Var har du läst detta?

#1: Jag minns inte, det dök upp när jag googlade

#1: Det är ju ingen nyhet att folk överlag spyr galla över missbrukare! Som om missbruket vore anledningen till att man mår dåligt!? Jag mådde dåligt långt innan jag ens smakade alkohol! Och har aldrig fått den hjälp jag behövt!

Det är väl problem åt alla håll så att säga. Visst gör missbruket att man mår dåligt men det finns ju mängder med orsaker till missbruk som psykiskt mående och t.om ärftlighet.

Vad är det för hjälp du hade behövt?

#4: Behandlingshem för missbruk och psykisk ohälsa. Jag har ansökt om det flera gånger, men de beviljar inte det. Öppenvård har inte lyckats för mig, ändå tycker de att jag ska fortsätta med det.

#0: Jag tror inte folk är elaka, utan de vet inte hur de skall bete sig när de har att göra med missbrukare. Jag hade stora problem med hur jag skulle vara mot sonen när jag fick reda på att han var i ett aktivt missbruk. Han uppfattade nog mig som ganska elak innan jag fick grepp om hur jag skulle bete mig.

Visst finns det de som tycker att missbrukare får skylla sig själva. Men det är inte många som vet att missbruk i nio av tio fall kommer av yttre påverkan. Jag visste inte det.

Jag tyckte nog som de flesta andra att missbrukare får skylla sig själv, eller det beror på att föräldrarna missbrukar eller på något vis har misslyckats någonstans efter vägen med uppfostran av barnen. Jag fick mig en kraftig minnesbeta när min egen son fastnade i missbruk.

#5 Har du fått veta varför de inte beviljar behandlingshem ? Man kan läggas in på frivillig basis om man behöver hjälp att komma ur missbruket. Beroende på plats och kommun så brukar de inte vara omöjliga.

Missbrukare som är tvångsomhändetagade går ju först , men finns det platser så brukar de kunna ta in frivilliga.

#6: Då kanske det var Karma du drabbades av! Att missbrukare får skylla sig själva är en hemsk människosyn, och det kanske var pga det du "straffades" med att din egen son blev missbrukare!

#7 Karma har inget med detta att göra.

Det handlar om att drabbas av en sjukdom. De flesta människor vill bara gott.

Åtminstone 2 tredjedelar enligt dig själv.😉

#8: tyvärr har jag råkat ut för den elaka 1/3!

#0: Personer som är beroende eller lider av stressrelaterad ohälsa har inte "sig själva att skylla" för att de är benägna att drabbas av detta slags problematik, men de är definitivt ansvariga för hur de hanterar den. Det är inte "elakt" att säga det. Som alla andra är dessa personer ansvariga för sitt eget agerande.

#7: Tror inte det har så mycket med karma att göra. jag hade ingen erfarenhet, och jag visste inte hur man skulle bete sig. jag hade fel och det får jag stå för idag.

Numera har jag en otroligt bra kontakt med min son. Han har haft några återfall på cannabis, men jag kan hantera det på ett helt annat sätt idag än jag kunde för 3-4 år sedan. Numera kommer det aldrig till konflikt längre.

#7 Jag har haft en elakartad hjärntumör. Jag måste då ha varit en hemsk person innan enligt dig eller?
Med tanke på karma alltså.

#12: Nej det menar jag inte! Jag då; hur hemsk måste jag inte ha varit med tanke på hur jag lider?

Jag tycker du är rätt så dömande på "andra hållet". I flera inlägg ser jag hur du säger att folk är så negativa till missbrukare, behandlar oss dåligt osv. Ändå är det du som ständigt tar upp hur hemska alla "icke-missbrukare" är med sina dömande attityder. Drar du inte lite många över samma kam, så som du påstår de gör med missbrukare?

Kämpar själv med ett missbruk och anser mig inte vara ren (trots 2-3 månader drogfri). Jag kan säga att min övervikt är ett större problem för omvärlden än mitt missbruk nånsin varit.

Jag är fullblodspessimist men inser ofta att den bilden jag sänder ut till folk av hur jag är är det som möter mig tillbaka. Är jag drogpåverkad och beter mig illa så kommer folk ta avstånd eller tycka att jag "är en sån där hemsk missbrukare". Visar jag istället lite positiv jävlar anamma att detta fixar jag så ser de en kämpe som vill förändras….

