Om du menar ångest som ett utsättningssymtom pga droger så finns det något som heter postakut abstinens som man kan drabbas av upp till ett år efter man går av droger. Där kan man få tillbaka utsättningssymtom även om man mått bra nån månad. Det är inget farligt eller konstigt, men kan upplevas väldigt jobbigt.

#1: Jag har kört hårt med både droger och alkohol i flera år. Har slutat förut i perioder, och som "tack" för det drabbats av både depression, ångest, skakningar, stamning, panikångest DYGNET RUNT en gång i några månader, och detta har hänt flera veckor eller t.o.m. månader efter jag lagt av!
I perioder då jag är aktiv har jag inte alls besvär med något sådant!

Har du använt droger och alkohol som ett sätt att självmedicinera en NPF-diagnos? I så fall borde du få hjälp med mediciner och/eller andra saker för att hålla din ångest i styr.

#3: Jag har redan mediciner för min Asperger och ADHD!
Vad gäller ångestdämpande medicin så är de inte så pigga på att skriva ut något starkare än Atarax och Lergigan pga att de känner till mina missbruksproblem. Och de två medicinerna är som sockerpiller, hjälper inte ett dugg mot min ångest!

Är det ångesten som är ditt huvudproblem? Har du fått prova olika mediciner för att hålla den i schack? Har du själv någon idé om något som kan hjälpa dig? Någon form av terapi? Tyvärr får man slåss väldigt mycket för att få hjälp i vissa regioner, och det låter inte som om du skulle orka det just nu. Finns det någon anhörig som kan ta den fighten?

Dessutom gillar jag inte ens mediciner. Vill inte ha någon ångestdämpande som jag blir helt väck av! Jag vill bekämpa ångesten på naturliga sätt.

#5: Nej, jag har inga anhöriga!

#5: Lider främst av kronisk depression/dystymi. Inte fått någon vettig terapi förrän nu, jag har en terapeut jag går hos.

Där har du en bra inställning, men alkohol och droger är ju inte naturliga de heller. Jag tycker det är strongt gjort av dig att sluta på egen hand, och flera gånger dessutom.
Det låter som om du har en styrka, en vilja och en riktning i livet. Och det är ju en resa som bara du kan styra. Men du behöver någon att "hålla i handen", tycker du att din terapeut är det? Annars kan du få byta.

#9: Jag kan knappast "hålla henne i handen" eftersom jag träffar henne bara 45 min 2 ggr/månad! Skulle behöva någon som fanns när jag behövde! Lever ihop med en man (ej ett romantiskt förhållande längre!) men han har ett helvete i sin tur.. Kompisar orkar jag inte träffa så ofta just nu, orkar inte vara social, och de har ju sina liv.

Vad är det för terapeut? KBT?

#11: Ja.

#12: får du nån hjälp att hantera din ångest där då? Råd om hur du kan hantera den på naturligt sätt?

#13: Ångesten har kommit nyligen, jag brukar annars sällan lida av ångest. Så vi har inte pratat om det alls.
Vet inte när jag kan få träffa henne nästa gång, hon blev hastigt sjukskriven, och nu kommer ju jul och nyår.

#1 Läs på om postakut abstinens. Och som sagt, tyvärr är det så att man kan lida av sådana utsättningsbesvär upp till ett år. I vissa fall ännu längre. Det är just det som får många att ta återfall, man orkar inte med en så lång utsättning.

Jag har själv försökt lägga av med droger i över ett år. Var gång jag faller dit så är det pga att jag inte pallar med det som kommer efter några månader. Nu är jag tre månader ren och vet att det är nu det verkliga jobbet kommer. Det är nu det riktigt jobbiga börjar i både kroppen och knoppen.

Man känner liksom att det är helt förgäves att vara drogfri eftersom man mår sämre ju längre tid som går. Men om man läser på om vad som händer i kroppen och hur man har förstört vissa saker som tex belöningssystemet i hjärnan förstår man också varför det tar sån tid för kroppen att reparera skadan man gjort.

#15: Tack så jättemycket ❣️ Jag önskar dig allt gott, och fortsätt på den nya vägen!

#15: Får jag bara fråga:
När man har sådana symptom, då tror vissa människor som man möter att man fortfarande håller på, pga att man kanske tex stammar, skakar, flackar med blicken, har ångestattacker eller vad som helst. De tolkar det som att man är drogad, och anklagar en för det, trots att man har abstinens.
Är detta något du råkat ut för?
Ska man behöva acceptera att bli anklagad?

#17 Ja det händer att folk tror man fortfarande är aktiv i drogerna, i alla fall har det hänt mig. Saken är den att jag lever efter ordspråket att "man kan aldrig förändra någon annan, bara sig själv". Så jag kan påtala för folk att det är abstinensen som ser ut så (för det är inte alla som vet vad abstinens är) om jag orkar. Annars säger jag bara att de får tro vad de vill. Det viktigaste är vad JAG gör för MIGSJÄLV, inte vad andra tror och tycker om det.

Det tar dessutom tid att bygga förtroendet igen för de man kanske skadat genom sitt missbruk. Det är inte så konstigt att de kanske misstror en och de måste få lov att ha sina känslor och oro kring det. Det enda jag kan göra är att fortsätta hålla mig drogfri och på lång sikt förstår de förhoppningsvis att jag verkligen är ren.

