Nu vet jag inte om du pratar om myndigheter eller vänner eller en blandning.

Det kan ju vara så enkelt som att människor vill hjälpa. Du kanske uppfattar det som integritetskränkande medan det kan vara i all välmening.

Svår avvägning eftersom det faktiskt kan handla om liv och död.

#1: Jo, som jag skrev så beror det ju på att de vill hjälpa. Men det är ändå inte OK att tränga sig på som vissa gjort, inte för mig!
De jag syftade på är inte myndigheter och inte vänner. Det har varit folk som jag känt men inte haft någon som helst relation med. Och jag tycker inte det är OK att såna agerar "föräldrar" åt en vuxen människa!

#2 OK, vad tycker du man ska göra med omtänksamma människor?

#3: Hur menar du nu?

#3: Missbrukare har väl också rätt att säga nej, avvisa vem man vill, samt välja vilka man vill ha kontakt med och inte?! Eller anser du att missbrukare inte ska ha samma rättigheter som andra??

#5 Det är klart du har din fulla rätt att säga nej, stopp osv.
Samtidigt som andra människor har sin fulla rätt att försöka hjälpa.

Det blir ett slags avvägande.

#6: Grejen är att de inte har lyssnat när jag sagt nej och stopp, och det är väl fel? Först när jag blivit rejält arg och sagt ifrån på skarpen har de backat.
Jag hade en massa stöd omkring mig i form av vård och myndigheter, och det är inte så kul när hela världen engagerar sig i ens privatliv.. Deras hjälp behövdes inte, därför var jag inte intresserad av den, och kände mig så kränkt när de visade noll hänsyn till min integritet och vilja!

#7 Också en svår avvägningsfråga.

Som missbrukare så har man inte alltid insikt. Du kanske har haft det men långtifrån alla.

För att må bra själv så är det positivt att tänka/veta att andra människor vill en väl även om det kan bli fel ibland.
Tänk om ingen skulle bry sig om dig alls?

#8: Det är skillnad på att bry sig och vilja väl, och på att behandla någon som ett barn! Jag upplever att folk gjorde det sistnämnda. Om de behandlat mig som en vuxen människa så skulle jag inte blivit så upprörd som jag blev!

Och, jag poängterar igen: jag har ALDRIG ENS UMGÅTTS med personerna ifråga!! Det hade varit stor skillnad om det varit personer jag umgåtts med eller haft nära!!

Ok, lite svårt att förstå vad du menar. Skriven text lämnar ofta ute många aspekter.

#8: För att må bra och för att kunna börja tillfriskna från beroendena, var jag tvungen att inse att jag har lika mycket rättigheter som andra människor, att ingen har rätt att kliva över mina gränser, kontrollera, fråga ut, att jag inte är skyldig folk något som inte är direkt påverkade av mina handlingar, att ingen har rätt att bestämma över mig osv. Detta var tvunget för MIG att förstå och börja leva efter, för att få bukt med missbruket!!

#10: Vad är svårt att förstå vad jag menar?

#12 T.ex vad du menar med att bli behandlad som en vuxen människa.

Vilka är dessa människor du inte ens umgåtts med? Menar du främlingar?

Om det står mellan att en person missbrukar och överdoserar/dricker ihjäl sig/annat eller att ses irriterande eftersom man är på för mycket så väljer de flesta nog att ses som jobbig. Det är svårt för andra att veta när man talar i sitt rätta tillstånd eller om beroendet tagit över, därför kan det vara svårt för andra att avgöra "när man går för långt". De flesta är nog också villiga att gå för långt om det innebär att de räddar ett liv.

#14: Och på vilket sätt angår det folk som inte har någon relation med missbrukaren ifråga??

#15: Det kallas medmänsklighet. Om du ser någon som försöker göra något destruktivt som kan leda till döden, exempelvis självmordsförsök, kommer du låta dem vara eftersom att det "inte angår dig"?

#14: Vissa saker som folk gjorde är sånt som strider mot lagen och som skulle kunna leda till en polisutredning! Tycker du att det är OK ändå??

#17: Du ger ju inga exempel på något som strider mot lagen så det är svårt för mig att svara på den frågan.

#16 Precis, medmänsklighet som något de flesta människor besitter.

#16: Jag gjorde aldrig något så destruktivt så att det kunnat leda till döden eller skada mig allvarligt!
De är översittare helt enkelt!

#20 Jag tror också du får ge exempel om man ska förstå vad du menar.

#18: Måste jag berätta detaljer? Jag vill inte riskera att bli igenkänd här ifall någon som känner mig skulle råka läsa!

