Hej! Är nyfiken på andras erfarenheter när det gäller nikotinavvänjning.

Jag började röka och snusa i stort sett dagligen när jag var 10-11 år. Jag började jobba på heltid redan när jag var 15 och hade råd att röka ett paket om dagen från dess. Jag jobbade sedan 18 års ålder på ett ställe med rökförbud så där var det snus som gällde. När jag var 25 infann sig "rätt" tillfälle då jag var less på cigg så jag slutade tvärt men fortsatte snusa. Rökte så smått igen runt 28-30 men slutade lika lätt igen tack vare snuset. Nu är jag snart 43 och i vintras tänkte jag äsch, varför har man snus? Så jag bröt tvärt från en dryg dosa om dagen ner på noll. Passade på när jag ändå hade flunsan, då mår man ju skit ändå från början och kan inte göra något åt det.

Den fysiska abstinensen ska ju gå över på tre dagar, och det stämde rätt bra. Någon egentlig "annan" abstinens kände jag inte av heller så det borde ju vara frid och fröjd.

Men: Jag har ju varit nikotinist i hela mitt vuxna liv. Jag kände inte riktigt igen den person som nu tog plats. Nikotinets verkan som synapsförstärkande medel oroade mig lite, blir jag nu trögare i skallen om jag slutar, och hur illa då, och hur länge då? Och jag kände mig oinspirerad, låg, inte samma flyt i tänket även om jag inte direkt kände mig mer korkad än annars. Jag kände inget "rop" efter tobak så jag lät situationen vara som den var, men jag gillade inte den där nya snubben som jag nu var istället. Han var inte trevlig eller sympatisk, helt enkelt.

Efter två-tre månader uppstod en situation med lite familjekris, delvis beroende på min låga nivå som tobaksfri och mitt oinsprirerade förhållningssätt till allt runtomkring mig. Jag gjorde då ett aktivt val, jag behöver vara mitt "vanliga" jag för att ro iland situationen så jag gick och köpte snus. På en månad ungefär var jag tillbaka i min normalkonsumtion. Och jag blev från första dagen samma person som jag "känner igen" så det funkade ju.

Det kan bero på nikotin eller på mina förväntningar och projiceringar, det kvittar vilket. Man talar om abstinens men upplevelsen av personlighetsförändring på det här sättet har jag aldrig sett beskrivet tidigare.

Vad säger ni andra som slutat med tobak, upplevde ni något liknande? Gick det över?  Hur gick det till? Finns det mer saker man borde vara beredd på till nästa gång? Kan detta undvikas genom nedtrappning innan man slutar? Har läst en rekommendation att dra ner tills en dosa räcker tre dagar, sedan stopp. Jag gjorde ju tvärt avbrott från "full fart".