Jag tycker att du beskriver orden bra. Jag skulle svarat ungefär likadant.

  Tom

Fast beroende leder ofta till missbruk och missbruk leder ofta till beroende.

Jag tycker väl att definitionerna funkar bra. För min del har jag svårt att säga vilket som kom först, men antagligen kom missbruket först och därefter skapades beroendet.

Missbruket har jag med mig sedan barnsben. Mamma har alltid använt mat (vanlig mat och sötsaker/snacks/glass) som tröst, firande, tomrumsfyllare etc. Det känslomässiga ätandet och det automatiska/omedvetna ätandet (som när man ser på tv eller läser en bok) lade grunden för mitt matmissbruk, vilket ledde till ett beroende, vilket ledde till hetsätningsattacker, vilket lett mig dit jag är idag. Dvs medveten om mitt problem men med stora svårigheter att bryta med socker/överätande/tröstätande och dessutom överviktig och helt på kant med mig själv när det gäller att trivas med vem jag är.

Från min mamma har jag förutom ovanstående också fått medm ig synsättet att "först äter man en portion för att man är hungrig och sedan äter man en eller två eller tre portioner till för att det var gott". Mamma säger alltid efter maten hur äckligt proppmätt hon är och att hon nog borde slutat äta efter första portionen, men det var ju så gott… Och när jag tackar nej till påfyllning (när jag är stark nog att göra det) ger hon mig valpblicken och frågar ledset "var det inte gott?". Jag har faktiskt sagt till henne på skarpen att jag måste få sluta äta när jag är mätt. Hon tog illa vid sig det såg jag, men hon förstod förhoppningsvis.

Tillbaka till ämnet, så vore deti ntressant att höra hur ni andra tror att missbruket  och beroendet hänger ihop. hönan elelr ägget som kom först och på vilket vis vill ni definiera de båda?

/Linda

För mej kom nog missbruket först och beroendet tätt efter

Detta är de definitioner jag lärt mig:

Beroende: Något man inte kan vara utan. Beroenden kan vara emotionella, mentala eller fysiska, skillnanden är att fysiska beroenden orsakat en påvisbar fysisk förändring i hjärnan. Jag tror personligen att även emotionella och mentala beroenden orsakar förändringar. Vissa får inte några förändringar och därför inte har någa problem att till exempel feströka, medan andra kan åka dit på första försöken.

Missbruk: När man utför en handling trots att man vet att det är skadligt (verkligen vet och upplever, inte bara har lärt sig att rabbla läxan).

Enligt detta synsätt kommer väl oftast beroendet först, missbruk blir det först när man försökt sluta och inser att det inte går. Det kan ju också tänkas att man är i en social situation där man till exempel känner sig tvingad att använda alkohol eller mediciner, fast man vet att det är skadligt.

Detta hittade jag på nätet om just beroende och missbruk.

Skillnad mellan beroende och missbruk

Tyckte det var ganska vettigt..

Kan man inte missbruka saker utan att vara beroende? Makt?

Min tanke är att det är svårt att vara beroende av något utan att bruka det på ett dåligt eller destruktivt sätt (missbruka). Bruka exempelvis mediciner som man av olika anledningar behöver är inte riktigt samma sak som att själv missbruka dem? För mig finns definitionen i ordet: miss bruk, att bruka något på ett destruktivt sätt.

Däremot att bli beroende av ex medicin, vilket ju inte är helt ovanligt, är liksom en annan sak. Ett icke självvalt beroende, och om beroendet kommer ur medicinsk behandling är det inte säkert att det utvecklas till ett missbruk.

Själva grejen handlar om den egna handlingen… att inte kunna stå emot utan bruka något på ett destruktivt sätt. För är det inte så att många missbrukare är medvetna om att handlingen är destruktiv men fortsätter? Fast då är man förstås sannolikt redan beroende… *förvirrad*

Hur är det med beroende som inte missbrukar utan brukar? Som kontrollerar sitt bruk och håller det till just bruk och inte missbruk (det finns ju en hel del sådana människor)?

Jag är antagligen ute och cyklar :-) men tankarna drog iväg…

Problembarn du skriver: "Hur är det med beroende som inte missbrukar utan brukar? Som kontrollerar sitt bruk och håller det till just bruk och inte missbruk (det finns ju en hel del sådana människor)?"

Hur menar du?

Jo det finns exempelvis människor som går till jobbet och lever tämligen vanliga liv men som slappnar av med en mindre begränsad mängd av någon drog på kvällarna. De lever liksom vanliga liv men de är förstås beroende… fast det övergår inte i missbruk som i att överdosera och låter det ta över sitt liv. Är jag fortfarande luddig?

Näe, jag menar sådana som inte missbrukar utan brukar droger… kanske alkohol med det känner jag inte till. Jag vet egentligen inget om det heller mer än ett repotage jag såg som handlade om detta. Typ att i dagens samhälle med de krav som stäls och det höga tempot klarar vissa inte att gå ner i varv utan kemiska substanser. Men kanske handlar det här om det som diskuteras i tråden arv… vissa har inte samma benägenhet att fastna och börja missbruka (och då menar jag tappa kontrollen)utan tar mindre mängder.

Nu tycker nog jag att det är en form av missbruk det med men bara på ett annat sätt!

Okej då förstår jag nog hur du menar =)

#9 Det där tror jag också på. Att många är beroende men just att de inte låter det ta över deras liv för då blir det ett missbruk.

Många är ju beroende av rökning tillexempel men det tar ju inte över deras liv så de börjar missbruka det men de är ju fortfarande beroende av det.

Jag tror dock att är man beroende så är man av arten att man vill dölja sitt beroende därför gör man det i det dolda. Dricker när folk gått hem eller äter eller vad man nu brukar

jag blir konfunderad. jag har nog alltid trott att missbruk kom före beroende men när jag tänker efter nu så undrar jag om det verkligen gör det. Beroende är en sak men när man börjar missbruka sitt beroende det är då man verkligen är beroende….

tankarna flödar

Jag är beroende av att läsa, men det ser jag inte som ett missbruk, utan ett bruk. Och jag menar beroende, om jag inte har en bok med mig på muggen, sitter jag och läser innehållsförteckningar på burkar och flaskor i badrumsskåpet, och har jag ingen sänglampa läser jag ett par sidor i mobiltelefondisplayens sken innan jag somnar. Jag har INGA planer på att försöka bota det!

#15  kan inte mer än le….. Trodde bara jag höll på så på toaletten…..

Det kanske helt enkelt är så att det varierar, ur bruk kan missbruk och beroende komma och man kan fastan i ett beroende som leder till ett missbruk. Eller?

Att bruka eller missbruka böcker låter väl som ett ganska sunt bruk ;-) jag lider av det jag med… fast efter att jag blev utbränd har jag fått minska den dagliga dosen…

Jag började som missbrukare men min användning av drogerna gjorde att jag fastnade i ett beroende så för min del så var det missbruket som ledde till ett beroende

#15-16  här har ni en till som måste läsa på toa och innan sovdags. Nuförtiden har jag en eller flera böcker som tål att läsas i korta avsnitt. Letar för tillfället efter en passande tidningskorg att sätta på väggen för all toalektyr.

Jag vill inte bli av med det beroendet! Enda gångerna som det går över styr är när jag sträckläser i fem-sex timmar när jag egentligen ska sova för att det är en sån bra bok

Det där med att jag måste läsa på kvällen känner jag igen, brukar ha svårt att somna om jag inte får läsa och sömntabletter hjälper inte så värst bra för mej. Men om boken är för bra så kan det lätt bli för många timmars läsning då jag eg borde sova

Jag har läs perioder och då gör jag i princip inget annat. Har haft lite av en sådan period nu. Bok efter bok….

Personligen blev jag beroende på en gång.. det har varit så alltid, ett fenomen som alltid funnits. Missbruka började jag med lite senare (när jag pga beroende gömde och missbrukade smör och socker i smyg.

En skillnad till mellan beroende och missbruk. En missbrukare kan tillfriskna helt, är man beroende måste man vara abstinent.

Tex. Min mormor och morfar var alkoholister, mormor var beroende och morfar missbrukare. Mormor söp ihjäl sig, hon kunde inte sluta även om hon ville.. Efter mormor dött så sattes morfar på torken och var nykter helt och hållet i flera år. Sen kunde han köpa hem en whisky och dricka den, lite i taget och inte trilla dit. Han kunde dricka öl, vin osv. Trots många års massivt missbruk blev han aldrig beroende.

Det tycker jag är jätte intressant Anterrabae . Vad är det som gör att en människa som din morfar klarar ut det han gjorde. Att inte bli beroende? Precis som det finns de som röker när de festar men aldrig annars.

Det är ju något som saknas i skallen på mig det har jag ju förstått eftersom jag inte kan stå emot men ändå vad är det som driver mig till ett sådant missbruk? Jag är ju inte dum jag vet ju vad jag gör liksom…

Jag är en sådan som bara slutar med saker om jag vill eller behöver. Jag har semesterrökt i omgångar men lägger bara av när jag tycker att det blir äckligt eller sommaren tar slut. Det enda jag inte kan sluta med är kontrollen :-) men den har antagligen andra skäl än det belöningscentra som socker och andra gifter tillfredsställer.

Jag har fått lära mig att mycket beror på hur lätt man har att ändra den kemiska balansen i hjärnan…

Jag har jättelätt.. men har fått mycket lagat.

Jag tycker Bitten beskrev distinktionen mellan bruk, felbruk, missbruk och beroende väldigt bra i Sockerbomben, men nu kan jag inte hitta den..

Jag tror oxå att det handlar om kemi… annars skulle det inte vara så att vissa trots allt kan hantera och begränsa sitt beroende. Jag har en kompis som är sockerberoende men hon klarar att hålla det stånget så att hon inte blir överviktig. Om hon inte hade haft den kemin hade hon vägt massor idag för hon är den sorten som ex bakar muffins för att bjuda och när gästerna gått äter hon upp allt som finns kvar… och sedan gå över på annat som finns hemma med.

#27 Jag är precis som din vän. Har heller aldrig blivit överviktig trots sockerberoende. Det är så mycket lättare nu när jag är abstinent. Behöver inte kämpa sådär hela tiden.

Är det något jag lärt mig så är det att man behöver faktiskt inte vara tjock för att vara sockerberoende. Men sockret gör så mycket skada ändå så det är lika hemst för de som är överviktiga som underviktiga. Men sen undrar jag hur länge kroppen står emot. Jag har för mig jag frågat det på kolhydrater iFokus till Skaldeman vid ngot tillfälle och han sa om jag inte minns fel att kroppen så småningom ger med sig med så mycket socker och att så småningom kommer vikten smygande. Rätta mig om jag minns fel…… jag var inte direkt överviktig när jag var tonåring det kom när jag var ca 17 år ordentligt då…..

Sen att jag alltid känt mig tjock det är en annan historia.

#29 Jag började inte gå upp rejält i vikt förräns vid 25-30 år. Då hade jag varit sockerberoende sen jag var barn. Så det är väl också så, att ju äldre man blir desto svårare blir det.

Sen kanske jag gick upp i vikt för att jag tog bort allt fett och försökte banta också…