så här skulle jag göra men de andra kommer säkert med andra upplägg

1. skriva ned allt du inte mår bra av
2. skriva ned allt du mår bra av
3. bestämma dig för ett stort mål- ex.jag ska bli sockerfri. Säg högt till dig själv och titta i spegeln- Jag är sockerfri
4. Gör en plan för närmsta veckan med hur du vill äta och ta med i beräkningen katastroflösningar. ex ta med ett gäng stavar av en god fet ost och stoppa i dig ifall det kniper. Sockerberoende mår bättre av LCHFkosten.
5. bestämma dig för ett litet delmål- klara första timman, första dagen, första veckan eller nåt annat. När du uppfyllt delmålet känn dig stolt och upprymd.
6. sätt nästa delmål
7. du kommer säkert att ramla av men det är bara att hoppa upp på hästen igen direkt- alltså inget "jag börjar igen i morgon" utan "nu"
8. släng eller ge bort allt som har med kolhydrater att göra i ditt hem. Går inte allt så minimera det åtminstone
9. Bra mantra att säga till sig själv är " jag lyckas med allt jag tar mig för"
10. Vi finns här för stöd

Ja så skulle jag nog ha gjort idag

Jag tycker att det är svårt att dra ner på kolhydrater som triggar sug och beroende utan att ersätta det med något. Jag kompensationsäter, dvs slutar jag med godis så äter jag mackor till förbannelse ist. Hitta en bra ersättning. Fett dämpar suget. Oliver, ost, grädde.. det har jag tyckt varit bra. 

Jag tycker det var ett superbra förslag eller eg 10 bra förslag från 90kgaldrigmer.

Den delen jag har svårt för är att skriva.. men jag gissar att det är den viktigaste i processen att verkligen lära känna sin kropp. För det är ju det det handlar om.

Att ha insett att man har ett problem, och att man faktist bör och framförallt VILL göra något åt det är ett stort steg! (för mig tog det närmare ett år från det att jag hörde till att jag gjorde…)

Framförallt skulle jag nog säga att det är viktigt att skriva det du blir dålig av, det som triggar mer sug och beroende. Så man har det svart på vitt.

Målen som man sätter upp, både långsiktiga och kortsiktiga fick jag tips om att skriva avtal på. Avtal med mig själv om, och i avtalen även lägga in belöningar.

Tex: Stort mål, Härmed skiver jag ett avtal med mig själv om att jag ska bli tex sockerfri och abstinent. När jag har klarat det så ska jag Tex åka utomlands, åka på spa, skaffa nytt husdjur etc. Och sen underskrift.

Samma med mål på lägre nivå. När jag klarar XXX ska jag köpa mig den där tröjan, kappan, strumporna vad det nu är som man vill ha på en lagom nivå. När man klarat första veckan -  ett biobesök eller teater eller nåt.

Tillåt dig att vara stolt och duktig, och klandra inte när du trillar.. det gör vi alla.

Vi finns här för dig! *kramar om länge*

Ta den tid du behöver att fundera över ditt läge idag- börja när du känner dig redo. Det är nog viktigt att ha tänkt igenom vad som kan komma att hända kommande dag- kommande vecka så att man inte utsätter sig i onödan. Därav katastroflösningarna. Det är inte värre än att hoppa bungyjump- ner kommer man alltid.

Vi hjälper så gärna till och du är välkommen över till kolhydratsajten för där finns massor av bra hjälp för kostens skull

Tack vad ni är gulliga!

Jag känner mig redan jättemotiverad och tänker nog precis som 90kgaldrigmer skrev, göra upp en ordentlig lista och försöka följa den.

Att sätta upp mål, små som stora, samt skriva ett avtal med mig själv som Anterrabae skriver måste jag ju självklart göra.

Ska nog försöka ta mig tid i morgon (hör ni, jag skjuter redan på det) när jag är lite piggare. Jag behöver nog natten att fundera igenom det här också känner jag. Det är mycket som kommer att förändras och det känns lite läskigt… Jag stoppar ju gärna i mig godsaker och mackor när jag blir orolig, tyvärr.

Skönt att höra att det är fler som är beroende och inte vet hur man ska börja. Fast egentligen vet jag hur jag ska börja för jag har två andra beroenden som jag lyckats övervinna nämligen alkohol och nikotin. Jag har tillfrisknat och är numera nykter alkoholist och niktinfri sedan många år och jag använde mig av en självhjälpsgrupp och det program som fanns där, så jag vet att det fungerar. Beroendet är listigt för ser jag inte upp så flyttar det sig vidare som det har gjort för mig med sockret och maten socker. Det jag gjorde som hjälpte mig var lite tvärtemot vad "90kgaldrigmer" skrev, nämligen jag satte inte upp något/några stora mål, jag arbetade utifrån "en dag i taget" eller i början till och med "en timme i taget", sen är det förstås bra att ha mål, men det var tvunget att komma lite senare när min hjärna accepterat beslutet och kommit ur den värsta abstinensen, men när det känns som svårast fick jag lov att "bryta" ner det till en hanterbar nivå. Jag kämpar just nu med att besluta mig för att sluta med sockret/+ vissa kolhydtrater vilket just nu känns svårare p g a att det inte kommer att finnas något att "gömma" mig med då, jag blir helt naken så att säga och det finns mycket känslomässigt som jag "sluppit" ta itu med tack vare sockret. Mitt sockerberoende börjar dock ge mig jobbiga konsekvenser så nu med alla kunskap jag hittat här och i vissa böcker vet jag att det inte finns någon genväg, jag måste ta ett beslut om jag vill fortsätta leva och ha vara frisk. Så tack för att denna sajt kommit till som kan hjälpa mig till ett sockerfritt liv.

