Hej marcoz och välkommen!

Jag vet inte hur vanligt det är, men det är i alla fall vanligare än de flesta tror. Sexmissbruk eller sex som självskadebeteende är det nog många av oss som har nosat på, även om det inte blivit det främsta beroendet. Det finns en del trådar om det här på forumet, så du är långt ifrån ensam.

Rekommenderar SLAAs hemsida.

pEr

jag blev inskriven som sexmissbrukare i min läkarjournal när jag var 14 :D vet inte riktigt. men jag brukar väl säga att jag är nymphoman istället. låter finare. ^^

Varför gör ni glada smileys efter att ni berättat att ni har ett sexmissbruk? Vi snackar fortfarande missbruk, folk. Hur skönt eller oskönt det än är.

#4 Oftast för att de skäms och det känns tungt att prata om så det blir lättare att skämta till det eller skratta för att maskera smärtan. Det är i alla fall min erfarenhet.

#4: Och varför skulle man inte kunna skratta åt sitt missbruk?

#5 Jo, men det låter rätt logiskt faktiskt, tänkte inte på det från den synvikeln (:

#6 För att det är ett missbruk och någonting man behöver hjälp för att bli av med. Om man själv skrattar åt sitt missbruk får man räkna med att andra också skrattar åt en. Skulle du skratta åt någon som har spelmissbruk eller drogmissbruk?

#7: Den som inte kan skratta åt sig själv i alla fall ibland är en ganska outhärdlig person. Det är stor skillnad på att skratta åt sig själv och skratta åt andra. Självironi är en av de få saker som kan lätta självupptagenheten för en missbrukare - för missbrukare är självupptagna. Att kunna skratta åt eländet ibland är mycket välgörande.

Jag håller inte alls med om ditt påstående "Om man själv skrattar åt sitt missbruk får man räkna med att andra också skrattar åt en.". Det handlar ju inte om att avfärda missbruket som ointressant eller roligt, bara åt att välja att skratta åt eländet ibland i stället för att vältra sig i självömkan.

Så mycket korkade saker som de flesta missbrukare har gjort eller gör så måste man få skratta åt det ibland. Lite "hur dum kan jag vara?" När man tittar tillbaka kan det vara obegripligt hur man har agerat. Jo ibland gråter man också så det kan vara skönt att få skratta åt sig själv ibland.

Att ta bort skammen från beroende är en av de viktigaste bitarna att jobba med enligt min åsikt. När det inte är mer pinsamt att vara t.ex. alkoholist än att vara närysnt så är jag ganska övertygad om att problematiken kring beroende kommer att bli rätt så mycket mindre. Man kan bara acceptera: "Ojdå jag kan inte hantera alkohol vad synd.. Ja ja jag får väl låta bli det då"

pEr

#8 Ok.

#9 Jo, förstår din poäng. Däremot är det väl inte så enkelt som att "låta bli det då" För… Då hade det ju inte hetat beroende.

Men nu var det ju absolut inte mitt inlägg som skulle diskuteras i tråden, utan om hur vanligt sexmissbruk är.

Menade inte att ta över tråden, så jag ber om ursäkt för det och beger mig tillbaka till mina hemtrakter på hundar.ifokus (:

För att svara på TS och hoppa annat.

Så tror jag att det är vanligare än man tror, för allt som oftast hänger det ihop med annat, då oftast ett självhävdelse problem.

Men hur många som fått det inskrivet i journaler tror jag inte är allt för många.
Men ser på andra sidor på nätet där vi som lever med problemet, även om jag inte ser det som missbruk, utan mer som brukande.

Då jag själv inte har något skade beteende med mitt brukande inte heller skadar jag andra med det, dock är man väl mer eller mindre omättlig och är i konstant behov av förnyelse där av är man inte den där förhållande typen, då jag tröttnar på vardagen alldeles för ofta/tidigt och snart..