Annons:
Etikettmedlemmarnas-egna-historier
Läst 536 ggr
Draken
2020-11-07 16:37

Självmedicinering i samband med ADHD.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Någon som känner igen sig ?

Tänkte skriva ner min berättelse, så andra kanske kan dra nytta av den. Det har varit en berg och dalbana de senaste två åren.

Jag tror att min berättelse kanske kan hjälpa andra att kämpa vidare, vare sig man är anhörig, partner eller själv missbrukar.

Jag önskar att det hade funnits någon som kunde berätta för mig att jag inte är en usel mamma, att allt inte är mitt fel. Skammen har varit svår, min son som jag har uppfostrat har hamnat helt snett, vad gjorde jag för fel, vad hade jag kunnat göra annorlunda ? Jag hade ingen, men jag kanske kan vara till hjälp för andra i samma eller liknande sits.

Och jag känner att jag nu är mogen att skriva ner allt som har hänt, och kommer att hända.

Har en son som har självmedicinerat när ADHD medicinen inte har fungerat. Han har varit på glid, vad jag vet, i 2 års tid. Men misstänker dock att han har varit på glid en längre period. Nu det senaste året har det gått käpprätt åt skogen för honom, och idag sitter han häktad.

Redan när han gick i grundskolan på lågstadiet upptäckte jag att något var fel. Jag misstänkte redan där att han troligtvis hade ADHD/ADD eller någon annan form av diagnos. Jag var även inne på att han kunde ha Tourettes, pga hans språkbruk.

Lärarna ville inte lyssna på mig, jag var i kontakt med sjukvården ett antal gånger, men de lyssnade inte heller på mig. De sa att det var jag som inte hade uppfostrat honom, eller det var hemförhållanden som gjorde att han betedde sig som han gjorde.

När han kom upp i mellanstadiet blev det mer och mer uttalad att han hade en "Bad Boy" attityd. Jag larmade återigen om att något var fel, han mådde inte bra psykiskt, han var lättretlig och ofokuserad, jag såg det som ett tyst rop på hjälp, vilket det förmodligen också var när man idag ser hur det gick.

Han kom upp i högstadiet och skulle byta skola. jag tog upp detta och jag ville att de skulle ha ett observandum på hans beteende och attityd. Det fick de tydligen inte för huvudmännen. Jag sa till dem att det var rena bullshit, de kunde visst hålla ett koll på eleverna, det var deras skyldighet, det handlade inte om särbehandling eller kränkning av eleven.

Han kom tidigt i kontakt med "fel folk" och hamnade i drogsvängen
Redan när han gick andra terminen i 8'an bad jag om att få et enskilt samtal med läraren. Redan där funderade jag på om han hade kommit i kontakt med droger.
Nej absolut inte, det skulle de ha märkt isf, de ansåg att jag ifrågesatte deras utbildning och kränkte hela lärarstaben som hade hade haft kontakt med honom.

När han hade gått nästan hela andra terminen, kom lärarna underfund om att det kanske var ett problem iaf. Detta efter att han hade hamnat i konflikt med en av lärarna, där han var helt oresonlig och verbalt mycket aggressiv. DÅ tog de kontakt med sjukvården. han blev skickat iväg påp utredning och där konstaterades att han hade svår ADHD med autistiska drag, OCD samt sömnstörning.

Vid detta laget var det egentligen för sent. Han blev medicinerad, men medicinen fungerade inte och han började ta till andra medel för att få må bra. Han började bete sig konstigt, han blev väldigt verbalt aggressivt,han råkade även i slagsmål några gånger. Två gånger gick det riktigt illa och han hamnade på sjukhus.
Han har dock aldrig varit fysisk mot oss här hemma.

Han hamnade i konflikt med skolan, med oss och de "kompisar" han umgicks med var välkända av polisen och höll på med droger och förde ett kriminellt leverne. Han blev indragen i droghärvan och kriminaliteten som polisen och soc. nu håller på att spränga.Detta är nu 2 år sedan.

Sedan dess har det gått utför.

Han tog körkortet i Juli 2019, men tappade det efter en månad pga. drograttfylla.
Enda sedan dess har vi bråkat och kämpat för att få in honom på behandling, men eftersom han hade passerat 18 så kunde de ingenting göra utan hans samtycke.
Bullshit. Lägg LPT, eller LVM på honom, då har han ingenting att säga till om. Men det vägrade den göra.

