Tråden är låst och inga nya kommentarer kan skapas
Beroende

Tramadol/Tradolan

2007-12-11 11:00 #0 av: tradolan

Någon som varit beroende av tradolan? Fick det mot smärtan efter en bilolycka men började ta det mot min ångest. Oj, vad man mår bra. Inte nog med att man slipper ångesten. Självförtroendet på topp hela tiden och kreativ är man. Det värsta är väl att man måste klaga och ringa runt för att få receptet förnyat hela tiden. Slutade i samma veva med mitt sömnmedelsberoende. Höll tradolanen hemliga, så på avtändningarna fattar alla noll inklusive min flickvän som säger: Kom ihåg hur bra du mått sen du slutade med sömnmedicinen. Det kommer bli bättre. Känner mig så jävla dålig då. Alla tror att jag mått bättre sen jag slutat, men i själva verket har jag börjat med nåt annat.

Mår så jävla skit just nu. Funderar på att berätta alltihop. Vete fan om det är nån god ide...

Nån annan här som vart beroende av tramadol eller nån annan lättare opioid, typ kodein(citodon, panacod)?

Tack

Anmäl
2007-12-11 15:21 #1 av: kerstinjoh

Jag har ett korsberoende och var i många år beroende av bl.a. benzodazepiner och opiater. På fullaste allvar trodde jag att jag behövde dessa mediciner eftersom jag mådde skit (minst sagt) när jag hade för lite av dem.

Vad jag inte insåg var att jag hade skapat ett beroende. Det var nästan ett heltidsjobb att få fram mina "ransoner" och ett otroligt smygande. Men jag fungerade som människa när jag använde dem.

Nu när jag sitter med facit i hand önskar jag att jag hade gjort något av min situation tidigare.

Några frågor; Hur pass förstående är din flickvän i denna situationen? Kan hon stötta och hjälpa dig? Hur länge har du ätit Tradolanen? Klarar du att bryta på egen hand?

Det bev många frågor, men undrar om du inte först skulle berätta för din flickvän och därefter gemensamt fundera på hur du/ni ska gå vidare?

Lycka till och berätta gärna mer.

Anmäl
2007-12-12 13:36 #2 av: tradolan

Ingen vet nånting om tradolanen. Och nu kom jag på att jag har ju faktiskt inte slutat med sömnmedicinerna. Ljugit så mkt att det blivit en sanning att jag slutat. Äter sonata och stilnoct som ångestlindrare ist. för benzo, på dagarna, vilket det inte var tänkt för från doktorns sida. Sover då givetvis jättedåligt 5dagar i veckan och är toktollerant. Får inte benzo, på sin höjd oxascand som funkar hjälpligt 1 dag om man äter en 25 stycken uppdelat på 3 doser om dagen. Läget är alltså skit med stort S.

Nu sitter jag och är jävligt nöjd med 4 stillar och 10 tradolan i kroppen. Det hjälpte mig att ringa beroendecentrum och boka tid.

Undrar hur fan det här ska gå...

Anmäl
2007-12-12 17:04 #3 av: kerstinjoh

Det är ju så beroendet fungerar, man ljuger så mycket så att själva ljugandet går av bara farten.

Men jag tror att du förstår själv att situationen börjar bli ohållbar. Sonata är ju benzodiazepinbesläktat och snarlikt Imovanen och med den toleransen du har så kan vi nog vara överens om att du har ett benzoberoende?

För mig har du bara två val: fortsätta tills det ändå går åt helsike på något sätt, för det kommer det at göra förr eller senare. Det andra alternativet är att ta tag i dina problem, nu.

Att komma ur ett läkemedelsmissbruk är jättejobbigt och för att klara det behöver du ha hjälp. (Bra att du har kontakt med missbruksenheten.)

Vet missbruksenheten om dina problem? Jag måste fråga eftersom jag vet att vi beroendemänniskor är suveräna på att ljuga! Något som jag också funderar över är om du har något annat beroende på ditt "samvete"?

Som du själv säger läget är skit. Men någon gång måste du göra ett val. Varför inte nu?

Det låter så lätt när jag skriver det, men jag är fullkomligt medveten om att det är ett helvete (x 100000) och ibland känns det ändå lättare med ett vant helvete än en ovan situation.

Sedan vet jag också att det är jättelätt att avboka tider när man rätt som det är kommer på att tiden/hjälpen inte behövs.

Jag vill gärna hör mer om hur det går för dig.

Anmäl
2007-12-12 19:28 #4 av: tradolan

Tack för att du läser och kommenterar. Det hjälper mig mycket. kerstinjoh, hur gick du ur ditt beroende? Via beroendecentrum?

Är även kraftigt beroende av piller som sägs vara icke beroendeskapande - Lyrica. Helt underbart bra var dom - i början. När jag försökte sluta märkte jag att jag var beroende. Är jag utan dom får jag feber, snuva skakningar och mår allmänt kass. Får även så låg självkänsla att risken för mental kollaps blir överhängande. I USA har dom narkotikaklassat Lyrica, men inte i sverige. Tycker dom är jättebra mot social fobi, i början får man eufori och blir mer speedad liksom. Jäkligt udda rus.

Har tidigare varit beroende av Hasch och i viss mån även Amfetamin. Gick på subutex oxå i några veckor. Rökte Hasch varje i drygt ett år. Ingen abstinens är så jävlig som den man får när man försöker sluta med Lyrica. Säger till alla VAR FÖRSIKTIG MED LYRICA. Den är så ny och outforskad.

Idag har jag sprungit runt på stan, hög på tradolan. Ringt runt och fått recept på 80 tradolan, 100 oxascand, 56 sonata och 50 stilnoct så det räcker väl åtminstone ett tag.

Ringde ju beroendecentrum anonymt än så länge, erkände allt samt hur jävla pantade dom är på psyk. Det var en underbar människa jag fick prata med och blev rörd till tårar.

Tror jag ska ta tag i mitt beroende snart. När mitt förråd är på upphällningen... eller när jag är genomskådad:-) Närå, jag vill verkligen lägga av. Men man mår ju som en konungason så länge skiten åker runt i kroppen på en.

Må väl

Anmäl
2007-12-12 23:04 #5 av: kerstinjoh

Vet du en sak? Du kan lura dig själv, men aldrig en annan beroendemänniska.

Det började med Tradolon, men när jag synar dig lite närmare så finns benzo, amfetamin, hasch, subutex. Ganska vanlig bild.

Ditt "snart" är ett ord som säger mig samma sak som NEJ. Just nu har du ditt behov tillgodosett, då har du "råd" att vara storsint och säga att "snart" ska jag ta tag i mitt beroende.

Men de tabletter du har fått fram i dag är snart slut. Tror du att du då kommer att stå abstinent vid beroendecentrums dörr och be om hjälp? Är inte chansen större att du lägger din energi på att skaffa fram mera din första prioritet då?

Jag dömmer dig absolut inte om du tar "fel" beslut. Jag vet hur det är och min väg till nykter- och drogfrihet var lång. Mycket lång och väldigt krokig!!

Det låter så fånigt att säga att det finns en utväg, men det gör det. Jag klarade det och många andra har också gjort det, så varför skulle inte du kunna klara det? Klart du kan!

Men för det första, för det andra och för det sista. Det finns bara en person som kan ta det första steget och det är du.

Jag vet det är jobbigt, det är jävligt och hur jävligt som helst. Men det är värt det!

Anmäl
2007-12-12 23:52 #6 av: Kia
Tradolan, Tack för du delar med dig av dig sjlv så som du faktiskt gör här.
Det är så enkelt att ljuga men ibland när man skriver så kommer det sanningar ur en som man själva inte ens är medveten om. Om inte annat kommer man på sig själv att man pratar sanningar och inte ständigt går i de där lögnerna. Lögner som blir en vardag utan att man hade en aning om när de blev lögner, Man bygger upp en tillvaro runt dom och man gör allt för att komma åt det man vill komma åt.
Jag har ingen erfarenhet av just din drog men jag kan känna igen beroendebeteendet som du har. 
Jag tycker att du redan nu gör ett steg i rätt riktining genom att berätta här. Starkt tycker jag. Lyssna på Kerstinjoh hon har många vettiga synpunkter här tycker jag....
Skickar styrkekramar
/Kia 
 
 
Anmäl
2007-12-13 10:15 #7 av: tradolan

Tack för era svar!

Jag vet att jag ljuger mkt, både för mig själv och andra. Men jag vill inte att det ska ta slut med tjejen heller. Hon lär ju inte tycka det är kul att jag slutar vara den roliga jag i flera månader. Ska försöka kolla upp lite mer och försöka besstämma mig. Bäst är väl att komma dit påverkad, så får man hjälp när abstinensen kommer.

Anmäl
2007-12-13 12:16 #8 av: Gronstedt

Tradolan, det är snällt av dig att vilja skona henne som du tycker om, men om hon är en vettig människa så föredrar hon nog ärlighet och att du kommer till henne och ber om stöd, framför att leva på en lögn. Om hon "kommer på" dig i ditt beroende blir hon nog mer förbannad och känner sig mer sviken än om du är ärlig. Även om det blir jobbigt för er båda.

Anmäl
2007-12-13 13:13 #9 av: tradolan

Nu gick jag till apoteket och såg att jag hade 100x3 uttag på tradolan. Så mkt vill jag inte ha. Nu mår jag dåligt över allt jag hämtat ut istället. Jävla skit. Mår illa. Tack för erat stöd.

Anmäl
2007-12-14 14:49 #10 av: tradolan

hur hjälper dom en på beroendecentrum. Är man tvungen attgå och pissa en gång i veckan?

Anmäl
2007-12-15 01:12 #11 av: Mymlan

Har ätit Tradolan kort tid, fick biverkningar av den.

Döm Inte Människor Genom deras utseende. För du kan Inte se deras insida.

I am who I am, so like it or kiss my, yeah you know exactly what to kiss.

Smile to the world, than the world smiles to you

 

Anmäl
2007-12-15 15:19 #12 av: vikingmormor

Tradoloan, när Du blandar/t så friskt av olika läkemedel samt cannabis, så är det en omöjlighet att säga om Du har panikångest eller ej.

Alla de substanser som Du nämner kan ge panikattacker, både akut och i abstinensfas.

Mitt råd är att söka hjälp omgående. I första hand till en avgiftningsenhet där man kan prata anonymt första gången/erna. Du kan ha tur och hitta en där personkemin funkar, sen går det av sig själv att summera alla varianterna av ditt beroende. Du har så många olika kemikalier inblandade att Du nog på sikt behöver en inläggning.

Vad gäller cannabis, så vet du säkert att dess fettlöslighet kan innebära att cannabinoler frisätts mycket lång tid efter att Du rökte på senast. Vissa av de symptom Du beskriver skulle kunna komma från hasch.

Lycka till /Vikingmormor

Anmäl
2007-12-15 15:25 #13 av: kerstinjoh

# 10 Att gå och lämna urinprov är absolut ingen hjälp. Det du först och främst måste göra för att kunna ta emot och få hjälp är att lägga korten på bordet och tala om exakt vad du använder.

Har jag förstått ditt beroende rätt så är det en nedtrappning som gäller. En nedtrappning där du har medicinsk hjälp och kunskap bakom dig. En "lugn" nertrappning så att du inte klättrar på väggarna.

Därefter ev en behandling för att stärka och tillvarata din nykterhet/drogfrihet.

Ge bara inte upp, det går att leva utan alla dessa kemiska tillsatser. Det går t.o.m. jättebra!

Jag tillhörde de människor som var helt övertygad om att jag inte skulle överleva utan dessa tillsatser. Men det gjorde jag!

Anmäl
2007-12-15 17:31 #14 av: Kia
Tradolan det du skriver i inlägg #9 det är på något sätt så mycket likt mitt beroende med socker.
Det låter ju kanske konstigt att det är likt, men jag kan handla en massa och se helheten med det jag handla och få panik över att jag handlat allt för jag kan inte hantera det jag köpt.
Så på något sätt blir det väldigt likt de känslorna du har där.
 
Jag tror också på att man måste bara säga som det är och lägga korten på bordet. Det behöver inte vara till någon du känner det kan vara till någon annan för hur som så när man väl sagt det så har man och om man är verkligen ärlig mot sig själv så fungerar det tror jag. För när man erkänt är man ofta redo att ta emot hjälpen.... 
 
Anmäl
2007-12-24 19:46 #15 av: tradolan

Nu har jag inte tagit tradolan sen tidigt igår. Känns mörkt och kallt innombords och jag har mkt kraftig ångest. Vaknat svettig efter mkt vidriga mardrömmar flera gånger inatt. Julglädjen har knappast infunnit sig. Bråkar med tjejen på telefon. Berättade om beroendet för min mor och far. Gav dem de tabletter jag hade kvar, så de får hjälpa mig att trappa ner. Sa åt dem att ge mig max 5st per dag, alltså 250mg. Åt ungefär 1000mg(20) tabletter om dagen tidigare men har alltså inte ätit något än.

Fan vad jobbigt allt känns nu. Kommer det verkligen någon ljusning?

Tack för alla svar...

Anledningen till att jag beslutade mig att lägga av var att jag fick prata med en riktig översittare till läkare som vägrade skriva ut. Tänkte att jag kan fan inte sitta här och tigga. Hade jag haft obegränsad tillgång på trad. hade jag nog inte slutat dock. Tänker dock inte gå i den här ovissheten längre.

Får se hur länge jag pallar det här.

Anmäl
2007-12-25 02:08 #16 av: kerstinjoh

Vet du?

Så här på tidig, tidig juldag så lyckades du glädja mig. Jag blev glad för din skull att du har tagit det här så svåra beslutet. Och att du har berättat!!!

Jag lovar dig att det kommer en ljusning och jag önskar dig verkligen lycka till. Men jag tycker ändå att du ska vara lite försiktig med nedtrappningen, att gå från 20 tabletter till max 5 kan vara lite väl tufft. Det är ju inte meningen att du ska stupa på mållinjen. Det är heller inte meningen att du ska må allt för "jävulusiskt" så ta det varligt med nertrappningen.

Glöm inte att be om hjälp ifall du behöver det!

Anmäl
2007-12-26 20:01 #17 av: Simson

Tradolan är välkänd att ge ångest vid nedtrappning så ta det lugnt.

Anmäl
2007-12-31 21:07 #18 av: tradolan

Så var det nyår... har ätit 2st 100 mgs depottabletter om dagen, bortsett från en del återfall då jag krossat 5-10 st och blandat med vatten. har 10st tabletter kvar. Alltså 5 dagar till noll och varje morgon känns som en jävulsk avtändning ända tills jag tagit tradden 750mg lyrica och ett par stilnoct mot ångesten.