Jag känner också det som fördömande av dig TS. Själv har jag inget beroende om man nu inte ska räkna in vanlig rökning och ett oändligt kaffedrickande men jag har sett missbruk inom mina yrken och jag kan inte säga att alla människor är elaka tvärtom människor vill innerligt hjälpa.

När en människa är i ett beroende oavsett vad det månne vara så tas inte den hjälpen emot för en person som är inne i sitt måste själv vakna och inse att göra förändringar det kan ingen annan göra åt någon det är något varje människa själva måste kämpa med och när man gör och får stöd kan det upplevas av den med missbruk att människor är elaka när dom vill hjälpa till för dom säger sanningen och sanningen den kan svida när den är väl ment.

Jag jobbar inte på något vis med beroende och har aldrig gjort men jag har haft yrken bakom mig och har ett yrke i dag där jag möter det här som uniformerad personal så jag vet mycket väl vad jag talar om.

Det handlar inte om att vara elak, jag försöker använda mig av dina ord nu och förstå mig rätt dom flesta är förstående och har sympati med människor som går igenom missbruk jag har det men möts jag av aggressioner så måste jag ju självklart säga stopp när jag utsätts för hot och våld i min tjänst.

Möts jag av människor som vill ha min hjälp och kan jag på något vis lotsa dom rätt så gör jag det är min ambition men som sagt jag är inte utbildad på området men jag möter det här dagligen i mitt yrke och min högsta önskan är att alla ska bli drogfria och kunna leva ett helt vanligt liv så nej vi är inte elak vi är realister som ser allvarliga situationer där vi från hjärtat vill hjälpa.

#14: Vad har "att vara drogpåverkad och bete sig illa" med det jag skrev om att göra?
Det jag menade var att det finns ett stort förakt för svaghet ö.h.t. av de "perfekta" människorna! Det hatas mot hemlösa, fattiga, bidragstagare, missbrukare, psykiskt sjuka osv… Jag läser om det hela tiden!!
Man behöver inte alls bete sig på något visst sätt bara för att folk ska se ner på en; det räcker med att de vet lite för mycket om en!
Jag har lärt mig att jag bör hålla tyst..!
Tro mig, det märks inte när jag är drogpåverkad; jag har suttit i möte med en läkare som skrev ut narkotikaklassad medicin, för att det inte syns när jag är påtänd! Har även pratat med poliser och en massa annat folk, som tydligen inte märkt något. Så påstå inte att jag "beter mig som en hemsk missbrukare", om du nu menade det(?) Jag har alltid varit fräsch, välklädd och kunnat föra mig, trots hur jag levt. (Kanske därför som jag inte har fått hjälp någonstans?)

Vilka menar du med "de" ser en kämpe som vill förändras? De som dömer oss?? Såna som dömt mig är "döda" för mig; jag kommer aldrig att respektera dem, även om de börjar respektera mig! Bryr DU dig om dem som dömt och behandlat dig illa?!

#15: Hur vet du att de sagt "sanningen" till mig då?! Folk som inte känner mig?! Vad vet de? "Du är ju uppvuxen i ett alkoholisthem" har jag bland annat fått höra- vilket jag inte alls är!! Det var bara en av de många fördomar som jag fick slängt i ansiktet av såna som trodde de visste "sanningen"!

Varför tar du upp aggressioner i din text? Det var inte vad min trådstart handlade om.

Du har ingen aning om hur hårt och länge jag kämpat för att få hjälp!! Till slut blir man så trött och uppgiven, och det är kränkande att då få höra av andra "att man inte vill ha hjälp"!
Jag har provat både AA-och NA- möten, öppenvård, motiverande samtal, beroendemottagningen, motivationskurser samt att sluta på egen hand.. Men inget av det har hjälpt! Den hjälpen jag vill ha och behöver får jag inte!

#17 Vad är det för hjälp du vill ha och behöver?

#18: Behandlingshem. Har varit inne på det sedan dag ett, för att jag känner mig själv och vet vad jag behöver. Men- helt omöjligt att få ju! Gått med på att prova allt det andra jag räknade upp. Trots att det inte fungerade bra något av det så vill ändå ingen bevilja mig behandlingshem!

#19 Har du fullföljt någon av behandlingarna?

#20: Ja alla, utom öppenvården för den fick jag inte fortsätta pga ett par återfall. 😓

#21: Återfall är en del av tillfrisknandet, så det är inte så bra att de som tar återfall blir utslängda och får börja om från början!

Vad är svaret på varför du inte beviljas behandlingshem?

#23: De tycker att jag ska prova öppenvård igen, samt ta hjälp av psykiatrin och boendestödet (!!)

#24 Är det inte en bra väg att gå tycker du?

#25: Men jag får bara träffa min samtalskontakt 1 gång varannan vecka, det är för lite! Och boendestödet har varken utbildning eller kunskap i missbruk eller djup depression! Så nej, det är HÅNFULLT att tycka det är en bra väg att gå!

Vad gäller öppenvård så har jag skrivit tidigare här på forumet att det skulle innebära många många timmar på buss i veckan, och FJORTON TIMMAR HEMIFRÅN varje gång jag åker till behandlingen, som är kanske 4 timmar! Vad 17 ska jag göra i den andra staden i flera timmar före och efter behandlingen, jag har inte ens råd att fixa lunch och middag, som jag behöver. Och jag skulle få åka kl 6 på morgonen, sitta flera timmar på buss, och vara hemma 20.00 på kvällen!! Jag har dessutom hund, vad skulle jag göra med den?!
Annars skulle jag JÄTTEGÄRNA vilja gå öppenvårdsbehandling, om förutsättningarna var bättre!!

Det är inte så trevligt att prata med dig då du uppfattar svaren som hånfulla med versaler.

#27: Jag menar att det är hånfullt av kommunen och vården, inte av dig!

Tycker du och andra att det är rimligt att jag ska göra det jag skrivit vad gäller öppenvårdsbehandling?

Tycker ni att boendestöd är en bra hjälp mot missbruksproblem?

Jag bara undrar!

#28 Vad får du för svar när du visar att det är så orimligt.

#29: De svarar mig inte alls! Ingen av dem vill bemöta det!

#30 Orkar du så försök att ligga på. Ring och tjata.

Jag tror inte att det har med att vara elak å göra, för då skulle jag vara del av den 1/3 som anses vara elak, men frågar man dock folk i min omgivning så skulle dom nog säga att jag är motsatsen till elak

Jag är en absolutist, jag står inte ut med folk som dricker, röker, missbrukar osv, vilket även innebär min familj, men bara för att jag verkligen inte tycker om dessa jäkla påfynd som förstör en människa helt och hållet så betyder det inte att det är människan BAKOM missbruket jag ogillar.

Jag har en bror som har/haft problem med droger ich när han är påverkad då gör han bäst i att hålla sig borta från mig och mina djur, MEN när han inte har tagit något då umgås jag gärna med han.
Lika så om min far tar en öl med nån kompis, eller brorsan dricker och har trevligt med våra andra syskon.
Gör det men håll er så långt borta från mig som ni kan komma under tiden.
Tror det är så med många, visst finns det väl dom, som är elaka emot folk med ett beroende också, men jag kan lova dig att dessa personer är rätt elaka med folk utan problem eller beroenden också.

#32: Det är en sak att vara som du, och en helt annan att bara vara en fördomsfull skit som haft ett lätt liv och tycker att alla ska kunna det man själv kan ( inte fatta att livet är olika ut för alla och att ingen har samma förutsättningar som nån annan). Jag förstår dem som har anhöriga som dricker eller drogar, men min mage vänder sig ut-och-in mot människor som bara har massa j-la fördomar mot "svaga" grupper i samhället för att man själv haft ett liv som rullat på!

Bra poäng du kommer med; de som utan anledning är elaka mot folk med beroenden är nog elaka i största allmänhet, mot människor utan beroende också! 👍👍

Skulle väldigt gärna vilja ha någon respons på min fråga, om ni andra tycker det är rimligt att åka kl 6 på morgonen, sitta några timmar på en buss, delta i behandling, vänta flera timmar tills bussen hem, sitta några timmar på buss och vara hemma kl 20.00? När man får ersättning för resor men inte för lunch och middag? Jag vill gärna ha svar på om ni andra tycker det är rimligt, eller om det bara är jag..? Jag har väldigt lite energi i grunden och blir trött/utmattad fortare än andra!
De berörda svarar ju inte, så jag vill ha allmänhetens åsikter!

