Ja, det blir som en trygghet, i alla fall för mig. VArför? Ja, det vet jag inte :(

Visst är det så att man (jag) söker trygghet i något att äta. Du är inte ensam om den reaktionen, det kan jag lova. Försök att inte skälla på dig själv nu, det hjälper inte. Du kan snarare hamna längre ner i gropen, om du alls fungerar som jag. Ta en promenad eller sov en stund om du har möjlighet. Åtminstone för min del är det ingen större idé att vare sig försöka tänka konstruktivt eller göra något vettigt precis när jag har vrålätit. Om en stund, när illamåendet och ruelsen har lagt sig, kan du prova att ställa dig framför spegeln. Se dig själv i ögonen och lova dig själv att ta till något annat nästa gång du kommer i gungning och behöver något som stabiliserar dig i tillvaron. Upprepa så ofta du bara kan och säg det med övertygelse! Kroppen gör som hjärnan vill och hjärnan gör det den tror på.

Jag tror på dig! Tro nu på dig själv och din inneboende förmåga att låta bli nästa gång! När du känner suget - sätt dig vid datorn och skriv av dig här inne! Skriv, gorma, skicka all den negativa energin rakt ut i cyberspace. Skriv vad det är som får dig att känna som du gör. Skriv vad du vill uppnå med att äta. Skriv varför du skulle vilja låta bli att äta. Ofta hjälper det att sätta ord på känslorna. Man ser saker i ett annat perspektiv då, tycker jag.

Kram på dig! Linda

Tack, jag blir alldeles rörd… Vad skulle jag göra utan er? *kram*

Maten har en lugnande effekt. Åtminstone under tiden man stoppar i sig.  Det är inte alls konstigt att man tar till den när man är orolig.

Hoppas du kan låta bli att klandra dig själv.

Nej, att låta bli att klandra mig själv klarar jag nog inte… Jag hatar mig själv för tillfället, fattar inte att jag inte bara kan sluta äta?!?!

hata inte dig själv, lullan-liten, och skäll inte på dig själv. Nya tag i mårn, det är det som gäller här. Glötta inte tilbaks, det drar dig bara ned, detta klarar du! Stå på, nya tag!

Ni har så rätt, jag vet… Tack för ert stöd!

Lullan 1, du har tagit itu med problemet och det är jättepositivt och åt rätt håll. Man blir så ledsen för man ramlar dit men du är inte ensam. Här finns många medsystrar så skriv av dig men hacka inte ner på dig själv.

Lullan1. Jag vet precis hur du känner och att hata sig själv är så enkelt medel  att ta till för man är så trött på sig själv för man beter sig på det sättet fast man vet att man inte borde.

Jag har ingen aning om vad som driver en till att äta så som du gjort men jag vet att när jag gör det så gör jag det helt omedvetet någonstans. Klart jag vet vad jag stoppar i munnen men det är som jag går in i en bubbla där jag aldrig hört talas om sockerberoende eller något annat beroende för den delen heller.

Ta nya tag. Gjort är gjort. Idag börjar du en ny dag. :)

Styrkekramar Kia

*här kommer kramar och ett stort leende att möta den nya dagen med*

Tack för ert stöd, det värmer!

Idag är det en ny dag, och hittills har det gått bra. Är bara så fruktansvärt mätt och illamående sen igår, det var någon av er som skrev om att vara sockerbakfull? Det kanske är det jag är.

Tack igen för att ni finns där ute någonstans och orkar läsa vad jag skriver!

Klart vi orkar!! Dessutom känner vi igen alltihopa, på pricken. Du är inte ensam, vi är många som kämpar…

(en liten parentes.. igår var jag tvungen att stoppa i mig nåt sött för jag var på väg att få insulinkänning, jag hade för lågt blodsocker som inte gick upp av sig själv.. Jag blev full på ett äpple.. och sen var jag såå sugen på allt vad godis och kakor heter, bakis idag även om det bara var ett äpple..)