 Nu är alla oxascand slut. alla stilnoct slut och alla sonata slut. Känns bara jobbigt det här. Funderar på att ta kontakt med beroendecentrum för e. inläggning på onsdag. Fy fan. Och så har jag beställt 20gram tramadol och 1gram phenazepam(benzo) i pulverform. Illa.

Anmäl
2008-01-01 01:57 #19 av: tradolan

Nu har jag 4 tabletter kvar. Ingen återvändo. Fan vad jag kommer må skit på onsdag...

Anmäl
2008-01-01 19:03 #20 av: tradolan

Tack för allas stöd btw, jag har tagit till mig allt ni sagt och det är kloka ord.

Må väl

Anmäl
2008-01-01 19:44 #21 av: Maria

Har själv ätit Lyrica i ett halvår för neuropatisk smärta. Hjälpte bra i början men jag hade en fruktansvärd yrsel hela tiden. Har nu slutat på eget bevåg och har inte märkt någon abstinens. Det kanske beror på vad man äter dem för. De är ju både ångestdämpande, för neuropatiskt smärta och för epilepsi om jag inte har fattat fel...

Hoppas att allting löser sig för dig...

/Maria

 

Anmäl
2008-01-02 09:56 #22 av: Gronstedt

Håll i dig, tradolan! Håller tummar och tår för dig!

Anmäl
2008-01-02 11:38 #23 av: Kia
Även jag håller tummar och tår för dig och hoppas du klarar dig. Och var inte rädd för att be om hjälp om du behöver det.
Anmäl
2008-01-04 19:56 #24 av: tradolan

bumbleboo: Hur mkt lyrica åt du om dagen? Trappade du ner eller sluade du tvärt.

_____

Avtändningen har inte varit alltför jävlig den här gången. Jag hade bullat upp med lergigan (antihistamin, mot illamåendet) Alvedon mot smärtan, loperamid(för att förhindra diarre)50 oxascand(sobril) mot ångesten, 28 extra Lyrica, 10 stilnoct för sömnen samt 14 sonata för sömnen. Losec mups och LINK mot magsmärta. Har även en massa theralen att däcka på, men det blir sista utvägen. Nu är alla Sobril slut. Alla stiln. och sonata slut. Men jag mår hyfsat för tilfället iaf. Det här ska nog gå bra!

Tack för allt stöd Kia, Gronstedt, simson, kjersinjoh, vikingmormor! och mymian. Alla har ni rätt. Men det kommer nog bli några återfall innan den här karusellen är över.

Anmäl
2008-01-04 19:57 #25 av: Gronstedt

Kom hit och gny när det blir jobbigt, så ska vi hjälpa dig att hålla i!

Anmäl
2008-01-04 20:29 #26 av: Maria

Jag minns inte dosen men jag tror den är lägre när man tar den mot smärta. Jag tog två ggr/dag. Började med att ta en gång/dag i en vecka och sedan inget och som sagt för mig har det gått bra men vi har ju tagit den för olika åkommor.

Hoppas innerligt att det går bra för dig!

/Maria

 

Anmäl
2008-01-05 16:39 #27 av: tradolan

Gronstedt: Tack :-) Gnyr är det enda jag gör, så länge jag inte hjärnan är halvt utslagen och jag är på topp ;-)

bumbleboo: Det var ju tänkt att jag skulle ta den mot migrän från doktorns sida(1-2st 50mg tabletter max 4ggr/dag) men jag visste att den verkade på opioidreceptorerna och serotoninreceptorerna, därför började jag ta den för att må bra istället. Således blev jag invand väldigt fort och var tvungen att ta fler och fler.

_____

Fortfarande inte tagit något tramadol, men nu börjar det bli ganska jobbigt. Tog en massa theralen igår och det hjälper i höga doser, iofs sover man mest hela tiden, men då är man ju inte medveten om att man mår dåligt iaf...

Anmäl
2008-01-06 11:59 #28 av: Gronstedt

Stå på dig, tradolan! Sova är kanske det bästa du kan göra, dels slipper du känna det jobbiga, och dels läker både kropp och hjärna när man sover.

Anmäl
2008-01-06 13:10 #29 av: tradolan

Jaha, nu såg jag. Bumbleboo. Du pratade om lyrican och inte tradolan. Sry. Mitt inlägg blev väl lite "goddag, yxskaft" :-)

Anmäl
2008-01-11 00:08 #30 av: kerstinjo

Sorry, Tradolan, men det är ingen nedtrappning du håller på med. Det är en livsfarlig kombination av diverse lugnande/smärtstillande/ adepressiva medel du håller på med.

Ville du inte ha hjälp?

# 28 det är ganska farligt att laborera med "egen medicin". Sova över ångest dämpar ingen ångest. Det kan vara ganska farligt.

"Tradolan" vill du ha hjälp kan du kontakta mig på min mailadress.

 

 

 

 

 

 

 

 

Att döva all ångest med att ta

Anmäl
2008-01-11 08:20 #31 av: Gronstedt

#30: Ditt inlägg ser konstigt ut, kerstinjoh, vill du försöka lägga in det på nytt?

Att sova över sin ångest har fungerat för mig i många år, men vi är alla olika. Varför skulle det kunna vara farligare än att medicinera?

Anmäl
2008-01-12 20:31 #32 av: tradolan
Jag gick till beroendecentrum i torsdags, så jag får förmodligen hjälp med nedtrappning av lyrican och sömntabletterna snart.

kerstinjo: Det är inte så farligt. När jag tar saker vet jag vad som interagerar med vad, hur mkt jag ska ta, hur de olika preparaten funkar o.s.v.

Däremot är det skadligt rent mentalt, vilket egentligen är värst.

Jag tycker det kan funka att sova bort ångest till viss del, sen måste man ta tag i sitt liv för att bli bättre.
Anmäl
2008-01-13 13:10 #33 av: stratus96

Sta pa dig tradolan. Jag har iaf kommit till det staidiet att vinne el forsvinna. Jag valde att vinna... Efter over ett dicennium kant och hort saker om mig  hur jag blivit en annan person.Och efter att jag slog i botten 4e juli 07 sa har livet blivit till det som det ska vara. Fylld med vardagsting som man bara ska ta tag i utan dessa benzo och andra saker som far sinnet att bli avtrubbat. Kor hart och ge INTE upp & Magnus

Anmäl
2008-01-15 17:08 #34 av: kerstinjo

# 31 Oj, nu ser jag vad konstigt det ser ut. Men jag minns inte exakt vad jag skrev.

Att sova över sin ångest, att dämpa den med andra mediciner kan vara ett ganska skönt sätt att slippa helvetiska avtändningsbesvär. Men det är inget jag rekommenderar, det är aldrig en lyckad lösning att "självmedicinera". Korsintergrationen mellen dessa mediciner kan vara farlig. Det är en egen laboration med läkemedel som påverkar hjärta, lever, njura, cirkulationen,  och det centrala nervsystemet.

Men jag har all förståelse för att du inte orkar. Jag önskar bara lycka till!

Anmäl
2008-01-16 11:42 #35 av: tradolan

Tack stratus96! Skönt att höra någon som klarat av sitt beroende relativt fort. Är nog på gång nu, men är ännu långt ifrån fri kan man väl säga. Ska till beroendecentrum i morgon, då börjar förmodligen nedtrappningen också.

kerstinjo: Det kan nog vara ganska farligt för psyket att blanda, ja, även om jag aldrig blandar saker som interagerar med varandra. Lyrican interagerar väl iofs med ganska mkt, även om det inte står i fass, men det får gå ändå.

Tack! lycka till själv, tack för ditt stöd.

Anmäl
2008-01-16 15:29 #36 av: tradolan

Om jag ska vara ärlig är det väl ganska motigt nu. I förrgår införskaffades en femma hasch. Därefter hämtade jag ut en massa sömntabletter. Ingen bra blandning. Slutade med en prydlig spya på altanen igår. När mamma frågade vem som spytt sade jag att det var jag och att det förmodligen var en släg av vinterkräksjukan.

Har även beställt 18 Xanor och 60x50mg kodeintabletter. Ganska dumt, jag vet, me det är den där rösten inom mig som säger: Bara på helgerna... bara lite då och då...

Funkar ju inte så bra, men jag är väl inte redo att lämna allt. Vännerna, gemenskapen, drogerna för alltid...

Ha det gott!

Anmäl
2008-01-16 16:57 #37 av: Gronstedt

tradolan, den där rösten känner jag igen - men den vill inte väl! Fortsätt att tänka över vad du egentligen vill, så kommer du att hitta viljan och därmed kraften att ta dig ur det här. Sök hjälp när du redo. För det funkar inte med "bara på helgerna".

All lycka!

Anmäl
2008-01-16 21:18 #38 av: tradolan

Gronstedt: Hehe, jo jag vet... Växlar ganska mycket i mitt humör, vad jag vill o.s.v. just nu. Men såklart vill jag bli fri. Får nog bli inläggning ifall det här inte funkar...

Ha det gott!

Anmäl
2008-01-17 00:28 #39 av: Kia
Tradolan, Någonstans så verkar du väldigt medveten om vad du gör när du införskaffar dina droger och att det in te är rätt egentligen. Jag tycker att du kommit en bra bit på vägen som faktiskt erkänner att det inte håller längre. Sen tror jag som Grönstedt att det där på helgerna fungerar inte.'
Jag tycker att du verkar ha en ambition att bli fri, men naturligtvis är det inget enkelt. Men ja, kanske en form av behandling inte vore fel. Att du tänker på det att du skriver här är ett stort steg i rätt riktning.
Håller min tummar för dig att du ska orka!
Kram Kia 
Anmäl
2008-01-19 14:15 #40 av: tradolan

Var och pratatde med beroendecentrum i fredags. Det gick bra och dom var trevliga. Vad som inte var så bra var väl att kodeinet och xanoren kom hem till min kompis per post i samma veva(vi hade ju som sagt beställt). Åt upp alla Xanoren(2mg per styck) igår och gjorde bort mig ordentligt. Minns nästan ingenting dock. Åt även 500mg kodein. Idag är jag hög på kodein och lyrica och på apoteket har jag 100 oxascand(sobril) samt en massa sömntabletter. Är så jävla dum som gör det här, och det är sjukt hur skönt det här är. Vet inte om jag kommer klara det här nu tyvärr. Trots allt stöd. Vill ju bara må bra.

Ha det så gott!

Anmäl
2008-01-19 17:34 #41 av: Ciiviic

Tradolan -  Du kommer att klara av det, jag var inne i en nergång och trappa ner... var mellan alkohoeln och tradolan !

Nu har jag gett upp alkoholen igen ! men äter tradolan mot ryggsmärtan ! men känner på mig att jag måste gå och få hjälp för att bli av med de sen, vaknar med en hemsk känsla i kroppen, men inte efter ... Förstår dig !!!!

Men va stark du kommer klara det ! ååh prata med tjejen , vi tjejer är mer förstående än ni killar ibland kan tro ; )  

Anmäl
2008-01-21 19:50 #42 av: afterglow

Vill bara säga go go go!!!

Du kommer fixa det här. Du har en stark och sund "värdering" även en stor önskan att bli kvitt. Har läst dina inlägg från början och sett hur du verkligen går åt rätt håll. Vad du nu än beställer, spyr eller tokar till det så håller du verkligen på gå åt rätt håll och det e väl det som räknas. Inget är lätt och inget hänger på en da`

Bigga Huggen

Anmäl
2008-01-29 10:26 #43 av: tradolan

Här om dagen satt jag och min flickvän och myste och målade. Jag hade ätit lite för många tradd(typ 25-30st) Helt plötsligt faller jag ihop, skakar i något som verkade likna EP-anfall. Kramper, sen var jag helt stilla med noll puls i perioder. Tjejen ringde ambulans, de tog prover gav mig stesolid och sånt. Fick stanna över natten.

Nu jävlar får det vara nog. Jag ska lägga in mig själv.

Anmäl
2008-01-29 10:37 #44 av: Gronstedt

#43: Jag tror du gör helt rätt i att lägga in dig, tradolan. Ta den här chansen att få hjälp. Lycka till!

Anmäl
2008-01-29 11:04 #45 av: Hoppfull

Jaa, det låter verkligen som om det är dags att bryta det här på allvar!

Lycka till tradolan!!

Anmäl
2008-01-29 13:33 #46 av: bintouu

Jag har tänkt på dig. Lycka till!

Anmäl
2008-01-29 16:07 #47 av: kerstinjo

Klart att det är motigt Tradolan. Men hur vill du ha det egentligen?

Jag har nästan väntat på att du skulle skriva att det är dags att lägga in sig. För hur gärna du än vill sluta så verkar ditt liv bestå av ett virrvarr av tabletter och annat stimulantia.

Inget jag dömmer dig för eftersom en sjuk människa gör sjuka saker! Men jag är helt övertygad om att du behöver medicinsk hjälp för att ta dig ur ditt beroende.

Återigen önskar jag dig lycka till, för jag vet att det går!

Anmäl
2008-01-31 12:39 #48 av: tradolan

På måndag får jag förhoppningsvis besked om ifall jag ska bli inlagd eller ej. Får försöka överleva tills dess. Måste hinna klart skolan också innan. Är bara några uppgifter kvar.

Tack för alla stöd!

Anmäl
2008-01-31 17:38 #49 av: Hoppfull

Lycka till tradolan!!

Anmäl
2008-01-31 18:19 #50 av: ways

Good luck! Ser på en serie som heter Celebrity Rehab (laddat hem från thepiratebay.org) och i den så är det en snubbe från Grease som tydligen också hade fastnat i ett liknande träsk, där man får se hur han och andra tar sig igenom sitt beroende. Scary shit men helt klart nödvändigt! Kämpa på

Anmäl
2008-02-08 09:32 #51 av: bintouu

lycka till

Anmäl
2008-02-18 18:06 #52 av: Kia
Tradolan, hur har det gått för dig?
 
Anmäl
2008-03-02 21:26 #53 av: tradolan

Kia: Jag sitter på en psykavdelning just nu. Berättade om mitt beroende för min svåger+ några andra och då blev det ju ett jävla liv och en jävla press på mig liksom. Allting slutade iaf i kaos för ungefär 4veckor sedan.

Lite förkortat:

Eftersom läkaren tyckte det gick för fort emellan utskrivningarna(båda läkarnaOskyldig), så beställde jag kodein, valium(stesolid-diazepam) och Xanor på internet. Allt kom hem i samma veva som tradolanen var slut. Jag slängde i mig två stycken Xanor varpå omdömet försvann och jag beslutade att ta amfetamin igen, iaf så jag hamnade på det lokala danshaket och festade lite, drack lite, det blev bråk med lite folk. Jag bråkar med tjejen bl.a och i samma veva börjar avtändningen komma smygande.

 Jag tål inte tjackavtändningar så jag äter benzo och kodein i massiva mängder för att hålla ihop, och till slut pallade jag inte längre utan gav alla piller till en polare och mina päron körde mig till akutpsyk. Nu ska jag iaf till ett behandlingshem och hoppas verkligen att det är ett ställe som funkar. Har inte hört alltför positiva ord om stället, men är åtminstone motiverad. Nu är jag iaf ren sen ett par veckor, då de satte in lite benzo och tramadol när jag kom in men jag sade jag åt dom att klippa det för ungefär ett par veckor sen.

Hoppas det slutar lyckligt...

Anmäl
2008-03-02 21:41 #54 av: tradolan

Måste säga att jag verkligen uppskattar alla som som stöttat mig. Det har varit till stor hjälp.

Tack!

Anmäl
2008-03-02 22:09 #55 av: Kia
Tradolan, Jag vill önska dig all lycka och jag tror på dig... Du är stark och vill tillfriskna och det är ett friskhetstecken bara där tycker jag.
Berätta för oss hur det går för dig (om du vill)...
Och Tack själv för du är så modig och delar med dig på det viset du gjort.
 
Verkligen Lycka till
Kram 
Anmäl
2008-03-02 22:11 #56 av: Gronstedt

Allt gott, tradolan!

Anmäl
2008-03-03 00:31 #57 av: kerstinjo

Vad härligt att höra Tradolan! Jag håller alla tummar och tår för dig!

Anmäl
2008-03-03 11:52 #58 av: Hoppfull

Stort lycka till med fortsättningen Tradolan!

Anmäl
2008-03-03 14:04 #59 av: LottaU

Jag tror på dig att du klarar det här, för du har viljan. Det har man märkt när du har skrivit här!

Lycka till!

Kramis Lotta

 

Anmäl
2008-03-06 13:03 #60 av: bintouu

lycka till

Anmäl
2008-03-19 17:27 #61 av: tradolan

Jaha. Hamnade på det här LVU-hemmet, eller vad det nu var. Det var i alla fall inget behandlingshem. Skulle hålla mig drogfri i väntan på en utredning. Men så blev det ju inte. Fick med mig ett recept på 30 imovane av misstag, vilka jag naturligtvis tog... Så efter 10 dagar på det där hemmet blev jag tillbakaskickad till psyk. Skit. Är omgiven av dålig personal med bristande sekretess, översittare till läkare och jävla idioter. Synd var det iaf eftersom människorna(patienterna) på stället var trevliga. Jaja. Skiter det sig ännu mer kan jag lika gärna kliva på ordentligt. Man kan ju inte stå och vela mellan ett fullskaligt missbruk och att vara ren, då blir det bara jobbigt.

Anmäl
2008-03-19 19:00 #62 av: Hoppfull

Det var tråkigt att höra! Hoppas att det reder upp sig för det är ju det sista vi vill att det ska bli värre!

Ta hand om dig!!

Anmäl
2008-03-19 23:04 #63 av: kerstinjo

Ajaj, så kan det gå, men vet du? Det gör mig inte särskilt förvånad. Javisst kan du köra på och hamna i ett totalt missbruk med ett ständigt jagande. Läkare efter läkare tills det blir stopp pga att apoteken så småning om kommer att samköra alla data.

Då blir det dyr jakt på stan och dyra nätsändningar av läkemedel. Är det så du ser din framtid? Vill du ha det så? Stora pengasummor kommer att gå till fortsatt användande och kommer du att hamna svårt i missbruket är du tvungen till massor av val. Betala hyran eller köpa det som kroppen kommer att kräva osv. I brist på benzo finns även risken att du tar till annat för att döva ev abstinens.

Det är ingen skräckpropaganda jag skriver, utan så ser vekligheten ut!

Är du inte värd ett bättre liv? Ett bra liv!

Självklart att du tog Imovanen som du fick med dig av "misstag". Och mår man sedan inte bra så blir läkare och vårdpersonal automatisk idioter.

Var det ett LVU-hem så betyder det att du är under 18 år, stämmer det? Varför du skulle gå igenom en utredning begriper jag inte, vill man ha vård så ska det erbjudas utan långa utredningar.

Men du, vill du satsa på ett bra liv så finns det behandlingshem med avgiftning på stället. Ett ganska bra alternativ tycker jag, för avgiftning av benzo är den jobbigaste avgiftning man kan gå igenom. men då gäller det att vara ärlig till 100% och uppge exakt varenda tablett man stoppar i sig, så att man får en långsam avgiftning.

Jag har själv missbrukat allt som går att missbruka och har ett antal behandlingshem etc bakom mig, men det går att komma ur det.

Jag vet att rädslan kan vara stor för att ta detta steg, men jag lovar dig det är värt det!

Ta hand om dig och berätta för oss hur det går.

//Kerstin

Anmäl
2008-03-19 23:35 #64 av: Kia
Jag har en fråga. Vad är benzo?
Anmäl
2008-03-19 23:44 #65 av: kerstinjo

Bensodiazepin, som t.ex Valium, Sobril, Stetsolid alltså beroendeframkallande läkemedel.

Anmäl
2008-03-19 23:46 #66 av: Kia
Aha, tack!
Anmäl
2008-03-20 14:52 #67 av: tradolan

Kerstin: jag är över 20, så då var det förmodigen inget LVU hem, men iaf någon form av förvaring.

Klart att jag vill sluta med alltihop, problemet är att de flesta läkare trott att jag har någon form av personlighetsstörning. De flesta tror ADD några bipolär. Eftersom det sparts in på resurserna har kön till utredning varit för lång och istället har jag fått pröva en uppsjö av mediciner, dock inte de som förmodligen skulle vara bäst, alltså något metylfenidatpreparat typ concerta eller lithium i det fall det skulle vara bipolär sjukdom. Då krävs ju en utredning iaf för att läkaren skulle få skriva ut metylfenidat eller likn. psykostimulantia.

Själva syftet med det där hemmet var att jag skulle hålla mig drogfri i väntan på utredningen. Jag hade verkligen ansträngt mig. Tagit bort nummer till olika kranar. Mentalt förberett mig o.s.v. men det funkade inte iaf. eftersom någon hade skrivit det där receptet. Såklart jag skulle naturligtvis vara jättetacksam och bocka, buga mig för överheten som gett mig det där skitboendet där vårdarna pratat öppet om patienter, alltså inte på rummet, vilket naturligtvis är det som man ska göra. Men nu är det ju faktiskt så att jag är BEROENDE och då är det inte brukligt att ge den personen tillgång till 30 imovane. Men det är ju alltid i slutändan ens eget fel.

Det jobbiga är att sen jag började med opioider har tankemönstret ändrats helt. D.v.s. på så sätt att jag blivit besatt av den kategorin just. Perioden innan opioidberoendet var det mer "festandet" som var beroendet. Känslan att vara flera som tagit t.e.x amfetamin, ecstasy. Men jag har alldrig varit besatt som jag blivit av opioiderna. De är ju som en smekning av kropp och själ. De hjälper en att klara av att leva liksom. Benzo har varit ett anrahandsval för mig då jag inte haft tillräckligt med opioider och fått täcka upp med det. Har aldrig gillat benzorus så mkt förutom på hypnotiska preparat som Triazolam, Flunitrazepam o.s.v.

Egentligen har väl själva beroendet av läkemedel varit det senaste året. Då för att jag haft något att skylla mitt beroende på inför min flickvän som nu är mitt ex. Hon skulle aldrig tollererat att jag gick till någon kran och fixade något annat än möjligtvis brajj, vilket har varit ok ibland. Så jag flyttade egentligen ett illegalt missbruk till ett mer eller mindre legalt sådant. Mestadels har det då rört sig om tramadol. Det gick ju naturligtvis inte i längden p.g.a. min stigande tolleransnivå, så då har jag fått beställa perduretas eller codeisan i smyg på internet som substitut för traddisarna. Ibland även benzo.

Kan väl säga att jag haft ett konstant "blandmissbruk" sedan jag var 15. Då var det ett missbruk där grunden var alkohol i huvudsak och sömntabletter och lugnande som jag stal av min mor men även hasch några gånger. Höll upp missbruket nästan helt från 17 till 20.Och därefter satte det igång på allvar. Då har det varit väldigt blandat. Började med svampar och lite olika hallucinogener vilka lade en grund för mitt dåliga psykiska mående. Sneade ordentligt på DXM och var då tvungen att äta antipsykotika och antidepp en tid. Sen började jag dricka mkt igen. Gick därefter över till hasch, då jag märkte att psyket klarade av detta. Hade det som grund istället för alkoholen och tog amfetamin och ecstsasy då det var party och på krogen. Prövade Subutex och märkte att det var lite för bra. Hamnade på psyket efter ett tag och gick då över till ett läkemedelsberoende i huvudsak.

De droger jag tagit är:

Opioider:
Ketogan
Subutex/Suboxone
Morfin
Kodein
Etylmorfin
dextropropoxifen
Tramadol

Centralstimulerande:
En hel del Ecstasy
Amfetamin
Desoxypiparadol
Metylfenidat

Hallucinogener:
Svampar(psilocin/psilocybin)
LSD
2C-B
DXM
2C-i

Benzodiazepiner:
Alprazolam(Xanor)
Diazepam(Valium, Stesolid)
Flunitrazepam(Rhymnol, fluscand)
Oxazepam(sobril, oxascand)
Triazolam(Halcion)
fenazepam, phenazepam

icke-benzodiazepiner med likn. verkan:
Stilnoct(zolpidem)
Imovane(zopiklon)
Sonata(zaleplon)

Övriga:
Hasch, Gräs

Läkemedel jag prövat som hjälpt lite:
Zyprexa(olanzapin)
Lyrica(pregabalin) - är beroende av den också:-(

Läkemedel jag prövat, men som inte hjälpt är:

Olika antidepp:
Escitalopram(cipralex)
venlafaxin(effexor)
fluxoeten(prozac)
mirtazapin(remeron)
buspiron(buspar)

Antipsykotika, neuroleptikum:
Olanzapin(Zyprexa)
Quetiapine(Seroquel)
Aripiprazol(Abilify)
Zuclopenthixol(Cisordinol)
Risperidon(Risperdal)

Att ändra tankemönstret och det är väl den svåraste biten egentligen. Att kunna se fram emot något som inte innefattar droger. Undrar hur jag ska lyckas med det. Min största hobby är att läsa om olika läkemedel, hur de påverkar hjärnan, interaktioner olika receptorgrupper o.s.v. Måste försöka byta ut de tankarna mot något annat. Får nog en ny chans på beh. hem verkar det som nu iaf. Och det är ju bra, men jag tvivlar lite på mig själv och det är nog ett stort problem i nuläget.

Anmäl
2008-03-20 18:18 #68 av: kerstinjo

 ADD är ungefär samma sak som ADHD, fast ADD:arna är mer underaktiva. Men det kan lika väl vara någon annan bipopulär sjukdom (jobbar inom vården och har även en psykskötarutbildning i botten)

Möjligheten finns ju att ditt missbruk började som en självmedicinering. Du mådde bättre. Tänker då främst på amfetaminet. Det kan ju vara så att din tidgare odiagnostiserdade sjukdom har lett dig in i missbruket. Det är vanligare än man tror!

Men för att överhuvudtaget komma till rätta med din sjukdom så har du ett alldeles för stort virrvarr av beroendeframkallande i din ryggsäck!

Att fixera sig vid hur olika läkemedel påverkar hjärnan, interaktioner av olika receptorgrupper osv låter lite maniskt. Vilket också kan bekräfta någon bipopulär sjukdom.

Som jag ser det är det viktigaste att först få dig fri från allt du använder. Om det nu blir aktuellt med ett behandlingshem glöm inte att kontrollera hur avgiftningen är tänkt. Jätteviktigt, för det är en sjuhelsikes (ursäkta) avtändning. Glöm därför inte att uppge exakt vad du har stoppat i dig, så att avgiftningen går långsamt. Annars finns risken att man ger upp. Jag gjorde det, både första och andra gången.

Det låter som om du verkligen vill och det är härligt att höra. Tänk att kunna fungera normalt och må BRA utan alla dessa tillsatser. Vore inte det härligt?

Angående vårdarnas öppna och hörbara prat om andra patienter så är det under all kritik och absolut förbjudet. Om du delar rum med en patient så får jag inte ens svara dig på hur han mår om du skulle fråga. Detta är faktist ett allvarligt fel de gjort och kommer du att höra det igen så kontakta närmaste läkare.

Inte konstigt att du tvivlar på dig själv, det hör beroendepersonen till. Jag tror på dig, för det verkar som du vill ha hjälp. Och du är mycket ärligare nu än du var i dina första inlägg. Det är positivt!

Jag håller tummarna för dig och vill gärna veta hur det går i fortsättningen.

En styrkekram får du också!Glad

//Kerstin

Anmäl
2008-05-05 22:48 #69 av: kerstinjo

Tradolan, hur har det gått för dig?

Anmäl
2008-05-06 01:59 #70 av: Kia
jag undrar också
Kram 
Anmäl
2008-05-06 16:43 #71 av: enola

Jag kan förstå varför man blir beroende av tramadol, har själv ätit det i perioder men inte fastnat men om jag tar det två dagar i rad så får jag en ruskig avtändning och det blir inte bättre om jag äter det oftare. Enda sättet att slippa avtändning är ju att fortsätta pillra och det är ju inte lösningen. Ruset är också rätt attraktivt tyvär, och förutom illamående så har jag inte märkt av nå biverkningar, men höga doser kan trigga igång epeleptiska anfall hos vissa individer.

När det gäller att bli kvitt missbruk är det bara att ta sig i kragen och lägga av på en gång om det ska bli nått av det tror jag. Om du känner att du behöver ett substitut så "missbruka" hellre cannabis som är naturligt och inget läkemedel som företagen vill tjäna pengar på, och naturliga hallucinogener kan vara ett bra verktyg för att komma till insikt till varför du missbrukar om du går in för det istället för att titta in i väggen i flera timmar. :)

Själv tror jag att alla dessa "mediciner" som dykt upp nu det senaste århundradet är skapta för att ge ruskiga behaglighetskännslor och efter det en infernalisk avtänding. Vad tjänar läkemedelsbolagen mest pengar på? En individ som tar lite droger som inte ger abstinens och avtändning som kan plockas ute i naturen, eller en individ som fastnar i deras drogträsk? Jag tror naturen har allt vi behöver och näst intill gratis dessutom! 

