Annons:
Etikettalkoholberoende
Läst 937 ggr
[Little_Tank]
9/5/19, 11:37 PM

Vågar man??

Berätta att jag är nykter alkoholist? Jag har sett många som sagt vad dom tycker om oss alkoholister här, jag har dessutom haft en psykisk ohälsa i grunden som fick mig att bli alkoholist då jag självmedicinerade med alkohol under en längre tid. Men jag förstår varför folk tycker så illa om oss och att det är bara att lämna oss om vi har en relation med någon, för vi älskar ju oss inte själva och då är det svårt att visa kärlek till den vi har en relation med. Men jag vill bara med detta säga att alkoholismen är en riktigt ful och skoningslös sjukdom som drar med sig många under ytan, jag hoppas att dom flesta förstår att alkoholism är en klassad sjukdom sedan 1976 i Sverige….

Annons:
flocken
9/6/19, 5:02 AM
#1

Såklart du vågar. Men bara för att man berättar för vissa i ens närhet behöver inte alla veta. Jag hade precis börjat ta tag i mitt beroende när jag träffade min man. Det är nu 15 år sedan.

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Gronstedt
9/6/19, 9:46 AM
#2

TS, det som skrivs här är i allmänhet inte att någon tycker illa om alkoholister, och i synnerhet inte om nyktra alkoholister. Det som skrivs gång på gång är att ingen utom alkoholisten själv kan ändra på alkoholisten och att det är bättre att lämna relationen än att låta sig själv dras ned i eländet med en alkoholist som inte förmår ändra sig.

Det som skrivs är att man som medmänniska och medberoende bara kan visa att  man älskar alkoholisten men avskyr alkoholismen - att man bryr sig om personen men inte accepterar drickandet och allt det som drickandet för med sig.

Det är inte alls "bara att lämna" någon för att personen är alkoholist. Men om man lever med en person som ljuger och sviker, inte håller löften, inte visar hänsyn och respekt och som inte tar ansvar, så är det helt rimligt att dra sig ur situationen. Oavsett om orsaken till personens agerande är en beroendesjukdom.

Det är bara vi som är beroende och/eller missbrukar som kan hantera våra problem. Kan inte vi så kan ingen. Att inse och acceptera det är det första steget mot att hantera situationen. Att kräva att någon annan ska bära ansvar för och skydda oss från våra egna tillkortakommanden är orimligt.

Vi måste acceptera att det inte handlar om att vi ska älska oss själva eller att vi ska visa kärlek. Många alkoholister både älskar sina nära och visar dem kärlek, men det räcker inte, om vi inte förmår visa våra nära RESPEKT genom att kommunicera och hålla löften och överenskommelser. 

Ja, alkoholism är en sjukdom, precis som övriga beroendesjukdomar. Men att man har en sjukdom betyder inte att man inte har ansvar för att hantera sin situation. Som beroende har man större och tyngre problem att hantera än många andra, och det är svårare att klara. Det är sorgligt att inte samhället har bättre medel att hjälpa människor att hantera dessa sjukdomar. Men det yttersta ansvaret för hur man agerar, mot sig själv och andra, vilar alltid på den enskilda personen.

Så vågar man berätta? Det beror nog på situationen. Men att vara nykter alkoholist kan ofta vara jobbigt och det är bra om ens nära känner till det, så att de kan vara till stöd och ta hänsyn och inte tanklöst utsätter en för frestelse eller press. 

Samtidigt måste man tänka på att alla inte är hänsynsfulla och i ett otrevligt gäng kan kanske folk få för sig att det är roligt att pressa den nyktra alkoholisten att dricka. I din situation skulle jag tänka mig noga för och låta det komma fram för enskilda personer när det känns som om det finns tillit och hänsyn i relationen.

Upp till toppen
Annons: