Annons:
Etikettvi-som-är-anhöriga
Läst 4260 ggr
serenas
2017-01-11 11:30

förhållande med en alkolist

 hej

jag har aldrig varit i denna sitution förut så jag behöver bolla tankar med andra  som  har varit eller är i samma situation, för jag känner att jag håller på och gå under.  jag är ihop med en alkolist , i alla fall så är vi ihop ena stunden och i ena stunden så är vi inte ihop. bara det är jobbigt, när han super så kunde han sända elaka sms …. håna mig för att jag har en psykisk sjuk mamma mm.

nu har han sedan en vecka sedan börjat med antabus och då verkar han inte vara intresserad av och träffa mig längre. .. han hittar på ursäkter hela tiden.   han vill umgås med alla andra utom mig och det gör mig lessen.

jag vet inte hur jag ska hantera det här. så jag behöver prata med andra som har mer erfarenhet.  jag har inte erfarenhet av just det här även om jag är uppväxt i en släkt med missbrukare  av alkohol och droger.

Annons:
Sommarek
2017-01-11 11:41
#1

Han är ihop med dig när han själv vill det och hånar dig för något du inte kan hjälpa. Jag hoppas du själv hör hur det låter och vet vad du behöver göra.

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

SuperLimm
2017-01-11 11:45
#2

Vad är det som gör den här personen så speciell som gör att du tillåter någon behandla dig på det där sättet?

Mvh Linn

Gronstedt
2017-01-11 11:49
#3

Hej och välkommen hit!

Det är svårt att leva med en missbrukare, för man har alltid missbruket som en tredje part i förhållandet. Även om missbrukaren jobbar med sitt missbruk och är nykter eller försöker bli nykter, så finns beroendet alltid där.

Det är ofta svårt för missbrukaren att ta emot stöd när hen är i sitt bruk och inte vill ta sig ur det, men det kan också vara minst lika svårt att ta emot stöd när man faktiskt strävar att ta itu med sitt beroende. Det kan ha flera orsaker.

Det kan till exempel kännas tungt att blotta sig för en närstående - tänk om man misslyckas, då ser ju den närstående hur svag och dålig man är. När man verkligen är redo att ta itu med beroendet vet man att man inte kan lova något, utom att försöka.

Att försöka bryta ett beroende är också en mycket intensiv och privat sak, man måste gå djupt in i sig själv och titta på saker man kanske inte alls gillar med sin person. Missbrukaren som försöker bli nykter kan vara minst lika taggig och otrevlig som missbrukaren som är full. Det är en av orsakerna till att AA och liknande organisationer fungerar så bra för vissa - för att det är lättare att blotta sig för personer i en anonym situation.

Med det sagt, så ska det också sägas att det ÄR svårt att leva med en missbrukare. Man kan tyvärr inte hjälpa den som inte vill ha hjälp eller inte förmår ta emot hjälp. Man måste ha ett eget liv, med egna intressen och glädjeämnen. Man kan visa missbrukaren att man finns där om hen vill, men det är tyvärr allt man kan göra (gäller iofs även i "vanliga" förhållanden).

melonglass
2017-01-11 11:51
#4

Undrar lite som #2

Har själv inte erfarenhet av just detta, men jag anser att i ett förhållande ska man känna sig trygg och glad. Visst finns det jobbiga dagar i förhållanden men det ska ju finnas mer positivt än negativt med förhållandet för att det egentligen ska vara värt det.

Jag tror att för din egen skull behöver du känna efter om du verkligen mår bra i relationen som den är. Om inte, prata ordentligt med honom och går det inte in och han inte förstår vad du behöver borde du lämna. 
Du förtjänar en partner som älskar dig och uppskattar dig och det låter inte som att han gör det.

Agafia
2017-01-11 11:55
#5

Få hjälp ut ur ditt medberoende så blir livet lättare .

SuperLimm
2017-01-11 11:58
#6

Hade jag varit i din situation hade jag först och främst sagt att så länge du inte tar tag i ditt missbruk, söker hjälp och eventuellt börjar behandling vill jag inte ha med dig att göra. Du får höra av dig igen när du tagit tag i ditt liv. Att någon börjat med antabus är en start och det hjälper många att hålla sig nyktra mest för att man blir fysiskt sjuk av att dricka när man går på antabus. Vissa håller sig nyktra även när dom slutat med antabus men många börjar dricka igen. Jag tycker man borde varva antabus med tex 12-stegsbehandling om nu antabus funkar för en. Men det är min privata åsikt.

Hur som helst så förstår jag inte varför du stannar och står ut med en person som behandlar dig på det sättet. Släpp tagit och gå vidare.