Anmäl
2008-05-07 02:27 #72 av: kerstinjo

# 71 Vad menar du egentligen?

"Dumt att missbruka ett läkemedel som läkemedelsföretagen vill tjäna pengar på."

Vem tror du tjänar pengar på cannabis då?

Anmäl
2008-05-07 18:08 #73 av: enola

#72 Beror på, du kan odla det på bakgården om du vill, staten skulle kunna göra det lagligt och tjäna pengar på det, men just nu är det "kriminella" knarklangare. Men vem som är mest kriminell av staten, läkemedelsföretagen eller knarklangarna kan jag inte yttra mig om.

Anmäl
2008-05-07 18:54 #74 av: kerstinjo

# 73 Jodå jag har odlat i mängder. Men den store vinnaren när det gäller narkotika är dock de stora handlarna.

Anmäl
2008-10-07 22:45 #75 av: Demiroz

Hejsan

Tack för att du delar med dig av dina upplevelser.. Jag har fått lära mig mycket av att läsa och jag hoppas att det kommer hjälpa mig.. Jag har ochså lite av ett Tradolan-beroende.. Och jag tänkte höra.. Hur många tradolan tog du när du tog dom? Du behöver inte svara men jag tänkte bara kolla om jag tar mer eller mindre än vad andra tar.. Jag tar 4 50mg/gång iaf..

 

Vet att det kan värka som en konstig fråga dock.. Sen har jag försökt sluta med mina andra beroenden men det värkar inte funka.. Någon som har något tips? Jag har data beroende och har suttit på behandlings hem för det.. Men det var då jag började med Tradolan och för första gången fick testa hasch =S

Anmäl
2008-10-11 09:03 #76 av: Mikaela_B

Hejsan alla!

Efter ett överfall på mig och en kompis så fick jag nervskador i min arm efter ett hårt slag över ryggen och axeln.
Eftersom att det satte sig i nerverna och skadade lederna så fick jag tramadol utskrivet. Detta var dock inte första gången jag fick dom. Utan fick dom 1 år innan också för en skada som jag fick i en krock.

Jag fick 100 mg utskrivet och käkade dom under en sådan lång tid att jag tillslut inte kunde sluta.
Under en normal dag för mig så kunde trycka i mig 1-2 kartor vilket resulterar i 10-20 tabletter / dagen. Detta var en vanlig dagsförbrukning för min del när allt var dom värst!

Efter ett tag fick jag 50 mg utskrivet och då dom inte tyckte att jag behövde ha 100 mg längre utan skulle minska. Saken var den att när dom väl slutade skriva ut det åt mig så kunde jag få tag på det iallafall, därav mina stora intag av tramadolen. Min mamma äter dom och vet fler som gör det så jag kunde bruka min dags dos även om jag inte hade tillgång till dom av egna recept.

7 veckor har det  gått nu utan att jag käkat dom. Det är inte lång tid. Jag vill inte påstå att Tramadolen var något vettigt missbruk, men använder du dom under en lång tid så sitter man lätt där, därför varnas man ju för det. För dom är beroende framkallande.
För min del blev det från benzo och opiat medel till ännu värre och tyngre missbruk.

Idag kämpar jag för att hålla mig ren, och det är en lång och svår väg ditt. Och den tar egentligen aldrig slut heller. Det var först när man åkte in på psyk och hamnade under LTP vård ( Tvångsvård ) som man började tänka till. Det är ett ställe som jag faktiskt inte vill tillbaka till, för det var ett he*vete! ( ursäkta språket ) att komma därifrån och resultatet av det hela är något som kommer förfölja dig hela livet sedan också.

Jag kämpar varje dag, jag hoppas verkligen att alla andra som sitter i ett beroende tar sig ur det med och önskar alla lycka till och skickar en massa kämparglöds kramar till er!!!!

Anmäl
2008-10-11 11:19 #77 av: kerstinjo

Du gör ett jättebra jobb Mikaela, Tradolan är ju ett morfinliknande läkemedel och det är jättelätt att bli beroende och inget missbruk är egentligen vettigt!

Jag vet själv hur lätt det är att hamna i ett tablettmissbruk och hur ruskigt svårt det är att ta sig ur det. Morfin, opiater och benzo kan man äta dygnet runt och ändå fungera som människa. Tror man!!

Visst, 7 veckor är ingen lång tid. MEN ändå är det en jättelång tid för jag vet hur svårt det är att leva utan det som man är beroende av.

Lycka till Mikaela, jag tror på dig!

Anmäl
2008-12-18 12:28 #78 av: tradolan

Återupplivar tråden lite.

Nu sitter jag på behandlingshem igen. Tredje försöket. Kolkade i mig lite GHB och tog amfetamin, så jag åkte ut från det förra. Fick iaf min utredning gjord. Äter nu Concerta. Petar i mig diverse saker i smyg: Imovane, Stilnoct, Hemineverin, ritalin. Det ger ju inga utslag på stickorna. Har sjunkit ännu längre ner i beroendet. Trodde jag skulle komma bort från skiten. Det här kommer nog inte bli så lätt som jag trodde det skulle bli.

Demiroz: I början räckte det med 4st* 50mg för att jag skulle bli skön. Nån karta om dan kanske, inte mer. Åt ju dom för att må bra o hade egentligen spec. mkt huvudvärk. Sedan kom alla jobbiga tankar, på att jag höll på att bli beroende o så. Då åt jag givetvis mer piller för att klara ångesten. Till slut blev det lätt 30st om dagen. Diazepam(valium, stesolid) för att minimera kramprisken.

Lycka till Demiroz. Du med Mikaela_B, samt alla andra beroendebröder o systrar...

Anmäl
2008-12-19 00:05 #79 av: kerstinjo

# 78

Hej igen! Ja, vi har allt undrat hur det har gått med dig.

Klart att det inte blir lätt och jag kan tala om för dig direkt att den här svängen på behandlingshemmet kommer du inte att klara av.

Jag vet inte vad du tror om behandlingshem, men de har inget trollspö som gör dig frisk. Tyvärr får du allt hjälpa till lite själv och tyvärr (igen) har du missat den biten.

Klart att det inte är lätt! Vem försöker du lura? Dig själv?

Är du intagen med LVM? Annars ser jag ingen mening med att du är kvar på behandlingshemmet. Du kommer bara att göra dig själv en stor otjänst och komma ut från behandlingshemmet med ett lika stort beroende som innan. Men med en värre ångest.

Men med ett bra nedtrappningsschema så går det, det är otroligt jobbigt, jag vet!

Men jag vet också att det går.

Så var lite snäll mot dig själv och berätta hur det ligger till. Hjälp finns, den fanns för mig och jag hoppas att du vill ta emot den hjälp som finns.

Jag lovar dig, det är det värt!

Anmäl
2009-02-17 16:14 #80 av: kerstinjo

Tradolan? Vad har hänt med dig?

Anmäl
2009-03-01 16:02 #81 av: vanligtjej

Uppdaterar också tråden här lite..

Har inte orkat läsa igenom hela tråden, är alldeles för trött för det. Skrev just ett nytt inlägg om tradolan och läkemedelsberoende, läs gärna det.

Har själv kommit mig ur (kemiskt iaf) ur ett gravt tradolanberoende. Känns som om kampen börjat först nu. Nedtrappningen var rena barnleken jämfört med hur det är nu. Har varit hela två veckor "ren", men läkaren har satt in Benzo som jag trappar ned nu.

Blev ledsen då jag såg att det inte går att skicka pm om man inte är speciell medlem. Jag skulle SÅ gärna komma i kontakt med er med liknande erfarenheter, gärna i Umeå trakten, men även i hela sverige.

Skriver min e-post här nedan ifall någon skulle vilja kontakta mig och ev träffas i framtiden.

Kram från Maria

Epost: aisidu@hotmail.com

Anmäl
2009-03-01 16:47 #82 av: Gronstedt

#81: Du ska kunna skicka PM bara du är medlem, och det är du ju eftersom du kan skriva. Det är bara att klicka på nicket för den person du vill skriva till, så ska det komma upp en skärmbild där du kan skriva meddelandet. Gör det inte det?

Anmäl
2009-03-10 16:09 #83 av: voranna

Tradolan,vad har hänt med dej?har följt din kamp här på sidan och undrar hur allt blivit för dej.Om du orkar kan du väl berätta.Önskar dej allt gott,kram

Anmäl
2009-03-10 16:28 #84 av: kerstinjo

Instämmer.

Tradolan, var är du och hur går det?

Anmäl
2009-07-28 13:47 #85 av: Kia

Putt

Anmäl
2010-03-12 10:21 #86 av: meraner

Jag är tillbaka inkognito... kunde inte få återfå lösenordet då den mejl jag använde då har upphört. Lösenordet har jag glömt. Det är alltså jag som är tradolan.

Mitt liv har varit en lång utförsbacke... har skrivit ut mig från det senaste rehab jag var på, det har gått i konkurs nu har jag för mig. Har fått en lägenhet. Långt ut på landet. Jag har lugnat mig med droger, även tradolanen. Det blir inte bättre, är mitt i en depression igen. Äter fortfarande lyrica, som är praktiskt taget omöjligt att bli av med. Jag började med Concerta på det senaste behandlingshemmet, men blir paranoid av dem, vilket spär på den soc. fobi jag har dragit på mig. Ibland överäter jag dem, givetvis... eftersom det kan vara ganska så nice att ta dem när man mår lite bättre.

Har knappt några vänner kvar heller. Så är det. Men jag försöker hänga kvar så länge det går eller tills jag kommer på bättre tankar:-)

Anmäl
2010-03-12 11:05 #87 av: kerstinjo

Oj, vad glad jag blir över att se dig igen!Glad Vi har "efterlyst" dig flera gånger för att få höra hur det har gått med dig.

Häng du kvar vännen min, än är inte loppet kört. Jag gjorde många vändor med ett flertal behandlingar innan jag blev helt "ren". Så jag vet, det är ett sjuhelsikes jobb och för mig tog det många år att komma ner till noll.!

Men det går!

Det är väl OK att du fortsätter med dina Lyrica, du behöver dem säkert i nuläget.

En social fobi hänger ofta ihop med ett missbruk, så det är inget underligt med det. Men ack så jobbigt. Det kan vara oerhört svårt att fungera normalt ihop med andra människor, när man under många år varit fullproppad med läkemedel/droger.

Själv har jag numera inga problem med att umgås med andra människor, MEN jag har inget behov utav dem. Jag väljer oftast att säga "nej", för jag vill inte.

Jag tänkte på dna sista rader. Ensamheten. Har du ingen möjlighet att gå med i NA? Där träffar du likasinnade och kan få vänner som förstår.

Stor kram och lycka till!

Glöm nu inte av oss på denna sidan, för om du visste hur många gånger vi har ropat efter dig.

Anmäl
2010-03-12 11:32 #88 av: Gronstedt

Också glad att se dig meraner/Tradolan - välkommen tillbaka!

Det kan vara svårt att se skillnad mellan social fobi och allmän enstörighet - men enstörighet är inte en sjukdom. Det är ju inte ett självändamål att umgås med folk, det ska ju vara till glädje också. Annars har man det bättre ensam och inget fel i det.

Och du är förstås varmt välkommen att cyberumgås med oss här! Fördelen med det är att man kan logga ut när man vill Flört.

Anmäl
2010-03-12 13:46 #89 av: meraner

Jag har onekligen någon form av social fobi... Alltså, än så länge klarar jag ju att åka iväg och sådär. Dock väljer jag oftast att inte göra det. Vissa dagar kan jag liksom plötsligt sluta fungera i sociala situationer. Jag som varit väldigt bra på sånt. Att driva på diskussioner och alltid ha en personlighet till hands för vad än situationen kräver. Har även blivit kontrollerad i min ångest, både på gott och ont.

Känner mig inte förstådd eller sedd heller för den delen, men det är väl mest mitt eget fel antar jag. När jag ser tillbaka på den person jag varit och den jag är nu finns det ingen äkthet, ens gentemot mig själv. Jag är en stor Potjemkinkuliss hela jag. Får jag ingen anledning att underhålla den, eller riva och bygga något riktigt kommer den bara förfalla...

Glad

Oj vad sentimentalt det där lät...

Anmäl
2010-03-12 13:47 #90 av: meraner

Kul att ni hittade tillbaka hit. Det känns onekligen lite stöttande :-)

Anmäl
2010-03-12 15:48 #91 av: [Beavis]

R¤iv alla murar , var dig själv det är det bästa i längden. Iaf för din egen ajälsfrid.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-03-12 17:54 #92 av: meraner

#91 Som svar på det du sa: Alltså, det där är ju bara ett talesätt liksom... alla murar kan man inte bara slå sönder, då blir man ju en stor bebis eller nåt...

Fast om man inte tar det ordagrant så... Alla verkar ju förstå det där talesättet. Som om det vore nånting subtilt, en känsla typ...

Jag har aldrig riktigt förstått det där faktiskt

Anmäl
2010-03-12 18:08 #93 av: [Beavis]

#92 Man kan ju kanske inte riva alla murar på en gång? Men det är bättre för dig och alla andra missbrukare som icke missbrukare att i möjligaste mån "vara sig själv" och inte spela några spel.  Riv en mur i taget och ta tag i det som framkallar ångest mm

Det är min tro iaf att Om du inte försöker dölja delar av dig själv eller spela någon annan, så minskar dina behov att droga för att må bättre. Då de flesta ju drogar på känslor. Även om du som långt gången i mycket känner att du drogar för att "slippa smärta i kroppen" och annat.

Har du testat dig för någon Bokstavskombination? En hel del social fobier har grund i det.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-03-12 18:16 #94 av: meraner

Jag har testat mig för bokstavskombo:-) har uppenbarligen ADD...

Anmäl
2010-03-13 13:32 #95 av: kerstinjo

#94 Har du en bokstavssjukdom i botten, så ger det dig mycket svar på ditt mående. Kika gärna in på Bokstavsfolk där du kan få lite hjälp.

Jag såg nu att ditt första inlägg om Tradolan var för 2 år och tre månader sedan. Om du visste vad vi har saknat dig och undrat hur det har gått för dig! Vi har sökt dig i många trådar och du ska veta att du har varit saknad!

Jag är jätteglad för att du är tillbaka och kan jag på något sätt hjälpa dig så kan du PM:a till mig.

Anmäl
2010-03-14 07:23 #96 av: melinda56

Jag har själv svåra smärtor i kroppen efter en bilolycka och
står på OxyContin. Jag skulle behöva mer för smärtan men
de håller en låg dos. Men man får ju inte ta ut efter att det
har gått en viss tid och att få ut medicin hos en läkare som
inte känner mig går ju inte.
Så vad jag inte förstår är hur man kan få tag på medicin
utan att vara sjuk ? Jag har ju en diagnos men de som inte
har det, det är för mig helt obegripligt.......

Anmäl
2010-03-14 15:14 #97 av: [Beavis]

#96 Tyvärr finns det ju läkare som inte är så nogräknade och skriver utför mycket utan att tänka på det för att vara snälla, vilket yutnyttjas av dessa som langar vidare. sen finns det ju de läkare som mot ersättning skriver ut lite extra, utöver det finns det även de langare som hävdar att de har svåra smärtor hos läkare och får utskrivet och sen går raka vägen ut ifrån apoteket och säljer. Utöver det så mugglas det mycket in ifrån utlandet. Det går att köpa narkotikaklassad medicin helt lagligt i flera länder.

Där har du ett antal sett det går till på. Jag hoppas att du inte försöker dig på att fixa mer medicin för smärtan du har nu är inget emot vad du kommer känna om du fastnar i ett missbruk av oxycontin

Var väldigt försiktig och tycker du inte att det fungerar bra så be hellre om en annan medicin.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-03-14 22:12 #98 av: Kia

Meraner välkommen tillbaka :)

Det jag hört om bokstavskombinationer är att man forskar om beroendesjukdomar och bokstavskombinationer att det är en och samma del av hjärnan därför är kombinationen av dessa sjukdomar ganska vanlig. Jag kan själva se många likheter i bokstavskomb. och känner igen mig massor. Jag tror det är så att det ligger i samma del av hjärnan eller ngt sådant var det.

/Kia

Anmäl
2010-03-15 15:10 #99 av: [Beavis]

Det jag har läst och hört är ju att de gjort undersökningar bland intagna på fängelser och gjort utredningar och kommit fram till att en stor majoritet blasndMissbrukarna på fängelserna led av ADHS ADD aspbereger etc och att missbruket börjat som en form av självmedicinering omedevetet  i de flesta fall.

Jag tror att  om du meraner tar till dig din diagnos kanske du får det betydligt lättare att bli ren? men det har du kanske själv insettl också.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-03-18 10:36 #100 av: meraner

Jag vet inte alls om diagnosen är korrekt. Jag åt ju Lyrica när jag gjorde utredningen 750 mg om dan, vilket gör att man kan vara jävligt skev i perioder. Läs den här tråden

http://www.netdoktor.se/smarta/?_PageId=102009

Påpekade detta för läkaren, som direkt sade att det inte skulle vara något problem att göra utredning under påverkan av Lyrica. Känner inte igen mig så mycket alls i den diagnosen jag fått på mig. Blir ständigt bedömd utifrån en stereotyp bild som ADHD personlighet... Spyr på det kan jag säga...

Anmäl
2010-03-18 10:46 #101 av: meraner

Vårdpersonal man aldrig sett bemöter mig NÄSTAN ALLTID som om man vore imbecill. Så var det aldrig förut. Det här resulterar ju i att jag blir dryg och ibland elak, försöker trycka till. Det är mycket i det här som ger en nästan klaustrofobisk känsla. Jag kvävs av att ständigt, i all välmening visserligen, bli kränkt och underskattad.

Anmäl
2010-03-18 23:36 #102 av: [Beavis]

Välkommen till min värld meraner, Som handikappad har jag möts av välmenad diskriminering och förnedring när folk tror jag är dum i huvudet bara pga att jag avviker ifrån normen.Denna "Positiva särbehandling" jag fick som barn och ungdom bidrog till att jag sabbade mitt liv.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-03-25 01:34 #103 av: SofiaSays

Hej Meraner och alla ni andra som hängt med TS så lång tid :)

Fick en rekommendation att börja äta Tradolan för att lindra min nacksmärta efter en bilolycka och böjade googla Tradolan och hamnade här. Efter att ha läst era inlägg har jag beslutat mig för att diskutera med min läkare om ett annat alternativ :)

Precis som ni andra märkte jag att allteftersom jag läste denna tråd blev både engagerad och bekymrad över flera som skrivit, men framförallt för Meraner/Tradolan.

Så här kommer jag som "ny" i gänget som hoppas du ska skriva mer om vad som händer i ditt liv.

/Sofia

 

Anmäl
2010-03-25 02:10 #104 av: kerstinjo

#103

Välkommen hit Sofia och hoppas att du kommer att trivas hos oss.

 

Anmäl
2010-03-25 14:57 #105 av: [Beavis]

Hej Sofia och välkommen som sagt.

Berätta gärna mer om dina egna erfarenheter av Tradolan nu när du provat... alla erfarenheter är viktiga. Som du säger disskutera detta med din läkare för smärtstillande är ofta extremt vanebildande och kanske speciellt då Benzo preparat

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-03-25 22:07 #106 av: SofiaSays

Jag tror jag ska undvika att börja med Tradolan efter allt jag nu läst. Det sista jag behöver nu i mitt liv är att bli tablettberoende igen. Jag var med om en bilolycka för hela 17 år sedan och haft oerhörda nackbesvär konstant. Jag har prövat smärtstillande mella himmel och jord och tagit alltför många sömntabletter i mina dagar eftersom smärtan hindrar mig från att sova. Och det vet vi ju alla hur sympatisk man blir när man inte sover :)

I många år åt jag Somadril som verkligen hjälpte när jag fick kramper och när smärtan "fastnade". Men nu är den indragen eftersom den är så pass beroendeframkallande och sedan dess har jag inte haft något som lindrat mina besvär.

Knasigt det där med tabletter...man vet att de bara hjälper för stunden och lindrar symptomen...men ändå blir liksom livet ingenting värt när man har så ont...ja fan det är verkligen att välja mellan pest eller kolera...

Anmäl
2010-03-29 20:59 #107 av: Adnila

Hej!

Är ny här och skriver nu för att jag helt enkelt tror att jag är beroende av Tradolan/Tramadol. Eller enkelt är det ju inte...

Började med att jag fick Dolcontin då jag brytit benet. Märkte såklart hur extremt bra jag mådde på dom och tog fast jag inte hade ont. Lyckades få läkaren att skriva ut en omgång till. Då dom var slut så fick jag cocceliana utskrivet mot hosta. Drack upp 2 liter på ca 2 veckor. Efter detta fick jag i sommras en stor reaktion med panikångest och depression. Antagligen för att jag självmedicinerat Dolcontin, stilnoct, propavan och ibland alkohol. Har helt tappat respekten för tabletter och är faktiskt glad att jag lever. Var en lång period helt fri från morfinbaserade läkemedel.

Har dock Tramadol utskrivet för min reumatism. Förut tog jag bara en 50 mg på morgonen då jag piggnade till lite bara och blev inte alls påverkad. Efter en tid hjälpte inte en så då blev det 2 50 mg på morgonen. Detta har nu eskalerat då jag märkte att man kunde " flumma" på dom om man tog nog många. Älskar den känsla morfin ger i kroppen- det är bara så. Jag blir lugn, eurofoisk, glad, får saker gjort, och känner mig inte alls deprimerad.

Nu tar jag ca 4-6 tabletter- 50 mg  per dag. Varje dag tänker jag att jag bara ska ta en på morgonen men oftast blir det två och sen knaprar jag mera under dagen. Ingen ser på mig då jag tagit men jag känner en sån stor skillnad. Då jag ej tar tramadol har jag svårt att få saker gjort, är osocial, och känner mig nere trots 20 mg citalopram.

Är mina mängder stora? Är det farligt att äta Tramadol? Vad har ni för erfarenheter? Mår man mkt dåligt då man slutar?

Tacksam för svar! Mvh/ Linda

Anmäl
2010-04-09 09:15 #108 av: meraner

Adnilla: Det är väldigt lätt att falla in i läkemedelsberoende, speciellt om man redan är deprimerad eller lider av svår ångest. Ditt tankesätt verkar krocka med ditt handlande. Du verkar ju ha bra självinsikt och, ljuger inte för dig själv, som man säger. Det kan bli väldigt destruktivt i längden. Det här är något du måste bryta NU! Jag har vinglat in i en riktig härva av tankar och handlingar som hela tiden motarbetar mig. Känner mig helt tom och vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer bli den jag var innan jag började med självmedicinering. Här kommer några svar på dina andra frågor.

Kombinera aldrig återupptagshämmare som påverkar mängden serotonin eller noradrenalin i synapsklyftan t.ex. SSRI, SNRI, Tricykliska antidepressiva. Jag fick ett rejält EP-anfall på bara 250 mg när jag åt anafranil. Kramprisken ökar eftersom tramadol inte bara är en opioid. Tramadol hämmar dessutom återupptaget av signalsubstanserna serotonin och noradrenalin(det sista genom en aktiv metabolit)

Krampanfall är inte roligt. Jag har haft otaliga. Snart kommer du märka att 4-6 tabletter inte räcker. Och när du är uppe i ett par kartor om dagen måste du minimera kramprisken med benso. Sen kanske du byter värktablett till semisyntetiska opioider typ oxykodon (oxynorm, oxycontin) Lite av ett skräckscenario J

Lycka till! Det är svårt att bryta möstret men jag känner att du inte är ett hopplöst fall!

Anmäl
2010-04-10 20:51 #109 av: Lyrica

Hittade denna sida när jag började söka runt på beroenden, har läst igenom allt och blir så rädd.

Jag började för 1 år sedan att äta lyrica mot ångest och social fobi. Har ökat i dosen och äter nu 400 om dagen, eller, det är vad jag ska äta enligt läkaren, men väldigt fort är jag uppe i 700-800 om dagen för att jag inte orkar. Om jag försöker hålla mig på "rätt" dos så får jag svettnignar, huvudvärk, irritation och mår allmänt illa. Har fått några sobril i omgångar av en vän, de lugnar mig och får mig att må bra. Men det känns hemskt att ta en annan medicin för att den första inte hjälper.

Jag försöker hålla mig från att ta sobril, men en del dagar går det bara inte. Har även köpt på mig hasch utemellan, alldeles för ofta.

Tar stilnoct för att få sova. Försöker begränsa mig till max 3 ggr / vecka. Men det är svårt. Är så skönt att bara få somna bort från allt.

För drygt ett år sedan var jag helt emot droger och skulle aldrig i min värld tro att jag skulle sitta så här i skiten nu.

Min läkare sa till mig att lyrican inte alls är det minsta beroendeframkallande och det var enda anledningen till att jag gick med på att börja med den. Och i början, vad den hjälpte vilken skillnad det gjorde. Men nu, det spelar ingen roll hur mycket jag tar, jag mår aldrig så bra som jag gjorde i början på den. Det blir nästan bara värre ju mer dagar som går.

Det var i samband med att jag fick diagnosen bipolär som jag började med alla mediciner. Men jag vet inte, känns nästan som om jag bara har blivit "sjukare" sen jag började med dem.

 

Vet inte längre vad jag ska ta mig till, vet att jag borde ta striden och sluta, men samtidigt vet jag hur svårt det är att ta sig ur ett beroende.

Har varit nykter alkoholist i snart två år.

 

Oj, vad jag skriver. Vet inte, kände bara plötsligt en sådan samhörighet. Har försökt prata med min syster, men hon förstår inte. Hon lyssnar knappt. Här känns det som om det finns folk som iaf förstår.

 

Lycka till alla kämpande där ute!! :)

Anmäl
2010-04-11 00:22 #110 av: kerstinjo

#109 Du har varit nykter alkoholist i två år. Toppen, var stolt över det för du har gjort något jättestort.

Men som missbrukare så är man suverän på att byta missbruk och har man otur så sitter man ganska snart fast i ett blandmissbruk. Har man sedan tidigare ett annat missbruk bakom sig så går det oftast jättefort att fastna i ett annat missbruk. Så var försiktig!

Lycria är i den meningen vi tänker inte beroendeframkallande. Det är inte Treo heller. Men alla läkemedel har en viss tillvänjningsrisk.

Men du ska absolut inte öka dosen Lycria på eget bevåg. Det är jätteolyckligt att göra så, för det skapar bara en "berg-o dalbana" i psyket. Kroppen får inte en chans att ställa om sig till rätt dos och du gör dig bara en björntjänst om du laborerar med dosen. Antagligen därför du känner av biverkningar och känner dig sjukare.

Lägg ner haschet, för det kommer bara att göra din situation värre.

Det är klart att det känns jobbigare när du självmedicinerar, det för aldrig något gott med sig. Ta upp dina problem med din läkare, kanske behöver din Lycriados ändras? Kanske behövs något annat läkemedel också?

Jag behöver inte tala om för dig att både Stilnoct och Sobril är gravt vanebildande. Jag vet att det kan vara jätteskönt att ta till när allt är jobbigt. Men eftersom du har ett annat beroende i ryggsäcken så är det varningssignaler som gäller.

Välkommen hit förresten. Skriv av dig hur mycket du vill. Jag är ingen expert, men jag har ett otroligt långt missbruk bakom mig och jag har fått mig en alldeles för dyrköpt kunskap om droger och alkohol.

 

Anmäl
2010-04-11 00:41 #111 av: kerstinjo

#107 Välkommen hit du också Adnila.

Klart att du får panikångest och depression när du självmedicinerat med Dolcontin, Stilnoct, Propavan och ibland alkohol.

Det finns alltid en mening med att läkaren skriver ut en viss dos och börjar man själmedicinera så är man ute på hal is.

En tablett, två tabletter. Du har redan märkt att du mår bättre av att öka dosen. Tre tabletter, fyra tabletter. Vad tror du att nästa steg blir?

Jag tror att du redan vet det!

Och vad jag kan läsa av det du skriver, så är du redan fast i ett beroende.

Som meraner skriver (och hon VET) så kommer tabletterna att gå åt som smör i solsken om du inte stoppar upp. Benzo kommer att behövas och var får du då alla tabletter ifrån? Köpa naturligtvis, för att få stora mängder legalt är numera ganska omöjligt. Annars kanske du får döva ångesten med alkohol? Vem vet?

