Du är inte den enda som kämpar mot sockerberoende/överätande, jag är inne på min 20:e dag som abstinent idag och även jag kämpar för att hålla mig till min matplan.

Hej Sockerloppan…

Det tar tid att skapa sig en matplan som fungerar. Jag skulle vilja säga att jag har vetat att LCHF-matplanen som jag har är den enda som fungerat på mig någonsin och det tog ändå LÅNG tid (3 år ) för mig att sitta där jag sitter nu med ett halvårs abstinent tid. Sådan tid tog det för mig att acceptera mitt beroende att jag faktiskt blir sjuk av socker. Det tar ju olika tid för alla att hitta rätt och acceptera.

För min del insåg jag snabbt att jag hittat rätt när jag pockade bort alla kolhydrater även då frukt och annat för på så sätt fanns det inget som kunde trigga igång mitt sug utan resten vore isåfall bara tankar runt det och de avreagerar jag mig med att ringa någon i mitt 12 stegsprgram (FAA)

Nu vet jag precis vad jag tål och inte. I början så skrev jag ner vad jag åt för att sen skriva känslan runt hur jag mått den dagen, på så vis kunde jag gå tillbaka och veta att då mådde jag inte bra så då fick jag utesluta det ur min matplan. Vi är alla olika men jag som då varit så inrättad efter Viktväktare och andra bantingsdieter och vägt och mätt min mat i alla år blev det en lättnad när jag inte behöver göra det med LCHF-maten. jag äter så pass mycke fett att jag blir mätt helt enkelt när jag ätit min portion. Jag överåt en hel del i början men det gör jag inte idag mer. För jag lyssnar på min kropp. Känner jag att jag vill äta mer så reser jag mig upp och gör något annat i 5 min och då kommer mättnadskänslan och jag inser att jag inte behöver mer…

Jag vet det är jobbigt. Jag har varit precis där du är. Och jag vet hur du känner dig… Ge inte upp. Det är verkligen värt det, jag lovar…. ta en dag i taget och slå inte på dig själv om det blir fel en dag. Kom bara igen direkt…..Du kommer fixa det. Ta en timme i taget om det behövs eller mindre . Det är de små stegen som är viktiga.

Är du med i ett 12 stegsprogram? Ring dina vänner där när det är jobbigt, någon som förstår dig….Eller skriv här så kan vi stötta dig så gott det går från internetvärlden….

Många styrkekramar Kia

Hej. Tack så mycket för ssvar. Jag har det sisådär. De flesta dagar är bra matdagar men så tar jag återfall igen.Jag är rädd att jag är på väg rätt in i att missbruka varje dag igen. pust.. loppan

Någon matplan har jag inte haft, jag brukar inte klara att följa någon detaljerad plan. Jag glömmer alltid att handla och improviserar eller slarvar, och så trillar det sönder.

Efter många försök hittade jag LCHF. Jag började tvärt, hade inget annat än "godkänd" mat hemma, åt stående direkt ur kassen och vägrade gå i närheten av monsterskafferiet på flera dagar. Att hålla alla frestelser på lååångt håll var enda sättet för mig. Jag fixade inte att vara abstinent annars. Numera går det lättare.

Lycka till!

Härligt Grönstedt!!  jag ska läsa lite om vad detta innebär.

Min matplan har lite colisar men jag är vegetarian och det ställer till detta. Bönor o linser som är min huvudkälla till protein innehåller mkt colisar.. ett dilemma. kram o tack  loppan

Jag vet egentligen inte hur jag gjorde. Gjorde nog inget speciellt, utom att involvera min familj. Jag bad dem säga ifrån så snart de såg mina tendenser,och framförallt strunta i att jag blev ledsen.

Det hjälpte mig, jag gjorde aldrig någon riktig matplan, annat än att jag började med att äta ofta och lite i början åt jag på en assiett och då bara på den runda biten innanför kanterna. Jag åt på den runt 8 gågner per dag. Jag tillät mig själv att äta vad jag ville i matväg. Godis fick jag äta 1 gång på lördagen, och då köpa lite max 3 hg, och som jag itne fick småäta av.

Jag började samtidigt motionera, så snart jag blev sugen eller uttråkad då jag annars stoppade mat i mig började jag gå ut och gå med hunden. Jag började äta gurka på kvällen när jag såg på film, eftersom jag innan alltid ätit godis.