#34: Enligt mig så beror det på vad man själv tycker. Om jag tycker behandlingen är värd det man måste investera för att få den så är det enligt mig ”rimligt” men om behandlingen inte är värt det enligt mig så är det ”inte rimligt”. Samma gällande tidsspannet. Men där beror det även på en själv och hur man fungerar. Jag led av svår depression och hade delvis dagar där jag gick på två timmars eller ingen sömn och var borta mellan klockan 5 till klockan 10 på kvällen. Skolvardag samt pluggande och annat jag sysslade med. Min autism gjorde det ännu svårare och jag var allt annat än en människa det sista timmarna på dagen samt flera timmar efter jag kommit hem. För mig var den vardagen värt det även om jag mådde skit innan och ännu sämre efter. Jag visste att det jag skulle få ur det hela med stor sannolikhet skulle betyda mer för mig än det jag behövde investera. För en annan person hade det kanske absolut inte varit värt det. Enligt mig handlar det alltid om att man själv måste veta om man är villig att investera den energi och tid (ibland även pengar) något kostar.
Sedan kan man diskutera om du inte skulle ha rätt att få en mer ”behaglig” lösning men det är en annan fråga och inte heller del av det du undrar om.

Mat är nog inget problem då du borde kunna fixa saker du kan ha med dig som matlåda som inte behöver värmas upp. Sedan kanske det är värt att försöka se om du inte även kan få ersättning för måltiderna men jag tvivlar tyvärr på att det går.

#35: Tack för svaret!
Ja, värt det tycker jag väl det är! Det är bara det att jag är rädd för att jag kanske blir utbränd/totalt utmattad och att det därmed gör mer skada än nytta. Jag skulle med största sannolikhet bli så sjukt trött, eftersom långa resor sliter oerhört på mig! Och dessutom att ha X antal timmar efter behandlingen som jag inte vet hur jag skulle fördriva.. Sitta på biblioteket? Jovisst men inte typ 20 timmar i veckan! 😏
Och hunden? Bor med en vän, som inte är stormförtjust i hundar.. Visserligen vore det samma om jag fick bo på behandlingshem, var jag skulle göra av hunden, men..

Förutom behandling så kan man få enskilda stödsamtal en gång/vecka, på hemmaplan. Jag har påbörjat detta men "tappade" det. Har aldrig sett någon mening med enstaka samtal, vad det än gällt! Det har aldrig haft någon effekt på mig. Och det hinner gå för lång tid emellan gångerna; jag fattar inte hur det är tänkt att man ska klara av allting helt själv däremellan..?! Tycker likadant då det gäller psykologsamtal, men tyvärr så är det ju det man får, eller ingenting!

Jag vill prova att gå öppenvårdsbehandling, ja, det må bära eller brista.. Det suger bara att det krävs en helt ny ansökan och helt ny utredning, vilket det alltid gör när man vill ha nåt! Förstår att det är många som söker hjälp men tillslut ger upp och skiter i allt för att de inte pallar med all byråkrati!

#34: Jag skulle nog ta den påfrestningen om jag visste att det skulle hjälpa mig eller någon annan.

Jag tänker att det blir svårt när du nekar.
Det kanske hade varit lättare om du gett det en chans. Om det då visar sig inte fungera så har du åtminstone försökt.
Du kanske får visa att du vill hjälpa till lite själv.

#16 Jag menade inte att just du skulle bete dig illa och hemskt. Men hur du än försöker bortförklara det så känner man av andra personers utstrålning och energier. Du utstrålar inte direkt att du själv är icke-dömande från hur du skriver, och kanske är det så vid riktiga möten också. Jag vet inte för jag har troligtvis inte träffat dig. Vet att missbruk inte innebär att man är ovårdad, otrevlig eller på nåt sätt en dålig person per automatik och det var inte det jag menade att det skulle tolkas som heller. Bara att sannolikheten att man uppfattas som negativ ökar om man är negativ. Negativitet kan komma från exakt alla människor. Men vad du än säger så är det ofta drogpåverkade människor utstrålar något slags "skev" energi.

Jag vet hur det är att inte uppfattas som drogpåverkad. Satt själv under en pågående överdos hos en läkare som tyckte jag var klar i huvudet ock skickade hem mig. Han vägrade tro mig när jag berättade vad jag tagit. Minns inget av det mötet, men har läst i journalen efteråt. Dessutom gått i flera behandlingar under extrem påverkan varav exakt noll utbildade beroende-behandlare med 20 års erfarenhet märkt att jag varit påverkad under tiden. Så missbrukare kan gå länge under radarn så att säga.

Angående om jag hade valt att gå i behandling på de premisser du skriver att du har så nej. Personligen inte eftersom mina andra diagnoser förhindrar det. Så jag förstår om du inte tycker det är värt det. Men då ska man inte heller komma och säga att man inte fått hjälp erbjuden eller att man provat allt.

#37: Men hur ska jag veta att det verkligen hjälper mig? Vet ju inte ens om jag är skapt för att orka med de förutsättningarna jag beskrev!

#39: Håller med här.

Min son är världens snällaste, lugnaste och trevligaste kille när han inte är påverkad. Men när han blir påverkad, så ändras även hans beteende. Han blir otrevlig och aggressiv. Skiter fullständigt i vem han gör illa både fysiskt och psykiskt.

Han gick länge under radarn, det var bara slumpen som gjorde att det upptäcktes att han faktiskt var i ett beroende. Vi "kom på honom" under en razzia på hans gymnasieskola, polisen hade fått tips om att det förvarades droger i elevernas skåp, så de kom dit med hundar. Det var många skåp som hundarna markerade, däribland min sons.

Drogtester ,övervakade, både urin och blod gjordes och han testade positivt på Amfetamin och Cannabis.

#41: Det får stå för din son! När jag är påverkad blir jag stabil, glad och positiv! Däremot när jag är ren mår jag så dåligt att jag blir negativ!
Dra inte alla över en kam!

#39: Det får stå för andra drogmissbrukare då! Det gäller inte mig! Jag är mycket mer negativ när jag är ren, och jag uppfattades som mycket mer negativ innan drogerna kom in i mitt liv! Ja, du läste rätt: INNAN jag ens provat droger och knappt börjat dricka alkohol! Då var jag dålig på hur man skulle bete sig socialt och jag har alltid varit väldigt annorlunda. De flesta tyckte inte om mig och folk var taskiga mot mig vilket gör att jag mår dåligt än idag. Drogerna är min "medicin" mot all smärta och sorg.
(Har försökt få hjälp av psyk i hur många år som helst, men det finns inte resurser för att möta individer, de har för många patienter. )
När jag har tagit droger har jag blivit glad, social, positiv, jag kan liksom fungera i livet! "Alla" tycker om mig sedan dess! Nu skiter jag ju i vad andra tycker, så länge de respekterar mig! Men påstå inte att jag också blir negativ av droger, för det är precis tvärtom!
Det är så svårt att få respekt, förståelse och hjälp när man bedöms efter hur "alla andra" missbrukare är!!

#43 Om du nu är så himla mycket positivare och bättre med drogerna i kroppen, varför fortsätter du inte ta dem och skita i vad andra tycker? Varför lever du inte som en högfungerande missbrukare då?

Jag blir också väldigt trevlig och positiv under påverkan. Men jag förstår att folk döms efter andra och att folk dessutom har bilden av hur en missbrukare "är" eftersom det är den stora problematiska mängden som syns mest utåt och som allmänheten mest märker av.
Jag är dessutom överviktig och förstår att folk dömer mig som lat och onyttig eftersom det är bilden som media speglar, den som syns utåt, den som folk ser när de tittar på mig. Men jag vet att det inte stämmer och retar inte upp mig på vad andra tror för det skadar mig mer än det skadar dem. Jag lägger min energi på sånt jag mår bättre av, inte sämre.

#44: Jag är högkänslig personlighet och därmed "drar jag till mig" andras energier hela tiden. Jag önskar att jag kunde skita i vad andra tycker, men andra sårar och kränker mig konstant och det är inte lätt att bara tänka bort hur jag är skapt!
Önskar att jag inte drog till mig andras energi, det är så sjukt jobbigt när man bara vill ha sitt liv ifred och göra sin egen livsresa! Jag är inte asocial eller otrevlig, jag har bara blivit så otroligt sårad och skändad under mitt liv, pga att jag är den jag är så "tål jag inget" från andra, vilket många påpekat. Ska ta upp detta med psykologen och hoppas få hjälp att hitta mig själv och skita i vad andra tycker! Bokstavligt talat skita i det, inte bry mig alls när någon säger något sårande eller kränkande ( vilket folk gjort heeela mitt liv! Det var pga det jag blev missbrukare, för jag har blivit så skadad av andras bemötande och att ingen förstår mig.) Jag ser att ni andra här i tråden får en massa gilla-markeringar, medan jag inte fått en enda. Det är klart det gör lite ont, men jag inser att det är pga att jag är så annorlunda mot hur majoriteten är. Jag måste acceptera det, att jag lever i en annan värld än den jag är skapt för! Det kanske kan leda till att jag kan förändra orättvisor och hur folk bemöter varandra, vem vet?
Jag är en jättejättesnäll människa i grunden, men jag blir "elak" av att jag är så missförstådd, jag förväntas tycka, tänka och fungera som "alla andra" och jag är inte alla andra, jag är jag!

Högfungerande missbrukare, jag gillar begreppet, har inte hört det förr. Finns nog många fler än man tror som lever på det sättet, folk som faktiskt blir mer normala av droger så att omgivningen inte märker något!
Jag får ju göra som jag har lärt mig, hålla tyst om det så andra inte sätter mig i skiten som det hänt flera gånger förr!
Blev tex av med min ADHD-medicin i 4 månader pga att jag var för ärlig mot en professionell om alkohol, jag har lärt mig en läxa av det! Det var en tillvaro av omänsklig tortyr pga psykisk abstinens! Psykiatrin hävdar att det är farligt för kroppen att mixa alkohol med medicinen, men abstinensen de utsatte mig för var 10 gånger farligare! Man kan tex få blodpropp av att tvärt avbryta ADHD-medicinering, har jag hört från en insatt. Sånt verkar psykiatrin helt ovetande om, men jag förlåter dem för nu visar de att de vill hjälpa mig och finns för mig (även om ingen annan kan göra underverk bara genom att "finnas där", jag behöver mycket mer!)

Samhället hjärntvättar folket med att droger är fel, kriminellt, skadligt, egoistiskt, innebär döden m.m. m.m., men det gäller inte alla, jag tycker självklart att man ska prata om det i skolorna och varna för det. Men vi som klarar av att ta måttliga doser och fungerar och mår bättre av droger, vi har rätt att få vara vi! Droger bör avkriminaliseras som i många andra länder, Sveriges narkotikadödlighet är högst i Europa och det är för att vi straffar och isolerar drogmissbrukare, istället för att ta efter de andra länderna, tex Portugal där missbrukare erbjuds jobb och bostad mot att de är rena, och sjukvården ställer upp och hjälper istället för att döma och straffa!
Om jag nånsin blivit förstådd, accepterad, respekterad som den jag är, och fått hjälp av det svenska samhället, då hade jag aldrig behövt ta droger!

#45: Kan du ta bussen dit och kanske få sjukresa hem med hänvisning att det inte går kollektiv trafik hem, och att du är för trött för att hänga i den staden hela dagen?

#46: Kanske, jag har tänkt på att kolla upp om jag skulle kunna få färdtjänst dit och hem, men ditt förslag är också bra! 🙂

#32: Men då är du ju elak, eftersom du inte förstår folk som missbrukar!

Jag har rätt att vara jag, oavsett jag är missbrukare eller inte, och ingen har rätt att hindra mig från att vara jag!!; Punkt!

Komma in i en diskussion igen såhär lång tid efter att den är avslutad innebär att du söker uppmärksamhet, eller att du har Ånger för att du har fallit tillbaka återigen.

Det är skillnad på elak och att inte vilja vara närvarande denna typen av idioti, jag vet att det är en "sjukdom" men den är treatable, ta bara den hjälpen du får och sluta skylla ifrån dig.

#50: Fallit tillbaka i vad???

#50: Hjälp mot nånting har jag aldrig fått!!!

#50: Vad vinner du på att vara så elak? 🤔🧐

#55 Lägg av nu. Hoppas nån kan låsa tråden. Du vinner absolut inget på att hota någon.

Den elakaste av dem alla är TS själv.
Jag har PM som bevis😉

#57, jag med, från igår kväll, där även du omtalades som "den där äckliga maria" Sajtvärd är meddelad och skrivförbud kommer att läggas =)

Tråden låses nu och TS har skrivförbud.