Mvh Linn

Annons:
Gronstedt
2017-01-11 11:59
#7

Tillägg till #3:

Det finns grupper för anhöriga och medberoende, till exempel AlAnon. Där kan du hitta andra som är i din situation, som du kan få tips och stöd av.

serenas
2017-01-12 09:35
#8

gronstedt, jag googlade på AlAnon igår kväll och det verkar vara ett vetttigt altenativ. så jag ska ta kontakt med dem  för min  egen skull.  hans arbetsgivare vill att han ska  på öppen vård på arbetstid med betalt. det låter inte så populärt men jag hoppas att han gör det för sin skull. han säger att han inte har druckit något sedan 1 januari och jag vill tro på honom.  det är lite svårt att  veta eftersom vi inte bor ihop  utan att vi har varsin lägenhet i samma område.

om vi hade bott ihop så hade jag  inte pallat.  han ska ha börjat med antabus för  9 dagar sedan .  han ska dom på jobbet inne hos sin chef.

i helgen hade han en kompis hemma hos sig  som satt och söp sig full framför honom.  och gick bärsärkar gång  så grannen bredvid honom blev jäkligt sur. så han hade noja över att han skulle få klagomål från hyresvärden.

jag sa till honom att inte släppa in honom  i lägenheten.  då svarade han att han måste släppa in honom eftersom han har tagit taxi för 500kronor. och bara stod utanför.  därför valde han att ställa in det vi hade planerat .

han sa att suget efter alkohol och frustationen över sin kompis fick honom att sända en massa elaka sms till mig, som gjorde mig väldigt lessen i helgen. och jag sa till honom att det inte är okej att sända sådana sms till mig, bara för att han blir arg  på sin kompis.

han menar att jag inte vill umgås med hans vänner, det är inte så konstigt när dom super sig dyngraka. och jag står där nykter och mår dåligt, och då är jag enligt honom världens tråkigaste människa. då får jag vara det.

jag har en uppväxt med en släkt med  alkolister , narkomaner och psykisk sjuka. så min barndom har varit fullt av kaos, jag bestämnde mig tidigt i mitt liv att avstå från alkohol för jag har sett så mycket skit under min  uppväxt. den enda vuxna i min familj utan några problem var min pappa, men han dog är jag var liten.  han har sagt att han vill sluta dricka, och jag tror på honom, det har jag sagt till honom.

men det är ingen lätt uppgift att sluta med alkohol,  det vet jag men jag hoppas  att han klarar det.

just nu så är min största uppgift att jag ska börja må bra igen, han har sagt när han är nykter att jag  inte ska bli medberoende i hans missbruk utan att jag ska leva mitt eget liv, det är enklare än vad man tror,  det är i alla fall skönt och kunna skriva av sig,  i tisdags så pratade jag med  min läkare om att få en remiss till en  psykolog, men jag  fick en remiss till en kurator, det  skulle ta ca 3 veckor och få en tid. det är i alla fall på gång.

idag ska jag vara osocial och inte ha ljudet på mobilen på.

tack för att ni orkar läsa.

SuperLimm
2017-01-12 09:42
#9

#8 alanon och kurator tycker jag låter som en bra början! Med tanke på din uppväxt och släkt så låter alanon också som en bra idé. Jag tycker det låter som du har koll på läget och jag hoppas det ordnar sig för dig så du kan få må bra!

Mvh Linn

Gronstedt
2017-01-12 09:55
#10

#8: Jag tycker du tänker helt rätt - naturligtvis behöver du inte umgås med hans kompisar om du inte trivs med dem. Och naturligtvis måste du markera att du inte accepterar hans elakheter och inte vill vara med honom när han är aktiv i sitt missbruk. När han är arg och elak tillsammans med supande bekanta är han faktiskt aktiv i sitt missbruk, även om han rent fysiskt inte är full. 

Det måste också vara fruktansvärt svårt för honom att hålla sig nykter när en kompis sitter och dricker framför näsan på honom - klarar han det är han verkligen stark! Man kan förstå att han blir frustrerad och arg, även om det naturligtvis inte på något sätt ursäktar att han tar ut ilskan mot dig. Att han fortfarande hellre vill vara med dryckeskompisar än med dig som är nykter tyder på att han inte har kommit så långt i sin frigörelse från missbruket, men det kanske kommer! 

Att ha ett eget, fungerande liv och visa honom att han är välkommen att "hälsa på" dig i det när han är nykter och lugn, är förmodligen det bästa stöd du kan ge honom.

setfree
2017-01-12 13:23
#11

Hur kommer det sig att så många kvinnor tillåter sig att bli så illa behandlade?

Släpp taget. Hade min dotter befunnit sig i din sits hade jag gråtit blod.

Även du är värd ett bättre öde. Jag blir så illa berörd när jag läser detta.

Agafia
2017-01-12 15:37
#12

Kvinnor som växer upp i familjer / släkt där det förekommer missbruk tror att det är så här det ska vara , de blir gränslösa och till slut är självkänslan körd i botten . Därför behöver vederbörande stöd och hjälp med att bryta mönstret .

