Hur du skall tolka det? Hon gör slut på ett inte så snyggt sätt. "Dear John"

Låt henne vara o slicka dina sår. Man förändras av att vara på ett bra behandlingshem, kanske hon förknippar dig med sitt missbruk o behöver distans?

Hon har dumpat dig. Trist helt klart, men ofta får man ny syn på saker och ting när man är under behandling, oavsett om det är missbruk eller behandling för annat, som depression och terapi. (Nu tog jag ett exempel) Det är hennes val och inte nått man blir tvingad till.

Nä visst gör hon det, nu har jag inte dragit hela historien kanske ni inte orkar läsa, men så här har hon gjort 2 ggr förut i vårt förhållande, och sedan hört av sig och kommit "på" att hon älskat mig. Och då kanske inte så tydligt beskrivit som denna gången men iallafall. Men vad är det som säger att hon knarr skulle kunna höra av sig igen, när man tex kommer ut och hem till en ensam lgh, utan jobb, pengar? Bara en undran,,,

En sådan instabil människa ska man låta vara, och ni bör gå era skilda liv.

Mmm detta många som säger så till mig också, att hon inte är bra för mig. Jag har ställt upp jättemycket för henne å sen får man bara en spark i röven, när hon mår dåligt. Här är min historia: Jag är i en jobbig situation just nu, det är så att min flickvän sitter på behandlingshem för alkohol någonstans i Sverige och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vi träffades för 3,5 år sedan och allt var bra till en början sen började det drickas till en början normalt sen ökade det mer och mer. Det har tagit slut flera ggr mellan oss, men vi valde att flytta ihop, vilket inte höll så länge p.g.a att hon sa upp sitt jobb och lgh och flyttade till min stad, och det var väl inte det smidigaste och komma till mig å inte ha kollat upp jobb innan! Iallafall det var sommar och hon drack ju ofta medans jag var på jobbet, jag fick tråkiga sms/samtal till mig när jag jobbade, riktigt jobbigt. Visste aldrig om hon var nykter eller full när jag var på jobbet, hade ångest på dagarna. Och det var ofta i slutet att hon var aspackad när man kom hem från jobbet. Men hon gjorde aldrig något utan oftast så somnade hon bara. En gång så fick jag hämta henne på biblioteket där hon smög drack. Hon ljög ofta för att hon inte hade druckit, vilket jag hörde direkt när vi pratades vid i telefon, när hon var hemma hos sig och jag 10 mil därifrån hos mig då. Min flickvän har förresten gjort en Gastric Bypass så vet ni, hon drack bara folk öl, och det gick hon igång på. Alltså tålde ingenting. Tillslut så sa jag en dag efter jobbet att nu får du hitta något annat boende, för jag pallar inte att du sitter här å dricker. Hon fick fatt på en lgh i en by jämte, där hon inte trivdes alls. Jag hämtade hem henne flera ggr för att jag tyckte synd om henne och för att jag givetvis forfarande hade känslor. Hon hade jobb iallafall men drickat blev för mkt och tillslut så tog hon jobb bilen till jobbet och åkte dit för rattfylla. Jag hjälpte henne till psykakuten, men där kom hon inte in för hon hade för mkt i utandningen. Till sist kom hon in och fick lite hjälp i 3-4 dar. Jaja det hela slutade med att Hennes föräldrar hämtade hem henne till sin stad och där fick hon bo fram och tillbaka hos sina föräldrar. Jag hamnade mitt i mellan, och hon visste inte vad hon kände för hon mådde dåligt. Och en morgon ringde hon mig kl 07 på morgonen och gjorde slut…å sa att hon träffat en kille, å jag bröt ihop och hon ville inte ha någon kontakt alls. Jag mådde dåligt i ca 2 veckor sen ringer det plötsligt och då är det hon, hon ville kolla läget. Och sa att det var inget med den killen. Sen började vi prata mer mer å allt kändes som förut, träffades några ggr också. Sen fick tillslut fatt på en lgh och hon var jätte glad för det, och självklart jag också. Själva flytt dagen svarade hon inte i telefon, jag fick tag på hennes farsa som skulle hjälpa henne med flytten, och han sa att hon var där och att hon hade druckit. Föräldrarna är ju rätt less på henne märkte man. För det har varit mycket strul förut långt innan vi träffats. Det gick några dagar och jag försökte få fatt på henne men inget svar, jag blev orolig och kontaktande hennes mamma som och till sist hade gått in i hennes lgh för dom hade fått nyckel och hittade henne full sovande på soffan, för hon hade inte varit kontakt bar i flera dar. Iallafall så tog hennes föräldrar henne till ett behandlings hem, där hon är nu… Sen kom hon till hemmet och vi messade och ringde varandra som vanligt och allt kändes jättebra, var till och med och hälsade på henne och dom 4 timmarna som besöket var, var fantastiskt bra….jag åkte hem och sen fortsatte vi messa och allt var bra. Sen efter en månad så kom plötsligt ett sms att hon hade det lite jobbigt just nu och hon ville ha ett uppehåll, OK? sa jag och fick värsta paniken och grät som fan, hon skrev att hon inte hade samma känslor längre och att hon inte visste vad hon ville. Jag stack till henne i söndags 10/9 utan hon visste om det, men hon var väldigt avvaktande å det var knappt man fick en kram…å jag grät. Sen sa hon du får inte va här man var tvungen å anmäla sig å så det visste jag ju iof…stannade i typ 20 min sen åkte jag hem. Men känslan när jag var där kändes stelt och jag fick nätt och jämt en kram. Hon hade halsbandet på sig som jag skickade ner till henne. Så där är vi idag, har messat henne sen dess men nu svarar hon inte alls. Hon har inte blockat mig heller för messen kommer fram. Vad ska jag göra??

