Å vad ni är duktiga alla
Det måste kännas alldeles hopplöst att vara beroende av sött, av kakor, bullar, choklad. Det finns ju överallt i en ständig ström och bjuda vill ju alla också, "det kan väl inte vara så farligt, en liten bit". Tänk om man skulle säga så till en alkis! Ta en liten stänkare, det kan väl inte vara så farligt!
Jag är lycklig som slipper just det beroendet. Att sluta röka för 20 år sedan var mycket enklare tror jag, det var väl ungefär sjuttiofemtionde gången det gick vägen och då för att jag fick en blå remsa, dvs jag var gravid för första gången och hade en i magen att tänka på. Som inte skulle vara rökare! Och då, äntligen klarade jag det. Med sockerberoende finns ju inte det argumentet heller.
Du är härlig Kia som skapat detta forum, tror att det blir bra stöd.
Anterrabae, förutom vad alla redan skrivit till dig i dina trådar, du är också fantastisk, att utstå allt detta! Men, förutom detta, du är den första jag läst om som gått upp av Cambridge, det gjorde jag också, men ingen tror mig.
//Karin
En eloge till dig som slutade röka, det är jätte duktigt tycker jag! 
Tänk ändå vad många det är som inte klarar av det trots att de är gravida och vet att de borde
!
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
Jag har ännu inte klarat av att sluta röka… bäst att tampas med ett beroende i taget.
När jag är mogen och motivationen finns kommer jag nog att fimpa för gott.
Ååå tack! *lite generad*
Skönt att höra om en till som gick upp av Cambridge.. jag är inte heller trodd.. Av konsulenten som jag hade fick jag slängt i ansiktet att jag smygätit för Ingen kan gå upp av cambridge.. Hepp.. Märkte det.
Nu vet jag inte vad jag ska säga.. så Tack igen. Jag blev verkligen jätteglad.. *kramar om*
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
#2 Jag slutade januari 2000 och hade gått och grunnat på det jättelänge. Motivationen fanns men det kändes jobbigt att ta steget. Jag var nog inte riktigt mogen för det tidigare men när jag väl bestämt det så gick det kanonbra. Jag använde nikotinplåster de första veckorna.
Men under de första månaderna åt jag massor, så mitt matmissbruk tog över och jag gick upp massor.. Men dessa kilon är nu borta och jag kan hålla vikten pga LCHF ganska bra.
Jag tror att du kommer att sluta när du väl kommit dit. Lycka till!
Tack Karin 20 :)
Ja, en gång i början av sommaren när vi skulle på ett stort släktkalas blev jag så arg på min pappa. Han vet ju precis vad för problem jag har och varför jag inte kan äta socker, vitt mjöl etc, men ändå tyckte han att "men det gör väl inget, bara för den här gången". Ville inte att jag skulle vara krånglig. De hade caterat (ehe hur skriver man det egentligen? beställt från catering-firma) veganmat åt mig och pojkvännen, men visste inte om sockerkänsligheten. Visade sig vara lugnt, men jag hade med mig egen mat för säkerhets skull. Jag sa till honom, just som du sa, att det är samma som att man skulle säga till en alkoholist att den skulle dricka lite med alla andra "bara för en gångs skull". Nej, det var inte samma sak tyckte han och jag höll på att gå i taket. Min egen far!
Jag slutade röka när jag fyllde tillräckligt många år för att få köpa cigaretterna själv ;)
Numera har jag även slutat med socker. Undra vad jag har för beroendehet nu.. nåt måste det ju va?
Föruten datorer menar jag?
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Starta ny diskussion