#22: Förstår, det är helt okej att du inte vill prata om det men då kanske det inte är rimligt att förvänta sig att andra ska förstå vad man menar och kunna hålla med det man säger när man pratar i väldigt vaga termer

#23: Förväntar mig bara att andra ska försöka förstå hur det känns när någon försöker tvinga en till saker de inte har rätt till, och har noll respekt för att man vill vara ifred!

#24: jag blev tvingad till saker och nu i efterhand är jag glad eftersom jag annars inte hade levt idag. Att folk vågade, i mitt fall, tvångsinlägga mig på psyket räddade mitt liv. Vet inte hur det var i ditt fall tyvärr så kan bara prata utifrån mina egna upplevelser men då räddade de där jobbiga människorna mig

#25: Min situation var långt ifrån din, kan jag säga.

#26: Okej men det är som sagt svårt för någon av oss att förstå din situation när vi inte vet något. Kan bara tala utifrån mig själv och jag ber om ursäkt om det uppfattas som förminskande på något sätt. Det är bara svårt att prata om något som jag inte ens vet vad det handlar om.

#27: Folk är sjuka och tror de har rätt att äga andra människor. Vi avslutar denna diskussion nu!
Jag tycker att folk som bryr sig enbart orsakar en problem och inte är till någon hjälp!

#28: Jag hoppas det löser sig för dig.

Brydde sig ingen hade ingen kommit med svar i detta forumet.

#28: Om folk inte skulle bry sig skulle man kunna göra sig av med många yrken där det just handlar om att hjälpa. När en person mår väldigt dåligt på grund av missbruk eller psykisk ohälsa så kan den individen ofta inte fatta beslut som hjälper. Man är inne i sin bubbla. Att då, även som vuxen, bli tvingad att göra något eller att inte göra något kan rädda liv.

Sedan är det svårt som person som bryr sig att hjälpa då dem oftast möts av någon som inte vill ta emot någon form av hjälp eller klarar att kommunicera vilken form av hjälp hen vill ha.

#30: Nu var det ju så att jag aktivt sökte hjälp av yrkespersoner!

#0: Jag förstår precis hur du resonerar. Jag har inte själv varit i missbruk, men jag har en son som sliter ont för att ta sig ur. Han vill bort helt och hållet från det livet.

Jag har varit drivande med sonen, även nu när han är över 20. Jag har pratat med myndiheterna, jag har "tjatat" och krävt att de skall göra någonting. Men det har inte skett förn för ett år sedan. Då höll han på att förlora livet pga en överdos. I tre dagar vakade vi över honom och bara väntade på att han skulle dra sitt sista andetag.

Du bör vara tacksam för att de "kör över dig" du kommer behöva dem, betydligt mer än du tror, på din långa resa ut ur beroendet. Önskar dig lycka till och hoppas du vet att ta emot den hjälp du får.

#32: Det var inte vården och myndigheterna som körde över mig!! De har tvärtom knappt velat hjälpa mig!
Det var en massa främlingar och ytligt bekanta som körde över mig! Hur menar du att de skulle kunna hjälpa mig, när inte ens vården har brytt sig om att göra det??

#33 Människor är i allmänhet vänliga och omtänksamma.

#34: Ja, men de borde ju respektera när någon säger nej också.

#34: Sen är det inte min personliga erfarenhet att människor är vänliga och hjälpsamma. Mina erfarenheter är att många kan vara dömande, elaka och respektlösa, när det gäller vardagssituationer, ej missbruk!

#36: Människor säger att de bryr sig om mig, men samtidigt så är de inte sena att säga eller göra saker som sårar mig jättemycket! Var finns omtanken om mig då??

Du har de senaste dagarna skrivit en massa här på iFokus och en del saker har inte varit så snälla heller. Gissar att du skickat PM till fler än mig.

Om du börjar med dig själv och bemöter andra vänligt så ska du se att det kan göra underverk.

Så brukar det funka i verkliga livet också.

#38: Jag minns inte vad jag skrev till just dig, men om jag skriver otrevligt så beror det på att jag upplever mig illa behandlad. Förmodligen skrev du otrevliga saker till mig i nån tråd, som jag tog illa upp av?
Hur ska jag dessutom kunna vara vänlig när folk ofta inte har någon respekt för mina känslor och åsikter?! Det är alltid någon annan som börjar kränka mig; jag blir ju sårad, hur ska jag kunna vara vänlig tillbaka?!

#39 Du får gärna länka till var jag har varit otrevlig mot dig.

Det är inte så svårt att vara vänlig. Du kanske får träna😉

Istället för att bli otrevlig så kan du väl tala om att du blir sårad och vad du blir sårad av.

#40: Jag hittar inget direkt otrevligt från dig i den här tråden.. Vad skrev jag i PM?

Jo, när man upplever sig illa behandlad och kränkt av andra väldigt ofta är det svårt att vara vänlig! Jag har ingen bra erfarenhet av människor och svårt att tro att de vill mig väl pga sånt de säger etc!

Du kan gå in på dina meddelanden och läsa vad du skrev.
Jag lämnar inte ut något som du skrivit privat.

Du kanske kan träna på tillit till andra människor. Ofta behöver man hjälp med liknande så någon inom vården kanske du kan lita på?

#42: Det var när du skrev att jag är elak och inte ska ha agg mot såna som gjort mig illa. Då skrev jag i PM att du i din tur var elak. Så vi har väl båda gjort lika mycket fel. Vi har båda skrivit att den andra är elak.

Jag skrev att jag tycker det är elakt att önska att det ska gå illa för andra människor.
Det står jag för.

Det innebär inte att du är elak men du uttrycker elaka saker i text.

Det är en viss skillnad.

#44: Ja det är det, men det de människorna gjort mot mig är också elakt!

#45 Försök att inte ta åt dig av elakheter. Då är det du som är vinnaren😉

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1988870-om-vard-av-missbrukare-i-vissa-fall_sfs-1988-870

#33: Vården kan vara problematisk. Men kommunen brukar kunna hjälpa till om du ber om hjälp.
Främlingar kan jag inte säga något om, men dina vänner och bekanta kanske vill hjälpa dig att få hjälp av vården. Vården kan vara ganska likgiltig gentemot missbrukare om man inte ligger hårt på dem, gärna som anhörig eller någon i din närhet.

Du har en lång resa framför dig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att du lyckas.

#48: Kommunen hjälper mig inte heller. Jag försöker klara det själv!

#49: Du gör ju självklart som du vill, och jag tycker det är mycket strongt av dig att försöka själv.

Tänk bara på att ibland kan man behöva mer hjälp än det man själv kan åstadkomma.

#50: Men om man inte får hjälp då?!

#51: Har du ingen som kan hjälpa dig i kontakten med vården eller kommunen ? en god vän, en anhörig eller en partner ?
Det är jättejobbigt att ha kontakt med alla möjliga instanser om man redan innan mår väldigt dåligt.

Du har rätt att få hjälp oavsett vilka problem eller bekymmer du har. Men vården måste få en kraftig tillsägelse ibland, vi har varit tvungen att ställa vården mot väggen med hot om anmälan om inte sonen fick hjälp.

#52: Grejen är att det jag erbjuds är sånt jag redan provat och som inte fungerar. Jag behöver behandlingshem men får inte det.

Öppenvården ligger många mil bort, och skulle jag gå den skulle det innebära flera timmars bussresa varje gång, och att jag skulle behöva vara hemifrån 14 timmar varje gång jag ska på behandlingen! Behandlingen skulle vara 2-3 gånger i veckan.
Jag tror varken att jag är skapt för att orka med det, eller har en aning om hur jag skulle fördriva tiden i väntan på bussen hem osv.
Jag har messat 3 olika personer som jobbar med behandling och frågat om detta är rimligt, men ingen av dem vill ens bemöta det. Handläggare hänvisar bara mig att på nytt söka behandlingshem.
Blir ju skittrött av alla ansökningar och utredningar!
Jag har sökt behandlingshem för psykisk ohälsa och missbruk kombinerat. Fick avslag och hänvisades till öppenvård, boendestöd (!!) och den glesa psykologkontakt jag har.

Jag ber om ursäkt för att jag var elak mot dig! När man mår så dåligt som jag så vet man inte vad man säger! 🙏♥️

#53: Det är ingen fara. Jag är van så jag tål. Men tänk på att det inte är alla som kan sätta sig in i varför det du skriver kan uppfattas elakt. Många kan ta illa upp.

För tre , fyra år sedan skulle även jag ta väldigt illa upp. Jag fick tänka om och sätta mig in i situationen första gången det blev riktigt storbråk med sonen. Vi fick bryta ner honom på golvet och jag blev blåslagen på både benen.

Har du sökt för endast behandling mot drogmissbruket ?

#54: Nej, mot både alkohol och droger.

#55: Ok. Hoppas du får den hjälp du behöver.

#47: Mycket att läsa igenom!
Jag vet att det står att varje missbrukare har rätt att få den hjälp den behöver för att komma ifrån sitt missbruk, men det fungerar ju inte så i praktiken. Kommunerna vill bara spara pengar!