Vad ni är duktiga! Känn er stolta för det ni har uppnått!

Ja monalisa, du gjorde det du behövde och klara av och du ska vara jättestolt att du klarat av två beroenden- Sträck på dig! Du fixar det här med.

Lullan1- det är en jättebra början och ja man behöver faktiskt ibland att sova på saken och börja tänka ordentligt dagen efter

#6 Tack, jag ska försöka ta en sak i taget! *kram*

MIn första tanke var: acceptans och medvetande.

Skriv en lista på allt du äter, varje liten grej, varje dag. Gör det i en dag eller två eller hur långt du orkar.

Gör listan enbart för dig själv och se VAD du egentligen sätter i dig. Du kan också försöka att skriva ner känslor innan du äter och känslor efter du ätit.

Iaktta dig själv och hur du reagerar.

Det kan vara skrämmande och det kan hjälpa dig att inse vad du har problem med, vad som påverkar dig.

Sen är det bara en dag i taget som gäller.

*stor kram*

Mycket bra förslag zeretki, ofta har man inte en aning om hur mycket och vad man stoppar i sig. Ett bra sätt att bli medveten.

#8 Det var ett riktigt bra förslag! Tack! Jag tror att jag stoppar i mig mer än jag tror/vet om.

kanonbra!

Om man vill göra det enkelt för sig kan man göra som jag lärde mig hos Calle Carlsson på Hälsovårdshemmet i Österäng. Han sa att jag skulle skriva upp undantagen. Det som är ok att äta behöver jag inte skriva upp.

Då gäller det att inte ha för höga krav på sig själv i början.

Jag brukar ju säga att vi skall jaga elefanterna och strunta i myggorna tills dess vi är redo för detaljerna.

Vad som är dina elefanter vet du bäst själv.

#12 Tack för ditt svar… Hmm, det tåls att klura på vilka som är mina elefanter. Jag vet ju ännu ganska lite om vad jag stoppar i mig, men det kommer ju framgå när jag har skrivit min "ätdagbok" som jag kallar den.

#5: Monalisa, jag förstår så väl vad du menar med att man blir "naken". Visst är det otäckt? Om inte beroendena ska definiera mig längre, vad ska definiera mig då? Även om beroenden inte är någon bra sak att hänga upp sitt liv på, så är det ju ändå på dem det hänger - vad ska jag hänga dem på sedan? Vågen har äntligen börjar röra sig nedåt litet grand, och för varje hekto blir mitt matsug värre. Något i mig vill inte att jag ska bli frisk …

Jag tror det är viktigt att inte gå ut för hårt, utan att förlåta sig själv när man faller igenom. Annars blir det lätt att man ger upp och glufsar eller dricker eller röker eller vad det är en lång, lång tid "för det är ju ändå ingen idé att låta bli".

Amerikanskan har ett ord, "binge", som i "eating binge", "drinking binge", "go on a binge". Jag tror inte svenskan har någon direkt motsvarighet. När man kan förstå att en "binge" är ett sjukdomsangrepp, ett skov kanske, inte något att skämmas för, utan något att lära av, då har man kommit en bra bit på väg. När man lärt sig att le åt sina misstag och kan ta nya tag redan nästa morgon har man kommit ännu längre.

Tänk om jag kunde leva efter alla dessa kloka insikter också?

#14 kan det vara som ett återfall, fast inte så negativt laddat.. som hålen i gatan?

Ja, just ordet naket är ett bra ordval. Så känner jag mig många gånger. Man vet inte hur man ska hantera vissa situationer för man har alltid haft drogen där att vända sig till och när den då plötsligt inte finns mer så får man någon form av panikkänslor för man måste tillåta sig själv att känna och det behöver inte vara sorg utan även ibland glädjekänslor som kommer fram som man inte vet hur man ska hantera.

Jag tror också på att man ska ta det lugnt. För min egen del har det tagit i princip 3 år för att bearbeta hjärnan och att faktiskt acceptera att jag är sjuk och att jag måste göra visa saker för att hålla mig frisk. Ibland kan jag känna och ja, det är en helt befängd tanke och ni får gärna skälla på mig för den. (men tokiga tankar handlar det väl om) att om jag hade diabetes eller om jag fick utslag av att jag åt som jag gjorde så hade jag haft lättare att sluta för då hade jag dött rakt av liksom om jag inte skött det.

Jag vet det är befängda tankar för vem vill ha diabetes men man letar efter vägar för att hjärnan ska hänga med och fatta att äter du det som står där (kallar det för elaka kolhydrater) så kommer du bli dålig. Klart jag inte vill ha diabetes men jag har många knäppa tankar för att få mig själv frisk och detta är väl en av dom. Knäppt, ja ja jag vet :)

Kia; jag förstår precis vad du menar. Jag har många gånger önskat att jag skall bli anorektiker, för då skulle jag inte äta allt det där jag vräker i mig, och jag skulle äntligen gå ner i vikt. Helt sjukt! Jag vet ju mycket väl att anorektiker är allvarligt sjuka och att det inte är något man skall önska sig. Men tanken sitter där ändå. För då skulle jag inte äta och vara tjock. En gång såg jag en tv-dokumentär om en anorektisk tjej som nästan dog och låg på sjukhus etc. Men smal var hon ju… Jag låg i soffan och grät för att jag inte hade hennes problem. Ärligt talat kunde jag inte helt förstå vad hennes problem var. Som sagt, man gör de mest underliga saker när man har ett beroende… Skäms gör jag massor för detta, men ju mer jag ventilerar allt det sjuka som finns i min hjärna, desto längre kommer jag på vägen till tillfrisknande, så ni får ta mina synder med jämnmod.
/Linda

Linda. Så har jag också gått runt och tänkt. Precis samma tanke. Det är helt sjukt som du säger för man vet ju hur sjuka anorektiker är men ändå kan man inte släppa tanken.

Jag har försökt kräka efter maten för att bli smal men jag klarade inte ut det har jag konstaterat och kanske är det tur det med. Sen ibland undrar jag om jag hade kräkt och jag verkligen hade varit sjuk på det viset, hade jag fått hjälp då i yngre ålder och inte när jag är 34 år gammal?

Och dessutom hjälp som jag fått skaffa mig själv.

Jag önskar mig ingen av de sjukdomarna jag sagt här men jag kan lika bra erkänna att tankarna har funnits och att jag försökt att bli sjuk i dom men har inte lyckats. Idag är jag glad för det men fakta är att jag igen såg mig helt misslyckad för jag inte ens klarade av att kräka efter maten. Usch Skam Skam Skam

/Kia

vilken tur jag har som aldrig känt att jag vill överta en annans missbruk- det räckte med mitt eget men jag antar efter att jag läser era inlägg att jag inte alls haft det så kämpigt som ni har/har haft det verkar det som men jobbigt nog ändå

Jag skall bara förtydliga att jag inte längre har de här tankarna. Jag har accepterat mig och tagit fram mina problem i ljuset och arbetar med dem. Och bara det gör att jag känner mig friskare! Det är flera år sedan jag i hemlighet önskade mig anorexi. Ville bara lägga till det. Jag försökte faktiskt en gång för många år sedan att kräkas efter en hetsätningsattack, men det var så obehagligt att jag aldrig försökte igen. Tack och lov! Då hade jag ju haft ännu fler problem idag.
/Linda

Just detta att skriva mat-dagbok är faktisk en riktig bra metod. för det första kan man kartlägga saker som får en att kjännas lite konstig i magen, samtidig får man ord på EXACT vad man äter och även hur mycket om man tar med "frukost, mackor, 4 stk vitt bröd med ". Det sätter litegran spark i magen när man ser hur mycket man faktisk äter.

När man väl blitt överraskat/chockad/skrämt/glad/lädsen (stryk det som inte passar ;D ) så kan man kjänna motivationen komma rinnande på om man inte redan har den. DÅ är tiden inne att ändra. JAG ändrade helt och hållent, medan andra kanske kan behöva tilpasning steg för steg, varav steg 1 kanske är byta ut allt vitt med fullkorn, eller steg 1 är utesluta tillsatt socker alt äfter som vad man vill. :) Så lullan, zerekti har et bra tips där med att skriva vad man äter :)

Alla tips du har fått är bra! För min del fungerar det bäst med "en sak i taget". JAg är en allt-eller-inget-personlighet och varje gång jag kör "inget"-varianten ett tag, så kraschar jag huvudstupa in i "allt-" isätllet, eftersom jag känner mig så fråntagen allt som är gott. Nu kör jag en sak i taget. Inget smågodis nu på 5 veckor! Och idag sade jag ajöken till köpekakor. Om ett antal veckor (när det känns stabilt med kakorna) kommer läsken att få gå samma väg. Men för andra är det bäst att bryta helt på en gång. Vi är så olika!

Matdagbok är bra - om man inte fuskar och ljuger för sig själv (räcker upp handen).

Positiva affirmationer och beröm för allt man gör bra tycker jag är viktigt. Likaså att inte gå ner i "ja men allt är ju ändå förstört"-träsket om man gör ett snedsteg.

Lycka till och stå på dig inför dig själv!
/Linda