Etikettvi-som-är-sockerberoende
Läst 1862 ggr
Biami1.
2013-09-28, 11:20

Övermannad av sockermonstret

Behöver nog mest skriva av mig. Hoppas någon orkar läsa

Den senaste veckan har varit jättejobbiga. Jag har ätit ganska ordentligt under ca 6 månaders tid (lågkolhydratskost). Har fallit för sockermonstret vid flera tillfällen, men i begränsad utsträckning. Tex kopt gods vid ett tillfälle och inte så mycket (tex 1-2 dubbelpigall, 3-5 lösgodisbitar kanske ½ lite coca cola). Jag märkte att jag blev nöjd med mindre än det jag köpt (men kunde inte låta bli/valde att ändå äta upp allt jag köpt). Sockermonstret dyker upp som på beställning på måndagar efter jag varit hos min psykolog, vilket jag ser som ganska naturligt. Jag blir lugnare och tröstad av sockret Försöker komma på något jag kan ta med mig och äta efter samtalen som inte matar sockermonstret, men har inte riktigt lyckats än (jag behöver kunna ta det med mig då jag åker kollektivt och har ganska lång väntetid innan jag kan åka hem). I måndags pratade jag med min psykolog om bla mitt sockerberoende. Det gillade inte mitt sockermonster. Jag kände att jag skulle komma att få "betala" för att ha avslöjat monstrets existens och försök att bryta dess inflytande genom att ta upp och prata om det. Jag kände också att jag inte orkade kämpa emot, orkade inte riktigt bry mig. Har sedan dess druckit flera lite cola, ätit flera chokladkakor och en på ostbågar. De senaste dagarna, särskilt igår, har jag också ätit mer mat än jag behöver, bara för att slippa känna. Känner mig proppmätt, men äter ändå. Tänker att jag efter nästa samtal med min psykolog ska försöka komma tillbaka på banan igen och återgå till min matplan osv. Vet inte om jag klarar det. Vill dock inte sluta försöka med min matstruktur. Jag är en antingen- eller- människa. Vill klara min matplan annars kan jag strunta i det helt och hållet och bara vräka i mig vad jag känner för. Vad gör du när du faller för, eller iaf frestas att falla för, sockermonstret?

Mooniq
2013-09-28, 11:29
#1

OK, du har kört i diket rejält! Tänker du stanna där eller tänker du kravla dig upp igen och starta upp på nytt? 

Jag har kört i diket många gånger, tro mig. Man måste erkänna nederlaget, kamma till sig och repa till sig massor av jävlar anamma. Sen tar jag fram ett papper o så skriver jag äggröra o bacon. lägger den på bordet, eller hänger på kylen. Sen måste man bita ihop i 2 dygn. Jag överäter massor av ägg o bacon - är proppmätt. Sen sover monstret igen. Då har man vunnit en delseger - och livet blir lättare igen..

Jag tror att det svåraste är att erkänna att man tappade greppet, men när man har gjort det så blir det lättare.. och idag tappar jag greppet ibland, vet att det blir 2 riktigt jobbiga dygn med IBS och sötsug men jag klarar av det. Sen blir allt lugnt igen. 

Du fixar detta om du bara bestämmer dig 😃

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Calcifer
2013-09-28, 11:32
#2

Alla människor tar ett steg tillbaka ibland, det viktigaste är att man vågar erkänna det för sig själv för då är det lättare att gå åt rätt håll igen. När man liksom skyller på något, eller använder bortförklaringar, eller ljuger för sig själv om det då brukar det vara mycket svårare att sluta - för hur slutar man med något man låtsas om inte finns?

Tycker du är jätteduktig som erkänner att du fallit för "sockermonstret", och nu är ju nästa steg att övervinna det helt och gå vidare. Det brular finnas möten man kan gå på, för de som är t:ex matberoende eller sockerberoende. Kolla upp om det finns där du bor är mitt tips. Det är faktiskt jättebra.


"You put that sentence back in your mouth!" - Jenna Marbles

Biami1.
2013-09-28, 13:23
#3

Tack för era svar!

Jag tycker det är så skönt att bli påmind om att jag inte är ensam om mina problem, att jag inte är ett underligt karaktärslöst miffo🤪. 

Funderar på vad jag behöver för att komma tillbaka på banan. Tror jag ska återvända till min matplan och göra tacopaj till ikväll, försöka göra det till en lite festligare måltid för att göra det till något riktigt positivt att ta tag i mig själv igen. Känns bra. Ska kolla vad jag behöver handla ock skriva en lista (för att undvika onödiga inköp). Sen ska jag cykla ut till mina hästkompisar och vara hos de ett par timmar. Då har jag inte tid att tycka synd om mig själv och grotta ner mig i misslyckande. Sedan handlar jag på vägen hem hoppas att jag håller mig på banan ett tag igen.

#2 Jag letade reda på FAA för ett par månader sedan och försöker vara aktiv på deras telefonmöten Har även gått med i stegarbetsgrupp som precis har börjat. Hoppas mycket på detta.

Upp till toppen