Vi har haft 3 husrannsakningar och en rannsakning av bilen sedan i Maj i år. Första husrannsakan var han hemma när de kom. Han låg och sov och polisen ryckte upp honom ur sängen och placerade honom på en stol. De gapade åt honom och han gormade tillbaka. Tillslut blev jag så förbannad att jag bad både sonen och polisen att dra åt helvete. De skrämde vettet ur hans småsyskon som också var hemma. Polisen bad om ursäkt och tog med sonen till bilen och fortsatte förhöra honom där, medans 3 andra genomsökte lägenheten med hund.De hittade lite Cannabis och 2 extacy tabletter, men de bedömde att det var för eget bruk så de släppte honom.

Innan de gick frågade de om de kunde göra något för oss, varpå jag svarade att de kunde låsa in ungjäveln och kasta bort nyckeln.Jag var vid det laget helt knäckt, därav att jag uttryckte mig lite väl onödigt. Polisen tittade snett på mig men sa ingenting.

Andra gången de kom letade de efter en väska och en jacka. Då kom de när vi varpå väg ner till behandlingshemmet med honom, vi var på väg hem igen när äldsta dottern ringde och sa att polisen ville komma in. Vi pratade med polisen och fick reda på att de letade efter en jacka och en väska.De hittade inte ingenting.

De kom tredje gången för drygt en vecka sedan, och då letade de efter ett simkort som de heller inte hittade.

Vi blev tvungen att kasta ut honom i våras då han kom hem "hög som ett hus" och började gapa och skrika samt slå i väggarna.Då hade vi ingen kontakt på 3 veckor, vi visste inte var han var eller vad han gjorde. Vi var lika skräckslagen varje gång telefonen ringde och vi inte kände igen numret.

I Juni fick han ett ungdomsboende, eftersom vi varken kunde eller fick ha honom hemma pga de yngre syskonen som är omyndiga.
Det gick bra några veckor. Men sen gjorde han bort sig. Han var påtänd och slog sönder en dörr. Han åkte ut från lgh med huvudet före. Han åkte upp till Östersund på Torsdagen och kom tillbaka till stan på lördagen, då stog polisen och väntade på honom. Han var tydligen eftersökt.Han togs in på förhör, men släpptes återigen. Han ringde då och frågade om han fick komma hem. I samråd med Soc och hans fältassistent så kunde vi ta hem honom, så länge han höll sig lugn gick det bra, men blev han stökig på något vis, då ville de att vi skulle ringa efter polisen. Han sov hela den helgen och halva måndagen.Han hade gått in i en psykos.

Vi fick telefon från boendet på tisdagen, och han skulle få en andra chans. han flyttade in dit igen på Onsdagen. Han bodde där i några månader, sen åkte han dit på drogtestet, han var positiv på Lyrica och Benso.

Men nu insåg både soc och fältassistenten att han behövde hjälp . Han blev inskriven på behandling och åkte dit den 22 Oktober. Men med lagen om allts maximala jäklighet. Polisen ville ha tag på honom de ville ha honom i förhör. Så lokalpolisen hämtade honom på behandlingshemmet , samma dag som han kom dit, och skjutsade honom, halvägs hem, där möttes de upp av våran polis och han blev häktad här på hemmaplan. Och där sitter han nu.

Han är häktad pga. Övergrepp i rättsak, stöld, misshandel och droginnehav. Alt i samband med att han har varit påverkad.
De skall vara nya häktningsförhandlingar på Torsdag 5 Nov., och som det ser ut just nu så släpps han då, men han skall direkt tillbaka till behandlingshemmet.
Den advokat som vi har anlitat har yrkat på det. Sen får vi se vad som händer och hur det blir.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

  • Redigerat 2021-01-10 18:13 av Draken
Annons:
Draken
2020-11-07 16:42
#1

Det blev omhäktning i väntan på åtal, senast den 19 november, och eventuell rättegång. Han sitter misstänkt för misshandel och stöld som skall ha skett dagen innan vi åkte ner till behandlingshemmet med honom. De håller honom även pga. kollisionsfaran.

