Annons:
Etikettleva-i-tillfrisknad
Läst 5480 ggr
Kia
2/4/10, 10:11 AM

Förhållanden

Jag vet inte vad som är bäst egentligen när jag sitter och funderar. Man vet ju att beroende personligheter oftast dras till varandra det är ju inte så konstigt att räkna ut egentligen varför. Man har mycket gemensamt helt enkelt i sitt elände när man är aktiv. Men om man är i tillfrisknad då?? Vad är egentligen vettigt att leva med en annan som också är i tillfrisknad eller kan det uppstå svårigheter runt detta att båda tillfrisknar. Tänker på hur jag själva kan vara ibland.

Att leva med en icke beroende hur kan han/hon någonsin förstå en när man ska försöka förklara känslan runt beroendet…

Eller är det bara kärleken som ska få styra och ens hjärta? Korkad tankegång kanske men vill höra lite

/Kia

Annons:
kerstinjo
2/4/10, 10:46 AM
#1

Jag har sett ett antal gånger, när en beroendemänniska har tillfrisknat, ja, då spricker förhållandet.

Den som tillfrisknar har "plötsligt" ändrat sig och sitt synsätt och den som är medberoende lever i det stadiet med en partner som som inte är som "vanligt".

Det händer ofta då att de inser att de inte känner varandra längre. Tidigare hade de beroendet och medberoendet gemensamt, de hade sina roller i förhållandet och på något underligt sätt så var de starka i de rollerna.

Men visst kan det bli omvänt också. Att förhållandet stärks.

Om en icke beroende kan förstå känslan runt beroendet och tillfrisknandet? Till en viss del kanske, men aldrig fullt ut. För man har ett oerhört komplicerat och ologiskt förhållande till sitt beroende. Ett förhållande som kan vara helt obegripligt för en frisk människa.

Jag har någon gång försökt förklara för mina döttrar när de har frågat. Men en beroendemänniska gör så otroligt många idiotiska och irrationella saker. Så mycket dumt att mina tjejjer inte ens har kunnat förstå allt.

Jag begär inte heller att andra ska förstå. Jag förstår, det räcker för mig.

"Korkad tankegång kanske?", fast du blev nog inte klokare av mitt inlägg. Obestämd

 Kerstin 

 

Gronstedt
2/4/10, 10:53 AM
#2

Man förändras så mycket i tillfrisknad, på alla plan. Om båda förändras samtidigt blir det ännu mer att tänka på och vänja sig vid, och när man förändras själv är det nog svårare att anpassa sig till den andras förändringar - man har nog med sig själv! Men min partner säger att jag är väldigt mycket lättare och trevligare att ha att göra med nu för tiden Flört.

Visst ska kärlekens röst räknas in när man bestämmer sig för att stanna i förhållandet eller inte. Men man ska inte förväxla kärlek med gammal vana.

Porklash
2/4/10, 11:23 AM
#3

Håller med föregående talare!

Det är nog svårt för de ickeberoende (vilket ord!) att klara av att utvecklas tillsammans i ett förhållande.

När jag och frun blev ihop så visste vi vilken resa det skulle bli. Båda tillfrisknande men kanske på olika plats och sätt. Men vi har ju kunnat prata om det i stort sett hela tiden så det har funnits en kommunikation även om den ibland har varit dålig.

Är båda "med på tåget" så går det nog men i mitt förra förhållande så funkade det sämre ju "friskare" jag blev.

Så… det är som vanligt: Bara jobba på och föröka ha kul när man gör det!

pEr

kerstinjo
2/4/10, 11:23 AM
#4

#2 Där sa du något sant! Jag har också fått höra att jag är mycket lättare att ha med att göra numera. Allt anti-anti har försvunnit.Glad

 Kerstin 

 

Kia
2/4/10, 11:33 AM
#5

Finns ju 12 stegsprogram för tillfrisknande par också *ler* kolla denna länken RCA… Vet att de finns i Malmö och känner några som använder sig av detta. Just kanske för det kan bli stormigt när man är båda i tillfrisknadsfras. Vi är ju som vi är eller iallafall jag självcentrerad till max :) *ler*

/Kia

cattan
2/10/10, 5:20 PM
#6

Min man är verkligen en person som inte har en beroendepersonlighet.

