Mamma med alkoholproblem
Min mamma har haft alkoholproblem så länge jag kan minnas. Hon drack varje dag, efter jobbet, sen på morgonen så åkte hon iväg till jobbet som om ingenting hade hänt. Allting var bra förutom hennes alkoholproblem.
Jag orkar inte gå in på detaljer, men mellan 2009-2012 tror jag, så hade socialtjänsten en utredning och hjälpte min mamma att bli bättre, både med möten och Antabus.
Hon var ren i ett helt år, men började dricka smått förra året. En öl hos en vän, sen några månader senare så drack hon en öl till hos en annan vän. Det har blivit mindre och mindre mellanrum mellan gångerna då hon dricker.
Hon bjöd hit en arbetskollega och vi grillade och åt gott. Hennes arbetskollega hade med sig alkohol och de drack varsin öl och sen skålade med vin, dock var jag inte närvarande när de drack, men jag såg att de gjorde det.
Hennes arbetskollega hade lämnat alkohol här till min mamma, så dagen efter så drack min mamma hela dagen i princip och pratade i telefonen med sin syster. Om hon inte gjorde något av dessa två så låg hon och sov, vilket hon alltid gör när hon druckit.
Hon har varit borta i en hel vecka, lördag till igår, hos en väninnas och hennes sambos sommarstuga. Dock var vi överrens om detta då jag hade planer hela veckan och kunde inte följt med ändå.
Min mamma har semester i 3 eller 4 veckor till, och imorse när jag vaknade så var hon redan berusad och pratade i telefon (av någon anledning så ringer hon alltid sin syster när hon är onykter), och var allmänt konstig.
Min mamma slöddrar aldrig när hon druckit eller så, hon får bara stora ögon och grumlig blick, och hon beter sig som sagt underligt. Jag vet precis om hon druckit eller inte, hon kan inte dölja det för mig.
Just det här med att hon dricker i smyg stör jag mig på, hon började dricka i smyg efter att utredningen började hos socialen.
Jag är så arg, upprörd och frustrerad på henne, trots att jag inte borde bli det egentligen, men jag förstår verkligen inte hur hon kan sabba ett helt år för henne själv. Det har ju gått så bra.
Jag har vetat om varje tillfälle då hon druckit, jag vet inte om hon vet, men jag pratade med min storasyster om det här tillfället då hennes arbetskollega var här, och min syster tycker att jag ska säga till mamma att jag vet om att hon dricker, och om hon verkligen vill riskera det så kommer jag att kontakta socialen igen, och hon gillar inte socialen kan jag väl nämna…
Jag vet inte vad jag ska göra? Vänta tills det börjar eskalera och bli som det var förut eller stoppa henne redan nu och säga till henne att jag är fullt medveten om att hon dricker?
Jag glömde skriva att min mamma var nykter i ett helt år EFTER utredningen, på egen hand, utan mediciner eller psykologiskt stöd osv.
Stoppa henne redan nu, innan det blir värre! Det är min åsikt i alla fall. Hellre avbryta ett påbörjat beteende, än att försöka bryta det när det fastnat igen.
Mvh Stephanie
Räkna inte med att du kan "stoppa henne" eller påverka henne - hon är en vuxen människa och fattar sina egna beslut. Men för din egen skull är det viktigt att du bryter tystnaden och slutar agera som en medberoende, som hjälper till att låtsas att det inte finns några problem. Gör tydligt att du vet och gör tydligt vad du tycker om det! Hur din mamma sedan agerar är upp till henne.
![[Moa-]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vissa alkoholister kan lära sig att hantera "normalt" drickande, så för att hon dricker vin en grillkväll med en väninna tycker jag absolut inte att du skall döma ut henne! Om det däremot upprepas att hon dricker på morgonen eller vid andra "olämpliga" tillfällen, eller att hon ej kan kontrollera det, så lyft frågan med henne omgående. Skulle hon ge en låg respons på ett påpekande så kontakta socialtjänsten eller annan vårdenhet för vidare hjälp, men ge henne chansen först!
Och som sagt, skilj på bruk och missbruk.
Om att vissa alkoholister kan lära sig att dricka "normalt", råder delade meningar. Jag tillhör dem som anser att det inte är möjligt. Är man berusad redan på morgonen är det illa. Prata med din mamma om att du vet att hon dricker.
#5 Rekommenderad läsning:
Rus, missbruk behandling av Bo Löfgren & Inger Nelson-Löfgren https://biblioteket.stockholm.se/titel/216382
Håller helt med Moa- i denna fråga.
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
Jag tror inte att en beroende person kan "lära sig# att dricka/använda "normalt" i sociala sammanhang. Själva definitionen av en beroende personlighet motsäger detta.
En lång relation med en beroende och hennes kamp med missbruket motsäger det. missbrukande vänners "kamp" gör det även.
Väldigt få är längre vänner
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
#7: Vi kan nog inte kan lära oss ett "normalt" och okomplicerat förhållande till det vi är beroende av, men en del kan definitivt lära sig att hålla sitt bruk inom uppsatta ramar. Dock kräver det - i alla fall för mig - väldigt strikta och tydliga ramar, och det kan vara svårt att sätta upp om andra personer är involverade.
Jag var på väg in till köket igår och då smögdrack hon, hon skyndade sig att lägga tillbaka flaskan och sen låtsas göra något annat när hon hörde att jag var på väg dit. Eller snarare, redan var inne i köket. Jag kollade senare på kvällen i skåpsluckan och ja, det ligger två flaskor där. Jag ville inte konfrontera henne för att hon skulle bara hetsa upp sig och bli defensiv, det är bättre om jag inleder ett samtal med henne där båda parter är neutrala. Just nu sover hon så jag tar det med henne när hon vaknar…