Mymlan,

Jag kan inte ens börja föreställa mig hur det skulle kännas utan mina barn. Som du skrev i en annan tråd det är det man har liksom….

Jag tänker på dig och blir rörd av allt du skriver och trots så många motgångar  verkar du så stark på så många sätt.

Kram Kia

Vet inte vad som hänt. Men fint att du delar med dig!

Man får lära sig att resa sig varenda gång ngt hugger av en fötterna. Bita ihop och åtminstione försöka gå vidare.. Kanske det finns de som kanske uppfattar mig som känslokall men det är jag ej. Nackdel med ha ADHD är vi kan ej visa empati endel kanske har lärt sig på nå vis..

Man börjar nästan tro livet ska se ut så här, bara motgångar..

Jag drömde om en stor familj, många barn *ja inte ett fobolls lag då* men inga fler ville jag ha efter sista, kunde de ta de jag har så tar de den tredje med. Så träffa en man är inte enkelt då de allra flesta vill ha barn och jag vill absolut inte ha fler.

Min ätstörning vart värre efter min dotter föddes.. Samt så kom colan in mer o mer.. Jag stängde in mig i mig själv totalt från -95 - 2000..

Men hur berätta för en dejt då det gått ett bra tag om detta med ens barn? hur tar en man det om en tjej skulle berätta att hennes barn bor i familjehem?

Soc kan ta barn på olika grunder, sedan så ser man barn som verkligen far illa får ingen hjälp.

Du får ursäkta men samhället är så ruttet idag..

Kan bara säga att jag känner empati med dej.

Oavsett vad som föranlett att du förlorat vårdnaden och eller kontakten med dem så känner jag din smärta.

Hoppas du kan klara dej och  återfå en relation med dem.

Här kan du säkert få stöd av personer i liknande situationer o andra hoppas jag.

#4 Kan förstå idag ang min son men dottra som är halvsyster till pojken, enligt den soc så kan man inte ändra på sig på 6 år, så de gick endast på en 6 år gammal utredning.

Men men nu är det som det är.. Jag kommer inte bråka om få hem dem *oj vad jag kommer få ruttna tomater kastade på mig nu* då jag anser de har nu bott där så länge *dottra* pojken har tyvärr vandrat runt lite. Och min dotter har drag av ADHD är så viktigt de får ha sina invanda rutiner. Så rycker jag upp dem nu så kan det skada dem mer än man kanske tror.

Vi träffas även om jag önskade det kunde vart oftare. Men är väl så här soc gör för barnen ej ska lära känna sina biologiska föräldrar. Så de kan hävda i rätten barnet känner ej sin mor/far för de ska enligt lag göra så en återförening ska kunna ske.

Ja, jag bär på smärta, sorg, bitterhet, ilska..

Här får du en stor KRAM, en BAMSEKRAM!

Jag började skriva en massa, men tog bort det. Jag går sönder inuti när jag tänker på att förlora mina barn. En stor kram till dig och en innerlig förhoppning om att ditt liv tar en bättre vändning!

/Linda

En stor varm kram!! Och jag tänker inte kasta tomater på dig, du vill dina barn det bästa utifrån situationen.

Än en gång en stor kram!!

#8 Men det är ej enkelt att låta dem vara där de nu bor. Min son har flyttat runt till 4 olika hem, 1:a hemmet de skilde sig då han var 2 år, pappan fick ha kvar han men pappans enda intresse var sina travhästar, pojken fick gå i avlagda för stora kläder, fosterbror *men jag tror annat* utnyttjade min son vid 9 års ålder sexuellt på nå vis. Ingen samtals terapi fick min son soc ansåg det behövdes ej. Jag har sett ngt var fel ända sedan han var 3 år soc lyssnar ju ej för 5 öre.. Så jag tål ej sociala myndigheter. Nu efter endel flyttar så bor han i samma hem där min dotter bor. Idag så har soc sagt till familjehemmet att jag mamma hade haft rätt i det jag sagt. Men jag vill de ska säga det till MIG inte till hemmet han nu bor i, jag vill de ska be om ursäkt. Det lär de aldrig komma med..