Han kan inte förstå vad jag menar med att inte kunna sätta stopp, han kan dricka öl och sen lägga av. Han kan röka och sen lägga av och han kan gå i åratal utan att röka tobak men sen röker han et par veckor på semestern och njuter av det.

Han brukar nog mest rycka på axlarna åt mig och mitt beteende, jag lever i ett aktivt socker beroende.

Våra äldsta barn röker och de minsta tycks ha klarat sig än så länge ingen av dem är beroende av kh på samma sätt som jag och ingen av dem bantar ens en gång och det är ag oerhört tacksam för.

Annons:
beahak
3/23/10, 9:39 AM
#7

Jag har själv erfarenhet av att personer som inte själva varit i någon behandling, förstår sig inte på beroende/medberoende problematiken.

 Jag har själv ett förhållande med en beroende. Vi har bägge gått i behandling.Vilket jag tror är ett måste.

 Vårt förhållande fungerade bra när vi bägge tillfrisknade tillsammans. Men nu vill han inte längre jobba med alla verktyg han fått, medans jag är i mitt tillfrisknande. Detta fungerar inte. Då vi dras åt olika håll.

 Hjärtat har en stor kraft och den är härlig att  följa. Men den får aldrig leda en in i någon form av självförtörelse. Du är den viktigaste personen i ditt liv. Man skapar sin egen glädje.

Din är dagen. / Bea

alaura
2/12/13, 10:28 AM
#8

De sägs ju att man ska umgås med de dom är bra förebilder och "lyckade". Detta tror ja starkt på. Tror de bästa rent generellt är att va m en person som ej har beroendepersonlighet. Om man nu kan lyckas falla i kärlek m en sån.. Jag har starkt sockerberoende o min kille har problem med alkohol på de sättet att när gan väl dricker (som inte e så ofta) så däckar han. (Bara när han dricker runt folk, festar, julfesten m jobbet osv) hemma kan han ta 2 öl till maten. Vi har gått i samtal och pratat om hans problem och han har jobbat med det o blivit bättre. O jag har jobbat mot att va medberoende då jag har det i mig sen barnsben. DET är en sak man inte får glömma i en relation, att om någon e beroende så måste den andra få kunskap om vad medberoende är och jobba med det lika mkt som den andra jobbar med att bli frisk. För en beroendesjuk person kan ej bli frisk vid sidan av en medberoende. Jag jobbar med mitt beroende med matplan och 12stegsprogram, och han är ett enormt stöd och ej medberoende. Vi har blivit starka av det! Ja tror det är individuellt, men rent generellt hamnar ja lätt i återfall när ja träffar min pappa, mitt ex lr gamla killpolare som alla har beroendepersonlighet och ej i tillfrisknande. Jag blir svag i deras umgänge. Så ja tror generellt att de e bättre att en beroende hittar en icke beroende. Min kille har aldrig haft de typiska beroendebeteendet rent generellt, utan hans överdrivet drickande ihop m folk grundar sig i en social fobi.. Så därför har de funkat för oss tror jag!

alaura
2/12/13, 10:33 AM
#9

2 personer som är i tillfrisknande sen nåt år tillbaka kan nog också funka riktigt bra!! Men tveksam till 2 drogande.

alaura
2/12/13, 10:40 AM
#10

Och sen tänker jag att falla för en beroendepersonlighet när man själv är beroende, kan inte det vara ett sätt för en att stanna kvar i beroendet. Man känner sig trygg med en beroendepersonlighet, men varför? En beroendperson sätter alltid drogen före allt annat. Man är inte trygg med en beroendeperson som ej redan tillfrisknat. Och ens egna beroende (röda hund) kan manipulera dig till det mesta, även att falla för en beroendeperson. Jag var en sån under många år, och är nu även ihop med en "halvberorndeperson" lr va man ska kalla det. Om de skulle hända ngt så han försvinner, så skulle jag satsa på att va me en ickeberoende. Det handlar ju om hela personligheten. En ickeberoende lever ett liv på ett helt annat sätt, helt naturligt. Ett sätt som känns otryggt för oss beroende, men som vi mår bra av att utsätta oss för och utvecklas åt det "normala" hållet.

Upp till toppen
Annons: