Hej och välkommen hit elsasputte.

Att vara anhörig till en missbrukare är ett helvete och kan vara väldigt destruktivt, Jag letade lite efter en anhörigförening/stödgrupp för anhöriga till narkomaner, Jag hittade tyvärr ingen specifik Men al-anon/ACOA tror jag tar emot även anhöriga till narkomaner? Förädraföreningen emot narkotika tror jag nog mest bara är en påtryckargrupp men kan ha fel.

Jag har vänner som är anhöriga till narkomaner som går/gått på acoa, Det kan vara något kanske? Annars har NA öppna möten då och då där de uppmanar anhöriga att komma för att om inte annat få mer insikt i hur deras anhöriga fungerar..

Länkar rill alla föreningar jag nämnt finns i vår Länklista.

Sen som du kanske har läst här redan? Så anser nog de flesta som gått igenom et du gör att det bästa för din överlevnad är att "släppa taget" lev ditt liv  och när din anhörige når sin botten och inte vill knarka längre.. så kan du stödja igen. Tills dess fungerar pengautlåning och köp av grejer nog mest som stöd till dennes fortsatta missbruk.

Återigen välkommen hit och förhoppningsvios kan även vi här ge dig stöd.

Jo jag vet jag har gått på liknande saker pga min far som är alkoholberoende…

Det är inget jag vill ge mig in på utan håller hellre lite avstånd från dem. Men det är svårt att bara försvinna när man bor nära varandra…

Det du kan göra är ju att sätta  gränser för ert umgänge. Inte acceptera visst beteende osv när ni träffas. Det kan kännas svårt och du vill säkert undvika att han blir arg?

Men det är någonstans där det ligger för han kommer inte att sluta drpga förrän han ser negativa konsekvenser som känns. och vård är ofta meningslöst så länge han verkligen inte vill så länge inte en sinnesförändring kan åstadkommas för då kommer han bara vandra ut ifrån behandlingen och skaffa nästa fix.

Du måste skapa ett liv för dig och dina nära.  Då måste ni markera att ni inte accepterar hans knarkande, Många av dessa grupper är ett bra stöd men det är självklart upp till dig vad du trivs med alla är vi olika. och även om man inte vill gå 12-steg kan man få stöd.

Ja, Jag satt gränser med min far när dotter min föddes. Förklarade för honom att han inte var välkommen om han inte var nykter. Resultatet blev att vi ses kanske en gång varannat år, och min dotter känner sin morfar genom att se på kort. Inget jag är ledsen för nu för jag gav upp hoppet om en riktig pappa för många år sedan.

Medans min bror som fyller 30 nästa år, faktiskt har många fina nyktra år framför sig. Jag har redan gått i fällan för att vara medberoende gällande min bror, känner ett visst behov att ta hant om honom och försöka få han in på rätt bana i livet..

Det känns lite som om jag inte har "rätt" att sätta gränser med honom, rädd för att han blir arg och han kanske inte VILL träffa mej nå mer..

Det är ju inte hans fel att han blivit beroende.. eller jo han får ju skylla sig själv att han började droga när han var ung, men hans plan var säkert inte att bli beroende av skiten. Tycker lite synd om honom pga det..

Önskar bara att han kunde nå botten nån jävla gång så han kommer till insikt och får lite styrka att sluta.

Tack för dina svar, Jag har sett dej lite här och var på iFokus känns det som och du är en klok man :)

Tack för komplimangen. Jag finns lite här och var men det var här på beroenden som min karriär på iFokus startade en gång i tiden.

Jag förstår att du vill att din pappa och bror ska kunna ha en relation med dig och din dotter, Vilken normal person skulle inte det?

Hur resonerar din bror runt sitt drickande när han ibland är nykter? uttrycker han en önskan om att bli nykter?  Gör han det kan du ju vädja till honom att gå på ett AA möte erbjud dig t o m att följa med om han tycker det är jobbigt?

Om  han säger att han inte har några problem kan du ju säga " ja men om det är så följ med och kolla. Och bevisa saken att du inte är som de".

Har han inga problem ja då kan han ju gå sen och göra vad han vill. men med lite tur trillar poletten ner….

Samma sak med din far… Bara vädja till deras förnuft för jag tror inte de vill leva på det viset egentligen?

Ja.. min bror vet om att han har problem och jag tror väl inte att han skulle vilja fortdätta som han gör om han själv fick välja..

Men han har inte så mycket annat för sig.. han går hemma hela dagarna och sysselsätter sig med tokigheter.. Inget jobb, ingen utbildning.. AF och soc har gett upp hoppet tror jag..

Jag ska ta upp detta med mötena.. måste iaf träffa honom i nästa vecka..  så.. kan ju hoppas iaf, men tror inte han kommer gå med =/

Min far HAR varit på behandlingar flera ggr, och även på möten, men alltid trillat dit igen. Han dricker efter humöret, mår han dåligt dricker han, och tvärtom.. Just nu är det väl ganska lungt..

Det kan ju vara värt att försöka lite mer med din bror. Jag sitter i nästan samma sits som din bror utan framtidsutsiker eller jobb men jag drogar inte regelbundet,

Har varit i sådana kretsar, det livet var ännu värre.

Ja de ska jag. Önskar dej all lycka och att du hittar ett jobb inom en snar framtid, de suger att bara gå hemma hela dagarna.

Tack för det, kul att du såg vad jag skrev trots alla stavfelen .

Jag är lite låg just nu själv och tror inte på någon ljus framtid för mi själv. men jag vet av erfarenhet att alkohol och hänga med "fel" människor inte gör saken bättre, Man gör sina val.

Om det krävs så ge din far som exempel på vad som kan hända om din bror inte söker hjälp nu.  Inte vill han ha det som farsan? och hur blir det med hans egna eventuella barn, ska de växa upp som ni gjorde?

Lycka till du med