Nu målar jag upp ett skräckscenarie kanske du tycker, men det gör jag inte, för det är så här ett beroende ser ut.

Lycka till, för du fixar det här!

Anmäl
2010-04-11 00:49 #112 av: kerstinjo

meraner, hur går det med dig?

Jag har lite svårt för att vänja mig vid ditt nya nick. Men om du bara visste vad vi har undrat hur det gått för dig. Fast det har du säkert redan läst.

Känns inte bra när du skriver; Känner mig helt tom och vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer bli den jag var innan jag började med självmedicinering.

Spelar det någon roll om du blir som du var "förr"? Jag tror inte heller att du kommer att bli det. Ett beroende är en dyrköpt erfarenhet och jag tror inte man blir som "förr".

Jag minns inte ens hur jag var innan narkotikan slog sina klor i mig, men jag bryr mig inte.

Jag är jag och jag har fått en otrolig livserfarenhet. På gott och ont!

Anmäl
2010-04-11 02:10 #113 av: Lyrica

#110 Jo jag vet att jag inte bör ändra i dosen själv, men när man vet att det en gång i tiden gjorde en så gott så vill man inget hellre än att få må så igen. Ja, du vet säkert hur det är.

Jag ska träffa min läkare på onsdag och jag hoppas verkligen att han kommer att lyssna på mig då.
Jag har ätit andra mediciner mot bipolär, har provat litium och seroquel. Båda två gjorde att jag ökade i vikt väldigt kraftigt så jag har valt själv att avstå från dem och börjat träna istället. Försöka få någon rutin i det och sedan börja om med någon stämnings stabiliserande medicin.

 

Detta verkar vara en väldigt öppen och trevlig sida, av det jag har läst så är ingen otrevlig eller "klampar" ner på någon och därför kändes det väldigt naturligt att skriva här.

Jo, alkoholen valde jag bort och det känns bra. Men det känns mindre bra att jag inte klarar av att hålla mig borta från allt annat som passerar min väg.
Jag vill ingenstans hålla på som jag gör. Jag vill bara sluta med allt. Men jag vet inte om jag har styrkan i mig att göra det samtidigt som jag har allt annat att jobba med.

 

Det är helt enkelt för mycket och jag vill så ofta bara ge upp totalt . . . hur mycket ska man egentligen orka med i livet innan man får känna sig lycklig?

Anmäl
2010-04-11 02:53 #114 av: [Beavis]

Jag läste (eller om jag hörde?) att de flesta missbukare söker efter känslan de fick "första gången" de var höga precis som en annan söker efter smakupplevelsen första gången med en favoriträtt. Men den kommer aldrig igen så är det med droger och alt annat sinnesförändrande medel till slut försvinner egentligen ruset positiva effekter och det enda du gör är att undvika smärtan och ångesten av abstinensen. Så jag säger det till dig Lyrica och alla andra därue som är i början av sitt missbruk eller just upptäck "himmelriket"  Avbryt nu för det blir aldrig som första gången igen och from nu går det bara nedåt.. Jag hejar på er och stöder er i kampen att bli rena,men ni måste kämpa

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-04-11 12:52 #115 av: kerstinjo

#113 Klart du orkar! Rom byggdes inte på en dag, eller hur.

Du har en härlig insikt i dina problem och det är en toppenbörjan. För mig tog det säkert 20 år innan jag insåg det alla andra redan visste. Beroende? Jag? Hade nog aldrig hört något dummare!

När jag nu läser vad jag skriver, så kan jag själv inte ens fatta hur stora mina skygglappar var. Jag insåg, på fullaste allvar, inte att jag var beroende. Sjukt, men så var det.

Din styrka sitter i att du är medveten om problemet och bara det är stort.

#114 Visst är det så. T.ex. är man inte ute efter den första ölens effekt, man är ute efter den tredje ölens effekt. Men det är lite svårt att börja med den tredje ölen, utan att ta de två första. Obestämd Missbrukarens logik är allt bra underlig!

Anmäl
2010-04-11 20:14 #116 av: [Beavis]

jag menade förståss  det första"ruset" av vad det nu må vara men det blir aldrig som den gången igen.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-04-12 01:30 #117 av: meraner

Lyrica: Ang ditt inlägg(#109) om medicinen med samma namn. Kände igen mig väldigt mycket i det du skrev. Och jag håller på att trappa ut Lyrica nu. Det är ingen dans på rosor kan jag säga och för tilfället har jag gjort en liten paus i uttrappningsskemat på min läkares inrådan. 

Lyrica är en relativt ny medicin och därför finns det inte så många rapporter om den tolleransutveckling och fysiska tillvänjning som man garanterat kommer drabbas av efter en längre tids användande av Lyrica. Det är ganska nyligen bevisat att man blir mer eller mindre fysiskt beroende av lyrica om man använder den en längre tid, vilket är själva syftet med medicinen. Tyvärr gäller detta i första hand de personer som lider av ångest eftersom dessa personer i de flesta fall får en högre dos än de som lider av neuropatisk smärta eller epilepsi. Tyvärr verkar det vara få läkare som vet detta och därför är det ganska lätt att få recept.

Det läskiga är att det inte bara är någon lätt "tillvänjning" vi pratar om, det är en sjukt vidrig avtändning, en upplevelse som i hög grad är jämförbar vid utsättning av benzodiasepiner. Som tur är vet manom detta på den beroendemottagning jag går till, även om det verkar vara en nyhet där med. Lyrica är en komplex medicin som gör väldigt mycket i hjärnan. Den fungerar inte som en simpel agonist, som härmar en viss signalsubstans(vilket är på det sätt vilket bensodiazepiner i huvudsak verkar)

Saxat från wikipedia:
/.../Pregabalin may also cause dependency and withdrawal effects may occur after long-term use. When prescribed for seizures, quitting "cold turkey" can increase the strength of the seizures and possibly cause the seizures to reoccur. Withdrawal symptoms include restlessness, insomnia, and anxiety. Withdrawal symptoms are similar to benzodiazepine withdrawal but the severity of the withdrawal depends on how much pregabalin has been taken and how long it has been taken/.../

/.../Pregabalin increases neuronal GABA levels by producing a dose-dependent increase in glutamic acid decarboxylase activity.[1] Glutamic acid decarboxylase (GAD) is the enzyme that converts the excitatory neurotransmitter glutamate into the inhibitory GABA in a single step. For this reason, pregabalin greatly potentiates benzodiazepines, barbiturates & other depressants./.../

Anmäl
2010-04-12 02:41 #118 av: meraner

I nuläget är jag plågsamt medveten om mitt missbruksbeteende. Kan inte ljuga för mig själv längrae. Nu gäller missbruket mitt "överdrivna" intag av medicinen Concerta(metylfenidat). Det är samma aktiva substas som i ritalin men i form av en skum jävla kapsel. Överdraget(färgen) inehåller metylfenidat(det löser jag upp i vatten och dricker) sen skalar jag bort nån form av plast därefter blottar sig nån svart gelatinblandning som hamnar i soptunnan. Det andra kan mortlas och snortas(för snabb effekt) eller smältas under tungan. Metylfenidatet trivs bäst i en alkalisk miljö så om man vill svälja det ska man göra det med bikarbonat(saltsyra är inte bra)

Dessutom har jag ju kontakter. Kan fixa det vanliga... tjack, brajj, benso. Men gjorde jag det skulle de få jag bryr mig om - familjen - stämpla mig som missbrukare. Urinprov varje vecka(jag föreslog det själv efter några återfall) Det här håller inte, det är jag medveten om. Jag kommer dock aldrig åka till ett behandlingshem. Jag känner nog att det enda rätta är nangiala :-) Den person jag var innan jag blev stämplad som missbrukare med ADD/ADHHD och allehanda hinder, all förnedring från SOC... (Arbetsträning liksom) att ha blivit behandlad som om jag vore utvecklingsstörd... Jag har jobbat som guide för ett industrimuseum för tusan! Tog studenten med toppbetyg för jag trodde att allt skulle ordna sig då. Men tomheten var kvar. jag fortsatte efter sommarpartajandet och slutförde en högskoleutbildning i musikproduktion. Fortsatte umgås med de som var i vändpunkten. Tredjeringarna. Men de växte ju också upp. Jag har förmågan men inte den vilja till att fotsätta som jag bara söker och söker. Det är bara en romantisk föreställning. Jag har tillskrivit livet mer än vad det inehåller. Allstå har jag målat in mig själv i ett hörn. Jag har ju skitit i mig själv hela tiden... jag skrev in mig på behandlingshem för mina syskon och mina föräldrars skull. Jag är extremt självupptagen samtidigt som jag skiter i hur det går för mig. Jag vill att någon ska ha förstått vilka de olyckliga omständigheterna till beslutet var. Det är ju osunt. Ingen ska behöva undra. Dessutom har ovissheten hindrat mig. Vad som händer sen liksom... Jag har bett om hjälp. Men överläkaren i min sektorsdel klippte remissen som gällde inläggning på danderyds psyk, för att jag verkade inte tillräckligt instabil. Skulle åkt direkt till st. göran egentligen, klarar inte av att bli skickad till BAS dock. En jävla förnedring... Jag har fått en så bra uppfostran. Mina föräldrar har alltid funnits där. Många i min omgivning har ställt upp för mig. Jag sitter i valet här och har gjort det ett tag. Det kommer nog ta ett tag och jag ska försöka hitta "gnistan" igen. Är givetvis rädd för att slutligen "gå vidare" så än är det inte finito iaf :-)

Nån som vet en annan väg? Eller varit i samma sits?

Kram på er allihop! Irra inte bort er i sökandet efter en utopi!

Anmäl
2010-04-12 17:50 #119 av: Adnila

Tack för ert välkomnande och era svar!

Försöker nu trappa ut Tramadolen och mår skit. Bara tagit 100 mg i morse och tänkte ej ta mer idag. Känner mig som värsta knarkaren... hör riktigt hur Tramadolen ropar på mig och vet att om jag går och tar 4 tabletter kommer jag må jättebra snart. Känner mig riktigt nere, vill inte göra nåt, har ingen energi alls. Känns som om jag fått värsta depressionen då jag ej tar tabletterna. Är så himla lätt att bara gå och ta några och veta att man sen mår bra på en stund. Sticker inte under stolen med att jag fullkomligt älskar känslan av morfin. Kommer knappt ihåg hur det är att må naturligt bra och vara naturligt glad och lycklig.

Innehåller Tramadol serotin? varför mår man så bra på dom? Kan det vara läge att höja citalopramen till 30 mg nu? vill samtidigt ej höja den dosen... känner mig helt förvirrad....lika bra att sova bort eftermiddagen.

kram på er alla andra som kämpar!

 

Anmäl
2010-04-12 17:51 #120 av: Adnila

Tack för ert välkomnande och era svar!

Försöker nu trappa ut Tramadolen och mår skit. Bara tagit 100 mg i morse och tänkte ej ta mer idag. Känner mig som värsta knarkaren... hör riktigt hur Tramadolen ropar på mig och vet att om jag går och tar 4 tabletter kommer jag må jättebra snart. Känner mig riktigt nere, vill inte göra nåt, har ingen energi alls. Känns som om jag fått värsta depressionen då jag ej tar tabletterna. Är så himla lätt att bara gå och ta några och veta att man sen mår bra på en stund. Sticker inte under stolen med att jag fullkomligt älskar känslan av morfin. Kommer knappt ihåg hur det är att må naturligt bra och vara naturligt glad och lycklig.

Innehåller Tramadol serotin? varför mår man så bra på dom? Kan det vara läge att höja citalopramen till 30 mg nu? vill samtidigt ej höja den dosen... känner mig helt förvirrad....lika bra att sova bort eftermiddagen.

kram på er alla andra som kämpar!

 

Anmäl
2010-04-13 17:59 #121 av: Adnila

i Morse tog jag bara en tabl 50 mg men tog precis en till då jag mår såå dåligt. i Söndags eskalerade det hela då jag petade i mig 12 tramadol under dagen samt 2 propavan. Kvällen före festade jag.  Inser att detta inte går längre...Var och gjorde en utredning som f-kassan ville ha angående min arbetsförmåga då jag har reumatism och tog upp med psykologen där om mitt tramadol missbruk. Läkaren ringde upp häromdagen och skulle skicka deras sammanställning till min reumatolog, vårdcentral samt f-kassan. I den sammanställningen står det bla att jag missbrukar Tramadol så lär ju aldrig få dom utskrivet igen.

Helt sjuk känsla... ska man aldrig få bli sådär härligt varm, mjuk, social, kreativ, lycklig, glad osv? jämför jag ett morfin rus med alkoholrus så är ju alkoholen ingenting. Undrar helt allvarligt om man ens KAN må så bra utan tabletter? Sen förstod jag inte riktigt dig Meraner om serotinet och Tramadol? Ger inte dom antidepressiva lika stor verkan om man blandar med Tramadol? TYcker inte att antidepp hjälper vidare mkt men det gör verkligen Tramadolen. Förstår inte riktigt det här med det kemiska?

Vet inte riktigt vad jag ska göra nu... kan man ringa och prata med någon? känns som om jag har världens influensa/deppig och vill inte göra nåt... dessutom har jag ett tungt jobb inom psykiatrin och ska jobba hela helgen. Jobbar alltså med personer med mkt mediciner/missbruk och olika psykiska diagnoser... knäppt va!

Hur länge kommer jag må såhär? :(

kram!

 

 

Anmäl
2010-04-14 14:26 #122 av: [Beavis]

Hej igen Adnila,

Som du vet är det ju abstinens du känner pga att du sänkt dosen du tar. Jag tycker att det var starkt av dig att säga till din läkare att du knarkar Tramadol. Det är ett bra initiativ, och denna känsla av "vad gör jag num blir jag aldrig lycklig igen?" är naturlig.

Jag är långt ifrån någon expert men jag vet inte om det ksnakse skulle snabba på din avtändnin om du slutar helt?

Seratonin är en naturlig substans som produceras i hjärnan " naturligt uppåttjack" kan man säga. Hjärnans naturliga produktion av denna hämnas på sikt av intaget av kemiska kopior av detta.

Som anti-depp exempelvis.

Avslutningsvis vill jag bra säga fortsätt kämpa det blir bättre, men just nu när du håller på att trappan er och förhoppningsvis sluta, är det jobbigt. Fortsätt så men undvik tankarna på att ersätta ett piller med ett annat för det leder bara till fortsatt missbruk, det vet du.

Lycka till kram

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-04-15 17:50 #123 av: Adnila

Hej!

