Ny medlem här!
Hej på er,
Är helt ny här på forumet, blev tipsad av folk
på Viktminskning iFokus.
Jag är då som sagt sockerberoende. Men har bestämt mig
för att nu får det vara nog en gång för alla!!!
Har alltid varit pressad av min familj pga detta med vikten,
min familj är väldigt sportintresserade.
Och jag tror dom gett upp hoppet om mig och min vikt.. Men nu jäklar ska dom få se att jag kan minsann, bara jag anstränger mig och försöker. Vet att jag har deras fulla stöd i detta, men hur mycket dom tror på mig vet jag ej.
När jag bodde hemma hade jag inget problem med detta (även fast jag alltid älskat sötsaker, men aldrig varit beroende) eftersom min familj var stränga med det, att aldrig äta sötsaker på vardagar.
Sedan träffade jag min älskade sambo och vi flyttade ihop,
då förändrades mitt liv på både gott och ont.
Har aldrig träffat en mer underbar person i hela mitt liv.
Men i och med att han snarare är underviktig än överviktig
började frossandet.
Vi åt godis, chips, ostbågar, efterrätter, fikabröd, kakor.
Och detta blev snarare som en dagsrutin. Att det skulle
alltid finnas något sött att tugga på så fort man blev sugen.
Han har inte utvecklat ett beroende men däremot jag.
Han har inte gått upp något i vikt alls sedan han träffade mig, men jag däremot har gått upp en massa kilon.
Och jag har alltid tänkt att jag måste ta tag i detta, men så
skjuter man alltid fram det pga detta äckliga beroende.
Ibland kan jag äta så mycket att jag blir illamående.
Då kommer ångesten krypandes.
Har aldrig berättat detta för något, men har nu gått ut med
det på ett öppet forum =P
Men här känner jag att jag kan berätta öppet eftersom det finns många här med samma problem som mig. Nu behöver jag inte skämmas längre.
För jag vet att jag inte är ensam.
Och jag är gärna med och hjälper till att stötta er som lider av samma sak!
Ville bara berätta lite hur jag har det, imorgon bitti börjar jag med LCHF-kost. Och jag SKA klara detta!!!! Det är min inställning.
Tack för mig, och ta hand om er!!
Skicka mig gärna ett PM om ni vill prata med mig lite privat. Alltid trevligt att snacka lite =)
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
Hej Minou och välkommen hit.
Tack för att du öppet delar med dig om din historia. Nej du är långt ifrån ensam. Det finns många som har din historia i bakgrunden. Något jag däremot kom på när jag förstod att jag hade ett beroende var att jag haft det redan som barn men hade också haft föräldrar som styrde upp mitt ätande men jag åt i smyg även då så fort jag fick ett tillfälle. Jag trodde mitt beroende började när jag gick upp i vikt och det gjorde jag inte förrän jag var runt 16 år. Men för mig började det långt innan.
Men vi är alla olika men framför allt är vi inte ensama… Lycka till med allt. Det är en stor styrka att ha medvetet erkänt att man har ett problem…. Ta bara En Dag I Taget och slå inte på dig själv om du faller….
Kram Kia
Välkommen hit minou, och här är en till i samma situation som du så du är absolut inte ensam!
Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!
Välkommen hit =)
Håller med Kia ta en dag i taget, men då suget är som värst så kan man ibland behöva ta ännu mindre steg än en hel dag så då kan du om det behövs tänka en minut i taget! Varje sekund utan socker är en seger över sockermonstret!
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
tack för era vänliga ord :) det värmer verkligen!!
Har alltid gått och trott att om jag berättar hur min vardag ser ut så kommer ingen att förstå det. Men nu känns det helt OK faktiskt.
Och jag siktar just nu på att denna dag ska sluta HELT sockerfritt.
Så jag ska göra som ni säger att ta en dag i taget, så tror jag att det kommer gå fint!
Kram till er!
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
Bra Minou, viktigt att bryta isoleringen och det har du gjort nu! kram Buddhina
Min andra sockerfria dag är snart över. Och jag mår alldeles prima. Äter efter LCHF och dricker massa vatten. Känner mig inte sugen alls faktiskt. Men det kommer väl sen antar jag :P Just nu är man väl bara motiverad.
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
jag välkomnar dig med!