Gronstedt
2017-01-12 19:32
#13

#11 och 12: Det är långt ifrån bara kvinnor som är medberoende, och medberoende förekommer inte alls bara i par- eller kärleksförhållanden. Det kan vara (och är oftast) mycket mer än självkänsla som spelar in - det är inte ens givet att dålig självkänsla är en faktor. Det är en vanlig "modell", i alla fall bland vuxna medberoende, att man förlåter dåligt beteende för att det bara kommer fram vid missbruket och för att man tror och hoppas att både missbruket och det dåliga beteendet ska upphöra om man bara är tillräckligt stöttande. Det finns alltså fler och andra bottnar i ett medberoendeförhållande än i ett "vanligt" misshandelsförhållande, även om de kan sammanfalla.

Annons:
Agafia
2017-01-12 22:18
#14

#13. Jag svarade på #11 fråga på hur det kommer sig……..osv. Naturligtvis finns det fler och andra bottnar i ett medberoende i olika konstellationer .

Shilon
2017-01-13 09:39
#15

#8 Hej,

Mina föräldrar är förälskade i alkohol och det är otäckt när deras skal byter innehåll och de blir en annan person. Alkohol kan frambringa aggressivitet och är oftast bara odrägligt jobbigt och tungt att hantera för en annan. Man blir trött och ledsen.

Därför dricker jag heller inte, bara ytterst sällan och då måttligt. Vill ha kontroll och att det ska vara positivt men har funderat stundtals på att bli nykterist. (Det är ju endå inte så gott.)

Jag tycker det är synd att du hamnat i en sådan situation, att din partner som verkar vela fram och tillbaka har fallit för alkoholen. Att umgängeskretsen  involverar alkoholsdrickande. 

Att sluta vara alkoholist är mycket svårt och det är personen i fråga som måste ta detta beslut, som måste ha viljan, annars går det inte. Vi utomstående/närstående kan inte påverka detta. Vilket är synd. 

Men det är inte omöjligt att sluta och om din pojkvän lyckas så är han stark.

Annars, om jag hade varit i dina skor, så hade jag tagit farväl. Jag hade inte orkat stå ut med fylla i min närhet något mer. Det räcker med uppväxten. Nu när man flyttar hemifrån och får sitt liv i sina egna händer så bestämmer man själv hur man vill forma det, hur man vill ha det. Det är dags att ställa krav och lyssna på sig själv, vad vill du? Vad mår du bra av? 

Om det inte finns några svar till dessa frågor så stressa inte, ta det lugnt, andas, ta en promenad. Du klarar det här.

Håller tummarna för dig att det blir bra i vilket fall som helst!

serenas
2017-01-16 16:58
#16

                                                           hej

nu så har det gått ett par dagar och det känns mycket bättre. vi träffades i lördags och tog en prommenad på 4  timmar och det kändes bara bra. det känns som att vi är på rätt spår just nu, det kommer bakslag det vet jag, det gör det nästan alltid, jag har börjat prata med en tjej i telefon som också är särbo med en alkolist och det är bara skönt att prata av sig. ikväll så är han på något möte så ikväll ska jag ta en prommenad själv på 30 minuter förmin egenskull.

serenas
2017-12-25 17:14
#17

Nu har jag öppnat ögonen och börjat förstå att det här inte kommer att funka. Det har hänt så mycket sen jag skrev denna tråd. Jag måste ta mig ur det här.

serenas
2017-12-25 17:14
#18
Farwuq
2017-12-26 14:16
#19

#17 En bra insikt.

'

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

taxarärbäst
2018-01-08 17:23
#20

gör slut och blocka hans nummer min mamma har levt med en alkoholist i 26år och hon lider verkligen..min pappa är en alkis vi slåss varje helg (jag nitar honom) och det har gjort mig grymt deprimerad…..det är inget liv stick medan du kan!

Annons:
Farwuq
2018-01-09 10:07
#21

🌺

Man måste låta sig leva sitt eget liv, och inte vara en boxboll till en som är mindre vetande.
Lev "vitt".
Alkohol smuttar man bara på vid väldigt speciella tillfällen. Klarar man inte av det, så ska men inte ha med det att göra överhuvudtaget.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

serenas
2018-02-26 02:18
#22

Jag har lämnat honom. Vi har inte setts på 3 veckor. Det känns skönt, men samtidigt så är jag rädd för honom.

Farwuq
2018-02-26 07:08
#23

#22 👍 Bra gjort. 🌺

Rädd för honom? Då bör man ansöka om besöksförbud.
Låt honom leva sitt liv skilt från ditt, du behöver återhämta dig.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

serenas
2018-02-26 16:02
#24

Är det någon som har ansökt om besöksförbud ? Hur går det till?

serenas
2018-02-26 16:02
#25
serenas
2018-02-26 16:02
#26
Farwuq
2018-02-27 06:43
#27

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Annons:
serenas
2018-03-18 19:21
#28

Tack farwuq för hjälpen .

Farwuq
2018-03-22 08:16
#29

👍 varsågod.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Upp till toppen
Annons: