![[postmortum91]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Mitt problem: är dricker inte
Jag varnar för att detta kommer bli relativt långt, men hoppas att ni orkar läsa ändå, för jag behöver skriva av mig.
Jag har växt upp med en alkoholiserad pappa, mamma och pappa skiljde sig och jag fick bo hos pappa. Min barndom gick ut på att ta hand om min pappa men även att ta vara på mig själv. Jag hade turen att ha en mamma att förlita sig på, men framförallt en barndomsvän och hennes mamma. Denna barndomsvän har jag känt sedan jag var 1 år, och vi har hållit ihop i vått och torrt. Hon har alltid varit viktigast i mitt liv, just för att hon har varit med mig under alla gånger pappa drack, hon såg det med egna ögon och hos henne sprang jag alltid när pappa drack. Hon om någon på hela denna jord borde förstå varför jag är som jag är och hur jag känner kring olika saker.
Min mamma var en väldigt varm person(hon är tyvärr död idag). Hon var väldigt fysisk, så jag fick många kramar som barn. Hon var känslosam och visade känslor, hon grät mycket eftersom hon alltid varit psykiskt ostabil. Men hon var även en person som man kunde prata med. Hon sa ofta att hon älskade mig. Sedan var hon så mycket mer än vad jag har tid att berätta här. Jag har iallafall tagit efter det av henne, jag är väldigt öppen av mig och det är tack vare min förmåga att prata om saker som jag klarat mig såppas bra som jag gjort. Jag har pratat om min pappas missbruk och vågat släppa in folk. Min pappa har istället gett mig bekräftelsen som ett barn behöver. Han har många gånger berättat hur stolt har varit över mig, så den biten har gjort att jag idag trots efter osäkerhet i mig själv har blomstrat och kommit fram till vem jag är och trivs i mig själv.
För övrigt reflekterar jag varje sekund av mitt liv på varför folk beter sig som de gör inklusive mig själv. Jag analyserar och reflekterar och kommer fram till nya saker varje dag om både mig själv och om andra. Detta leder till att jag är väldigt öppen även mot mig själv, och jag vågar erkänna mina svagheter, även de pinsamma för andra men för mig själv. Hela mitt liv är ett ständigt sökande efter att bli en bättre människa.
Min barndomsvän kommer från samma ekonomiska bakgrund som mig, sjukskrivna föräldrar. Men hennes mamma är istället väldigt stel, visar aldrig känslor och berättar aldrig om hon är stolt eller ej, vilket hon självklart är ändå. Hennes pappa har hon ingen kontakt med, han är ett svin som bröt kontakten med sin egen dotter när hon bara var barnet. Detta har såklart påverkat min barndomsvän på samma sätt som min uppväxt har påverkat mig.
Hur som helst, nu har vi växt upp och jag märker att min barndomsvän är väldigt olik mig själv.
Jag läser idag till mellanstadielärare, och hon till gymnasielärare. Problemet är att hon får mig att känna som att jag kan slänga min utbildning i soporna. När vi är runt folk så har hon pratat ungefär såhär "postmortum (jag) läser bara 4 år och till mellanstadielärare medan jag läser ett år till och kommer få bättre utbildning. Samtidigt har hon påpekat att med hennes utbildning så kommer hon kunna jobba som mellanstadielärare. Hon berättar för mig om hur man lär sig bäst, fast jag liksom hon själv läser till just detta, att veta hur man ska lära sig. Men andra ord: Hon använder häskartekniker och minimerar mig och min utbildning. Det är inte första gången hon gör något sånt här, hon har flera gånger under våra liv varit taskig mot mig och andra.
Som vanligt analyserar jag: Varför är hon sån här?
Jag kom fram till att kanske behöver hon bekräftelse från omvärlden att hon är duktig, för samtidigt sitter hon och berättar varenda detalj i sitt liv på facebook. Så jag som är hennes barndomsvän känner att jag måste kanske ge henne bekräftelse, på att hon duger som hon är.
Jag tog ett snack med henne igår, och jag började samtalet med att jag är stolt över henne, hon är en bra person etc etc. För att sedan istället för att fokusera på hennes brister så ville jag höra om det finns någonting jag behöver jobba på som hon tycker (återkommer om detta). Sedan berättade jag hur jag kände när hon pratade ner om min utbildning. Men hon viftade bort det som jag hade gissat på. Det kom inte in.
När jag frågade henne om vad jag behöver träna på, då menade jag verkligen att hon skulle vara helt ärlig. Hon kanske skulle säga att jag är för hetlevrad, självisk, eller inte vet jag. Men det enda hon kom på att säga till mig är att jag dricker för lite alkohol.
Hon umgås med ett stort gäng folk, och dessa människor (enligt mig) verkar inte kunna umgås utan att dricka alkohol. VARJE gång jag är med dricker de alkohol och detta ska visst denna gruppen störa sig på (enligt henne) att jag inte dricker. Och att jag är tråkig och lillgammal som aldrig dricker mig full. Hon sa: Istället för att känna dig lullig och sluta dricka där så är det bättre om du fortsätter och vågar släppa loss.
Jag är ingen nykterist, men med min pappa som alkoholist och även min biologiska mamma som alkoholist och även 1 död farbror som alkis och flera morssyskon som är alkisar så måste jag tänka på mina gener. För det andra så tycker jag coca cola är godare än alkohol. För det tredje så känner jag att jag vuxit ifrån detta med att supa sig full för att umgås trots att jag bara är 22. Så med allt hon kunde tänka sig säga om mig, så behöver jag bara jobba på: Att dricka alkohol.
Hon om någon i världen borde förstå mig, vilket hon inte gör. Jag är så besviken på henne, hur kan hon försöka tvinga i MIG att dricka när jag inte vill? Vad är hon för vän? Jag har seriöst ifrågasatt vår relation nu, vi är för olika. Det är ändå omöjligt att bryta, då hon är/varit viktigaste personen i mitt liv.
OBS! Det är helt omöjligt att få med allting här, då skulle det blivit 3 ggr så långt.
det är lätt hänt att man växer i från varandra. det är strongt av dig att berätta llt de där här. likaså tycker jag det är strongt av dig att du vågar säga emot din bästa vän .som du skriver så borde hon förstå att du inte vill dricka. men alla gör tyvärr inte det. vissa verkar inte förstå att alkolism går i släkten. så som du skriver. tycker själv att du ska ge din vän ett ultimatum. visst vänner bråkar å det. men man ska respektera varandra oavsett vad! men bryr hon sig verkligen om dig kommer hon välja sina nya vänner annars kanske ni kommer hitta tillbaka när hon väl inser att du hade rätt hela tiden.
spirit of godness spirits of light. protect us from all plight
Vännen skäms ju för sitt (deras) drickande när inte TS dricker själv och är rädda för att bli dömda. Därav reaktionen. Kan de inte acceptera att TS inte dricker är de inget att ha. Tråkigt att vara ensam men varför umgås med människor som inte bryr sig om en och vill att man ska bli alkis?
Bara en tankegång
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
Tack för era svar!
#2 visst kan det vara så, vet faktiskt inte.
Hur som helst som ni säger så är det jävligt dåligt av henne och jag har ifrågasatt min relation till henne. Kanske klarar jag mig i livet utan henne nu. Jag har beslutat mig för att skaffa mig nya vänner, riktiga, som accepterar mig som jag är och som har någorlunda lika tänk inom alkoholaspekten.
#3 låter bra de… lycka till=)
spirit of godness spirits of light. protect us from all plight
#9 Du har ju sett den mörka sidan av alkoholdrickande och beroende och troligen vill du inte gå samma väg som din far? Som du säger är enda vägen att inte dricka eller dricka väldigt lite, för att inte aktivera alkoholism hos dig själv.
Om din vän tycker att det är jobbigt att du inte dricker dig dyngrak med dem? Är det kanske bättre att du söker dig till andra vänner som inte dricker alls eller som dricker betydligt mindre? Jobbigt att tänka så när det är vänner etc man haft länge men det är också din överlevnad,
Men du bestämmer ju själv över ditt liv, du behöver ju inte bryta med henne, bara söka fler som lever annorlunda.
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
Det är väldigt dålig stil av din vän att rikta in sin kritik mot dig på att du dricker för lite, även om hon ser det så på ett medvetet plan. Det kan delvis ha att göra med att hon skulle må bättre med sina alkoholvanor om du drack lika mycket/ofta som hon. Hon kanske mår bättre av att ha någon som hon kan se ner på, din utbildning, dina alkoholvanor osv. Fast jag tror att det går djupare än så + att ni kanske håller på att glida isär, man behöver inte fortsätta vara vänner bara för att man alltid har varit det.
Suger hon mer energi än ger så är det dags för dig att ta hand om dig själv. Energitjuvar behöver man inte ha i sin omgivning.
Det är provocerande på omgivningen när man inte dricker, speciellt i unga år. Under ca 2 år under studietiden drack jag ingenting öht pga en elakartad hepatit. Mina närmaste vänner brydde sig inte, de visste iofs varför jag inte drack, men det var ett väldans tjat i större grupper.
Men tanke på det du skriver om din bakgrund, samt även din bror, gör du helt rätt.
Lycka till!
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
Detta har jag också varit med om då jag inte druckit under min uppväxt eller ungdom. Jag var nykterist. Till slut blev det så jobbigt att säga detta så jag sa alltid att jag kör och det var helt OK.
Numera är jag inte nykterist men jag dricker inte vin eller öl, någon cider ibland kanske.
Mitt råd till dig är att söka upp andra där de du blir accepterad för vad du är. Det sups rätt friskt i studentkretsar det är jag medveten om men någon som tycker bättre om dig än vad din "vän" gör måste du hitta.
Tack för era svar! Det känns väldigt bra att höra det jag själv tänker på. Jag har tänkt mycket på hennes uttalande de senaste dagarna. Jag tänker inte ta diskussion med henne igen, jag tänker göra det jag är bäst på, att "flippa". Jag låter henne välja själv när jag ska vara totalt ärlig mot henne, jag tänker umgås med henne, sen nästa gång vi är på fest då jag inte dricker och hon kommer anmärka på det. Då kommer jag inte kunna vara tyst, då kommer all min besvikelse på henne att komma upp, jag kommer berätta hur jag känner i min frustration, sedan tänker jag lämna henne och festen. Då får hon tycka och tänka som hon vill.
Jag är som sagt väldigt väldigt besviken på hennes brist på förståelse. Hon är den enda i denna världen som borde förstå mig, så därför är det enbart när hon tvingar mig att dricka då jag blir väldigt besviken/sårad och frustrerad, hon borde förstå.
Men trots allt vi varit med om tillsammans, så har väl hon alltid sett situationerna från sitt perspektiv. Hon har alltid vetat att hon kunnat gå hem till sitt trygga hem till sin trygga och nyktra mamma, utan att tänka på hur situationen måste varit för mig. Hon kanske bara har sett alla hemska upplevelser som något spännande, men för mig har det varit förödande. Hon tänker nog inte på att medan hon kunde gå hem och sova i sin säng hos sin nyktra mamma så låg jag på nätterna och grät och bad till gud om att pappa skulle bli nykter. Det måste vara så, för om hon verkligen förstod mig under min barndom skulle hon aldrig ha konfronterat min nyktra sida och tjatat på mig att dricka, då skulle hon aldrig heller ha börjat hascha, då hon vet hur illa jag tar det.
Den dagen hon tveksamt berättade att hon börjat röka på när hon festar ibland, då krossade hon min värld för en stund. Hon var den sista på denna jorden som jag ville skulle börja med sådant (jag vet att många är för detta, men nu skriver jag utifrån mig själv).
T.S Det kommer att gå bra för dig och sämre för din "vän".
Det finns dom människor som gör att andra mår dåligt för att lättare kunna må lite bättre själva Har dom en "pissdag" så gör många så att någon annan mår sämre för att själv må lite bättre. Det är så många fler än man kan tro, och inte minst bland dom som står en lite närmare. Jag har själv haft både syskon och syskonbarn som har gjort så mot mig, men jag vet att dom gör så för dom vet precis vilka knappar dom ska trycka på- Förstår precis hur du menar med tanke på beroendet du talar om, då är det inte svårt för din "vän att få dig att känna dig sämre. Det är så otroligt utstuderat elakt- Jag känner igen mycket i det som skrivs. Jag kan säga att jag själv har en bakgrund med ett blandmissbruk. Jag tog mig ur detta för lite drygt 12 år sedan. Och vissa i min omgivning vet precis hur dom ska göra för att jag ska må sämre eller väcka så starka skuldkänslor hos mig. Jag brukar tänka som så att en dag får dom tillbaka det på något sätt, då önskar dom komma krypande…. Hoppas verkligen att allting ordnar sig.. Om du bara vill något då fixar du det. Man kan å orkar mycket mer än man tror. Du vill, du kan. Ge aldrig upp då vinner dom andra. Stå på dig för det du vill. DU KAN OCKSÅ!
Livet har inga begränsningar,
det är vi själva som begränsar livet.
Tack så mycket :)
Jag trodde också att det var för att hon mår dåligt, jag försökte prata med henne om det, men hon bara slog bort mina teorier. Hon sa att hon mår alltid bra typ, och allt är perfekt. Det låter för bra för att vara sant, är hon bara så självupptagen så att hon tänker på sig själv och skiter i andra?
En annan sak jag stör mig så vedervärdigt på hos henne, är att hon ska lägga upp ALLTING på facebook, hon lägger upp MINST 2 bilder/dag på sina katter, som intar samma poser varje dag. Hon skriver när hon ska plugga, när hon tar pluggpaus, att hon är klar med pluggandet, att hon inte ser fram emot pluggandet som hon ska göra, att hon är nöjd med sig själv i sitt pluggande. Detta har också fått mig att tro att hon är taskig självkänsla, för varför annars skulle man lägga upp massa skit på facebook som ändå ingen bryr sig om? Jo för att gå bekräftelse genom att folk trycker på "gilla".
En alkoholist brukar i regel alltid förneka sitt beroende ofta även sitt missbruk. Så även din "kompis" De flesta beroende blir självupptagna för att slippa se sina brister.
Lev ditt liv och odla dina andra relationer. det kommer ge dig mer i längden. Dagen kommer4 då din "vän" ber om hjälp engagera dig då. annars kommer du bara spilla energi
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
Starta ny diskussion