Ytterligare en av killarna är häktade, men det är fortfarande kvar 3 på fri fot.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Vixxen
2020-11-07 20:58
#2

Oj, vilken kamp…
Imponerad av att ni orkar!

Draken
2020-11-08 13:19
#3

Har inte så mycket val, det är ingen som orkar åt oss.
Vi kommer alltid att finnas där för honom oavsett. Visst det är jobbigt ibland, och ibland vill jag bara sätta mig i ett hörn och gråta, ibland vill jag slå sönder en vägg eller två i ren frustration.

Just nu sitter han där han sitter och kan inte hitta på något, han kan inte gå ut och ta en överdos eller knarka ner sig och han kan inte gå ut och slå någon på käften.

Det är trots allt en stor tröst för oss.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Draken
2020-11-16 22:11
#4

Fick besked idag. De tre sista i "ligan" är häktade. Två är under 18 så de får polistransport till olika behandlingshem. Det ligger LVU på båda två :)

Sonen sitter fortfarande häktad pga kollisionsfara. Rättegången är på Torsdag, så får vi se vad som händer. Han kommer förmodligen att få kontraktsvård.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

  • Redigerat 2020-11-16 22:13 av Draken
Vixxen
2020-11-16 23:03
#5

Kontraktsvård? Vad innebär det?

Draken
2020-11-17 07:30
#6

Kontraktsvård innebär att han får vård istället för fängelsestraff, i detta fall så kommer han få LVM ( Lagen om Vård av Missbrukare) och hamnar på behandlingshem med restriktioner.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Annons:
Vixxen
2020-11-17 22:17
#7

#6: Okej.

Draken
2020-11-18 14:15
#8

🙂

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Draken
2020-11-30 12:11
#9

Nu har åtal väkts och det blir rättegång med start nu den 3/12. Sonen kommer sitta häktad tills efter sin rättegång som blir den 10/12.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Pyttelite
2020-11-30 12:19
#10

Hur mår sonen och övriga familjen?

Tung process att hantera för alla - hoppas att allt går så bra som det bara kan. 🌺


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


Vixxen
2020-11-30 13:36
#11

Skönt för er att veta att det åtminstone är ”lugnt” för stunden!
Hoppas att vården hjälper honom!

Draken
2020-11-30 19:37
#12

#10: Enligt sonen så mår han ganska bra. Faktiskt bättre än på väldigt länge. han saknar oss och flickvännen svårt med annars så har han det förhållandevis bra.

Han ringer 1 gång om dagen under övervakning av häktesvakterna. Och jag hör att det är min son, han som har varit frånvarande i 3 års tid, som nu har kommit tillbaka. Han säger det själv också, han är ren han kan tänka klart och mycket av stressen kring drogerna har släppt.

#11 Vi har fått löfte från soc och hans fältassistent att han kommer få behandling även om han inte får kontraktsbehandling. Han vill åka iväg på behandling själv också, och det ser jag som ett väldigt stort steg i rätt riktning.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Pyttelite
2020-11-30 19:42
#13

#12: Det låter mycket lovande!


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


Annons:
Vixxen
2020-12-01 02:18
#14

#12: Ja, finns viljan går det !

Draken
2020-12-01 06:19
#15

#13 #14 Jo det känns bra.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Maria
2021-01-08 11:28
#16

Hur har det gått?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Draken
2021-01-09 17:04
#17

Det har väl gått hyfsat. Pojken släpptes efter rättegången den 10 Dec. Han dömdes till 1 månads fängelse och kontraktsvård. Han är hemma just nu med skyddstillsyn, men han kommer åka till behandlingshemmet de närmaste 2 veckorna enligt frivården, så vi håller tummarna att det går bra.

Att han inte har åkt ännu beror på platsbrist. De ungdomarna som var inblandad i den härvan som sonen var i ,dömdes alla till kontraktsvård, ett av kraven var att de skulle INTE hamna på samma ställe. De 3 yngsta (14, 16 och 17 år) blev omhändertagen direkt efter rättegångarna och blev ivägskickad omgående.De fick inte ens säga hejdå till sina familjer.

De som inte har kommit iväg ännu, är alla släppta med skyddstillsyn.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

  • Redigerat 2021-01-10 18:18 av Draken
Draken
2021-02-10 13:23
#18

Liten uppdatering.

Pojken kom inte iväg inom 2 veckor som det var sagt. Första gången han skulle ner fick hans bror positivt covidtest, så då fick han, naturligt nog, inte komma ner. Så det blev karantän i en vecka.

Det har hänt en hel del sedan han blev släppt från häktet. Han kom ju hem pga av platsbristen iom att pojkarna inte fick sättas på samma ställe. Han var lugn och fin när han blev släppt. Det var så underbart, jag hade fått tillbaka den sonen jag inte hade sett på flera år. Han kramade om mig och sa tack för att du finns mamma 💖

Det gick jättebra de första veckorna, men strax efter jul märkte vi att han började bli rastlös. Han blev ofokuserat och stingslig. Det ringde varningsklockor för mig där. Jag sa att jag ville drogtesta honom. Vilket jag inte fick. Då visste jag.

Jag frågade vad han hade tagit, cannabis fick jag till svar. Trodde inte på honom, han var helt väck i huvudet.
Jag ringde hans handläggare på soc och kriminalvården och berättade läget. De blev inte glad, men kunde inte göra något just då.
Jag blev ganska arg och sa en del olämpligt. Han var dömd till kontraktsvård, så de SKALL göra något åt det, särskilt om det blir ett återfall.

De kollade runt och fick reda på att det skulle bli en plats ledig där han var när han blev häktad, men det skulle dröja ett par veckor innan han kunde komma. Jag hörde mig för med fältassistenten och handläggaren på soc. Och vi kom fram till att han skulle tillbaka dit, vilket han också ville själv.

Han verkade bli lugnare med detta beskedet, och vi blev lite lugnare vi med. Det gick bra en vecka, sen brakade det loss. Jag var på jobbet. Koordinatorn kom in till mig och sa att jag hade telefon i slussen.

Jag jobbar på en hjärtavdelning, så vi får inte ha våra privata telefoner på oss när vi jobbar.

Det är endast maken som har telefonnumret till våran koordinator, att användas endast i nödfall. Jag blev förstås väldigt orolig. Jag tog telefonen och det var äldsta dottern (?)Hon berättade att E hade fått ett krampanfall, han tuggade fradga och hade bitit hål i läppen. E var på väg in med ambulans och maken tog våran bil och åkte efter. Eftersom jag jobbar mitt emot akuten och kommer in med mitt sithskort, så gick jag ut i ambulansintaget och väntade in ambulansen.

Jag gav rakt besked om att E's flickvän inte skulle in, hon var med maken i bilen. Som tur är så råder det besöksförbud på sjukhuset, även akuten, så egentligen får ingen komma in, men jag fick eftersom jag jobbar inom kliniken.
Vad jag såg när ambulansen kom in var fruktansvärt. Jag har sett det många gånger tidigare, men detta var min son, så det var fruktansvärt att se. Han hade fortfarande sammandragningar/spasmer när ambulansen kom med honom, han blödde från läppen och det rann en svart sörja ur mungipan hans ( aktivt kol) han var vaken men mycket förvirrad och inte så lite arg. Han skrek åt ambulanspersonalen, men det blev mest oartikulerade ljud.

Han blev lagt på hjärtövervakning och han hade en oregelbunden puls på 185. Han hade injicerat amfetamin och han hade en promillehalt på 1,5. Det var fruktansvärt, personalen på akuten kom och sa att jag kanske skulle gå, för min egen skull, jag bad dem dra åt skogen. Jag satt där inne i nästan 2 timmar, då började han stabiliseras och pulsen gick ner. Men han skulle läggas in på observation och övervakning ett dygn. Han hamnade inne på min avdelning.Jag satt hos honom en stund innan jag åkte hem, han ville att jag skulle vara med när eftermiddagsronden gick.

Det sista han sa till mig innan jag åkte hem var: Mamma hjälp mig, jag vill inte dö.

Sjukhuset ville först inte göra en anmälan till soc, av hänsyn till mig, men jag krävde att de skulle göra det. Både akuten och min avdelning. Kommer det in en orosanmälan, så måste soc och (i sonens fall) kriminalvården agera ganska omgående. Vilket de också gjorde.

