Lycka till och kämpa på.

Skriv gärna om hur det går? Och glöm inte att bara för att du faller en gång så kan du ändå resa dig.

Motivationen kan ju bli att din omgivning troligen kommer gilla dig bättre rökfri

Jag läste boken "äntligen rökfri".

Jag har rökt i 8 år. De senaste 2-3-4 åren ett paket cigaretter om dagen. Jag slutade tvärt för 2-3 veckor sedan. Det har gått fantastiskt!

Det går faktiskt. Du kan också!

Varje gång jag påminns om cigaretter eller blir röksugen, anstränger jag mig och tänker att "JA, jag röker ju inte längre, vad fånigt att bli röksugen.."

den boken ska vara bra har jag hört.

Nu har det gått 5 dagar!

1:a dagen var inte alls så jobbig, mest bara konstig! Jag påminndes liksom hela tiden om att jag borde gå ut och röka nu, men jag ska inte.. Så det kändes bara hur konstigt som helst.. (Jag pratade med min kusin och jämförde känslan med att: Om en person man känner har dött kan man inte fatta det och det känns jättekonstigt  och man är knappt ledsen i början för det är så oförståeligt och man bara väntar på att allt ska bli som vanligt igen. Den känslan hade jag)

2:a dagen var det som allra värst (hittils). Jag låg och grät i flera timmar och ville inget hellre än att ta en cigg. (Jag använder plåster men var bara så förstörd av att jag inte kunde gå ut och röka, själva grejen) Kändes som om jag förlorat min bästa kompis. Mådde verkligen piss en stor del av dagen!

3:e dagen var det sisådär lugnt… Absolut inte lika jobbigt som andra och heller inte lika konstigt som första men visst fanns det där i bakhuvudet hela tiden..

4:e och 5:e dagen har det i princip varit "lugnt"… Visst tännker jag på cigg lite då och då (kanske 3 ggr/timme) men det försvinner fort och jag är inte längre ledsen över det. Börjar käännas nu som att jag faktiskt kommer att klara det :D

Najs nu kan du arbeta mer när ciggpausen är borta

bra kämpat