Läste i sigtunabygden för nått år sedan denna soc hade placerat en 4 årig pojk till en familj där pappa var alkolist och misshandlade frun.. Bra hem? barnets bästa?

Att få sina barn omhändertagen (oavsett av vilken anledning) är nog en av de värsta saken som en mamma kan uppleva. Och det såret kommer aldrig mer att läkas.

Det är bra att det finns soc, men tragiskt nog är det ofta unga tjejer utan någon livserfarenhet varken genom sitt ålder eller egen bakgrund. De har bara fått sitt kunnande genom böcker. Och då blir det ofta fel. För inget liv är som ett bokexempel.

Jag har den uppfattningen att man ska ha barnboken hur man sköter barn i ena handen o barnet i andra. De i kommun i Gästrikland de ansåg man kan inte ändra på sig under 6 år så det gick endast på 6 år gammal utredning.. Så hur man än gör så kan man aldrig ändra på sig enligt soc.

Många barn far illa väldigt illa men där soc inte gör ett smack åt det.

Stötte på en soc arbetare *ej ang mina barn* enligt han så existerade inte ADHD o de andra diagnoserna, var bara rapakalja enligt han. Så har man detta så vänder det det emot en, går man till psyk för prata om problem så tar soc hem de journalerna och vänder det emot en.

Jag hoppas att dina barn mår bra och du unnar dem chansen till att kunna få ett bra liv och kunna göra något av sina drömmar.

Inget barn ska behöva lida för sina föräldrars ångest.

Jag hoppas att du en dag mår bra och kan umgås med dina barn.

Mvh Linda

#12 Jag umgås med mina barn, vi pratar via telefon, via internet, vi träffas..

Det är klart att jag vet att socialarbetare oftast inte själva har den personliga expertisen/upplevelserna för att hantera fall.

Jag vet också att tyvärr omplaceras barn till familjehem där de inte har det bra och självklart vill alla föräldrar vara med sina barn till varje pris.

Det är hemskt när man inte känner sig "trodd", fruktansvärt tillochmed.

-Men vad tror du?

Känner du dig hel och lycklig?

-Givetvis inte om du känner saknaden efter dina barn (moment 24) men jag tror att det är enda sättet att agera bra förälder att faktist sätta dem i första rummet och mår man inte bra är man inte kapabel till det.

Vem har sagt att man äger sina barn?

-Vem har sagt att man har rättigheter som förälder?

-Man har bara skylldigheter sedan den dagen man satte dem till världen.

Jag har varit arg på hela världen eftersom min mamma var missbrukare men tyvärr av den "fina" sorten så att det inte alltid förstods.

Vi bodde i bra område, jag hade märkes kläder egen ponny fick ganska mkt av detjag pekade på men bara för att döva smärtan och få mig att stanna.

Jag och mina syskon har flyttat runt i smyg på familjehem sedan jag var 3 månader (inga visste mina föräldrars vänner visste knappt och om de gjorde vände de ryggen..)

Tack vare mina syskon att jag överlevde och lyckas faktist rätt bra.

/Linda

Linda . Tack för du delar med dig av din historia :)

Mymlan känner så med dig på alla sätt och vis och jag kan inte ens tänka tanken att inte alltid ha mina barn runt mig. Tänkte på dig idag när jag satt på jobb. Du är så stark ändå och jag måste säga att du är en kämpe av dess like trots så mycket motgångar.

Skickar kramar

Anledningen till att jag öppnade mig är att jag aldrig kommer ta en missbrukande förälder till försvar jag kommer alltid stå på barnens sida.

Däviker jag mig inte en tum.

Skulle du kunna tänka dig att ge tillbaka vanvårdade djur till en djurmisshandlare hur som hällst bara för att han anser sig reabliterad men sedan skriver om sin ångest på internet?

Jag vet att jag låter hård men jag tycker att man inte ska gulla för mycket.

Mymlan jag känner inte dig, därimot skriver du mkt bra ta inte åt dig för mkt av mitt inlägg detta är till alla föräldrar som missbrukat.

Kram

Jag har aldrig tagit droger, anv alkohol.. Så jag kände mig lite anklagad för många tror det är bara pga det soc tar barn.

Förlåt mig Mymlan.

Det var klantigt av mig och inte läsa mellan raderna.