Det är inte fel att försöka hjälpa någon. Jag är i samma situation som din vän, eller jag var… tills för ett tag sedan… Jag har tagit droger i 20 år, började när jag var 13-14… Haft dåliga erfarenheter av myndigheter o avskytt dem värre än pesten… Jag var inställd på att dö, jag ville dö… det hade varit en ljuv befrielse från mig själv… För att göra en lång historia kort, så hade det inte varit för att någon 'satte dit mig', ringde soc… så hade jag kanske inte levt idag… Jag är fortfarande inte helt drogfri, men jag har insett att det inte är försent att kämpa. Soc hjälpte mig vidare till psykiatrin o jag går nu hos en psykoterapeut ett par gånger i veckan… Någon, var förresten min lillasyster… Jag var förbannad på henne först, men nu förstår jag att hon gjorde detta för att hon vill ha mig kvar… Bara det att någon faktiskt bryr sig, gav mitt liv mer mening…

Min upplevelse är lite annorlunda. En vän anmälde mig till Soc när jag missbrukade. Det ledde till ett ännu tyngre missbruk för mig och jag flydde från min hemstad. Så alla reagerar olika. Min vän som anmälde mig är idag inte min vän. Det förtroendet tog han död på iom den där anmälan.

Det är väldigt svårt att råda någon vad som är det bästa att göra? särskilt när man inte alls känner personen det handlar om och vet exakt hur läget är? 
Jag personligen har väldigt svårt att ta om någon skulle då bakom ryggen på mej vad det än gäller, även om person vill väl så skadas förtroendet och allt skulle bli helt fel, det skulle bli väldigt svårt att reparera.  I första hand bör man nog försöka prata med personen tycker jag. Ska mycket till innan jag går bakom ryggen på nån ,men jag vet ju inget om just det här eller hur illa det är, och vad som är bäst att göra för dej?

Alla är ju inte lika, det som är bäst och mest rätt för en behöver inte alltid vara det bästa för alla i alla lägen?

Hoppas det går bra och lycka till.