Tusen tack för ditt svar. Känns skönt att folk därute vet hur det känns.

Tog en 50 mg i går på morgonen och klarde mig till 01 på natten hyfsat. Men hade såna hemska myrkrypningar att det inte går att beskriva så var tvungen att ta en för att alls kunna sova.

Idag har jag tagit en 50 mg och ska försöka att inte ta någon mer.

Men när går serotinhalten upp till det normala igen?? kan ta fysiska abstinens men inte må såhär dåligt psykiskt :(

kram!

Anmäl
2010-04-16 12:53 #124 av: kerstinjo

# 123 Undrar om det inte är läge att kontakta missbruksenheten och få hjälp med nedtrappningen?

För det är jävulusiskt att trappa ner om man inte gör det under "ordnade" förhållande. OK, det är jobbigt även under "ordnade", men då är risken mindre att man stoppar i sig extrapiller och hamnar på ruta ett igen.

 

Anmäl
2010-04-16 16:21 #125 av: [Beavis]

Jag håller med kerstin, du behöver troligen stöd i din nedtrappning för att inte falla tillbaka och ta de där pillren när det kryper som värst i kroppen. Missbuksenheten är bra de kan ju det mesta. Sen kan kanske stöd inom NA vara något? en sponsor att ringa när det känns som jävligast.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-04-16 21:42 #126 av: Adnila

Tror jag ändå ska försöka själv. Kontaktat vc idag för att få byta antideppressiva då citalopram ej hjälper. Insett att jag har en depression och att Tramadolen gjort att jag haft näsan ovanför vattenytan och fungerat socialt och i jobbet. Anledningen att jag ogärna kontaktar missbruks här i stan är att jag själv jobbar inom psykiatrin och har kunder som vistats där och personalen vet vem jag är så där vill jag inte söka hjälp. Har gått hyfsat ok att hålla mig under min rek dos 3*50 mg och tanken är att hålla mig mellan 1 och 3 tabletter ett tag nu. Saknar dock ruset och euroferin och den där härliga känslan väldigt mkt. Känner mig en aning bättre psykiskt även om det mesta känns motigt och tungt.

 

Vad är Na?

kram.

Anmäl
2010-04-17 00:40 #127 av: kerstinjo

Jag tror att det är svårt att känna om de antidepressiva fungerar eller inte när du samtidigt försöker att trappa ner Tramadolen. För de antidepressiva kommer aldrig att ge samma effekt som T.

Klart att det känns motigt och tungt, det är ju en "kär vän" du håller på att ta avsked till.

Jag har ändå ett råd till dig, försök att hålla dig till en bestämd dos varje dag och hoppa inte mellan 1, 2 eller 3 tabletter om dagen. Du gör dig själv en björntjänst om du tar 1 tablett ena dagen och 3 tabletter nästa dag.

Framför allt är det viktigt att "skynda långsamt" för att inte åka på ett rejält bakslag. Det tog tid att bli beroende, så ge dig tid att bli drogfri!

NA - Anonyma narkomaner. Det kan jag verkligen rekommendera dig, för NA-grupperna är de bästa (enligt mig) av A-grupperna. http://www.nasverige.org/

 

Anmäl
2010-04-17 13:47 #128 av: Adnila

Ok. Tack så mkt för svaret! Ska försöka hålla mig på två tabletter per dag. Har fortfarande dock inte förstått det här med hur Tramadol kan påverka psyket så positivt. Man borde ju kunna äta tramadol som antidepressivt medel då det har så bra effekt?? bara en tanke... säkert ohållbar :)

 

Innehåller Tramadol serotin? och påverkar Tramadol dom antidepp man har negativt? alltså att dom antidepptabletterna får sämre effekt?

Kram

Anmäl
2010-08-14 13:43 #129 av: Hyndla

Såg denna tråd om Tramadol då jag googlade nätet lite förstrött om tramadol och abstinens. Har själv lite problem med tramadol :(

Jag har under nästan 1 års tid nu, från och til i perioder fått tramadol av min inget on anande mormor. Hon har recept på dom, men använder dom inte alls. Det hela började med att jag hade otroligt ont i ryggen. För ca ett år sedan. Min mamma sa att jag ju kunde kolla med mormor om inte jag kunde få några smärtstillande av henne. Jag hade prövat det vanliga, Alvedon, diklofenak, voltaren gel, värme mm mm. Varit hos läkaren som konstaterade att det var muskulärt och inte mycket att göra åt det utom att simma eller träna ryggen. Men det hjälpte ju inte med en gång. Alltså fick jag nån karta tramadol av mormor. Underbar effekt uppstod med en gång! jag tyckte jag kände mig alldeles skön i kroppen. Men i början, som alla vet, tog jag bara en eller två vid behov. Detta uppgraderades dock alltför fort till tre-fyra. Jag ringde och bad mormor om fler och på den vägen har det fortsatt under hela hösten, vintern och denna sommaren.

Nu börjar mormor krångla och tycker att det inte är bra att äta så många tabletter. Så nu får jag knappt några fler alls. Var hos mamma härom veckan och vet att hon har en mängd mediciner liggandes eftersom hon öider av reumatisk värk. Hittar en låda tramadol som har legat där i ca två år och hon rör dom inte. Hon hade förmodligen glömt att den fanns. Alltså stal jag den, hemsk som jag är.

Tidigare i mitt liv har haft ett lite blandmissbruk med amfetamin, hash och övriga benzo. Men har under de senaste 7 åren inte använt amfetamin alls. Hash bara någon enstaka gång. Men nu sitter jag alltså här med ett sug efter tramadol och svettningar som heter duga.

Jag inser att jag håller på att utveckla/har utvecklat ett beroende av dem och tänker alltid att nu ska jag inte ta dom mer. Nu ska jag ta abstinensen, men det blir liksom aldrig så. Dock kan jag inte få tagi fler nu och jag ska väl försöka hålla mig ifrån dem så att jag kan bli normal igen.

Hur länge känner man sig såhär risig? Jag menar, svettningarna och allt det där?

Kram till er alla! Och speciellt till tramadol/meraner, vars inlägg jag läst och kännt igen mig själv i till viss del! Hoppas allt går bra för dig!

Anmäl
2010-08-14 15:24 #130 av: [Beavis]

Hej Hyndla du har nog tyvär satt dig i en riktigt dålig sits där med Tramadol som är en svår drog att bli fri ifrån, som du vet efter att ha läst tråden (om du inte visste det innan?)  Man kan nog inte förebrå din mormor som gav dig dem i början även om hon säkert kände till din drogbakgrund? Många människor vägrar se en koppling mellan mediciner och droger, varför vet jag inte?

Ännu färre känner till vilka som är gravt vanebildande.

Men nu är vi här i alla fall du erkänner att du är beroende av Tramadol och vill sluta. Som du såg i inläggen ovanför så rekomenderar de att man trappar ner innan man slutar, men sådant är individuellt och förstår jag saken rätt har du inga fler tabletter?

Försök håll ut det går över men det kommer säkert bli värre innan det blir bättre när du slutar "cold turkey" men prata dig igenom det värsta med vänner och anhöriga, kanske du har någon vän/släkting som vet hur det ligger till?

Du är alltid välkommen att skriva av dig här iaf. Det viktiga är att du håller ut och inte skaffar mer. Lycka till

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-19 17:16 #131 av: kerstinjoh

Hej Hyndla och välkommen hit till oss!

Du kan prova Alvedon, Diklofenak, Voltaren gel, värme osv. Men tyvärr så finns det inget mellanting mellan Alvedon och morfinbaserade preparat.

Men det betyder inte att du måste välja mellan pest eller kolera. För just nu tar du inte T. för din värk utan enbart för ruset. Så fel det har blivit för dig.

Jag är nykter narkoman/alkoholist och har även ett gravt benzomissbruk bakom mig. Jag drabbas ofta av muskelinflammationer, nerver som hamnar i kläm p.g.a. muskelinflammationer, har även reumatisk värk, med snedställning av vissa leder. Oftast kan det här vara ärftligt, men det kan även bero på tidigare missbruk, vilket är troligast.

Än så länge försöker jag att minska smärtan genom att undvika felaktig belastning och ha kontakt med sjukgymnastiken.

Min läkare är väldigt ovillig att skriva ut morfinpreparat till mig och jag är livrädd för att äta dem. En gång missbrukare - alltid missbrukare.

Jag vet att det här är ett missbruk som eskalerar otroligt fort och är jättevanligt.

Men lova att lyssna på mig när jag säger att det är totalt livsfarligt! Hyndla, har du tidigare andra missbruk bakom dig så är det en 10-poängare för dig att fastna i ett nytt missbruk. Missbrukare är suveräna på att byta missbruk.

Tänk när den dagen kommer då  det blir stenstopp för dig att få tag på mer T. Vad gör du då? Köper dyrt på gatan eller byter missbruk?

Som jag ser det så är du redan fast i ett missbruk och missbruk är otroligt svåra att komma ur. Jag hade aldrig någonsin kunnat hantera en nedtrappning (uttrappning heter det numera) utan hjälp. Man tar så länge det finns och hoppas sedan på underverk. "Äsch, det ordnar sig."

För mig tog det minst 20 år innan det "ordnade sig".

Så vill du väl inte ha det?

 

 

 

 

Anmäl
2010-08-19 23:04 #132 av: Gerbilflicka

#129 Det tog ungefär 2 veckor för mig innan jag började känna mig normal igen när jag slutade med tradolan. Svettades som en galning och hade väldigt svårt att sova m.m. Dessutom gör hela kroppen ont när man slutar!! Men det är ju för att tradolan får en att må så oförskämt bra, så när man mår som vanligt igen så är det inte lika imponerande.

Fick det på recept för ont i ryggen och smärtor i mina inflammerade leder. Men jag vet inte om jag egentligen borde skriva här för min kropp var beroende men jag var det inte, om ni förstår vad jag menar. Fick abstinens men kopplade inte riktigt det till medicinen förrän långt efter att jag hade slutat.

Mitt tips är att till en början försöka med att bara ta 1 eller max om dagen, precis innan du ska sova (för att sedan sluta helt såklart). Vet inte hur stor dos du har tagit men jag tog 6st om dagen blandat med många andra starka mediciner och när jag kunde få en hel natts sömn så var problemen lättare att hantera sen.

Anmäl
2010-08-19 23:21 #133 av: [Beavis]

#132 Klart att du kan skriva här. Droger kan ha olika typer av beroende: Fysiskt alternativt Psykiskt. Ibland t o m båda. Det beror på vilken drog man tar.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-19 23:39 #134 av: Gerbilflicka

#133 Kan man vara fysiskt beroende utan att vara psykiskt beroende? För jag har fått väldigt stark abstinens men det har ändå inte varit något problem med att sluta, det gick av bara farten eftersom jag inte gillade effekten medicinerna hade på min hjärna (blev slö, "dummare" och tog inte in information lika bra osv). Så jag vet inte riktigt vad man ska klassa det som... jag mådde skit men såg det aldrig som svårt att sluta. Då är det väl inget riktigt beroende egentligen?

Anmäl
2010-08-20 01:21 #135 av: [Beavis]

#134 Jag har personligen själv inte varit beroende av droger eller läkemedel, Men många som är beroende av droger som är fysiska (ex heroin) Upplever att avtändningen är så hemsk i dess fysiska symptom att de hellre fortsätter. Ja det finns andra exempel på droger som sätter sig mentalt och förstör psyke och hjärna medan aså förstör ens fysik.

Du skriver inte hur länge du var beroende av tradolan men jag tror att det som med mycket annat blir svårare och svårare att sluta ju längre du "brukar" Sen har du ju den psykiska biten du nämner med att du mådde så bra på tradolan på ett sätt du inte gjorde utan. Det är en bra ursäkt för att fortsätta även det utöver rädslan för att påbörja något okänt man inte haft på ibland mycket länge.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-20 01:35 #136 av: Gerbilflicka

Enligt min läkare så tog jag en väldigt hög dos för min kropp och bla bla bla (6 tabletter) och jag hade det dagligen i ca. 9-10 månader, minns inte exakt när jag började numera för hela den perioden var ganska suddig.

Innan dess så åt jag ketogan i typ 2 månader men det är ju som att få en hästspark i fejset så det var inget alternativ att fortsätta med det. Så jag var på starka mediciner i drygt ett års tid. Men jo, lite läskigt var det för jag har aldrig haft en så härlig känsla i hela mitt liv som när jag tog de medicinerna... klart man saknar något som gör hela ens liv superfantastiskt på 2 sekunder!! Sen om det är ett beroende eller bara ett "jag gillar det här väldigt mycket" vet jag inte. Det jag gillade mest var väl ändå att vara fri från smärtan som hade förstört mitt liv så länge.

Jag tycker att de borde varna mer och hålla koll på ens vanor. Mig skrev de bara ut förpackningar på 100 tabletter när jag än bad om det... nema problema, gå och hämta ut på apoteket. Hade säkert kunnat få ännu mer om jag hade velat det.

Anmäl
2010-08-20 13:31 #137 av: kerstinjo

#134 Jag har bl.a. ett gravt benzoberoende bakom mig och den psykiska uttrappningen var jävulusisk (sorry), men de fysiska besvären var även de hemska.

Muskelvärk, vinglig gång mm, benzo är ju även muskelavslappnande och jag hade "växtvärk" en lång tid efteråt.

Anmäl
2015-05-17 13:18 #138 av: hookedforlife

ogglade byta ut tramadol mot venflaxin och hamnade här. Har läst hela tråden nu.

Tänk att det finns fler som jag, det är alltså inte bara jag som mår bra av att äta tramadol. För fyra år sedan fick jag ryggskott och fick för första gången tramadol utskrivet, intog 1 50mg på kvällen och blev så "mjuk" totalt avslappnad och sen illamående. Det lockade inte och jag blev aldrig kär.

De senaste åren har varit tuffa psykiskt för mig, lider av djup deprission och nästan ingen livslust alls. Genomgått terapi och fått olika ssri preparat som inte fungerat. Sovrum 15mgx3/dag och imovan till natten. Sibirien tar jag enbart på kvällen för att bli lugn o avslappnad för att kunna somna. Hatar att äta sobril på dagen då jag avskyr segheten som kommer efteråt.

