Du kommer säkert att lyckas, du är envis. Jag undrar om det är något med sommar att göra, man vill "unna" sig något utöver det vanliga. Jag märker att jag har också svårare att låta bli det lilla extra. Dagen börjar oftast kanonbra men mot kvällen så är man där igen.

Kram på dig!

Just nu tycker jag också att det är svårt

I går kväll var suget ENORMT efter godsaker… Bahhh

Nu fanns det inte så mycket i "gotteväg" här hemma så det blev min räddning. Men hade det funnits choklad, glass eller gott bröd så hade det nog slunkit ner snabbt är jag rädd för…

Inbillar mig att suget blir värre när det är varmt???

Kämpa på

Det var på jobbet, det är värst för där finns det godis. Det gör det inte hemma.

Och ursäkten var, som alltid: "Men tänk om jag blir trött nu och grinig, det är nog bäst att jag tar en liten bit för säkerhets skull, för att bli pigg."

Snacka om att vara hjärntvättad.

*ler igenkännande* Precis! Alltid bäst att äta i förebyggande syfte.

du fixar det igen. förutse på jobbet nästa gång med ost eller skinka. Vänd direkt bort blicken-skålen finns helt enkelt inte

För mig fungerar det att jag bestämmer mig innan jag hamnar i situationen. Att jag samlar kraft i förväg och talar om förm ig själv att jag är ävrd bättre och att jag sannerligen är stark nog att kunna gå förbi godisskålen med klar blick och högburet huvud. Om ni förstår hur jag menar. Är jag oförberedd trillar jag dit. Om jag tvivlar på min förmåga trillar jag dit. Om jag tvekar trillar jag dit. Lugn andning, fokus på att jag är en stark individ och efteråt blir det massor av beröm för att jag klarade det. "Eget beröm luktar illa" heter det ju… Men vem ska annars berömma mig för att jag inte äter godis?

Vi tror på dig! Tro på dig själv!
Godnatt, Linda

PS. Racka inte heller ner på dig själv för att du fallit: det hjälper inte eftersom det redan har skett och du mår bara sämre. Resonera istället lugnt och sansat med dig själv om vad osm hände och varför och bestäm dig för att testa en annan variant nästa gång.

jag har lärt mig att om jag är sugen på kolhydrater är det för att jag har ätit för lite av fettet, jag har hoppat i 12 stegs progarm i 22 år. det har tagit mig så lång tid att fatta hur kosten funkar. Så ge inte upp utan upp på hästen i gen det går kan jag så kan de flesta o släpp skulen o ångensen för den hjälpen inte, det verkar som om när vi äter kolhydrater så är det som om vi gäser o då är det lättare att klanka på oss själva

#8 Ja, mitt sug beror oftast på för lite fett eller för lite mat MEN sen har jag det psykologiska också, vilket tyvärr betyder att jag kan äta godis UTAN att ha sug på det!

Jag kan helt ärligt säga att suget för det mesta är under kontroll men att den psykologiska biten måste jag jobba mer med nu.

Tack snälla alla för ert stöd och era tips! :) Jag ska jobba på det.

Idag har jag inte ätit något riktigt hemskt. Jag gjorde en chokladmousse på 86% choklad och det har funkat förut, jag blir proppmätt på bara några skedar. :)

Så nu är det en dag avklarad utan alltför hemska fall! Annars har jag inte ätit nå socker alls idag. :)

zeretki…. Skapade en ny grupp och flyttade ditt inlägg till gruppen Stöd :)

Vad bra att du klarat idag. Jag antar att det är En Dag I Taget som gäller- Det är så svårt ibland men man ska nog inte titta långt fram utan ta dagen för vad den är.

Ibland är det TIMME FÖR TIMME som gäller anser jag.

Man får helt enkelt se det så när det är som värst.

det håller jag helt med om margareta….

Det där med att förbereda sig är viktigt för mig. För mig har just skam och lättja varit till hjälp, faktiskt. Om man sätter sig längst bort från fikabordet, måste man sträcka sig förbi alla för att ta - och då kommer de att titta på mig och tänka att Jojo, den tjockisen! Det gör det lättare att låta bli. Om man sedan kan låta bli att köpa något på vägen hem - och man är ju för lat för att stanna! - så kan man klara kvällen, om det inte finns något olämpligt hemma, för man är för lat för att ge sig ut igen. Det går timme för timme - eller till och med godisbit för godisbit eller macka för macka som man INTE tar. Det har tagit mig åratal att komma så här långt, och jag kan absolut inte säga att jag är på den säkra sidan, men det går faktiskt bättre och bättre.

vid vissa perioder när jag känt att jag inte kunnat handla på affären utan att det är risk för att sockersaker kommer ner i koregn så har maken fått gjort det istället. Jag utsatte mig inte för risken när jag visste att det fanns en annan lösning men det går ju inte alla gånger

Ett av de största problemen med att handla(om vi nu går över till det ämnet) är just vid kassorna. Jag brukade snirkla mig runt godishyllorna för att komma till kassan men väl framme så har de ju preparerat med läsk och godis och om jag kände det minsta lust till det så fixerade jag blicken i taket och räkna rutorna tills det blev min tur att betala.

Nu när jag bytt kost så är suget som bortblåst emellanåt men jag kan vara precis som zeretki- äta fast man inte är ett dugg sugen utan bara för att. Jag försöker att inte mata chokladmasken men ibland slinker det ner iallafall och jag är inte stolt över mig då utan förbannar varje gång det händer. Men intensiteten och mängden är tack och lov mycket, mycket mindre nu.

Jag lyckas inte alltid.. Men ofta när det går tänker jag

Det är lättare att vara abstinent än att blid det! Upprepar flera gånger.

Målar upp hur det känns och är att trilla dit, hur det är att ta sig tillbax. DÅ är det lättare att låta bli att ta första biten, och segern är total när man övervunnit sig själv.

Det är lättare att vara abstinent än att bli det.

#16 så sant! Det är så jag tänker också, så länge jag inte tar den första biten så har jag inte suget.  Detta gäller speciellt sötsaker.

Jag kan även vara sugen på att stoppa i mig även om jag inte är hungrig, då gäller det ost, salami.

Ja man vill ha sysselsättningen lixom…

Står godisskålen på bordet så nog är jag sugen alltid, ibland så det saknar motstycke.. Då blir segern extra stor när jag håller emot. Jag vet ju att om jag börjar, om jag får den första kicken så slutar jag inte sen.. Men suget finns allt..

jag drar mig till minnes hur dte var när jag skulle sluta röka. Händerna var överallt och då oftast i kak och godisskålarna. Jag skulle ha haft såna där bollar i händerna istället så kanske jag inte skulle ha blivit så fet

#14 Det där känner jag igen dom tankarna just att nu kommer jag sträcka mig över och då kommer de tänka……

Jag undrar om de verkligen tänker så eller om det finns mer i mitt huvud.