![[linda-pinda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hittat hit och påbörjat beroendebrytande
Hej!
Nu har jag också hittat hit. Tack Kia för inbjudan - det värmde att finna den i min inkorg! I min presentation finns lite att läsa om mig och mitt förhållande till socker/kolhydrater/mat. Inte allt, men lite grann. I mångt och mycket är din historia min, Kia. Att berätta om allt dumt jag gjort genom åren med avseende på ätande, skulle fylla en roman. Det kanske jag gör en dag, vem vet. Men i dagsläget försöker jag bara bli frisk.
Som vissa av er vet vill jag gå ner i vikt. Men jag har äntligen förstått att min övervikt inte är mitt grundproblem, att vikten är ett symtom på något annat och att jag måste ta tag i det som orsakar detta först, innan jag kan förvänta mig att gå ner i vikt varaktigt och sunt.
I söndags var det fyraveckorsjubileum för mig: jag har slutat äta smågodis. Jag är så stolt över mig själv. Jag har ätit en massa annat skräp, men för tillfället är det brytandet av smågodisberoendet som är i fokus och resten får komma i andra steg.
När jag bestämde mig för att ta tag i mitt viktproblem från ett annat håll - med utgångspunkt i grundproblemet - och säga upp min prenumeration på smågodisberoendet, skapade jag ett par olika mantran, kanske man kan kalla det, som har hjälpt mig massor. Det kan låta fånigt, men för mig fungerar det och det är ju det viktiga.
Som en parentes kan jag nämna att det förr mig är viktigt att metoder och råd inte får en religiös prägel, eftersom jag inte bekänner mig till någon existerande religion. Jag utgår istället ifrån min egen kraft och det är således den jag måste finna och utnyttja. Endast jag kan hjälpa mig. Endast jag kan bestämma över mig. Råd och stöd från medmänniskor är alltid bra, men ytterst är det hos mig som valen, besluten och handlingarna finns.
Nåväl.
Det första jag har funnit är att jag blir stark och harmonisk genom att blunda, andas lugnt och slappna av, samtidigt som jag säger till mig själv:
"Inom mig själv finner jag ro. Inom mig själv finner jag kraft."
Visst låter det fånigt, men det har gjort att jag inte har ätit smågodis på fyra veckor.
Den andra saken som har hjälpt mig är att jag hade ett samtal med mig själv angående vem det är som bestämmer i mitt liv. Jag kom fram till att det hädanefter skall vara jag, oavsett hur det har varit hittills. Därför säger jag till mig själv med övertygelse när begäret sätter in, tex när jag är i affären och får impulsen att köpa godis:
_"Godis har ingen makt över mig!"
_Beroende på hur högt beroendet ropar, höjer jag volymen på min egen inre röst också. Blotta tanken på att klumpar av socker, gelatin och kemiska tillsatser skall tillåtas styra mitt liv gör mig arg och ökar mitt motstånd.
När jag tänker efter så har jag faktiskt inte behövt använda den här tillsägelsen på närmare två veckor.
Nästa steg är att ta bort köpekakor och läsk från mitt liv på samma sätt. Kakorna börjar på måndag.
Jag återkommer och berättar hur det fortlöper och hoppas få läsa mer om era erfarenheter. Vi vet allihop vad det betyder att vara beroende. Jag vill bli frisk - eller så frisk man kan bli - och tänker se till att det blir så den här gången. Nu vet jag i vilken ordning jag behöver prioritera mina åtaganden gentemot mig själv.
Jag kan, jag vill, jag ska.
Inom mig själv finner jag kraft.
/Linda
Lycka till Linda, Du verkar helt klart envis nog att klara av det!
Numer pensionär i Nynäshamn
*ler* ska jag ta det som en komplimang, eller? ;-)
japp det ska du- lycka till!
Jag förstår dig så väl, jag känner själv en vilja att ha kontroll över mig själv och att inget beroende ska styra mig. Det ger mig kraft, absolut. :)
Du är superduktig Linda! Jag är impad.
Personligen var jag tvungen att bryta med allt. Jag har haft smärre bakslag, men inget som jag inte återhämtat mig från. Det längsta tog 2 veckor att ta sig ur. Men det gick.
Nu har jag stramat åt mig, kände att jag var på väg att tappa kontrollen igen så nu kör jag strikt och avgiftande..
