När jag startade psykologi iFokus hade jag en parhäst bredvid mig, Kerstin Johansson som också var Medarbetare här fram tills dess att hennes hälsa satt stopp för orken.

I fredags, den 7 maj, nåddes jag av informationen att Kerstin somnat in den 30 april, efter en lång och elak kamp mot cancer.
Kerstin lärde jag känna för över 10 år sedan och hon var så nära en "extramamma" för mig som det gick att komma. Vi träffades dock aldrig irl, vilket jag beklagar stort. Vi skulle… men något kom alltid i vägen. Jag tror många här inne, åtminstone de som varit med länge, kände Kerstin och hon hade garanterat en plats i mångas hjärtan.

Kerstin kommer alltid fattas mig, hennes oerhörda visdom och den empati som den kroppen hyste. Jag hoppas hon äntligen funnit ro nu och slipper den där lömska elaka förbannade sjukdomen cancer. Att hon sitter vid snickarstugan och tittar ut över betande kor, för det var något mellan oss två och kor.

Kerstin - SOV GOTT!

ps. Jag hoppas att nuvarande Sajtvärd kan nåla fast detta inlägg för en stund framöver ds.