#57 Om vi nu ska vara noga så är problemet mycket större än att det är kommunerna som brister. Det brister på högre nivå än så. Och om man nu ska se det lite krasst så kan inget ändras i vården så länge det inte finns personal och utrymme till det.

Folk får respektera att jag är en egen individ och inte är som dem, därför är deras "hjälp" mer en stjälp!

Jag håller med er om att det är en rättighet,typ, att visa att man bryr sig och att göra det som krävs.
Däremot förstår jag inte hur jag kan 0,0 % här och i andra forum på nätet, undgå att NÅN enda person kan relatera och förstå hur det känns när tex vården, AA- medlemmar, m fl m fl, inte lyssnar på mina tankar och känslor om nykterhet, missbruk, ja hela karusellen, och jag blir så ledsen för att ingen förstår när vissa f.d. missbrukare och andra är rentav elaka (oftast genom att bli passivt aggressiva, behandla mig som en idiot och ogiltigförklara alla mina känslor och HELA MIN J-LA LIVSHISTORIA, jag har väldigt annorlunda erfarenheter av missbruk än de flesta!! Att få hela sitt livs historia ogiltigförklarad och de försöker banka in att jag är sjuk och tänker och känner fel. Kan inte NÅN försöka sätta sig in i hur det känns?!

Jag anser att allting som sker är bara erfarenheter som hjälper en att bättre klara av sina nästa liv. (Ja, jag är spirituell och upplever därför saker som andra inte tror är möjligt,), jag ber faktiskt ofta till Gud och till mina skyddsänglar om att få bli nykter och ren. Jag hoppas att ingen tror att jag VILL knarka och smygdricka en massa öl, det är ett riktigt tråkigt liv när man haft det så sedan tidiga 20-årsåldern! Det var roligt de första 5 åren eller så.. jag vet inte vem jag är utan drogerna för man förändras och utvecklas ständigt ( även om man är narkoman och alkis) . Är riktigt nyfiken på vem som döljer sig djupt därinne i mig.
Att jag inte har blivit hjälpt av de olika insatserna jag fått är dels pga att den psykiska och själsliga abstinensen är TOTALT OUTHÄRDLIG, dels för min djupa sorg och själsliga smärta som jag inte vet exakt vad den beror på trots att jag hela livet kämpat för att hitta det svaret.. Ingen önskar sin värsta fiende en sådan stor sorg och smärta!! Så, hur kan man då tro att jag ska bli helad och fri av vanliga insatser för vanliga människor?! Jag är en ovanlig människa! Fått så mycket skit för detta!

Iallafall, ursäkta babblet!
Slutklämmen är att jag har accepterat att allt har sin gång, det är ganska lite i livet man kan påverka, och det är förmodligen inte meningen att jag ska tillfriskna riktigt än, för att jag måste gå igenom all sorg och smärta ,(med droger som en krycka, för att det ens ska bli möjligt!) och att jag inte är redo ännu för jag behöver bli ännu starkare ,(blir det lite i taget!) och det finns kanske mer jag behöver lära mig av knarkandet och supandet.
Alkohol är bara skit, det gör en enbart dum, men Affe lugnar hela nervsystemet och hjärnan så att jag för en gångs skull kan tänka klart! Åh ja, man får såna insikter och klarar så mycket mer när man har förmågan att ta en sak i taget, en tanke i taget,! Själen utvecklas, lär sig, man helas lite i taget!

Det finns fördelar med droger, sen får andra tycka jag är en idiot som tycker så. Om det inte fanns någon fördel, då skulle varenda pundare lägga ner det LÄTT! Man fortsätter för fördelarnas skull! (Vem vill använda något som endast är nackdelar och inte för något bra med sig?! Tänk på det ni som inte lyssnar på något jag säger;)

#60: Jag är, som sagt tidigare, själv inte i en beroendesituation. Men genom att se sonen kamp mot ett "bättre " liv, så kan jag mycket väl sätta mig in i hur det kan vara när abstinensen och tankarna skenar iväg. har flertalet gånger set och pratat med sonen om hur jobbigt han har det. men jag kan aldrig sätta mig in i hur ni känner och tänker. Det kan ingen göra.

#61: Det finns många fördelar med droger. Droger kan hjälpa upp både smärta, sömn och välmående.
Skall man hårddra det hela så är många värktabletter och psykofarmaka faktiskt narkotikaklassad. Men det handlar om mängden och doseringarna man tar.

En "icke missbrukare" tar den dos som läkare har föreskrivit för just den personen. Man kan få marginal och öka upp till en viss maxgräns vid behov. Och man köper föreskrivna mediciner helt lagligt på apoteket.