Dumpa o gå vidare.

Det är så va? Det är lättare sagt än gjort :( Jag vet inte vad som har hänt på det där behandlingshemmet men hon måste ju må psykiskt dåligt eller nåt. Men hoppa så från att hon älskar mig, skicka gulliga mess till å bara total ignorera mig…fattar ingenting…tusen frågor snurrar i huvet också!

Fast det är snarare hon som dumpade mig å det stör mig lite :(

#8 gå vidare. Vad är det för prestige att vara den som har gjort slut? Låt hon nu vara och gå vidare med livet.

Nä jag menar inte att det skulle vara någon prestige, absolut inte. Jag äskar henne än men det känns inte rätt att jag som ställt upp så mkt för henne ska må sämre än vad hon gör…men hon kanske inte mår så bra där hon är…hon kanske beslutar detta efter hur hon mår just nu, kanske ångrar sig när hon kommer hem, för just nu lever hon ju i en skyddad verkstad.

#10 sluta gräv i detta. Du kommer aldrig få ett svar. Vad spelar det för roll om varför hon gjort detta? Gjort är gjort. Gör något för att skingra tankarna istället för att älta, ingen på ett forum kan svara på dina frågor. Så för din skull: gör nått roligt istället. Kanske låter knäppt men det gör dig dels gladare och får sig att tänka på annat?

Kan nog vara så att ni aldrig suttit i samma båt som jag, lätt å säga gå vidare, inte stark nog att reda ur det men försöker varje dag…

#12 så du tror inte andra har haft jobbiga uppbrott utan att du är den första? Du är inte den första och inte den sista som kommer ha det. Och av egen erfarenhet säger jag att det är bäst att gå vidare.

Hur vet du att du mår sämre än henne? Det har du ju ingen aning om, hon kan ju må mycket sämre än dig…

Jo det var inte så jag menade att jag har haft det jobbigast, menade bara att ni kanske inte kände igen er, inget annat. Nä klart hon kanske mår mycket sämre än mig..vad vet jag.

#15 du är inte den första som sagt som har erfarenhet av detta. Så ta inte ut din bitterhet på situationen på folk som försöker hjälpa dig. Och mår du skit så sök hjälp. Finns folk att prata med. Kurator kan man boka på många vc. En sådan kanske kan få dig att inse att detta är hennes val och inte nått man måste göra för att man ligger på behandlingshem.

Jag har absolut inte lagt någon skuld på er, misstolkat mina mess. Jag kom in å skrev vad jag varit med om och behövde lite råd om att va medberoende och till någon som betytt så mycket för en, och lite hur man försöker att gå vidare. Så då får jag be om ursäkt om det misstolkades.

#17 ah. Då förstår man bättre. Som sagt så skulle du behöva prata med någon som kan detta.

Japp får nog göra det, har varit i kontakt med vc så jag väntar på svar..

Vad bra att du har sökt hjälp på Vc! 🙂  brukar även finnas medberoendegrupper, tänkte gå på det en gång och googlade att det fanns här i Stockholm i allafall.

http://www.al-anon.se/om-al-anon/