Detta hände på Onsdagen mitt på dagen. På Torsdag fick vi telefon, sonen skulle komma ner på Måndag, men de ville helst inte att han skulle åka tåg själv, ifall han skulle få för sig att avvika. Så det bestämdes att vi skulle köra ner honom till behandlingshemmet, soc betalade bensinkostnaden.

De sista dagarna innan han åkte ner hade han husarrest, han fick inte gå utanför dörren utan att någon utav oss följde med. Som tur var så fick han en tankeställare när han överdoserade och började krampa. Han blev nog ganska rädd tror jag

Nu har han varit där i snart 2 veckor, just nu går all information gällande sonen direkt till oss, läkaren på NPF har lagt LVM på honom.Dessutom så sitter han på kontraktsvård.

Dessa 2 veckor har varit väldigt jobbiga för honom. Nu under avgiftningen så får han inga mediciner alls, inte ens tabletter mot illamåendet. De räknar med att de kan börja trappa upp han ordinarie mediciner, han medicineras mot ADHD, ångest och depression, nu i denna vecka. Han mår bättre nu, och den värsta abstinensen har lagt sig som det verkar.
Vi skall ha SIP-möte digitalt nu på eftermiddagen, Vi, NPF Soc, Försäkringskassan ,personal på behandlingshemmet samt E själv.

Jag hoppas att den resa vi har gjort de senaste åren nu är slut. Jag hoppas att sonen skall hitta tillbaka till sig själv och få må bra. Jag hoppas att sjukvården och soc ser till att han får det stöd och den hjälp han behöver för att återvända, han har en väldigt lång och jobbig resa framför sig. Resan tillbaka till livet.

Han har levt i stress och fruktan de senaste åren, han har berättat fruktansvärda historier för mig. Vad han själv har gjort, vad han har sett och upplevt de senaste åren.Den historian kommer jag förmodligen också orka berätta, men inte just nu. Jag måste smälta detta själv först, jag bara gråter när jag tänker på vad som KUNDE ha hänt.

Det kommer ta lång tid för honom att komma tillbaka, men han vet nu att vi står bakom honom, vi stöttar honom hela vägen på de sätt vi kan. Sjukvården och soc har lovat att de skall göra sin del så han får må bra igen. Nu hänger det på honom, han har det svåraste jobbet …nämligen att lämna ett kriminellt leverne och drogmissbruk bakom sig. Han måste göra sin del för att han skall få huvudet ovan vattenytan.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

  • Redigerat 2021-02-11 11:34 av Draken
Pyttelite
2021-02-10 13:36
#19

#18: Jag hoppas innerligt att ni orkar hänga med och att det kommer att gå bra för grabben även om det kommer att ta tid och många toppar och vågdalar på vägen.


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


Draken
2021-02-10 13:40
#20

#19: Vi kan bara hoppas på det bästa. Fördelen är att han själv vill ha hjälp att komma ur beroendet och bort från kriminaliteten. Han kommer kämpa, men frågan är i dagsläget, orkar han kämpa hela vägen.

Jag hoppas, och vill tro, att han orkar hela vägen.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Annons:
Vixxen
2021-02-10 14:02
#21

#20: Ni är starka! 😍
Hoppas han orkar kämpa!

Draken
2021-02-11 11:41
#22

#21: Tack 🧡

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Draken
2021-10-28 08:49
#23

Det har varit berg och dalbana sedan sist jag skrev. Det har hänt mycket sedan han kom in på behandlingshem för knappt 1 år sedan.

Behandlingshemmet släppte honom för tidligt, det gick bra i några veckor, sedan gick det åt skogen. Han har levt i ett mycket tungt missbruk dessa månader. Hans flickvän och sambo tog ett återfall och då var cirkusen igång. Många var de tårar som föll, många var de svordomar som haglade. Jag orkade knappt hålla mig övanför vattenytan. Flickvännen har inget stöd från sina föräldrar pga missbruket, och jag kände att jag orkar inte, men jag måste ..för E´s skull. Varken E eller flickvännen fock visa sig här hemma, men jag var dit och hjälpte dem, när inte E låg på sjukhuset pga överdoser 😔

För 9 veckor sedan höll det på att gå riktigt illa. Han tog en överdos, ramlade ihop i kramp och höll på att förlora livet. Det tog 35 minuter för ambulansen att häva krampen.
Det visade sig också att orosanmälningarna som har kommit in från sjukvården har försvunnit, eller så har de aldrig kommit in, vi vet inte så det fanns inget belägg att sätta nytt LVM.

De senaste veckorna har han krampat, då och då. Nu för ca. 4 veckor sedan, på måndagen krampade han i sömnen och ambulansen hämtade honom återigen, men han fick gå senare på dagen. Natten efter krampade han igen 1 timme efter att han hade somnat, då behöll de honom på sjukhuset, han låg på stroken för "rädda hjärnan". Vi fick då äntligen ett läkaresamtal. Troligtvis så har han ådragit sig någon form av epileptisk sjukdom pga av sitt missbruk. Hans levervärden är heller inte bra, så de misstänker att han dragit på sig hepatit C

Den måndagen när han krampade för 4 veckor sedan, tog de massor av prover. Han hade inga främmande substanser i kroppen. Det enda de kunde se var en ytterst liten rest av cannabis, men den var så liten att enligt läkaren så¨var det minst 3 veckor sedan ha hade tagit något. E bekräftade detta, då grät jag. Han har helt på eget bevåg bara slutat, han blev rädd nu när kramperna började komma såpass tät och var såpass svåra, att han bestämde sig för att sluta helt, med allt. Hans flickvän blev också så rädd att hon slutade samtidigt.

Just idag är jag mycket glad och har fått träffa min son som har varit borta i flera år. Han är hemma en sväng nästan dagligen nu, och han mår bra ..åtminstone för stunden.

Jag vågar inte skruva upp hoppet än, men jag ser en ljusning. han har brytit kontalkten med alla han umgicks med tidigare, han har bytt telefon och telefonnummer och soc har hjälpt dem med lägenhet, som inte "kompisarna" känner till.

20210312_182156.jpg

Jag hoppas att allt har vänt för dem nu 💕

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Draken
2021-10-28 08:51
#24

7/10

Nu är E inne på 4 veckan drogfri, än går det bra. han kommer hem , han har saknat oss. Han kramar om mig flera gånger när han är här, det enda han säger är tack mamma, tack för att du finns.

Han kramar om sina småsyskon, och ber dem förlåta honom, det har de gjort för länge sedan.

Även hundarna börjar närma sig honom igen. De har undvikit både honom och flickvännen hittils.

20211007_152721.jpg

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

  • Redigerat 2021-10-28 08:52 av Draken
Draken
2021-10-28 08:53
#25

11/10

Sonen har fått praktikplats genom kommunen. En handikappad kille som gick i gymnasiet samtidigt som honom ville gärna att E skulle anställas, då de sökte efter en "kompis"/ ledsagare till killen.

Tydligen så blev denna kille ordentligt mobbat i skolan, och min E var den enda som var snäll mot honom.
Hans arbetsuppgifter går ut på att E skall följa med på bowling, på stan eller andra aktiviteter som det är roligare att ha med en "kompis" än en assistent på. Fast assistenterna finns hela tiden i bakgrunden. Det enda E har sagt att han inte vill gå ut på riktigt ännu, är krogen och det respekterar både killen och hans föräldrar. De vet om vilken problematik E har/har haft och vad han kämpar med just nu.

E's fältassistent tyckte de skulle ta ett möte med pojkens föräldrar ( pojken är lika gammal som E) och berätta precis hela historian, innan de anställde E. Så de vet om både drogerna och det kriminella levernet. Men pojken bad för honom iaf, så föräldrarna gick med på det. Det är iaf inte tänkt att E skall hålla på med mediciner eller andra uppgifter som assistenterna gör, han är bara en "kompis."

Jag tror faktiskt detta är ytterligare en sporre för E att ta sig ur det liv han har levt de senaste åren.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Draken
2021-10-28 08:55
#26

26/10

Han trillade dit för 2 veckor sedan. Han härjade runt i nästan två veckor 😔Jag visste inte var han var eller vad han höll på med.

I Fredags ringde näst äldsta sonen, då var E hos honom. E var psykotisk och mycket paranoid. Han fick för sig att det var folk ute efter honom med kniv och pistol.