#18: Ja folk får tro vad de vill! Men känns ändå för jävligt att inte bli trodd! Spelar ingen roll vad man säger, folk tror ju ändå det de tror!
För min del handlar det inte om någon jag skadat, som misstror mig. Var nyligen med om en situation där jag och en vän inte blev trodda. Vill inte gå in på detaljer för jag vill inte bli igenkänd, men vi mådde väldigt dåligt över lite olika saker, och vi ser fortfarande slitna ut pga att vi inte varit rena så länge. Blev anklagade och inte trodda av en person som stannade och erbjöd hjälp, vilket kändes för jävligt.

#0: Ja det är ganska vanligt. Sonen fick kraftig ångest 3 månader efter att han blivit ren. Han var på behandlingshem då, så han fick, tack och lov, hjälp direkt med sin ångest.

Nu har han varit ren (förutom två mindre återfall) sedan Maj -22. Men han får fortfarande ångestattacker.
han går även utan ADHD mediciner, då han hade ett tungt blandmisbruk, däribland Amfetamin (tjack).

Sonen får Qetapin mot ångest och sömnen. Har du kollat om du har möjlighet att få det ?

#20: Quetapin har jag inte hört talas om. Ska höra med psykiatrin om det!
Förut fick jag Atarax och Lergigan mot ångest och sömn, men hjälpte inte ett dugg, så jag sa att de kan ta bort det ur listan.

#21: Lergigan och attarax är för lindriga ångestsymptom. Att de har skrivit ut det till dig, är mig helt obegripligt.

https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20071105000022

Quetapin används ofta vid schitzofreni och liknande diganoser. Men den har även en antipsykotisk verkan. Det fungerar mycket bra på min son.

#22 Quetapin hade ingen effekt alls på mig.

#23: Ja där ser man 😉

#22: Vad menar du med det? Jag är inte schizofren eller psykotisk!! Jag har fått Lergigan och Atarax mot ångest eftersom det är det jag har i perioder!!
Varför skulle jag be om en medicin mot psykos?!?

#25 Quetiapin ges även som sömnmedel och som lugnande, så det var nog så hon tänkte när hon föerslog den medicinen. Väldigt ofta ger man antipsykotisk medicin även som lugnande och sömnmedel. De flesta mediciner inom psykiatrin har flera användingsområden är just det de togs fram emot från början. Atarax är tex allergimedicin, men en av effekterna den har är att den funkar ångesdämpande så man kan få den mot ångest även om den huvudsakligen är allergimedicin.

#26: Tack för ditt svar, men jag tycker att hon själv kan svara också, på vad hon menade!

#22: Varför är det "helt obegripligt" att de skrivit ut det till mig? Det var inte häromdagen de skrev ut det, utan de medicinerna hängde kvar sedan gammalt! VARFÖR tipsar du mig om en medicin mot schizofreni och psykos??! Alltså vad är det för fördomar du har om mig??? 😡😡

#25: Det var inget illa menad. jag skrev så, därför att jag sa att det hjälpte mycket bra på min son, menm att det inte fungerade alls på dig.

Mediciner fungerar så. Sonen mår mycket bra med Quetiapin, och det var utifrån det jag skrev mitt inlägg.

#28: Jag har inga fördomar alls om dig. Quetiapin ges även mot ångest, sömn och oro. jag vet att det är ett läkemedel mot psykoser och schizofreni, men min som har ingen av de diagnoserna. Han har haft psykoser, men det har varit drogrelaterad, han har ingen psykosdiagnos.

Jag tror att du skulle behöva starkare åmgestdämpande mediciner. Atyarax och Lergigan är mot lindriga symptom. men jag förstog det som att du hade ganska svår ångest, och då hjälper oftast inte "bara" lergigan och attarax.

Lergigan och Atarax är helt värdelöst för min son. Därför skrev de ut Quetiapin, som i lägre doser även är ångestdämpande och sömngivande.

#30: Jag brukar inte lida av ångest! Det var tillfälligt!
Jag lider mest av att livet är meningslöst! Och jag HATAR mediciner! Jag tycker att samhället ska hjälpa en, och inte bara skriva ut massa mediciner!

#30: Jag har hämtat ut Quetapin idag från Apoteket, men vet inte om jag vågar ta det pga rädsla för biverkningar. Jag litar inte på vården eller samhället för fem öre! De är styrda av läkemedelsföretagen!

#32: Om de brydde sig om patienter så skulle de försöka hjälpa oss, inte bara mata oss med mediciner!

#33: Tog en Quetapin igår, jag sov bra och vaknade utvilad. MEN: jag vaknade så otroligt nedstämd och deprimerad! Brukar bli så först på kvällen, inte när jag vaknar! Kan nedstämdhet vara en biverkning?

#34: nedstämdhet kan vara en biverkning, men den är tillfällig.

Jag kan bara utgå från sonens mående, och de första 2-3 veckorna var han nedstämd, hade dålig aptit och var lättstressad. Det gick succsessivt bättre och idag mår han jättebra med medicinen.