Vi ser ut att ha startat samtidigt men jag är en återfallare så för mig har det blivit nystart. Dag tre och dag fyra är värst tycker jag
#7 Tack så mycket. Just nu känns det som att det går åt rätt håll. Givetvis kommer jag känna mig sugen vid vissa tillfällen.
Hoppas det kommer gå bra för dig också.
Men jag har faktiskt med mig en vattenflaska nästan överallt, så känner jag mig sugen på sött så blir en klunk med vatten bra :)
Tack för erat stöd! Det värmer!!!!
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
#8 Och vi tycker DU är helt fantastisk (bara så du vet) :)
Minou som du skriver i inlägg #4 är så ironiskt för mig när du tänker på att om jag berättar om min vardag kommer ändå ingen förstå. Jag förstår precis hur du menar här med. För mig blev det en sådan märklig känsla när jag insåg att jag var sjuk och att jag faktiskt inte var den enda på dett jordklotet som inte klarad av att sluta missbruka mat…
Bra jobbat!
#4 och #8 men det är ju det som egentligen är problemet. Åtminstone för mig. Man tror man är ensam.
När sug sätter in för mig så brukar jag först tänka det går över snart. Mina sug brukar gå över på högst ett par timmar, oftast mycket kortare ändå, så jag vet att för mig gäller det bara att inte gripas av "panik".
Sen försöker jag tänka: Vad är det egentliga problemet? vad är det som jag egentligen känner nu? Som idag vet jag att jag antagligen är nervös men jag "känner" det inte , märker det på andra sätt. så jag får hålla koll på att jag inte gör nåt "dumt".
Det är ett sätt som funkar, oftast, för mig.
#10 Ja me visst känns det skönt att prata med någon som förstår? Jag tror faktiskt inte folk som är i denna sitution vet vad det innebär, tror inte dom förstår att det ÄR ett beroende och inte bara en fixidè. Och dom vet framför allt inte hur man mår i själen av att vara på detta viset!
#11 Hur länge har du varit "fri"? Hoppas det kommer fungera för dig.
Igår så var det tårta på jobbet, vem tror ni åt???
Ja arbetskompisarna såklart, men INTE jag =)
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
grattis till den segern Minou!
# 12
Svårt att svara på men tycker att de senaste två åren har varit riktigt bra. Är mest vad ett, mer eller mindre, legendariskt behandlingshem i min närhet kallar "dysberoende". Men har "strulat" med annat under mitt liv med…
Känner mig som en ny människa, har fått tillbaka motivationen att klara detta.
Från att motionera NOLL minuter om dagen, motionerar jag MINST 30 minuter på ett backigt elljusspår. det fungerar perfekt, eftersom där vet jag var jag ska gå. Och det finns en början och ett slut. Och varje gång jag klarar att gå runt spåret känner jag mig stolt.
Första tiden gick jag 1,8 km, sen gick vi runt 2,5 km spåret och idag 3 km spåret utan några vidare problem faktiskt.
Imorgon ska vi ta en runda på 5 km spåret, och jag tror det kommer gå fint =)
Känner mig just nu optimistisk men jag undrar ibland när jag ska falla tillbaka till mina vanliga rutiner. För detta liv jag lever nu är så annorlunga.Men jag håller tummarna…
Oj såg nu att detta blev lite långt, hoppas ni tycker det är ok om jag skriver av mig lite.
Tack för erat stöd förresten! Det betyder..
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
Minou, du får skrvia hur mycket du vill, hur långt du vill och om vad du vill :)
Tycker du är jätte duktig (gillar inte ordet duktig egentligen) skriver bra istället som kämpar på så bra. Fundera inte på att du ev. ska falla tillbaka utan att idag ska jag inte göra det iallafall. Och gå inte ut för hårt utan ta det lugnt och känn att du hinner med i dina tankar runt allt.
Skriv av dig hur mycket du vill som sagt
Kram
Grattis Minou! Det är alltid fantastiskt att det faktiskt finns en lösning för alla oss. Jag känner igen tankarna, "kommer jag inte falla tillbaka snart?" för det är liksom en del av mig som känner sig ganska trygg med att må dåligt, hellre det än att prova något nytt och okänt (men så mycket bättre!!).
Men ta en dag i taget och fortsätt gärna dela med dig av hur det går! Stor kram!