När inte personen erkänner.
Hur ska man göra som anhörig när inte personen erkänner att han/hon har problem. När vi har försökt att prata och tala om hur oroliga vi är och tycker att drickandet har tagit överhand. Ekonomin deras är körd i botten och förhållanden spricker, det har även hänt att det försvunnit grejor hemma, men enligt personen är det inte så.
Drickandet pågår hela helger,samt en hel del vardagkvällar.Det blir att man grubblar jämt hur det ska bli, samtidigt blir jag förbannad för alla gånger som det ljugs och sanningen förvrids.
Jag vet inte riktigt hur man ska kunna hjälpa till när personen tycker -det är lugnt, du behöver inte vara orolig. men det är jag i allafall.
Jag känner så väl igen det du skriver men jag har heller ingen aning om vad man kan göra.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
![[linda-pinda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag har tyvärr inteh eller något bra förslag. Min morbror är alkoholist och har varit det sedan tonåren typ (han är nästan 60 nu) och när jag var yngre försökte jag alltid att få mina vuxna släktingar att få honom att sluta, men alla hade liksom redan gett upp. Inte heller pratas det om hans alkoholism på ett ärligt sätt. Jag tystades ner när jag ville föra fram det i ljuset. Min morbror själv hymlar inte med det, men släkten gör det. Han dricker egentligen hela tiden, men i perioder blir det värre och han försvinner hemifrån en tid. Då säger släkten att han är ute på turné igen. Det har liksom blivit en omskrivning av att han är uppe i samhället och super.
Ledsen att jag inte kan hjälpa dig. Men jag hoppas att du finner en väg! Jag önskar att jag hade kunnat hjälpa min morbror.
/Linda
Jättesvårt.. för sanningen är att det troligtvis inte är ett problem för den som dricker. Personen dricker ju bort verkligheten och konsekvenserna och skapar sig en sanning som inte stämmer överens med omgivningen. Kanske jag generaliserar men oftast krävs det ett personligt uppvaknande av något slag och omgivningen kan bara vänta tills det sker och fortsätta visa att man bryr sig. Man vet aldrig vilken av gångerna man pratat om det som det faktiskt sjunker in. Ett tips är att försöka något annat - om det inte hjälper att tala om det - försök något nytt.. Kanske visa resultatet i flaskor efter en vardagskväll? Eller efter en vecka?
Bra fråga. Jag har själv dålig erfarenhet av detta. Det beror ju på vad man är van vid. Vissa tycker inte det är konstigt att dricka i tid och otid och då är det svårt att "bevisa" vad som är normalt drickande och onormalt drickande.
Kanske verkligen rota till man hittar gömstället där personen i fråga gömmer sina saker. Sen bara ställa fram det och berätta att man hittat gömstället och säga att om du inte har problem varför gömmer du då det? Varför dricker du inte öppet?
De gånger jag blivit påkommen med mina gömställen har varit så fyllda med skam för jag har då fattat själv att jag faktiskt gömmer det.. Pinsamt för mig själv och jobbigt att erkänna att jag gömmer
Starta ny diskussion