Jo jag kanske skulle ta och presentera mig.. Många vet redan vem jag är och att jag figurerar på Kolhydrater iFokus bla.

Jag heter Iaf Ida och är en beroendeperosnlighet. BIG time.

Knarkat socker har jag gjort sen jag var riktigt liten. Kommer inte ihåg när jag började smygäta sockerbitar sent på kvällen, även russin och sötmandel tillhörde kvällsätandet i smyg. Kan jag ha varit 4-5, kanske…

Den vändan har det alltid varit. Iofs var det inte så mycket godis och kakor på vardagarna. Med en mamma inom tandvården så var det Lördagsgodis, och bara en kaka.. Men för utom det så var det ok med fyra sockerbitar i en halv till en kopp te. Dessutom är jag uppfödd på skogaholmslimpa med messmör, eller tunnbröd med messmör och mjölk eller oboy till. Rostad macka med honung har oxå varit ett stående inslag. Sockret och de snabba kolhydraterna fick jag således i mig iaf.

När jag gick i femman började 75% av mina klasskamrater röka. Kankse tom var fler. Vi var 11 år… Uppe i 7an var de flesta vanerökare sedan länge. Jag märkte min känslighet när jag följde med klasskompisarna ut då de skulle röka. Det tog inte så länge förrän jag kände att det var behov av att de skulle röka. Märkte att jag håll på att trilla dit på passiv rökning. Jag slutade följa med ut, och jag är lite stolt när jag säger att jag aldrig dragit ett bloss på en cigg. (inte på annat heller.. *ler* inte har jag snusat heller) Men jag var nära att åka dit, och det märkte jag..

Alkohol har aldrig varit något problem eftersom både mormor och morfar söp ihjäl sig. Avskräckande exempel.

Sockerätandet kom igång på allvar i gymnasiet. Då drog jag även på mig anorexi och senare bullimi, utan hetsätning. Tränade som en tok och åt inte, när jag tillslut var tvungen att stoppa i mig nåt så blev det choklad… vägde 44 kg till mina 165.

När jag flyttade hemmifrån tog allt helt andra propotioner. Matmissbruket visade sig i sin fulla färg. Var sockerfull dygnet runt. Köpte mellan ett halvt och ett kg lösgodis om dagen. Inget gick att spara så jag åt tills jag spydde. Utöver godis levde jag på kakor, kaksmet, söta flingor, potatis, pasta, bröd och annan mjölmat samt oboy… och träning…När jag fick min diabetesdiagnos gick jag hem och smällde i mig massor med kalaspuffar i rena ilskan. Det var innan jag fick insulin…blev inlagd samma em.

Jag vet inte hur många gånger jag försökt dra ner.. men jag lever i ett allt eller inget tillstånd. Det går inte att minska.

Pga mediciner har jag gått upp 35 kg och fått ett utslaget hormonsystem… Jag gick upp i vikt på allt. Jag ökade till och med på Cambridgekuren…och sockersuget frodades…

Sen vid årsskiftet hoppade min man på en bantartävling på jobbet, gav sig in i LCHF med stor iver (hade sen länge läst Sten Sture och Listfelt.) och mådde bra på det. Visade mig forumet Kolhydrater i fokus och jag satte mig i början motvilligt, in i vad det innebar.. Från dag 1 blev sockersuget hanterbart. Klart jag har haft abstinensbesvär och så, trillat igenom och fått börja om.. Men det har inte varit svårt.

För mig ligger hemligheten i fettet. Jag måste ha minst 80 energi% fett, annars kommer suget och beroendet som ett brev på posten. Nu äntligen har jag fått sinnesfrid… Hjärnan är lugn och jag är nykter..

Desstuom har jag fått en massa andra hälsovinster, bla annat att min fibrovärk har gett med sig. Den orsakades av socker på nerverna. När sockret är borta så har mycket av värken försvunnit.. Mycket mer har oxå hänt… men det finns att läsa om på Kolhydrater i fokus under "Fysiologiska vinster".. 

Jag är så glad över denna site.. verkligen..