Men den totala vändpunkten för mig var den 25 augistu 2007 då jag blev särbo med 70 mil mellan mig och pojkvännen. Då var jag ensam i en lägenhet, jag var nog konstant depprimerad, men samtigt som det hände, såg jag mig själv i spegeln och såg hur jag verklgien såg ut. Vad sockret hade gjort med mig. Jag avr trött hyn var fruktansvärd och fet, håret var torrt och frissigt. I mina tankar kom, tänk om han kommer på att han inte vill ha mig när jag ser ut så här. Då blev jag ännu mera fast besluten att göra något åt det hela. (Han ahde då varit på mig i ca 6 månader, och jag hade haft 6 månader på mig att ställa om och börja min nykterhet från hetsätandet).

Jag letade efter mat som jag mådde bra av, och kom ihåg att han en gång sagt att jag kanske skulle minska på kolhydraterna, och började med det. Jag åt dessto mer av grönsakerna.

I dag har jag varit fri från hetsätningarna visst dock ska sägas att alla trillar dit någon gång. Det gäller att inte lägga sig ner när det händer. Det ligger och pockar hela tiden och vill lura dig. Så även om det känns tungt så är det inte så svårt. Jag tänker inte säga att du ska bestämma dig för det. det är bara en liten del. Se till att du har fullt stöd av familj och vänner, det är a-o. Se till att du finner någon att prata med som här.

Låt det framförallt ta tid. Ge dig själv chansen att finna den kost som du trivs med.

jag gick ner 20 kilo första året från den 25 augusti 2007,(under de första 6 månaderna stod jag helt stilla, ). I dag äter jag 100 % lchf och kan för första gången faktiskt unna mig något utan att jag trillar dit lika lätt (dessutom har jag minskat ytterligare 10 kilo). Jag lär mig mer och mer att hantera och balansera min hetsätning. Och ser mig själv mer eller mindre frisk. Jag vtem ina fallgropar, och att jag ska se upp. Ibland gör man det ibland händer det att man inte gör det.

Min klassificering på min hetsätning och mitt beroende som jag hade (har, då det alltid kommer finnas även om man lär sig tygla det), är carboholic. Jag gick igång på stärkelser, kolhydrtaer och godis.

Det gäller att finna de små fallgroparna. lättast gör du genom att prata med någon som levt med det och själv vet. Ni kan bolla tankar och idéer, ni kan tillsammans jobba med din matplan och se vad som kanske ska ändras för att den ska bli lättare psykiskat att följa. Det är ett enormt stöd som hjälper mer än man tror.

Jag ska hålla tummarna för dig.

(ursäkta mitt långa inlägg)

Hej. Vad duktiga ni är !

Jag har inte ätit några kolhydater på 14 dagar, förutom ett litet återfall den fjärde dagen. Det har gått bra, förvånadsvärt bra. Kör helt enligt lchf. Fick en matplan för några år sedan där jag skulle väga och mäta allt jag åt. Det funkar inte alls för mej, blir sååå stressad, det är en skada efter flera Viktväktar-perioder. När jag på 80-talet började med viktväktarna första gången så var det ett himla vägande och mätande, och man skulle skriva upp allt man stoppade i sej och man var TVUNGEN att äta det man skulle annars förstörde man viktnedgången. Herregud vad jag mådde dåligt, riktigt dåligt. Blev överstressad och könde mej som en syndare om jag avvek lite från matlistan. Till slut sa mamma och andra nära ifrån. Det styrde hela mitt liv, blev fanatisk

Syndade jag så stoppade jag fingrarna i halsen  Helt sjukt !

Till slut kontaktade jag anorexia/bullemiföreningen. När jag sa att jag varit med i Viktväktarna så sa hon "Nej inte du med. Om du visste så många fd viktväktare vi har här idag" Det här var 94-95.

Men viktväktar-tänket satt i mååånga år. Så därför när jag fick matplanen så kom allt tillbaka och jag klarade inte av det.

Nu ska jag som sagt försöka hålla mej till lchf, men det finns ändå en liten oro "åt jag tillräckligt eller var det för lite eller kanske för mycket" Usch, jobbigt.

