftersom den är redan narcotika klassad i USA det är bara vänta på om det blit det i sverige den är iallafall het på gatan i bland narkomanerna som avtändande medel tror jag eller berusningsmedel ..

Men jag vet ej även om jag tar doser på 600mg av Tramadolen blir inte jag iallafall berusad men att blanda den med alcohol fungerar inte på mig men verkan kan vara olika på person sedan kan hallisar dyka upp ifrån början fick jag det små gröna troll på golvet som sedan efter ett ½ år försvann .

Lyrican har inte dom biverkningarn som Tramadolen har sedan att man klättrar på väggarna 20-22 timmar per dygn av tramadol det fungerar inte något bra som sömngivande medel ..

Upp till toppen
Annons: