Annons:
Etikettvi-som-är-medberoende
Läst 4217 ggr
Marylina
2012-03-17 18:42

Så trött på helger

I förmiddags kl 10 var sambo igång med vin och starköl. Sen för att jag inte ska kunna säga någonting börjar han städa och handla och fixa lite smågrejer. Då har han ju gjort nytta hemma och då får man väl ta en öl en ledig dag.

Det värsta är att han inte gör det som verkligen behöver göras. Det vore bättre om han lagade hängrännorna och jag dammsög tex. Men det vågar man ju inte säga för då blir han förbannad och ingenting duger som han säger.

Sen är han på uruselt humör och bråkar om allt tills det är dags att sova lite. Äntligen lugnt. Efter några timmar är han igång igen. Nu tänkte jag laga maten han varit och handlat. Jag hade skrivit en lista men se nej, han hade andra planer. Nu skulle det grillas. Eftersom jag inte räknat med det blev det bråk för att det inte fanns något till det grillade.

OSV. Nu efter maten skulle han visst sova igen men var uppe efter 10 minuter och släppte ut hunder för humtidumpte gången. Hunden ska inte vara ute ensam eftersom han springer efter folk, andra hundar och bilar. Gång på gång får jag gå och hämta hunden så att ingentin händer. Ibland går han ut och sätter sig och tar med sig hunden och när man går och tittar springer hunden omkring vilt och sambo sitter och sover. Han blir arg om jag säger till honom. Inga problem och jag är en elak jävel.

Det enda som är värre än helgerna hemma är helgerna på landet. Nu sa jag att jag inte orkade åka till landet eftersom jag var för trött och för att jag hade lite att göra här hemma.

Snart börjar jag önska att han dör, kör ihjäl sig eller nåt så jag slipper ha det så här.

Annons:
Lumos1
2012-03-17 21:31
#1

Du ska inte behöva ha det så,!

Försök att vara stark, finns det saker du kan göra själv där du kommer bort från honom och får tid till att stärka dig själv?

Har du vänner som kan hjälpa?Ta dig ur vardagen som du har med honom?En familj som du kan vända dig till?

Ta en titt på dom som finns i din närhet, kan dom hjälpa?

Oftast så vill folk hjälpa en om de vet att man inte har det bra men det svåra är att man oftast måste be om hjälp.

och gärna föreslå  konkreta sätt som de kan hjälpa dig:

Hur skulle du själv vilja ha det?

Skulle du vilja bo själv och avsluta den här relationen?

Skulle han kunna tänka sig att ni går och pratar med någon, eller är han "nöjd" med hur ni har det tillsammans?

Svåra beslut, jag vet..Men ett steg kan ju vara att just tänka efter hur du önskar att ditt liv var. Sen hur du ska komma dit, och nå dina mål.

TjockaBerta
2012-03-18 13:00
#2

Oj feltryck

>>>Malum domesticum<<<

Marylina
2012-03-18 17:35
#3

#1

Komma bort? Vi har precis flyttat ihop. Jag är sjuk och utförsäkrad och hade inte råd att behålla min lägenhet. Jag har ett minderårigt barn med mig och vi måste bo drägligt och inte vara rädda för att bli utan bostad.

Inga vänner och ingen familj. Det finns väl flyktiga bekanta runt om kring mig, grannar och folk man hälsar på när jag är ute och promenerar men det är svårt att komma till dem och klaga.

Konkret vill jag att vi kan bo ihop, samarbeta och ha ett lugnt och stillsamt liv. Det ska vara trevligt. Man ska äta tillsammans osv.

Ja det var skönt att ha ett eget boende men det är inte möjligt just nu. Väntar på att barnet är självgående. Det är inte lika noga med om jag måste flytta runt. Men det är minst 5 år kvar.

Jag har en pratkontakt och nu har han också börjat gå dit men vi har aldrig pratat med varandra om vad som sägs där.

Tror det var något om att göra lite hemma och det är därför som han så aggresivt far runt och städar innan han däckar för helgen.

Idag har han sovit till 14.30 gjort ett kort gästspel i köket och när jag gick ut en promenad gick han och lade sig igen.

Men då har jag ju eget boende, nästan!

[Beavis]
2012-03-18 21:52
#4

Om du vill ha någon att prata med och få mer råd finns al-anon som ett bra komplement. har hört bra saker om dem.

Porklash
2012-03-19 20:25
#5

Marylina är det verkligen sån miljö du vill ha ditt barn i?

pEr

Marylina
2012-03-26 15:09
#6

#5

Vill och vill. I den bästa av världar vill jag att vi är problemfria på alla sätt och vis.

Jag har svårt att tro att det skulle vara bättre för mitt barn att leva med mig utan inkomst och utan att veta var vi skulle bo och hur länge. I alla fall skulle inte jag må bra av det och även det skulle drabba mitt barn.

För mig finns inget skyddsnät för att jag var dum och skadade mig på jobbet -89 och inte blev bra efter det. Nu får jag skylla mig själv.

Idag vet jag att jag har inkomst tom. 31 mars. Sen måste jag börja brevväxla med FK  igen för att få mina intyg godkända. Det är två månader i taget och så fort man fått ett intyg godkänt så är det dags för nästa intyg. I november får jag inte längre vara sjukskriven även om mina intyg skulle godkännas.

Det är inget sätt för ett barn att ha trygghet på. Nu kan vi bo och äta i alla fall.Skulle jag fått beviljad sjukersättning hade jag aldrig behövt försätta mig i den här situationen.

Annons:
Porklash
2012-03-26 18:07
#7

#6

Okej jag förstår. Men du har rätt till försörjningsstöd.

Du säger att du nästan önskar att han dör men ser bara hinder för att flytta ifrån honom?

Har jag förstått dig rätt?

pEr

[Beavis]
2012-03-26 20:55
#8

Precis, det går att komma ifrån och du får försörjningsstöd oavsett så länge du har ditt barn. det är ingen lyx. Men ditt barn slipper växa upp med en alkoholist. Lyssna på pEr

[Vargöga]
2012-03-28 18:10
#9

Gå till kommunen och berätta hur det är och att du måste bort från din man för varken du eller ditt barn vill leva så här. Berätta också om ditt ekonomiska beskymmer.

Kram <3

[Kathja]1
2012-03-29 20:04
#10

Tittar in som hastigast (ny här) men vill bara säga att det är absolut bättre för ett barn att leva med en fattig mamma i i ett missbrukshem!!!

Jag har jobbat som skolkurator, levt med en man med alkoholproblem och jobbar nu med missbrukare så lite koll har jag allt.

Det är lätt att bortförklara och sätta sig i en imaginär beroende situation, men du har alltid ett val och just nu väljer du att dels bli misshandlad själv och dels misshandla ditt barn. Du är inget offer utan du ansvara för ditt liv och ditt mående, samt nu även ditt barns. Hårda ord men det är så det är.

Jag har jobbat som skolkurator, levt med en man med alkoholproblem och jobbar nu med missbrukare så lite koll har jag allt. Jag vet att det är lättare att se sig som ett offer utan val, ajg vet att det är svårt att se att man kan bryta sig loss, jag vet oxå hur missbrukare fungerar och hur barn som växer upp under sånna föhållanden mår.

Så mitt råd till dig är - gå - han behöver inte dö för att du ska bli fri.

Marylina
2012-03-31 19:13
#11

Riktigt så enkelt är det inte att gå till de sociala och få försörjningsstöd.

Läs på lite vilka krav de ställer på hjälpsökande.

PernillaW
2012-04-01 03:18
#12

Hej Marylina! Jag är uppvuxen i en missbruksmiljö där de vuxna gjort sig till offer för olika omständigheter. Med andra ord har de skjutit ansvaret ifrån sig. Inför sig själva och inför oss barn har skulden alltid legat på någon annan, samhället etc. Har det inte funnits mat på bordet, ja då har det berott på att handläggarna på socialkontoret agerat felaktigt-eller som mamma skulle ha uttryckts sig-"soc.kärringen har fel i huvet". Det är du som mamma som har det yttersta ansvaret för i vilken hemmiljö ditt barn växer upp i. Du försöker legitimera ditt val att låta ditt barn vistas i denna missbruksmiljö genom att hävda att du annars skulle få bo på bar backe. Jag förstår att du har en tuff situation men det är du som satt barn till världen-det är just du som ska skydda ditt barn och skapa en trygghet, som barnet i sin tur kan ta med sig in i vuxenvärlden. Om du inte har den kraften att vara ansvarsfull-be då om hjälp av socialtjänsten. Lägg korten på bordet. Det är en otrolig styrka att erkänna sina brister som föräldrer-men genom att söka hjälp skulle du ta ansvar för situationen. Man har alltid ett val-ingen vuxen människa är i grunden offer för omständigheter-om det inte är fråga om just barn. I det här fallet ditt barn. Naturligtvis går det att överleva en uppväxt i en missbruksmiljö, men det är inte gratis. Det kan kosta i generationer-dvs det sociala arvet går vidare med samma inlärda beteende. För det är ju enkelt att i sin tur skylla ett ansvarslöst beteende på en taskig barndom etc. Detta var tuffa ord men du skulle väl behövt detta innan du flyttade ifrån din lght till honom. Hoppas det ordnar upp sig för er båda, och att du står upp för ditt barn så pass mycket så att du ser till att du får den hjälp du behöver för att komma därifrån.

mayolica
2012-04-01 13:25
#13

#11  Dom flesta vet att det inte är ,riktigt så enkelt. men det är ingen ursäkt att låta bli.

Det käns som du döljer problem bakom andra problem? Jag tror att det grundläggande problemet inte handlar om relationen eller dålig ekonomi? Det handlar egentligen om något helt annat.

#12 mycket bra skrivet PernillaW.

~ mayolica ~

Annons:
Marylina
2012-04-01 13:35
#14

Oj oj oj oj oj. Så man läser mellan raderna. Tyvärr blir det inte rätt då.

Nu lämnar jag den här tråden för det har spårat ut.