1år efter mitt första ryggskott och då jag gått in i min depression fick jag på nytt problem med ryggen och nya tramadol. Detta är nu snart 3 år sen. Det var då de magiska inträffade. Jag blev en människa igen! Jag blev glad, kände Riktig lycka inombords, blev återigen världens bästa mamma. Bullmamman. Jag orkade allt, ta hand om då 2 små barn hem o trädgård och alltid lycklig o social. Så länge jag åt min Medicin.. mina älskade tramadol 50mg. mitt intag har varierat mellan 4-10 om dagen. Varierat i perioder under de senaste 3 åren. Ibland har jag haft tillgång i veckor, ibland i månader. Uppehåll med veckor emellan Ibland månader. Jag får abstinens i ett par dagar. Fryser, irriterad, myrkrypningar, olust, diarré. . Ja de sedvanliga abstinenseena men det går ju över på max en vecka.sen är jag okej igen. Bara inte lycklig längre.
Jag är fortfarande mamma, lagar fortfarande mat och tar hand om barnen exemplariskt som jag alltid gör och har gjort, jag är bara inte lycklig inombords. Det är så svart inom mig pga fruktansvärda saker jag utstå i mitt liv. Men jag ÄR tydligen en stark människa för det säger alla och det har alla sagt i alla År. Och visst är jag en stark människa som reder mig själv det har jag alltid gjort, jag är bara ingen lycklig människa längre. Men det syns inte på mig, ingen ser det.

april 2014 blev jag gravid med mitt femte barn, han är.idag 5mån och ligger och sover middag jämte mig nu medans jag skriver till er. När jag blev gravid slutade jag tvärt med all medicin, åh hujeda mig vilken avtändning jag hade men efter en vecka.så var jag okej igen. Gravid och återigen olycklig inombords. Givetvis upplever jag vid få tillfällen glädje, mina barn ger mig glädje och kärlek, det är för dem jag lever. Men innerst inne om jag inte haft barnen hade jag inte behövt leva med denna smärtan jag bär På inom mig.

Jag ammade mitt barn 4v sen sinade mjölken. Kort därefter fick jag "ont" och fick några tramadol av min svärmor.
Den lättnaden som infann sig i min kropp efter 1år utan tramadol är obeskrivlig! Gick som ett brus genom kroppen, hela jag blev lugn, jag blev genuint glad igen. Lycklig. Kärleksfull. Jag "ser" min familj och känner hur mycket jag älskar dem, den onda hemska känslan jag bär djupt inom mig ger vika. Det hemska monstret försvinner och kvar inom mig finns bara välmående.
Det är.magiskt! Ingen terapi eller olika ssri preparat eller ens livet själv har nånsin låtit mig känna lycka, förrens jag nu när Ätit tramadol när jag mått riktigt.psykiskt dåligt!

Undrade vad som hände och började googla och har gjort så de senaste 3 månaderna och funnit information om att tramadol användes mot depression förr, i särskilda fall. Back in The days. (Nu vaknade min lilla son så skall försöka få ihop detta lite snabbt nu )

När man lider av psykisk ohälsa glömmer man bort hur det känns att må bra för man tror ju på nått sätt att man mår bra fast man mår inte bra.

När jag hade ätit upp de tramadol en jag fick, fick jag på riktigt ryggskott på nytt och fick 50st 50mg tramadol och jag kände ett sånt.lugn infria sig inombords. Tills de var slut och jag på nytt mådde som vanligt, deppig och olycklig. Googlade på och samlade information och stod ett vägledning. Antingen gå till vuxenpsykiatrin ock påbörja en fullständig behandling med terapi och behandlingar. Smärta är de enda ord jag kan beskriva den vägen med. Smärta jag absolut inte känner mig redo att möta, inte nu. Jag ska, jag måste men inte nu. Min andra väg var att självmedicenera mig med tramadol För att bli normal igen, bli lycklig. Jag vet att det låter heeeelt sjukt. Men jag valde tramadol och självmedicibering. Min man köpte tramadol 50mg till mig, fick en hel påse full med mer än 200st. De sista veckorna har varit underbara. Jag har mått så bra, eller nej inte så bra, men bättre. Jag reder ut dagarna, det är inte tungt att gå upp på morgonen. Att utföra alla sysslor. Jag vill säga att jag helt enkelt fungerat som människa. Tills nu då... för mina tramadol har varit slut i en vecka för han vi köpte av har slut. Tillbaks in i mörkret. Är så ledsen, vill fan inte må så här. Varför kan jag bara inte få må bra!
När jag läser så läser jag att jag är en missbrukare, men jag vet inte.. på riktigt så vet jag inte. Är jag det? Jag vill inte ha nån annan drog som substitut för det ger mig inget får inte ut nått på det. Fick för första gången 2st 5mg ocynorm för att ta bort den värsta värken på kvällen. Men jag förstår inte alls hur folk missbrukar på den. Är det de som skiljer mig lr är det så att team e min drog? Fick tag på helt gröna team i Kapsel form, kände att det var tramadol men inte en vanlig tramadol som jag fått.av läkaren. Den gjorde.mig "moffad" inte lycklig. Det är just där det ligger.. jag är.absolut inte och kommer aldrig att vara ute efter just det ruset. Det går inte, jag måste alltid vara i mina sinnes fulla bruk för barnens skull. Kan inte brista i min uppmärksamhet mot dem. När jag äter tramadol blir jag bara "vanlig" mår bra och orkar med. Känner lycka och glädje och det är så otroligt skönt att få känna så inombords på riktigt även om det inte är på "riktigt"
En vanlig dag med tramadol ser ut så här typ, vaknar och tar 1-2 tramadol till kaffet och sen Börjar dagen. sen under dagen fyller jag på med 2 tabletter åt gången kanske vid lunch och sen till middagen. Låter helt sjukt, jag vet! Men jag fungerar då, det är inget problem för mig. Jag känner inte att allt är mörkt o tungt. Jag ser och tänker på framtiden. Jag orkar tänka på imorgon. Annars orkar jag knappt tänka på ikväll..
Jag har inga abstinens kvar från tramadol en och fungerar absolut som människa och mamma, jag är ju så stark och duktig på att stänga bort det onda. Men jag är djupt olycklig. Jag vill faktiskt Bara ha nya tramadol och känna lyckan igen, jag skiter lite i att det finns en hemsk baksida på det. Jag vet att mitt tänk klassas som livsfarligt. Men tack vare min självdisciplin och min ansvarskänsla mot barnen så har jag aldrig någonsin tagit tramadol För att bli väck och sitta o klia mig i ansiktet. Jag vill bara må bra och jag mår bra När jag äter tramadol. Är det någon som förstår mig?

Omöjligt att skriva allt om ens bakgrund, men min man är självklart helt insatt i mitt mående och jag är alltid 100% ärlig mot honom. Jag har 3 små barn 6,5år och 5 mån. Ifrågasätt snälla inte mig som förälder. Jag skulle ALDRIG någonsin misskött mina barn eller utsätta dem för fara, dem är Mitt allt. Säkert skrivit grötig med men postar nu när jag tagit Mig modet

Som jag började avslutar jag. Efter mkt googling har jag nu läst att venflaxin har snarlik antidepressiv effekt som man får av tramadol Fast ingen euforisk känsla. Jag har provat venflaxin tidigare men det funkade inte tyckte jag då, gav upp efter 2v. Jag tänker, är Den antidepressiva effekten i tramadol en jag söker eller är det den euforisk känslan som gör att jag mår så bra. Allt är och känns så tungt, tänk om jag ändå hade haft 2 tramadol nu så bra jag hade Mått, för stunden.

Kram

Anmäl
2015-05-28 07:28 #139 av: Ayl

Hej! Jag vet precis vad du menar med att Tramadolen har en antidepp effekt. Jag har precis som du använt dem i syfte att känna mig lycklig och glad. Jag blev en mycket bättre partner och förälder på Tramadolen. Under många år insåg jag inte att jag hade problem med dem. Jag ansåg att jag hade kontroll över intaget samt såg inget problem med dem eftersom jag blev "normal " och skötte arbete ( utom vid abstinens ) och mitt barn exemplariskt.
Dock hände det vid några tillfällen att jag fick krampanfall vilket skrämde mig.
Mitt missbruk eskalerade och jag var uppe i ca 20 tabletter om dagen, ibland fler.
Har varit fri från Tramadol i 5 veckor nu och jag vill ingjuta lite hopp i dig. De första tre-fyra veckorna mådde jag inte särskilt bra, varken fysiskt eller psykiskt. Kändes som om det var något mentalt fel på mig.
Nu i efterhand känns detta inte lika givet. Jag misstänker starkt att det var Tramadolen som bröt ner mig psykiskt.
Jag tror att den påverkar på det sättet och det tar lång tid att bygga upp serotonin i hjärnan igen.
Nu känner jag ju inte dig men det låter väldigt troligt att det är likadant för dig.
Denna vetskap hjälper naturligtvis inte i stunden då man mår skit men om man vet hur Tramadol påverkar hjärnan så kan abstinensen, både den akuta och post-akuta vara liite lättare att hantera.
Om du inte redan gjort det så googla som fan på Tramadolberoende och hur abstinensen, både den akuta och post-akuta, ser ut.
Min sambo har också hela tiden varit (nästan) helt insatt i mitt missbruk. Han har försökt dosera ut medicinen men det gick givetvis inte. Man blir ju mästare på att manipulera känns det som.

Menade inte att skriva världens längsta inlägg men ville bara säga att du är inte ensam och faktum är att det blir bättre om man härdar ut. Jag är långt ifrån frisk ännu men känner mig 100% bättre redan efter 5 veckor!

Hang in there!!!!!

Anmäl
2015-11-19 08:46 #140 av: hookedforlife

Ojoj så hemskt att läsa din text då jag lika gärna kunde skrivit den själv känns det som. För ca 9 dagar sen fick jag mitt första krampanfall. Vaknar till liv på sovrumsgolvet, min granne sitter på sängen min sambo kommer in i rummet med ambulanspersonal och barnen var i bakgrunden. Läkare på sjukhuset förklarde att man kan få epelepsiliknande anfall pga panikångest, han visste inte att jag stoppat i mig 22 tramadol under dagen.
Fy fan vilken ångest jag lever med nu, känner mig värdelös. Vad har jag gjort? Jag har blivit en missbrukare och mina barn har utsatts för fara pga min jävla tramadol! Kastade alla tabletter jagvhade kvar, vilket jag givetvis ångrade djupt efter 2 dagar! Försökt lindra abstinensen med imovan och sobril vilket har lindrat och gett mig lite sömn. Efter 6 dagar gav jag upp och fick 4st tram av en bekant. Efterca 1h kände jag mig som mig själv igen, alltså det är så jäääävla sjukt! Med medicinen i kroppen så blev jag "mig själv" igen. Började ta tag i tvätten, städade lite planerade middagen, ringde en bekant o små pratade.. kände mig levande.
Det var 2 dagar sen, nu sitter jag här och funderar på hur jag skall klara av denna dagen. Har mkt konstiga tankar och har haft länge nu, jag är helt psykiskt instabil. Det har jag varit länge.. i flera år.. det var ju därför jag blev så förälskad i rävgiftet (tramadolen). Jag vet ärligt inte hur jag skall ta mig vidare, tror inte ens att jag har förmågan att känna lycka av mig själv. Mitt liv i dag är inget liv, är som en robot som bara är och finns, vill bara INTE må så här dåligt i mitt psyke mer.
Du är så jävla grym som klarat 5 veckor! Jag kämpar själv men vet inte varför, vet inte varför jag kämpar eller vad jag kämpar för, har ingen tro att jag om ettbpar veckor kommer fianna eller hitta samma lycka och driv som medicinen gett mig.

Jag är väldigt mörkt just nu

Anmäl
2015-12-19 03:53 #141 av: roza

Googla SNRI, där står det hur det påverkar seroteninen.

Anmäl
2016-04-18 03:50 #142 av: vallhund

Hur har det gått för er?

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2016-04-27 11:47 #143 av: roza

Till alla tjejer här inne med tramadol problem, sök till LARO program, jag skulle göra det själv om jag inte var beroende utav bensodiazepiner + killar får dålig libido (man tvingas sluta med allt som kan ge en andningsparalys i kombo).
Tjejer får sällan de ruggiga bieffekter som killar får (kan inte få upp den ingen sexlust mm) . Subutex/metadon är lika antidepressivt och tom mera, jag mår som en kung när jag tar det men då det påverkar min sexuallust för mycket så väljer jag att vara helt utan, och jag mår inte uruselt utan.

Detta skulle lösa mycket av den problematik ni har, ni får recept på subutex eller metadon (det som passar er bäst) sen kan ni ta det livet ut.
Detta är ingen lösning men det är bättre än att vara "olaglig" och alla problem med att jämt jaga droger.

Anmäl
2016-04-27 11:50 #144 av: roza

Kan tillägga, man får inte krampanfall av subutex eller metadon, tramadol och lyrica är de enda drogerna som ger krampanfall i stora doser och de som säger att man får det utav benzo med har missuppfattat, man kan få det när man går av benzo efter lång tids användande!

Anmäl
2017-06-13 20:05 #145 av: Ayl

Hej.

Jag är en kvinna, 35år och har under många år haft ett blandmissbruk men främst Tramadol-missbruk.
Har efter lång tid och många försök kommit till slutsatsen att det är "lätt" att sluta, svårigheten är att inte börja igen.
Jag har alltså haft en kärleksrelation med tramadol i minst 7år nu, förmodligen längre. Det har bara gått käpprätt neråt med fler krampanfall, kollegor som undrar hur mycket piller jag käkar, ett jävla jagande efter piller, hemska avgränsningar som påverkat hela min familj. Så idag beslutade jag mig för att erkänna allt när min chef frågade hur jag mår. Det satt djupt inne av någon anledning. Jag kände bara skam över den jag blivit och upplevde det som om jag stod naken framför min chef och lät honom se alla mina fel och brister. Nu ska jag få riktig hjälp och inte bara försöka om och om igen på egen hand.
Denna dag har väl varit på gång en längre tid och nunär jag ska få yttre hjälp känns det skönt men samtidigt känner jag mig fullständigt mosad och skamsen över att en person som jag (bra jobb, bra utbildning, ser fungerande ut för otränade ögon) inte har vetat bättre.
Just nu känns det som om jag står på startlinjen till ett nytt liv. Jag är livrädd, har ångest, skäms över hela mitt jag, är hoppfull, förvirrad och känner mig märkligt tom när korten ligger på bordet. Som att alla kan se all min skit jag försökt dölja så många år.
Vet inte vad jag vill med detta. Kanske stöd från någon som gått igenom något liknande. Ska försöka uppdatera min resa mot tillfriskning här regelbundet.

Ta hand er alla!
Hälsn Ayl

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.