En missbrukar följer inga doseringsanvisningar och köper tabletter eller vad de nu använder för substanser olagligt. Och de doser en missbrukare tar är långt över de föreskrivna mediciner som fås på recept.

#62: Japp, det är sant. Problemet med psykiatrin är att de oftast hanterar situationen genom att plötsligt sätta ut sådana mediciner, till många missbrukares förtvivlan. De måste ta det beslutet för att det är reglerna de är tvungna att följa. Men det är såå farligt, skadligt på alla sätt!: jag har suttit med läkare som suckat och beklagat sig för att Socialstyrelsen är på dem hela tiden som hökar och de har ständigt koll på sig, strikta regler för när, hur, var, till vem de får lov att skriva ut medicin som är nästan livsviktig för patienter. jag har förståelse och även sympati för det, men det gör inte mitt lidande (abstinensen) mindre. De har fått se mina tårar, sett mig bryta ihop över att jag inte har någon medicin. Socialstyrelsen behöver aldrig se det, fast det är de man borde bryta ihop inför. Men vem har kontakt med dem, liksom? Hur skulle man orka gå så högt upp i min situation!

Iallafall, så kom jag ifrån ämnet. Att vi tar det olagligt och för mycket kan bero på att vi inte vet om vi får medicin från gång till gång. Även om jag VET att jag har en burk att hämta ut på Apoteket så är jag helt skakig och jag är det medan apotekaren kollar att det stämmer, hämtar burken, sätter på lapparna.. jag vet att det plötsligt kan komma: oj jag såg visst fel, du får inte hämta ut den förrän om… jag har stått och dött där och då utan att visa det. Det har hänt sånt. Jag får inte frid förrän… LottoReklam: PLÖTSLIGT HÄNDER DET!: Hon lägger burken i min hand!! När jag har den är det försent för någon. I tanken tar jag den och springer, som en tjuv, men jag är lugn, tackar och går ut. Det är inte så att jag tar jättehöga doser, jag tar det jag behöver för att slippa må skit bara! Orkar inte dra hela min missbrukarhistoria, men. Det är ju så att jag är så förstörd utan.. inte att jag tar enorma mängder!:lika illa ändå, jag vet.
bero på att man har för låg dos och de inte vill höja.
Jag kommer visst in på sidospår och gör långa utläggningar nu märker jag!
Det är olika för olika personer varför man tar för mycket, tror jag.

#60: Tyvärr är det nog så att de människorna har hört samma berättelse oändligt många gånger, och i alla fall personer inom AA har förmodligen dessutom levt igenom den själva gång på gång på gång. Därför uppfattas den inte som särskilt speciell eller angelägen för dem. Alla har upplevt totalt outhärdlig abstinens, alla har upplevt att inte vet vem man är utan sitt beroende, alla har skyggat undan från sin djupa sorg och själsliga smärta som man inte vet vad den beror på. Been there, done that, bought the T-shirt.

De som kommit igenom den fasen av beroendet vill kanske hjälpa till genom att förklara hur det ser ut på andra sidan. På andra sidan, där man kan titta på sitt tidigare liv och säga till sig själv att "OK, det där var skit och det där var dumt och det där var för djävligt att leva i, men nu är jag här och gör nya val varje dag och tar konsekvenserna av dem.".

Det är svårt att ta till sig för den som fortfarande är kvar i den tidigare fasen. Så länge man är kvar i att tro att om bara si händer, eller om bara någon ger mig så, så ska beroendet bli hanterligt och jag ska kunna sköta mig, så fortsätter kretsgången. Den beroende inte kan ta sig ur den innan hen själv hittar ett sätt att bryta cirkeln och söka sig vidare. Och det klarar man knappast innan man inser i sitt innersta att man aldrig kommer att få en ursäkt från universum för att livet gör ont, att världen i stort inte är speciellt intresserad av en och att ingen kommer att säga "Det är OK, du får missbruka, universum förstår att du behöver det eftersom du är så speciell.".

Den insikten måste man nå innan man kan bli vare sig nykter missbrukare eller högfungerande lågdosmissbrukare som inte bryr som om vad omvärlden tycker.

#64: Det går inte att hjälpa en missbrukare ur ett missbruk om hen inte själv vill ha hjälp.
Jag har rasat, gråtit, slitit mig i håret och vänt helt upp och ner på allt för att få sonen att sluta med drogerna och söka hjälp, de senaste fyra åren av hans missbruk. Men det hände ingenting förn han blev omhändertagen för ett och ett halv år sedan.

Han har långt kvar att gå, men han är på god väg. Han är fortfarande i tillfrisknandet, han har gett sig den på att han skall ur missbruket och kriminaliteten, och hittils har han lyckats mycket bra.