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
jag tycker det är jätte intressant att läsa just hur du använder din egna kraft. Så försöker jag också göra även om organisationen jag är med i, ibland kan kännas att det finns en viss religös prägel. Men jag bryt mig inte så mycket om den utan vänder mig till mig själv också……
"godis har ingen makt över mig" Den är bra :) Det finns inget värre när man upptäcker att man är totalt maktlös inför en kaka. Ett mantra är nog inte helt fel.
Jag har funderat mycket på meditation och självkänsla. Jag vet Mia törnbloms (tror hon heter så) har några bra böcker om det. Ska nog läsa dom tror jag.
Mantra bygger på affirmationer.. DET är något som är ruggigt effektivt. Man ger sig själv en ny verklighet och så upprepar man den för sig tills den är verklig på riktigt..
Har gjort det inom många områden, bla avspänning självkänsla och självbild, beroende. Jag tycker det är underbart.
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
Precis! Jag ger mig själv en ny verklighet och upprepar tills den är den riktiga verkilgheten! Exakt så!
Jag har läst lite om kognitiv beteendeterapi (på hobbybasis) och det var där jag fick upp ögonen för hur jag med supersnabba, väl inövade och nästan osynliga tankemönster ständigt bekräftade och förstärkte mina gamla trista känslor och därpå följande handlingar. Då började jag laborera med att sakta ner tankarna som automatiskt for genom skallen, titta på dem och byta ut dem mot nya, positiva tankemönster. Det fungerar faktiskt! Jag kan bland annat rekommendera en bok som heter något i stil med "De tio dummaste misstgen som smarta personer begår"
Jag ser fram emot att ta nästa steg och bryta med alla köpekakorna. Det kommer bli svårare tror jag, eftersom godiset redan är borta och sockerkickarna alltså blir så mycket färre, men det går! Måndag är dagen D för detta och förhoppningsvis kommer det steget att visa sig på vågen också - även om det inte är det viktiga just nu.
/Linda
KBT är spännande, har oxå läst endel om det. Mycket av mina förändringar gjorde jag innan jag läste om det så det var lite skoj och läsa och känna att "det här är jag klar med" 
När jag affirmerade som mest så fick jag tipset att säga det äffirmerade högt varje gång jag gick på toa. Då blev det regelbundet.
Man kan förstärka sina affirmationer oxå, genom EFT. Hört talas om det?
Här komer ett par länkar.. Mycket intressant, och verkningsfullt.
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
Ohh, bra råd här! Ja, KBT är bra. EFT ska jag prova för jag tror det kan vara intressant.
Associering kan man också använda. Att lära sin hjärna medvetet att godis är dåligt. Kanske nypa sig i armen varje gång man ser en godisbit eller chokladkaka?
# 9 Lånade dina länkar och la det bland länkar för stöd och hjälp :)
vilken bra ide.. så långt tänkte inte jag. =)
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
Så, idag är det lördag. På måndag skall jag säga far åt pipsvängen till köpekakor. Jag har kakor hemma, som jag får äta upp den här veckan. Men idag när jag var i affären köpte jag i alla fall inga nya. Jag tittade dit och kände bara att "nej, jag vill faktiskt inte ha. Dels är jag inte sugen och dels ska jag sluta på måndag."
Om ni undrar varför jag definierar det som köpekakor, så kan jag förklara det. Jag har gjort åtskillnaden på köpta och på hembakade kakor, för att hembakat innehåller inte samma sorters transfetter och kemikalier som de köpta. Dessutom är det så pass sällan som man (jag) blir bjuden på hembakat att då tänker jag att jag skall kunna bete mig normalt och tacka ja till en kaka eller tårtbit. Förstår ni? Om det visar sig att det inte fungerar får jag skriva om reglerna igen.
Nåväl. Vad ville jag egentligen? Jo, jag ville säga att det hjälper mig i min beslutsamhet att veta att jag har berättat för er allihop vad jag planerar och jag vill ju inte svika vare sig mig själv eller er. Känns bra! Jag känner mig stark!
Kram på er och tack för att ni finns!
/Linda
jag tror att för dig så behöver du de här små delmålen(fast de känns nog stora) för annars kanske du inte mäktar med. Jag tycker att du gör det bra! *står bredvid och hejar med fanor, pukor och trumpeter*
*joinar 90kgaldrigmer i fanfaren*
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
Du är stark Linda…och när du inte känner dig stark då finns vi och kramar om dig :)
Starta ny diskussion