Fy vad jag har haft svårt att fatta att jag är maktlös inför mitt beroende kolhydrater o att mitt liv har blivet ohanterlig. I dag fattar jag mer o mer att jag är helt o hållet i klorna på kolhydraterna för när jag får in det i min kropp så händer det något med mig jag förändras, jag känner mig full o vill bara ha mer o mer det är inte äns gåt med den andra tuggan men jag kan inte sluta tills allt är slut. När jag är hög på socker i dess olika former så tar jag taskiga beslut, känner mig utanför hela världen o kan inte förmå mig att koma andra nära, jag håller helt enkelt inte i hopp. Socker har ju varit min vän i nöden för när jag socker kickade mig så slapp jag känna in världen o jag slapp känna in mina rädslor, det var min kokun mot omvärlden. Så många gånger jag har missbrukat denna drog. Det känns som om att jag har inget värdigt liv. Vem är jag när jag är abstinent  kan jag vara den människa som det var meningen med mitt liv utan denna drog. Jag vill hoppas det även hur ont det gör så vill jag inte mer jag orkar helt enkelt inte det. Är 40 + , det har tagit så många år att finna en mat plan som funkar för mig. Jag vill inte mer känna mig ovärdig, utanför, smutsig, o framför allt skulden av att jag gör fel i nästan allt.  Mitt liv blir ohanterlig när jag äter kolhydrater dels mentala men även fysiska har fått enorma konsekvenser av det har ätt mig hel enkelt sjuk. Men för mig finns det nu en lösning o det är att jag håller mig på min maktplan o att jag vågar titta på det som är sjukt i mitt liv. För nu vet jag att det finns en lösning o det är att lägga ned maten som gör mig ila.