Jag ringde socialjouren, de sa att jag skulle ringa 112 eftersom han var psykotisk och paranoid. Jag ringde dem, och de kunde inte göra något i nuläget. De hade inte tillräckligt på fötterna för att hämta in honom.

Näst äldsta sonen ringde återigen då hade E gått iväg och kommit tillbaka, i betydligt sämre skick än han var innan. Jag ringde 112 igen då han nu bar kniv. Jag satte mig i bilen och åkte iväg. Jag hade 112 med koppling till polisen på telefonen,och maken hade sonen i luren. Vi sa att sonen skulle hålla koll på var E tog vägen om han drog iväg, men han fick inte försöka stoppa honom. Jag sa även att polis och ambulans är på väg, samt vi.

Precis när vi körde in på gatan där han var, hade E dragit. Polisen 112 ville prata med sonen där E uppehöll sig, så de ringde upp honom. De ringde mig igen och sa att E hade avvikit.

Precis när de ringde mig kommer E gående i trapphuset, utan skor, han är helt väck och har en stor kniv under jackan. Han säger att det var 12 stycken som hade omringat honom och hotat honom med kniv och pistol.

Jag sa till 112, som jag då hade på tråden, hur det låg till och att de måste komma NU. E var jätteparanoid och fick helt plötsligt för sig att någon skulle ta mig. Efter detta gick det fort.

E började fatta att något var i görningen, så han klev ut och började gå iväg, just då kommer ena polispatruljen. De körde fram och när E såg att det var polisen tvärstannade han och lyfte armarna, han gav sig utan protester. De tog honom in i bilen, och då kommer en polispatrulj till, de var orolig för att det skulle komma fler och lägga sig i, dessutom var det vapen inblandade.

Det blev polishandräckning till akutpsyk och han lades in på PIVA med LPT.
Tyvärr så har avd. 51, PIVA, en idioltläkare som inte är klok i huvudet som är avdelkningsansvarig. Han blev kvarhållen under helgen med LPT, men släpptes på Måndagen när idioten klev på. Hon gillar inte missbrukare och har bestämt sig för att de skall inte ha hjälp, de får skylla sig själv 😔
Personalen avskyr henne men ingen vågar säga något.

Tack och lov så var både psykjouren och polisen snabb att lämna orosanmälan. Vi lämnade en orosanmälan på honom till socialjouren.
Han skall på läkaresamtal imorron, han ville faktiskt att vi skulle vara med då, och han skall skrivas in på behandling, de överväger att lägga LVM på honom, iom orosanmälningarna som nu har kommit in. Fast det har vi ju hört förr …… 😒

Men, tyvärr, just nu står det honom helt fritt att hitta på vad han vill och vi kan inte göra ett skit åt det.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Vixxen
2021-10-29 02:37
#27

Vad tråkigt!
Det lät ju så hoppfullt där ett tag!

Annons:
Draken
2021-10-29 09:37
#28

#27: Det har varit Berg och dalbana de senaste åren. Han har haft bra perioder och ha har haft dåliga perioder. Men nu var han HELT ren.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Vixxen
2021-10-29 21:15
#29

Såååå synd att det inte höll!

Pyttelite
2021-10-29 22:13
#30

Det är en mödosam resa tillbaka - ge inte upp!


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


Draken
2021-10-31 11:29
#31

#29: Ja det är jättesynd.

#30 Vi kommer aldrig ge upp på honom, han är vår älskade son, har alltid varit, kommer alltid att vara.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

[pamm]
2021-11-30 11:08
#32

Vill bara tacka för att ni är dom bästa föräldrarna ni kan vara! Era barn är lyckligt lottade som har föräldrar som vill se, vill hjälpa och vill finnas där. Som inte blundar och låtsas som ingenting för att det är för jobbigt.
Alla skulle ha föräldrar som ni.

Hoppas saker och ting lägger sig med tiden. Tänker på er.

Draken
2021-12-02 12:26
#33

#32: Tack. De orden värmde 💕

Vi hade ett smärre bakslag i helgen efter att han , återigen, hade varit "ren" några veckor. Dock inte lika illa som förra gången.

Men nu på Måndag åker han iväg på behandling. Han kommer vara borta i minst 3 månader, troligast 6 månader.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

  • Redigerat 2021-12-02 12:26 av Draken
Upp till toppen
Annons: