Beroende

Träningsmissbruk

2015-11-09 12:38 #0 av: 75Malin

Tycker att det skrivs väldigt lite om träningsmissbruk. Behöver inputs om detta. Alkoholmissbruk finns det mängder om.  När jag växte upp var jag  medberoende till alkoholist. Nu börjar jag inse att jag står här med en träningsnarkoman. Detta är lite luddigt, för de flesta tycker att om man tränar så är man duktig, det är ju hälsosamt. Men detta påverkar ju familjen, vi kommer sist på hans prio lista... Maktlös känner jag mig...

Anmäl
2015-11-09 18:46 #1 av: Ebolaa

Ja, det är ju så att träning utlöser endorfiner vilket gör att det är en stress-release att träna, vilket förstås även gör det möjligt att missbruka träning. Om du upplever att du och era barn är sist på hans priolista, vad svarar han på det? Hur ser hans träningspass ut, är det typ minst varje dag eller även mera än så?

Det är ju inte konstigt att du känner dig maktlös, det är precis så man känner inför människor som är beroende. Och det är svårt att påverka någon att ta tag i sitt beroende, det är en lång väg att gå och då måste personen i fråga för det försa inse att han har ett beroende. Det är steg ett..

Anmäl
2015-11-11 10:49 #2 av: 75Malin

Problemet är väl att vi inte pratar... Skrev ett långt brev till honom häromdagen bla ang priolista. Han har inte svarat på det än... Drar mig för att prata med honom, för han blir bara arg och då blir alla oroliga här hemma. Men så här kan vi inte ha det längre... Jag måste nog bli ännu mer tydlig känner jag.
Han tränar nästan varje dag. Har eskalerat till dubbelpass, så har blivit värre. Han har alltid tränat mycket... Jag känner mig ensam med allt ansvar för familj och hem. Han är ju borta hela tiden. Och när han är här så sitter han med sin Iphone, så han är ju inte närvarande då heller?

Anmäl
2015-11-11 12:06 #3 av: Ebolaa

Det låter inge vidare för dig Malin. Din sambo/man är verkligen fast i två olika former av verklighetsflykter, både genom sin träning och genom sin iPhone. Det är också en sak man kan utveckla ett beroende till.

Ja, hans känslor av ilska är ju väldigt vanligt när man är i ett missbruk och när folk gör påtryckningar. Men som du säkert vet, så möjliggör ju ditt medberoende också att han kan göra allt det där. Det är ju väldigt vanligt att personer med ett medberoende bara försöker göra "allt bra", som du säger så vill du inte göra honom upprörd för då lider heela familjen, du vill inte kommunicera eftersom då blir han arg på dig. Men dina känslor och din fritid är precis lika viktig som din mans!

Jag förstår att du har starka känslor till din man, men som du säger så måste du börja tänka på dina barn och ditt eget välmående. Dina barn kommer känna av detta, precis som du gjorde när du var barn och hade en förälder som missbrukade. Så det är jättebra att du vill försöka bli ännu mer tydlig med kommunikationen och har börjat prata om det här. Bäst skulle nog vara om ni verkligen sätter er ner en kväll och bara "talar ut"  

Vad skrev du i brevet förutom priolistan då? Har du några förslag på förändring eller skrev du vad du känner överlag?

Jag tänker också att det kan vara bra för dig att fundera på vad du egentligen skulle vilja ägna dig åt förutom barn och hem. Alltså något intresse som du kan ägna dig åt, så att du axlar ansvaret med din man. Men också något som du vill att din man ska göra tillsammans med bara dig, eller tillsammans med barnen. Tror han kan behöva vara viktig för sina barn också, för nu behövs han ju inte så då kanske han kompenserar ännu mer genom extra träning osv.

Anmäl
2015-11-12 12:02 #4 av: 75Malin

Tack för svar :-)
Nä inga direkt förslag på förändring, bara påståenden så att han inser och blir medveten att han sårar oss när han är iväg. På träningen är han nästan som en hjälte, folk ser upp till honom, klart han får en kick av att vara där. Men han har ingen energi kvar till oss, utan med oss är han bara arg. Tror även det är socker beroende och alkohol definitivt som spökar. Vad flyr han från? Jag föreslog ju förresten i brevet att jag kan hjälpa honom att hitta någon att prata med. Det är inte hans grej dock... att prata... om känslor...
Jag försöker hitta hobbysar, inte lätt...

Anmäl
2015-11-15 10:28 #5 av: Ebolaa

Det är så lite så 75Malin!

Du svara nästan själv på vad han flyr ifrån, kanske från sina undertryckta känslor och att han har svårt att kommunicera om vad han egentligen tycker och känner. Och samtidigt så får han ju en extra kick när folk ser upp till honom när det kommer till träningen.

Men det är ju inte riktigt okej att han bara är irriterad och arg när han är med er, liksom det måste han ju förstå att är superjobbigt för hans familj. Varför tror du att han är arg när han är med familjen? Vad gör honom så frustrerad?

Kram kram!

Anmäl
2015-12-21 01:12 #6 av: roza

I teorin så skulle du kunna smuggla ner en substans som frigör/liknar endorfiner (så skulle han inte vara sugen på att träna), slutsats droga honom med en opiat när han inte ser, Oxycontin men i extremt små doser :).
INGET JAG REKOMENDERAR. 
Men det hade fungerat...

Anmäl
2015-12-21 01:21 #7 av: roza

Vänta känner igen det här och är seriösare nu.
Har han någon av dessa symptom?

http://dopingjouren.se/sv/om-dopning/anabola-androgena-steroider-aas/biverkningar/psykiska/

http://dopingjouren.se/sv/om-dopning/anabola-androgena-steroider-aas/biverkningar/fysiska/

Jag har många polare som anses "duktiga" som döljer ett AAS missbruk/bruk.

Anmäl
2016-03-30 16:08 #8 av: 75Malin

Längesen jag var här...
Alltså mig veterligen så tar han inget sådant (bara typ proteinpulver) annars så stämmer ju de psykiska biverkningarna fruktansvärt bra!

Anmäl
2016-04-07 10:26 #9 av: thenameless

#8 Väldigt få som dopar sig pratar öppet om det till folk som inte tränar själva och då bara inom personliga kretsen, då det är olagligt precis som att knarka.  Så precis som med utomstående inom drogsvängen är det något du som flickvän/fru mamma osv måste misstänka och  konfrontera. Kan tänkas att han kommer lj8uga om du inte har bevis

Anmäl
2017-06-05 10:29 #10 av: 75Malin

Vi har nu separerat. Det gjorde fruktansvärt ont, vilken sorg! Men samtidigt vet jag att det var det enda rätta beslutet. Vi alla kommer må bättre. Han är dock fortfarande arg... Jag fokuserar på mig själv och barnen. Vi är värda att må bra <3

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.