Jag kan bara upprepa för den som är intresserad av fakta: ta reda på hur socialtjänsten och försörjningsstöd fungerar, vad man har för rättigheter och skyldigheter innan ni så lättvindigt uppmanar folk att försörja sig på det sättet.

#10

Är inte skolkuratorerna den värsta sorten. Du skriver själv att du har lite koll.

#12

Du tror att jag inte nog funderade över detta att flytta ihop. Vem har sagt att jag flyttat till honom? Vad jag missbedömde var hur hans alkoholvanor har förändrats.

Dina ord kanske är tuffa men då de känns helt missriktade tar jag inte åt mig.

Vem har nämnt något om att ställas på bar backe? I valet att vara tvungen att flytta varje gång pengarna var slut kände jag att det var bättre att kunna bo några år på samma ställe.

Taskig röta med din mamma, ditt beteende, din taskiga barndom och ditt sociala arv men det har inget med oss att göra.

Tack för mig.

[Kathja]1
2012-04-01 16:35
#15

Rättar mig där, eftersom du feltolkar (att ha "lite koll" är ju bara ett uttryck!) - jag har MYCKET bra koll på hur det funkar, både ur barnens perspektiv, i hur socialtjänsten och resten av lagarna fungera, hur en missbrukare fungerar och i hur du fungerar som medberoende. Att du sedan väljer att tolka det som att vi feltolkar bara för att du inte får det svaret (medhållet) du önskar är ju upp till dig.

Ingen har sagt att det är lätt, men det innebär inte att man ska strunta i att ta sitt ansvar. Det lätta är att göra det du gör - skylla på yttre omständigheter - då det inte är någon som tvingar dig att bli kvar. Du väljer det själv.

Och vad du menar med att skolkuratorer är värsta sorten vill jag inte ens veta.

En dag kommer du förhoppningsvis att vara redo att inse att det är du själv som väljer att leva det liv du lever just nu, även om du tycks ha långt dit just nu.

PernillaW
2012-04-01 16:54
#16

Läsa mellan raderna?? För att citera ditt inlägg;

"Sen är han på uruselt humör och bråkar om allt tills det är dags att sova lite. Äntligen lugnt. Efter några timmar är han igång igen".

"Komma bort? Vi har precis flyttat ihop. Jag är sjuk och utförsäkrad och hade inte råd att behålla min lägenhet. Jag har ett minderårigt barn med mig och vi måste bo drägligt och inte vara rädda för att bli utan bostad".

Här beskriver du själv att det är en bråkig miljö när din sambo dricker. Vidare framgår att ni precis flyttat ihop då du ansåg att du inte hade råd att behålla lägenheten. Du har själv tydliggjort att det bla är ekonomiska skäl till att du valt att bo tillsammans med en missbrukare.

Du är du som valt att detta ska bli ditt barns vardag. Du upplever att tråden spårat ut. Jag kan förstå det utifrån att du har en jobbig situation och kände dig i behov av att få stöttning, istället blir du kritiserad i ditt föräldraskap mot bakgrund av ditt val att flytta ihop med en missbrukare. Naturligtvis kan jag känna empati för dig och min mening är inte att trampa på någon som redan ligger. Det är inte lätt alla ggr att vara människa och göra förnuftiga val i livet. Det kan vara okej så länge det inte drabbar barnen som inte har möjlighet att välja själv.

Socialtjänsten är skyldig att hjälpa dig enligt socialtjänstlagen. Även om du är utförsäkrad har du rätt till försörjningsstöd under förutsättning att du har medicinskt underlag som styrker din arbetsoförmåga.

Jag förstår att du har en tuff och påfrestande situation med din sambo som dricker. men faktum kvarstår att du faktiskt kan påverka både din och ditt barns situation. Men det är en stor fara att göra sig till offer för då tappar man sin tilltro till att man faktiskt kan förändra sin situation, antingen av egen kraft eller med hjälp av socialtjänsten. Om nu socialtjänsten ställer vissa krav för att ge dig försörjningsstöd se då till att uppfylla de kraven. Det är just där ditt ansvar kommer in. En fråga- Är eller har du varit inskriven i arbetslivsintroduktion via Arbetsförmedlingen? En person som är utförsäkrad överförs normalt sett till Arbetsförmedlingen. Om den personen fortfarande anses arbetsoförmögen efter 3 månaders deltagande i arbetslivsintroduktion hålls alltid ett avstämningsmöte med Försäkringskassan. Personen kan ju därefter få sjukpenning igen. Jag vet ju inte var i processen du befinner dig. Hoppas du kan få hjälp att ta dig ur den här situationen.

maskrosbarnann
2012-04-02 13:48
#17

Som förälder ska man ta ansvar för sitt barn och värna om deras uppväxt då de bli hårt drabbade annars.

Porklash
2012-04-03 14:32
#18

Marylina jag jobbar under socialtjänsten och hjälper folk med ansökningar hela tiden. Har du verkligen inga pengar så har du rätt till försörjningsstöd.

pEr

Upp till toppen
Annons: