Jag var beroende av oxynorm, oxycontin, tradolan och citodon efter en ganska omfattande operation. När det var dags att sluta hade jag krypningar i hela kroppen, jag kunde inte sova på flera dagar och fy vad hemskt det var! Jag kunde varken sitta eller ligga still för att det kröp så i magen och kroppen på mig.

Kan inte ta citodon då jag får mardrömmar av det. Mitt råd är att trappa ned succsivt.

kan inte hålla med dig mer om citodon #2

Citodon ger mig ännu värre förstoppning än jag redan har. Jag har dem utskrivna för min värk i samband med MS.
Jag tror knappast jag ligger inom risksonen d.f.a. jag tar så lite och så sällan jag bara kan. Däremot har jag ökat Lyrican som kompensation.

#0 Ja, din ambivalens inför ditt missbruk är vanligt, med ambivalens menas att man känner att man egentligen vill sluta eftersom det inte är bra att ha ett missbruk, men att man samtidigt också känner att drogen ger en någonting som gör att man har svårt att lägga ner det..

Vid alla former av opiatberoenden fungerar opiaterna genom att sänka känsligheten från centrala nervsystemet, vilket innebär att när det går ur kroppen blir du extremt känslig istället. Det innebär att din hud nästan konstant har gåshud, dina ögon rinner, du gäspar hela tiden, du får högre blodtryck, du känner dig kall, du kallsvettas, du får kraftig diarré i några dagar, och man får rätt ofta ordentliga krypningar i benen eller i andra delar av skelettet. Det blir förstås svårt att sova också under tiden.. Långa varma bad och duschar hjälper en hel del..

Det som är "bra" med en opatabstinens är att den är inte så värst utdragen, men den är däremot väldigt intensiv vad gäller fysiska symtom. Beroende på vilken opiat man är beroende av tar det mellan 1-7 dagar innan de värsta symptomen startar. Med oxinorm och citodon kan man nog räkna med 3-4 dagar innan det värsta börjar, och så håller det på i ca 3-4 dagar och sen så blir det succesivt bättre.. Om man haft ett opiatberoende under en lång tid så kan man även dras med en depression efteråt, så det är ofta därför folk "åker dit igen"..

Som #2 säger, så kan dock opiatabstinensen bli mycket lindrigare om du trappar ned din dos, något som du kan ta med din läkare som skriver ut medicinen. Det gör att du under de dagar trappar ner dosen kan känna ett kraftigt sug efter mera och kanske superlindriga abstinensymtom, men det gör din "akuta" abstinens mycket lindrigare sen, när du går ner på noll. Det är värt att ta upp detta med din läkare, att du känner en oro över ditt missbruk, att du egentligen skulle vilja sluta.

Du är i fas ett när det kommer till att sluta med sitt beroende, så klanka inte ner på dig själv när du känner dig svag, så är det för oss alla som varit opiatberoende…

Ha det! :)

Rekommenderar trappa ner om det är högre doser du tar eller får utskrivet.Om din känsla att avsluta och du tror dig klara dig utan är det nog så .Men kan förstå ångesten att släppa taget om dem.Tagit av bara OxiContin minst 110mg dag när jag tog just enbart denna som värst.Alla dessa typer kan i rätt sammanhang vara en mycket god hjälp men om inte bland de värsta av umgänge man kan ha.Kan fullständigt förstöra ens liv och ja ganska lätt även ta det.Men det tror jag du redan förstått och därför vill avsluta dem. Ebola har gett en mycket klar bild av att avsluta dem.Tar du högre doser hade nedtrappning definitivt varit ett val att rekommendera.Håller tummarna för dig i din önskan att avsluta dem.

När man tar någon form av Opioid- d.v.s. alla läkemedel som är besläktade med Morfin; naturliga eller syntetiska- så blir opiatreceptorerna i hjärnan till sist vana vid detta och då man avslutar intaget "saknar" hjärnan detta. 

Sedan ska man skilja på denna process- tolerans- och missbruk; då man tar medicinen för ett annat syfte än man fick den förskriven.

Hur länge har man ätit tabletterna? Är smärtan borta?

Man ska aldrig skämmas för att det är svårt att sluta ta tabletter man får utskrivna- det blir alltså så. Man ska prata med den läkare som skriver ut dem; de har ett ansvar att hjälpa till om det behövs och hjälp finns!!

Nu är ju den här tråden gammal men vill ändå svara på frågan angående
abstinens. Jag hade fått Imovane i några månader och trots att jag bad
om nedtrappning av min läkare så fick jag inte det utan fick sluta rakt av.
Den första veckan satt jag helt stilla i soffan, sov inte på 5 dygn och åt
sedan inte förräns om 2 veckor. Fick elstötar i huvudet och "pistolskott"
vid örat, trodde att jag fick stroke. Kunde ej skära upp maten själv, stänga
kylskåpsdörren och gnällde så fort någon kom i närheten.
Var inte utanför dörren på 6 veckor.
Så aldrig någonsin mer lugnande eller smärtstillande, benso är det allra
värsta "rävgift" som man kan tänka sig !

Om man än då kunde säga så; om man hade ett alternativ…

… jag plågas i dess bokstavliga mening av min MS-sjuka, jag har inga andra alternativ här i livet; akupunktur inberäknat.
Antingen plågas jag av nervsmärtor och andra till sjukdomen relaterade smärtor och problem; eller så tar jag mina "piller".

Nertrappning det får bli i samband med döden.
😕 👻

Så länge man har en diagnos så är ju medicin ett måste så därför så
ska du ju adrig behöva sätta ut. Så det är bra att du har en medicin som
fungerar !

Fungerar? Om min medicinering fungerar?
Nä du, den tar som bäst topparna, inte mycket mer.
Jag tränar på gym så svetten lackar. T.ex. i dag - som i går - körde jag som följer:

5:30 gick jag till mitt gym 3,5 km.
Till att börja med lägger jag mig på bänken och börjar med hantlar; för att mjuka upp mina axelleder. När jag är klar med detta kör jag med "fjädrar" för att förbättra min greppstyrka. 50 tag med vardera hand och 125 kg i belastning; visserligen klarar jag inte av att klämma ihop fjädern helt, men det ger likväl god träning för händerna.
Sedan går jag på löpband 30 minuter, 15% lutning med en hastighet på 3 till 5,5 km/h. Jag vinglar som ett fyllo - därför att min balans är skadad - men jag ger mig inte.
När jag flämtat färdigt och är svettig som en gris så sätter jag mig i roddmaskinen och drar fram 2000 m. Sedan dusch och 3,5 km hem.

Det hjälper fram till lunch, sen kommer värken åter smygande trots min medicinering.

#11 Du är otrolig "Draken".

Tycker att det är väldigt starkt av dig att komma iväg och träna !🙂
Det blir så lätt att man blir liggandes på sofflocket och man blir ännu
sämre. Så jag ska verkligen göra vad jag kan för att komma igång.

Det stämmer fint. Träning är A och O, men det hjälper inte mot allt.

Jag har som tur inga problem med läkemedel, men det värsta jag har varit med om var att sluta med antidepressiva. Fick inget schema om att trappa ut eller nå annat. Jag mådde skit och kroppen mådde skit i månader efteråt. Det är då de värsta rävgiftet jag varit med om. Att sluta med exempelvis stilnoct och ha uppehåll med imovane har gått bara fint. Men jag lider med dom som får besvär vid utsättning. Vill aldrig uppleva det igen.