Annons:
Etikettvi-som-är-anhöriga
Läst 1455 ggr
Nerdysiamese
7/4/13, 2:51 PM

Ett ångestfyllt möte

Igår träffade jag min pappa för första gången på ett halv år.
Jag har inte särskillt bra kontakt med honom och normalt sett ses vi kanske 1-2 gågner per år.
Han ringer mig ibland, men då är han alltid full.

Han har alltid haft en ohälsosam förkärlek till alkohol, men det var för 10 år sedan när han och min mor separerade som det blev på allvar.
Hela hans släkt är alkoholister, min farfar är den enda som lyckats bli nykter och har varit nykter i 5 år nu.

Min egna relation till alkohol är ågestfylld och komplicerad, jag gillar inte att bli full, jag dricker inte särskillt ofta och jag är så rädd att bli som honom, och jag blir hemskt illa till mods av människor som dricker, vilket gör att mina vänner ser mig som en hycklande nykterist många gånger, men jag säger bestämt att jag inte är nykterist, men ibland undrar jag om jag inte borde vara det.
Men jag gillar ett glas vin i gott sällskap eller till god mat ibland, eller glada sång- och dryckeskvällar på medeltidskrogen, så samtidigt vill jag inte bli nykterist…

Mina systrars relation till alkohol är en annan, båda började dricka mycket unga, ca 12-13 års åldern, den ena är fortfarande mindreårig och jag har hamnat i allvarliga bråk med henne och min mor över det.
Den andra gör mig ofta orolig då hon verkas leva under en filosofi av att en nykter ledig dag är en bortkastad dag.

Men åter till mitt möte med min far.

Vi hade bestämt oss för att ses på en vegetarisk resturang där jag vet att dom inte serverar alkohol, men min  ena syster ville följa med så dom ändrade mötesplatsen till en resturang där dom serverar alkohol.
När vi kom dit var han redan kraftigt påverkad med ett halvdrucket glas med öl bredvid sig.
Min syster beställer också en öl och jag nöjer mig med en Pepsi, och en liten stund senare kommer även min farmor, den eviga försvararen av min pappas alkoholvanor (han har det svårt, du borde inte dömma honom, osv), även hon dricker öl och bjuder alla på en runda till utom mig som står  fast vid att inte dricka.
Det slutar som det alltid slutar, min pappa kan knappt gå på egna ben och min farmor daltar med honom och hjälper honom hem.

Jag mår hemskt av dessa möten och jag blir så frustrerad av att min syster som jag ändå vet också mår dåligt av det ändå uppmuntrar och tillåter hans beteende genom att själv dricka i hans närvaro och till och med föreslå en ändrad mötesplats för att möjlig-göra drickandet.

Jag förstår inte hur jag själv skall kunna få en mogen, positiv och hälsosam relation till drickande om mina närmaste alltid lyckas göra det till ett ämne för ångest och ohälsa.

Medarbetare på Datorspel I Fokus

Annons:
thenameless
7/4/13, 5:28 PM
#1

Beklagar, du skulle vägrat den nya mötesplatsen helt enkelt. Lätt att säga men din syster bjöd med sig själv då får hon ju acceptera platsen ni valt. tycker jag iaf.

Också en svår sak att göra när man är ung kanske? Men börja ställ krav på relationen med dina alkoholiserade släktingar, 

Umgås med dem du orkar med som din Farfar och din mamma.

Lycka till

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Upp till toppen
Annons: