Varför inte börja med att berätta för din sambo att du känner att du har tappat kontrollen över alkoholen?🙂

Indirekt så har jag nog gjort det! Har ställt fram all alkohol som finns hemma på bordet några gånger och bett honom att ta med det när han far till jobbet! Men så är "man" som man är, lyckas ofta få tag på alkohol på andra olika sätt, om inte annat så finns det mellan öl på affären. Som tur är har vi över en timme till närmaste system…..

Tillbaka till sambon, vet inte, men ibland känns det som om det inte bekommer honom så mycket att jag dricker så mycket som jag gör. Jag är ju inte elak eller så, jag får som oftast mycket mer energi när jag dricker och orkar då ta tag i vardagssysslor som städa, tvätta mm

Ibland önskade jag nog att han ställer något ultimatum.. men jag kan ju inte lägga över ansvaret till honom heller!

Fast om du säger det rakt ut kommer problemet att bli verkligt och han kan inte fortsätta att inte låtsas om det.

Du kan inte sluta av dig själv, du behöver stöd. Finns det någon du litar på som skulle kunna lyssna?

Mmm… kan kanske prova lite tydligare men jag "lyckas" ju alltid "lura" honom… eller mig själv egentligen! Blir så arg på mig själv…. den där lilla djävulen sitter på ena axeln och hejar på mig och ger mig tips på hur jag får tag på alkohol!!!

Njä… det är min sambo som jag pratar med när jag väl öppnar mig.

Suck! - jag vet att jag måste sluta …. men kan inte!!

Tycker du ska prata ut med sambon om mitt stora problem med alkoholen. Du skadar ju dej själv när du dricker vännen. Förstår att du vill ta tag i detta stora problem när du nu har barn.

#4 Var inte så elak mot dig själv, du har ju faktiskt tagit första steget genom att erkänna det här. Du behöver bara lära dig att lyssna på ängeln på andra axeln som berättar för dig hur mycket bättre livet är utan alkohol som fotboja.

#0: "Jag vill sluta….. men ändå inte… för, hur tråkigt blir inte livet då (hur dumt som helst men .. känner så..)!?!?!"

Det är absolut inte ovanligt att känna så, det är vi nog många som gör och/eller har gjort. Förnuftsskäl och sakskäl hjälper liksom inte. Man måste övertyga sig om och ända in i märgen veta, att det är dags att sluta - annars blir det mest ett resonemang som man lätt kastar av sig. Slå inte bort och förneka glädjen du upplever när du dricker, den är en del av problemet och något som du måste hantera.

Kanske kan du hitta något annat som ger samma glädje, eller snarare kanske uppyllelse. Det är vägen ut ur missbruk för många - man hittar något annat som kan ta samma plats. Man kanske alltid är beroende, men man kan vara beroende av något jämförelsevis harmlöst. Mitt första och största beroende är till exempel böcker, men dem blir man i alla fall varken tjock eller dum av . Till skillnad från mat och alkohol, som jag också har varit och är beroende av, även om jag hanterar det så att jag fungerar.

Nu vet jag inte hur det ser ut där du bor, men för en del kan AA vara ett alternativ. Här på sidan finns också en del länkar till olika föreningar och liknande, där du kanske kan hitta hjälp i en form som passar dig.

Jo, önskade bara att jag insåg det bättre då kanske jag skulle sluta!!

#8: Man får resonera med sig och komma överens med sig om en lösning. Det kan ta tid, men som påpekats ovan har du ju faktiskt tagit ett stort steg genom att inse problemet och börja leta lösningar. Inte bara ett stort steg, utan faktiskt det största!

Tack snälla för stöd och tips. Det ger mig möjlighet till reflektion. Ingen alkohol eller insomningstabletter ikväll :-). Men då blir jag vaken istället….

Mmm…… Orkade inte stå emot min "djävul" på axeln ikväll…. 😢

Världen går inte under för det, så börja inte att klanka ner på dig själv. 

Om jag var du skulle jag försöka dra lärdom av det istället genom att analysera  varför det inte gick som tex: "Hmm, jag ska ha mens vilken dag som helst och ringde min mamma som alltid får mig att känna mig värdelös, det var precis efter det jag gav efter, så uppenbarligen ska jag inte ha någon kontakt med henne veckan innan mens…"

Vad jag menar på är att du ska försöka identifiera situationerna som utlöser drickandet.

Har du pratat med sambon än?

Ingen bra helg, inte dålig heller men med alkohol! Än en gång konstaterat att det inte är "normal" drickande. Har pratat med sambon och vi skall hjälpas åt! Vi skall prova, om jag klara veckan så vill han ge mig en blå orkidé som jag spanat på ett tag. Så jag håller tummarna … Det är inte lätt, men tack för en bra konversation som jag känner "ger mig energi" att vända mitt beteende!

Det är ju jättebra. Den blomman ser jag fram emot att få se på en bild i ditt fönster. 👍

Man kan även gå på så kallade öppna AA-möten, som alla är välkomna på, så behöver det kanske inte kännas så drastiskt och där är man alltid anonym och man lär sig otroligt mycket bra saker.  

Man kan även ta med sambon om man vill.

Det brukar vara skönt att träffa andra i liknande situationer och att få se och höra hur dom har gjort.

Det är dessutom i princip gratis, man lägger en slant i en hatt i slutet av mötet, om man har.

Man får kaffe / te och belysningen är dämpad och det finns levande ljus på bordet.

Det är toppen, och det räddar så mycket människor och familjer.

Jag har en dotter 25 år med samma problem. Depression, piller och alkohol. Hon har blivit av med körkortet efter en "dagen efter" blåsning, 0,3 promille. Hon blev alldeles chockad och vidhåller att "jag har inte gjort nåt"! Blir ting i januari. Har varit lugnt ett tag nu vad jag vet men jag är alltid orolig. Har sett henne vinglande, gråtande och bett mig fara åt fanders, i nästa andetag har hon tagit mina händer och viskat stanna hos mig mamma. Det gör så förbaskat ONT i oss anhöriga. För ett par veckor sen hade hon bjudit hem mig och en till tjej när jag kom dit var hon KANON med en tom vintetra i badrummet. Hon VISSTE att vi skulle komma och ändå var hon full. Dagen efter när hon var på jobbet var hon som vanligt men jag blev lite skeptisk ändå på vissa saker. Hämtade hennes dotter på dagis och när hon gick in luktade jag i hennes gym vattenflaska och det stank vin ur den. Jag bara måste ha visshet och då föll jag totalt! Jag var inte snäll när vi kom hem till henne och jag kommer att stänga min dörr och hon får söka nytt jobb om det fortsätter. Hon jobbar hos mig. ÄR DET VÄRT ATT INTE TA EMOT HJÄLP OCH SUPA BORT BARN,SAMBO, KÖRKORT, EKONOMI och allt annat som följer i spåren. När knackar socialen på dörren om dom får vetskap om att barn far illa? För det gör dom till slut. Mitt barnbarn är värt ett bättre öde! Snälla, snälla du ta emot hjälp. Du kan börja med att RINGA till någon på AA eller liknande. Har tyvärr inget nummer men jag undrar om det finns någon typ alkojour nån här kanske vet. Önskar dig allt gott vännen och att du tar hjälp, det är du och din familj värd. Kram från en ledsen mamma!