Förr vräkte jag i mej maten men nu äter jag väldigt långsamt och tuggar massor av gånger  då känner jag när jag är mätt utan att få ont i magen. Det tar ju åxå tid att vänja sej vid, men det funkar bra.

Varje kväll är jag enormt sugen och planerar vad jag ska gå ner till affären och köpa nästa dag men på morgonen är det över, hittills är väl bäst att tillägga !

Lycka till !

Kram

 Hejsan och

Tack för era fina svar. Det var flera månader jag skrev inlägget och det var spännande att läsa igen hur det var då i Aug 08.

Det har gått bra med maten för mig  hela nov o dec o ända tills i Måndags. Är i återfall men inte urdeppig för det, jag vet att jag tar mig upp igen. kram sockerloppan

Vad bra att du känner så. Kom igen bara

Lycka till i fortsättningen.

Kram Nettan

Hej Buddhina,

Ja hoppa upp på hästen igen är väl det som gäller antar jag. Jag är där jag med tyvärr just nu det är tufft men man vet liksom ändå vad man ska göra.

Du skrivfeber :) du kan skriva hur långa inlägg du vill :) dom är alltid intressanta att läsa och du har mycket att dela som vi alla gärna läser så fortsätt att skriva långa inlägg

Kram Kia

Jag fattar inte hur man gör för att vara abstinent i flera månader i sträck? Har varit med i OA i några veckor nu men nån gång i veckan faller jag. Fast tidigare var det överätning varje dag så det har blivit bättre förstås. Men jag har inte överätit vid mina återfall, bara ätit otillåtna produkter. Jag vill inte ha för dåligt samvete för det för jag tror att jag aldrig kan bli perfekt. Hur dåligt samvete ska jag ha?

#11: Inget dåligt samvete alls! Att vara abstinent är inget du är skyldig att vara, utan något du VILL vara. Går det så går det och du kan vara stolt över dig själv. Går det inte går det inte och då faller du. Och faller du så reser du dig och dammar av byxknäna och tar nya tag i morgon. Men du har absolut inget att skämmas för eller förebrå dig eller ha dåligt samvete för om du tar återfall.

Tack Gronstedt

ännu två år senare..

#12

jättetack för det du skrev  där.. nåt jag måste anama..
Jag har varit där, kännt det där att jag inte alls mår dåligt för att jag ätit nått jag inte ska.. men det känns ibland som jag använder mig av linjen
"fake it untill you make it"
Känns totalt fake under ytan..

har för lätt att äta lite granna sockerstinna produkter men det är såååå mycket mindre än för 3 år sedan då jag började med lchf.. nu kan jag ha lite kontroll över mängden iaf. och det blir mer "godkända" ersättningar än att jag köper färdigt skit…

#11 & 14 Jag kan rekomendera att prova FAA om det är jobbigt med skuldbeläggningen inom OA? de har lite annorlunda ideologi.

Har de - det var intressant. För när jag föll och var med i OA kändes det som att det inte var nån idé att fortsätta. Fast det kanske bara var en bortförklaring från mitt undermedvetna så att jag skulle kunna fortsätta missbruka - 2 år senare ….. +9kg :(

#16 Enligt vad jag uppfattat är det så.  Jag har visserligen väldigt liten insikt i OA men mer i FAA Där tillåts du ha återfall utan att bestraffas med att förlora din sponsor etc.

Man börjar bara om ifrån noll och lär av sina misstag både OA och FAA har ju samalsgrupper där du kan analysera varför du föll?

Fundera på om du är sockerberoende? då kan en kolhydratfatig kost vara bra för att minska risken för återfall.

#17 va?! skulle man förlora sin sponsor vid återfall inom OA? Vad grundar du det på?

Bara något jag hört, inget jag kan basera nåot på eller säga som en absolut sanning. Som sagt jag vet väldigt lite om OA bara hört att de är minde toleranta. Men då jag inte vet skulle jag inte uttalat mig

Bara rent allmänt:

Kom ihåg att det finns faktiskt 12 stegsgrupper (som OA och FAA är) som urartar och blir dåliga.

Om en grupp beter sig "illa" betyder det inte att att alla gör det.

Det är därför det är så viktigt att hålla på traditionerna eftersom dessa har kommit till genom dyrköpt erfarenhet.

pEr